Är det rätt att blåsa på med statliga krediter?

Det är en intressant fråga vad idéen med stimulanser, som Ecb:s paket, egentligen är. Visst, ytligt sett är det förstås tillfälliga åtgärder när brister i den reala ekonomin ska åtgärdas. Jag tycker dock det verkar finnas en del som tyder på att det egentligen är en funktion för att finansmarknader i en kreditdriven ekonomi ska fungera. Ett exempel på att behavioural economics kompletterar gamla rationella teorier om economic man.

Det verkar vara så att det måste finnas ett glapp mellan spararnas förväntade avkastning och låntagarnas förväntade återbetalning. Annars lyckas inte köpare och säljare av kapital komma överens. Japan på åttiotalet är ett bra exempel. Vem öser ut billiga produkter till en motpart som betalar i en valuta de själva kan besluta att producera mer av? Usa deflaterade bort det handelsunderskottet. Internt fortsätter japanerna att låna ut sina pengar till sin egen stat som inte kommer kunna betala tillbaka dem utan att höja skatten - exempelvis på kapital. För min del tror jag det är så man ska se de här massiva återköpen som en kollektiv skuldnedskrivning. Spararna accepterar att få sämre betalt om ekonomin klarar sig. 

Det påminner om när mina föräldrar under åttiotalet visserligen inte fick se någon värderstegring i reala termer på sitt hus men väl löneökningar och inflation som gjorde lånen ointressanta. Det här skulle man kunna se som en moralisk fråga om det inte upprepades gång på gång. Föe sparare och långsiktiga med låg hävstång gäller nog den klassislska maximen - Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me.