Svarta svanar värre än volatilitet för portföljen

Blev tipsad om en läsvärd länk (nämligen denna) på Shareville (den diskussionen finns här). Frågan är - fångar vanliga riskmått som volatilitet den underliggande risken i investeringar. Nej, är det korta svaret. Icke-diversifierbar risk brukar restposten kallas. Det diskussionen handlade om var huruvida den här risken är den som egentligen betyder något. För min del tänker jag så här.

Jag håller helt med om att svarta svanar är den största risken i investeringar. Det värsta är att eftersom de är nya fenomen brukar ingen notera dem förrän det är försent. Skift i utbud eller efterfrågan, exempelvis när ny teknik kommer eller vid en stor politisk händelse, ska därför tas på allvar. Samtidigt är jag är för det mesta positiv till andras kunskap, så även i det här fallet. Så istället för att rakt av såga 40 års finansteori nöjer jag mig två reflektioner.

För det första att behavioural economics är ett ett efterlängtat komplement till den klassiska nationalekonomin antagande om rational man. Jag blev tipsad via länk från Aktienovisens blogg om det här roliga inlägget på Sparaklokt.

För det andra att det alltid är bra att tänka på hur teorier fungerar i respektive utanför lådan. Newtons teorier var ju bra givet, som det verkade, vissa stabila antaganden. När Bohr, Einstein mfl. tittade utanför den lådan såg de något annat. Så är det nog med riskteori också. Givet att marknaden tickar på är exempelvis beta ett bra mått och eftersom marknaden faktiskt beter sig någorlunda rationellt är det väl bra att hålla ett öga på detta. Den dagen det slår ned en asteroid i Silicon Valley får man nog däremot räkna om...