Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

tisdag 31 mars 2015

Det är för många båtar i sjön

Ännu ett exempel på det stora överskottet på världsekonomins tillgångssida. Private equity har med hög belåning köpt båtar som ingen behöver. Därför lär det dröja innan shipping blir lönsamt igen. 

Ett återkommande tema på den här bloggen är att allt som krävs för att producera finns i överflöd just nu. Kapital, arbetskraft, råvaror och teknik - det saknas egentligen ingenting för att driva på investeringar och konsumtion. Det är mekanismen däremellan, finansmarknaden som fungerat knackigt.

Ett konkret exempel ges i dagens FT (länk). När priset på pengar dumpades 2008 flöt 
ett överskott på kapital i väst till investeringar i den tidens viktigaste tema - en kinesisk superkonjunktur. Problemet var att den kom av sig när efterfrågan i väst vek
Nu lever vi i en värld där alla produktionsfaktorer finns i överflöd.

Bolag inom private equity imvesterade exempelvis stora och högbelånade belopp i den tillsynes evigt växande fraktmarknaden. Nya båtar har ökat utbudet av fraktutrymme med 5 procent årligen sedan 2009. Samtidigt sjänk efterfrågan snabbt de första åren av finanskrisen och det är bara i Usa den återhämtat sig. Europa, som är Kinas viktigaste marknad, har fortfarande långt kvar. Det här håller nere fraktindexet Balitc Dry Index på historiskt låga nivåer. 

För varianten Dirty Index ser det aningen bättre ut men det beror bara på att det gigantiska överskottet av olja har tankats på båtar som ligger och guppar på havet i väntan på köpare. Jag såg förresten en annan intressant notis i det ämnet
 Satelitbilder visar att Iran har fulltankade båtar vid sin kust (det syns för båtarna ligger lågt i vattnet). Skulle sanktionerna lätta som ett resultat av pågående förhandlingar finns det således ännu mer olja som ska ut på marknaden.

Den här logiken - att billiga pengar investerades i ökad tillgång på insatsvaror, främst råvaror, finns i hela ekonomin. I Sverige har vi ju bland annat haft några optimistiska gruvprojekt i den här genren. Ett resultat är att det kommer dröja innan priser på tillgångssidan stiger med ökade investeringar och konsumtion. Risken för en klassisk överhettning är alltså ganska liten. Sökljuset för den nervöse ska nog därför ligga kvar på finansmarknaden. Kreditkontraktion (betala tillbaka skulder) är en större risk än överhettning. 

En annan möjligen mer konkret slutsats - det lär dröja innan shipping är en uppenbart bra investering igen.

Resultatet förra veckan

Förra veckan backade porföljen två tiondelar. Det var 1,5 procentenhet bättre än sixrx som vi jämför oss med. Det ska nog inte tolkas som ett bra resultat men däremot visar det att hedgen för att hålla nere volatiliteten fungerar just nu.

Vi är på semester sedan några dagar. Det märks här på bloggen genom att det inte går att lägga upp bilder från telefonen. Därför blir det några skrivna rader istället för Sharevilles trevliga veckosammanställning.

Den tydligaste trenden just nu är att portföljen sänkt sin volatilitet. Jag styr alltid placeringarna så att portföljen svänger mindre än sixrx men nu har det avståndet ökat. Förra veckan höll våra blankade amerikanska statspapper, kontanter i kassan och valutavinster tillbaka nedgången i nästan alla våra aktier.

Undantaget var Volvo som är inne i en lite underlig eufori över tillgälligt starkare försäljning, kamske vd-byte och möjligen en försäljning av Volvo IT. Ingetdera är något som egentligen borde förmå driva kursen uppåt. Jag är inte främmande för att sälja bolaget snart.

Ärligt talat måste jag erkänna att så här långt har den defensiva strategin varit ganska bortslösad, för det har inte varit någon volatilitet att tala i början på den här börsvåren.

måndag 30 mars 2015

Är Kraft Heinz en nyttig investering?

Ytligt verkar nya Kraft Heinz vara smaskens för en värdeinvesterare. Risken finns dock att det här är en fet katt som får svårt att hålla tempot uppe framöver. Jag är intresserad men tvekar.

Warren Buffet har menyn klar till sin 85-årsdag. Det blir varm korv från Oscar Meyer med ketchup från Heinz och till det ost från Kraft Singles. Efterrätten är Jell-O och allt sköljs ned med en härligt sliskig Kool Aid (den som vill kan ju ta en Fanta från en av Buffets andra stora innehav). Låter det amerikanskt, barnsligt, industriellt och kanske aningen onyttigt? Nästa fråga - är denna förra seklets formel för världsherravälde fortfarande relevant? Den frågan ställs i två artiklar som kommenterar affären mellan Heinz och Kraft Foods (länk till Economist och länk till FT).

Någonstans där börjar mina tankar kring det här nya bolaget. Säkert kommer det så småningom kosta ungefär som Unilever, dvs p/e runt 20-25. Båda kanske blir lite billigare om räntorna stiger, så det ska inte vara omöjligt att hitta ett köpläge. Utdelningar lär vara trygga och tittar man bakåt stabila och växande. Jag har inte kollat men betvivlar att belåning är ett problem. Ledningen är kompetent  (särskilt nu när Buffet och hans partners klivit in). Det är helt enkelt ett bolag som vid rätt tidpunkt seglar igenom Grahams tester för den defensive investeraren.

För min del brukar jag tänka på att bolag går igenom fyra faser. Förhoppning, etablering, tillväxt och utdelning. De bästa köpen brukar vara när ett bolag precis gått in i något av stegen. Då återspeglar inte priset det verkliga värdet ännu. Alla är vana att leta nästa raket men för få, är min erfarenhet, letar efter övegångarna i senare faser. Det samma gäller misstaget att ligga kvar för länge i bolag som inte förmår gå vidare. Även här känner de flesta igen sig i problemet att inte hoppa av ett dåligt förhoppningsbolag i tid men få tänker på att lämna de snart utrangerade utdelningsmaskinerna i tid.

Det är därför frågan i inledningen gnager - håller affärsmodellen på att vittra sönder i internationella mattrender och hälsosammare leverne? McDonalds och PepsiCo är två andra bolag i samma sits. AT Kearney påpekar t.ex. att tillväxten framåt i många segment där Kraft och Heinz verkar är platt eller fallande under kommnade år.

Å andra sidan finns det ganska starka tecken på att konsumtionsmönster globaliseras. Lite är bolag som Kraft Heinz (som det nya företaget ska heta) matvärldens HM. Nyckeln kanske inte är produkterna utan distributionen och närheten till reklamens hemvist på jorden - Kalifornien. Poängen kanske inte alls är inplastade ostskivor och illgul senap utan att Usa är drömmarnas land. Det är inte vad de just nu serverar sina 6-åringar utan vad de bjuder på imorgon. I så fall finns ett av de intressantaste casen på aktiemarknaden i ett bolag som Kraft Heinz. Det tål att funderas på, vilket går alldeles utmärkt för just nu är utmaningarna för stora och priset för högt. 

Försvara portföljen i nedgång

En aktuell diskussion på Shareville är hur man bäst försvarar sin portfölj i oroliga börstider (länk). Mitt svar: det beror på mot vad man vill försvara porföljen emot.

Oron bubblar just nu lite varstans om att det snart kommer en smäll efter flera års uppgång. Då lockar förstås tanken på ett bra försvar i portföljen. Tyvärr finns ingen panacea mot alla risker, eftersom det vore det samma som att äga en egen sedelpress. Så det handlar om att välja sin risk. Vilka risker talas de mest om? 

Risk: höjd amerikansk ränta

Många tror amerikanska räntehöjningar kommer slå mot tillväxtmarknader med höga lån eller som är i behov av kapitalinflöden. En höjning förväntas även sänka börsernas multiplar och flytta kapital från tillväxtbolag och bolag som agerat tillfälliga bankböcker till mer "vanliga" bolag som visar stigande vinster på kort sikt. Cash is king är väl en beskrivning. Höjningen lär även påverka valutor främst genom att dollarn stärks ytterligare.

Åtgärd: korta positioner i amerikansk ränta. Exponering mot dollarintäkter men undvik kostnader i dollar. 


Risk slagsmål om inflationen ger volatilitet via valutakurserna

Det är uppenbart att det just nu är många som ska dela på den inflation som är kvar sedan utbudsöverskottet på olja, kapital, arbetskraft och allt annat drivit världen allt närmare global deflation. Det här ger tvära svängar på kapitalmarknaderna. Dollarn går upp men då går Fed ut och pratar ned den. Kronan går upp men då sänker Riksbanken än mer. Ecb och BoJ pumpar så mycket pengar de bara orkar. Det sätter länder som Schweiz och Danmark i situationer där deras valutor pressas uppåt. I längden tror jag den reala ekononin vinner och starka ekonomier får stärkt valuta och vise versa. I det korta perspektivet är det däremot var ens gissning. JP Morgan tror t.ex. dollarn är i en bubbla. 

Åtgärd: håll kontanter för att kunna anpassa portföljen när det svänger eller gå ett steg längre och spekulera i en viss valuta. Alternativt minska valutaexponeringen genom att hedga så att portföljen är någorlunda neutral i trion usd-euro-sek.

Risk: efterfrågefall i Kina

En envis nyhet är att det går allt segare i Kina. Bostadspriserna sjunker. Tillväxten både i bnp och industriproduktion kryper nedåt. Samtidigt är valutan rekordstark. Det är också viktigt att ha med sig att världens centrum för produktion numera är Kina. Så går det ner där är det många bolag här som märker det. Inte minst allt råvarurelaterat skulle få det tungt i det här scenariot.

Åtgärd: skulle det falla ordentligt lär kontanter vara det bästa alternativet. Även Usa är relativt bra i den situationen. Av samma skäl skulle import och konsumtion rimligen gynnas.

Risk: Graccident eller liknade i Europa

Det finns absolut på kartan atr Grekland trillar ur euron efter en likviditetskris. Det skulle skaka om världens finansmarknader ordentligt. Troligen skulle det bli en flykt till säkra tillgångar.

Åtgärd: om tilltro  till Europas ekonomi sviktar lär dollar och andra säkra valutor  locka

Risk: klassisk överhettning  (tillgångsbubbla)

Det kan kännas långt borta nu men det kan vara så att medicinen fungerar men kanske lite väl bra. Det som då brukar hända är att efterfrågan stiger snabbare än utbudet med stigande priser som följd. I den situationen vill man gärna vara lång på utbudssidan och kort på efterfrågesidan. Det innebär att det är kul i lönekuvertet, räntorna stiger och råvaror blir billigare medan många aktier sjunker.

Åtgärd: äg tillgångar på utbudssidan av ekonomin (t.ex. råvaror och räntor) och undvik efterfrågesidan (de flesta aktier)

Risk: en negativ utbudschock

Krig och annat elände kan även slå mot tillgången på råvaror. Oljepriset är väl det vanligaste man associerar till detta. Saudiarabien bombar sin granne. Ryssland strular och en massa annat liknande kan hända. Der känns avlägset nu med stora lager av det mesta men man vet aldrig. Standardhändelsen på utbudsproblem är stigande inflation.

Åtgärd: äg värdebeständiga tillgångar  (guld) eller den råvara som blivit dyrare.

Risk: kreditkris i en avgränsad del av världsekonomin

Det finns ett helt gäng möjliga kreditkriser. Venezuela är en som inträffar när som helst. Brasilien är inte heller långt borta. Vem vet egentligen hur den amerikanska oljeindustrin mår? Ryssland kan också visa sig ligga sämre till än väntat. Om Grekland inte blir en Graccident kan de mycket väl ändå hamna i den här genren. Stora delar av Afrika är också fullt möjliga kandidater. Det här har ju hänt ett antal gånger genom åren. Medicinen är internationella (stora) lån. Det brukar avgränsa problemet men också driva upp räntor i andra länder.

Åtgärd: bästa skyddet är att minska exponeringen där riskerna är höga

Risk: teknikdriven bubbla

Många tillväxtsektorer har nu höga p/e-tal. Samtidigt är etableringen inom exempelvis e-handel väl hög och avkastningen på allt från självkörande bilar till 3d-skrivare och tjänsternas internet långsam att bygga upp. Det är med andra ord en miniversion av 1999. 

Åtgärd: kontanter eller att åtminstone undvika högrisksektorer.

Vårt val 

De två risker jag tar på störst allvar är amerikanska räntehöjningar och röriga valutarörelser. Till del tror jag också att övriga priserna på utbudssidan (läs råvaror och löner) kommer att röra sig uppåt med ökande global efterfrågan. Jag är lite orolig för en teknikbubbla men väljer att acceptera den risken. Jag är inte tillräckligt orolig för övriga risker för att vidta några åtgärder.

 

söndag 29 mars 2015

Funderar Buffet på att fusionera Berkshire med sin arvtagare?

Intressant rykte/tanke i senaste Economist. Buffet har ett nära samarbete med brasilianska riskkapitalisterna 3G både i Heinz och nu i nya Kraft Heinz. Där har 3G fått sköta affärsupplägget och management. Ryktet: är nästa storaffär att Berkshire går ihop mef 3G och att de senare är Buffets ännu inte utsedda arvtagare?

lördag 28 mars 2015

Usa och Sverige får finna sig i dyrare valutor

Världens länder försöker nu med hjälp av valutorna fördela den lilla inflation som finns mellan sig. Det kan nog bara sluta med att de starkare ekonomierna får dra dr svagare.

I dagens FT nämns en hel del centralbanker (jag länkar inte eftersom det är ett helt gäng artiklar).

För Usa är det resten av världen som bromsar


Janet Yellen vill höja räntan men bara gradvis och bland förutsättningarna finns en stabilt högre kärninflation. Även stabil lönetillväxt krävs. Yellen konstaterar att mycket av deflationen kommer från lägre tillgångspriser. I en annan artikel konstateras att amerikansk tillväxt fjärde kvartalet "bara" landade på knappt 2,5 procent. Inhemsk konsumtion växer snabbare, 4,4 procent. Det är förlorad export som håller nere siffrorna. En kollega till Yellen, Charles Evans, säger i en annan intervju att han för sin del är långt ifrån att rösta för en höjning av räntan i juni. Det räcker inte att inflationen närmar sig 2 procent. Om målet är förväntad inflation på den nivån så är det inte trovärdigt att  agera som om 2 procent är ett tak.

Usa vill alltså helst höja men starkare valuta och exporterad inflation hindrar.

Runt om euron går de egna ekonomier också bra

I andra artiklar framgår att brittisk ekonomi påminner mycket om Usa (även om marknaden oroar sig för att Labour och SNP (skottarna) bildar regeringen tillsammans). I stort sett är det dock hög tid för räntehöjningar men BoE tvekar. Risken är ju att det går som det gjorde för Riksbanken (som nämns). En för tidig höjning när realräntan är låg kan snabbt påverka ekonomin starkt negativt. En liknande situation brottas Schweiz centralbank med. Landet fick som bekant ge upp sina försök att hålla tillbaka valutan mot euron. Därmed exporterade landet den lilla inflation som fanns och nu hotar deflation medan däremot börsen klarat sig relativt väl.

Lärdomen från Schweiz är nog att en stark ekonomi i längden inte kan hålla tillbaka kapital från svagare ekonomier i behov av devalvering. Det är något att tänka på när Riksbanken gör sitt bästa för att undvika danska sjukan.

EU och Japan behöver fortfarande sänka sin valuta

Det finns flera delar av EU som går riktigt bra nu, inte minst Tyskland. Men vad hjälper det när andra delar fortfarande har riktigt stora problem. Frankrike är ett land man kommer att tänka på som skulle behöva devalvera sig ur sin oförmåga att reformera ekonomin. Den ekonomi som får en egen artikel i senaste FT är dock den grekiska. Landets banker fortsätter förlora insättningar. Det är möjligen inte en  bankrusning (som det var i februari) men långt borta är det inte. Går bankerna omkull är resan slut och landet måste lämna euron. Det är med andra ord en laddad pistol som hålls mot ECB:s huvud. Tryck ned euron eller acceptera Graccident och efterföljande kaos. Fram till senaste Fed-mötet gick det här ganska bra. Europa importerade både inflation och ännu bättre inflationsförväntningar från Usa. Det senaste syntes i minskad spridning mellan Usa och EU på obligationer på fem år med start om fem år. Nu har den börjat öka igen.

Räkna därför med att nästa drag i det här schackpartiet spelas ut av Ecb och att det är tänkt att möta Usa, Sverige och andra som inte riktigt vill släppa sin inflation till eurozonen. Eller också blir det japanska BoJ som spelar nästa drag. I en annan artikel i FT framgår nämligen att deras kärninflation åter är nere på noll om den senaste skattehöjningen räknas bort. 


Alla pilar pekar åt samma håll


Slutligen finns det en joker i leken - Kina. Där pekar den reala ekonomin oroväckande snabbt nedåt. Medicinen? Sänk räntan och försvaga den historiskt starka yuanen. 

Så frågan är - vad hjälper det att ekonomier som Usa och Sverige helst inte vill försvaga sin återhämtning när andra faktiskt får svårt att klara sig utan billigare valuta. Till vår nya makrobedömning är min bedömning att 9 kronor snart kommer vara priset både för en euro och en dollar.





fredag 27 mars 2015

Ericsson lockar inte, tyvärr.

Afv är avvaktande till Ericsson. När jag läser deras 15-åriga exposé går jag ett steg längre. Ett av Sveriges finaste bolag lockar tyvärr varken på kort eller lite längre sikt.
Om jag börjar i fel ända är det svårt att se hur Ericsson ska kunna försvara dagens kurs även om dollarn kanske kan gå upp lite till. Drivs det av en räntehöjning lär dock bolaget få svårt att försvara sina multiplar. Om å andra sidan kronan stärks  (fullt möjligt) så slår det mer mot intäkterna än det påverkar kostnaderna. Åtminstone i dollar.
Ett annat rätt stort hot är att Apple (som vanligt) inte har någon lust att betala för de innovationer, uppfinningar och patent de är så skickliga på att omvandla till välgjorda konsumtentprodukter. Det är, enligt Afv, 10 procent av förra årets rörelseresultat som just nu Apple ledsnat på att bidra med. Lägg till detta att Ericsson fått fina sig i att bli reservalternativ i Kina när landet helst köper inhemskt, så blir bilden att det krävs rejält mycket försäljning till Usa i dyra dollar för att bolaget ska försvara p/e 31 bakåt och 21 för 2015.
På längre sikt ser det nästan ännu knepigare ut. Telekombolagen får inte betalt för sina bredbandsinvesteringar och löser därför i sin tur lönsamheten med prispress och samarbeten sinsemellan.
Så för att sammanfatta. På en dyr börs har Ericsson stora egna risker på kort sikt och markanden fallande försäljning till lägre pris på lite längre. Nu bärs kursen av att det logiskt sett och i förlängningen måste vara bra att sälja bandbredd i en alltmer digitaliserad värld. Resan till de lyft sakernas och tjänsternas internet kanske så småningom verkar dock lång och mödosam. Känns lite som en miniatyr av 1999.
Om någon undrar. Vi har inga Ericsson och jag vill både bolag och alla som äger aktien väl. Det går bra för Sverige när det går bra för bolag som Ericsson.

torsdag 26 mars 2015

Dyrt och billigt i vår portfölj just nu

Nu har det mest varit uppåt och inte så volatilt men framför allt valutor och räntor lär stöka till det även i Sverige under våren. Om jag bara ser till respektive bolag (inte all makro) är nedanstående lite tankar om aktiepriset på våra olika innehav.


Billiga just nu
  • Vitrolife under 160 oroar jag mig inte för. Det känns billigt - till det priset är kostnaderna för höstens förvärv tagna men inte intäkterna (ökad försäljning i år). Hoten är lägre multiplar på medtech, att infasningen av Fertilitech går segt eller att dollarn faller. 
Nosar på köpvärt
  • Cellavision ligger rätt på ett pris runt 55 kronor men det finns uppsida framöver och inte så farlig nedsida, så den blir snabbt köpvärd för kurser under 50 kronor. Delar risker med Vitrolife men har faktiskt lägre bolagsrisk just nu.
  • HM skulle kunna trilla ned mot eller till och med under 300 kronor vid en allmän dipp. Särskilt om den drivs av räntor och en starkare dollar. Fundamentalt är det en krasch i e-handel som skulle svida mer kortsiktigt är det nog lägre multipar som ligger på risksidan.
  • Deutsche Bank skulle kunna få ett ryck nedåt om exempelvis om Graccident på allvar kom upp på bordet. Under €30 är den rätt ok och under €25 känns den billig. Risken är främst om prisfallet kommer från någon av många inre problem banken fortfarande brottas med. Varning för att det här ett svårt bolag.
Neutralt prissatt
  • BMW går alldeles utmärkt men ligger också på toppnivåer. Lite landade aktien efter sänkt guidning för 2015 och oro om Kina. Det känns befogat men inte är det något jag skulle oroa mig för att köpa om jag fick betala 100-110. För att den skulle vara billig skulle jag dock vilja betala mindre och dit är det långt.  
  • Barclays Inverse US (blankade amerikanska statspapper). Svårt att säga jag har det här som ett skydd av portföljen och kan egentligen inte på kort sikt uttala mig om priset. På längre tror jag i och för sig att det finns mycket uppsida i det här innehavet, eftersom jag tror på högre räntor. Samtidigt är det som sagt mer försvar än spekulation för min del. Varning för att det är svårt att spekulera i räntor och valutor. Ligger amerikansk 10-årsränta runt 2 procent reagerar är det väl inget att reagera på.
  • Lundin Petroleum. Även detta i första hand ett skydd av portföljen. Det sagt tycker jag priset rätt väl avspeglar ett förväntat oljepris mellan $60-$70 på kort sikt. Det känns rimligt. Den största risken är nog att Norge svänger om ny utvinning snarare än att oljepriset klappar ihop igen. 110-120 känns väl rätt.
  • Disney går alldeles utmärkt, vilket avspeglas i aktieutvecklingen. Det är inget innehav som oroar mig så länge konsumtionen i USA ser stark ut. I år har bolaget även många starka premiärer på gång och innan de kommer lär inte luften går ur aktien. Samtidigt - rea på bolaget är det absolut inte 
  • Markel känns trygg i portföljen. Runt $750-800 är det svårt att se att substansvärderingen skulle vara hög givet den avkastning på eget kapital som bolaget har. Det finns uppsida men aktien har följt med konjunkturen uppåt, så det finns inget inslag av eftersläntrare i kursen och då är det lite vanskligt med allt amerikanskt just nu.
Lite åt det dyra hållet
  • Deere har klarat både dålig försäljning, usel guidning och en allt nervösare marknad allldeles utmärkt. Det beror på bolagets fina grundkvaliteter som marknadsledande. Det finns dock en del svajiga moment som att marknaden fortsätter lita på att försäljningen åter vänder uppåt och att bolagets resultat lyfts av möjligen tillfälligt ökat byggande i USA. Det är ett fint bolag och jag skulle väl kunna leva med att det föll ned mot $80 eller om dollarn backade.
Dyra
  • Investor har gått bra länge. En portfölj med verkstad, bank och hälsorelaterat som är belånad med en viss hävstång har inte varit fel. Nu är det dock, åtminstone, inte billigt. Flera innehav har dock en lite högre risk än vanligt (SEB, Astra och hela verkstadsdelen). Dessutom kan den i grunden svenska portföljen påverkas rejält om kronan vänder uppåt vilket skulle kännas helt logiskt. För mig är det här en bankbok men jag ökar inte till nivåer runt 340. Den kan lätt trilla under 300 om börsen får det kämpigt. 
  • Volvo går bra nu, lyft av bättre försäljning. Det finns dock en hel del i bolaget som oroar. Hit hör risken att kartelboten blir dyr men framför allt att efterfrågan i Kina faller. Sedan är bevisen på marginallyftet inte överväldigande. Skulle VD-bytet ge ett lyft för aktien upp emot 115-120 skulle jag passa på att sälja. Avtvingad en bedömning tycker jag nog att aktien bara är värd 90-95 just nu.

Bara kapitalflöden inga inflöden just nu

Hur har världens börser gått i dollar sedan i somras? Svar inte alls. Att allt inte är som vanligt visade Usa-börsernas gäspning inför jätteaffären att Heinz köper Kraft.

 Jag är viserligen alltid rätt insnöad på makro men just nu är det värre än vanligt.
FTSE World Index, se ex FT.com eller yahoofinance, rör sig sidledes i dollar sedan ett bra tag tillbaka. Vissa börser, som vår egen, går upp men det beror på valutaeffekter. En källa som ju är ett nollsummespel. Notera också att alla stora kapitalinflöden från bankerna inte längre driver hela marknaden uppåt. Istället är det multiplarna som justeras. Pengarna flyter runt mellan länder och sektorer men uppåt går det inte. Liknande resonemang kan föras om effekten på obligationer. Pengarna flyter in och runt men några stora nettoeffekter syns inte på priserna. Economist hade för övrigt en artikel om att guldpriserna trycks nedåt, trots stor osäkerhet och sedelpressarna igång. Även den marknaden är mättad av tillgångar och svajar av oron att efterfrågan sjunker om världens ekonomier och räntor börjar normaliseras. Så in alles är just nu allting bara ett relativt spel och det är faktiskt ett nog så viktigt skäl att fundera på var utgången är. Allra viktigast tror jag dock det är att i en försiktig takt försöka ställa om sin ekonomi och sina investeringar till mer normala förhållanden.

onsdag 25 mars 2015

USA och Sverige kan inte räkna med importerad inflation

Börsen styrs just nu av de kapitalflöden centralbankerna skapar.Valutakrig är ett återkommande ord men mer exakt är det ett inflationskrig. Det enda som verkar hålla uppe förväntningarna på inflationen är nämligen den inflation som kan importeras via lägre växelkurser.

I de senaste dragen var det USA och Sverige (faktiskt kommenterat lite varstans) som försökte sänka sina valuta mot euron. Frågan är hur realistiskt det är. De amerikanska inflationsföräväntningarna, mätt som räntan på 5 åriga lån som börjar löpa om 5 år, ligger runt 2 procent medan det ligger på runt 1,5 procent inom euroområdet.  Om USA försöker trycka ned sin valuta ökar det gapet, vilket i sin tur sätter ECB i ett läge när de måste reagera eller ta emot lägre inflation. Det samman gäller förhållandet mellan ECB och Riksbanken. Nu plöjer ECB ut billiga pengar i systemet. Rimligen slutar det med dyrare dollar och dyrare krona.

Det behöver dock inte sluta med fortsatt fallande räntor (valutakrig). Troligare känns allmänt stigande långräntor (även i Europa). Ett skäl är att global kärninlfation verkar vara på väg uppåt igen. Det ändrar en del ekvationer.(länk till wsj). Det är också värt att notera att när QE beslutades var eurokonjukturen på väg ner. Nu ser kurvorna bättre ut. Det väcker frågan om räntorna har bottnat? (länk till FT)Turkiet, Brasilien & Sydafrika har så stora privata $-skulder att valuta och US-ränta styr helt nu (länk). Om inflation och konjunktur skulle vara på väg uppåt lär det slå hårt mot obligationsmarknaden. Allt fler ser nu en bubbla där. Bland annat i FT i den här artikeln (länk).

tisdag 24 mars 2015

Portföljen tog det väl lugnt förra veckan

Börsen steg 3,1 procent förra veckan medan portföljen fick nöja sig med 1,7 procent. Det var priset när hedgen sänkte portföljens volatilitet.

När förra veckan summerades blev det rätt tydligt att mitt upplägg för portföljen fungerar. På gott och ont. För det kostar att hålla nere risken när marknaden går upp.

Riksbanken överraskade med att sänka räntan och sedan sänkte FED sin räntebana. Det var förstås förra veckans stora nyheter. Jag var lite orolig för att det här skulle vara inledningen på sämre konjunktursignaler. Vår portfölj går riktigt dåligt om räntorna går ned i en svagare ekonomi.

Nu verkar det mer handla om ett valutakrig och exempelvis europeiska data ser riktigt bra ut (även om kinesiska fortsätter vara svaga).

I portföljen syntes makron tydligt. Den blankade positionen i amerikanska räntepapper (Barclays) föll snabbt. Som en spegling av den rörelsen steg Lupe på förhoppningar om högre oljepriser och Deutsche Bank säkert bland annat på ECB:s tillgångsköp. Notera också att Markel kortsiktigt åtminstone rörde sig i motsatt riktning mot räntan. Investor gynnades nog mest av lägre svensk ränta (svagare krona) medan HM fick stöd av att dollarn försvagades mot euron. BMW i sin tur guidade för svagare marginaler än väntat 2015. Det är Kina som spökar. Makro över hela kartan således. Ett av få bolag som faktiskt rörde sig mest på specifika aktiefrågor var Cellavision. Den kom en väntad återhämtningen från dippen när Industrifonden sålde. Vi tackade och tog emot några kronor från en kort affär. I grunden ligger basinnehavet dock kvar.

Nettot av allt detta blev att portföljen rörde sig lite mindre än marknaden, vilket jag trots att allt är nöjd med. Även om jag förstås alltid vill slå index.



Poesiafton


Det var en kvinna från Fed
som inte gjorde marknaden rädd
Högre ränta hördes Yellen
äh, vi får ta den smällen
Så när det small var ingen beredd

måndag 23 mars 2015

Missförståndet att Kina förlorar på billigare grannar

Det finns en eurocentrisk bild att det är vår tillverkning som flyttar till allt billigare länder. Så är det inte riktigt. Världens verkstad är numera Kina. De lägger sin lågkostnadsproduktion i grannländerna. Om något är det här en fördel för hela Asien. Ungefär som Englands industrialisering var för Europa på 1800-talet.

De här tankvärda artiklarna i Econmist (länk och en till länk) har blivit liggande i de senaste veckornas räntesnurr. Kina har gått från 3 procent av världens tillverkning 1990 till att stå för 25 procent nu. Andelarna har inte tagits från grannarna utan övriga Asien ligger kvar på 25 procent. Det finns fortfarande en del enklare montering åt västerländska bolag. 60 procent av världens mobiltelefoner görs i Kina men den kinesiska produktionen står bara för knappt 4 procent av kostnaden för en Iphone. Bilden stämmer dock inte riktigt. Tvärtom har handelsflöden mellan exempelvis Japan och Kina vuxit fort och egna varumärken som Xiaomi tar en snabbt marknadsandelar. När det gäller infrastruktur har Kina systematiskt byggt vägar, flygplatser och till och med städer för att effektivisera produktion. Strukturer för att importera och förädla råvaror finns också på plats, exempelvis har landet gått ifrån att vara en närmast gigantisk nettoimportör av stål till att bli en nettoexportör. Något som SSAB lidit av. Kapital är inte heller någon bristvara med stora handelsöverskott att ta av.

Men ok. Kinesiska löner lär väl stiga och landet fastna i den kända medelinkomstfällan? Den där länder först blir rikare men sedan planar ut tidigare än väntat när tillverkningen flyttar vidare (tänk Sydamerika). Nja, det finns en del skillnader även här. Kinas andel av klädproduktionen steg från 42,6 procent 2011 till 43,1 procent 2013. Det finns helt enkelt en hel del arbetskraft att ta av. Dessutom, vart går handelsflödena när grannländerna får igång sin lågkostnadsproduktion. Svar: till Kina. Det är mot den här bakgrunden regimens satsning på ökad inhemsk konsumtion ska ses. Målet är att bygga upp den typ av stor och relativt självständig ekonomi som USA redan har och som åtminstone delvis är ambitionen även med EU. Utgångspunkten, som är Economists, slutsats bör nog vara att verkstadsindustrins centrum redan ligger i kommer att stanna i Asien och mer specifikt i Kina. När det kommer siffror för industriproduktion i Kina är det således ett mått på världens tillverkning, snarare än bara hälsan i den kinesiska ekonomin. Förr brukade talesättet vara att när USA nyser blir Europa förkylt. Numera är hälsan i Kina lika viktig för vår vardagsekonomi.

Det här kan ju låta lite dystert, åtminstone ur ett europeiskt perspektiv. Det är det inte. Billig och effektiv produktion är inget dåligt - för någon. Det tvingar dock fram specialisering. Tillverkning framstår visserligen som en asiatisk specialitet men det område som väst fortfarande är ledande inom är utveckling och varumärkesbyggande. Konsumenter och företag över hela världen föredrar fortfarande Apple och BMW framför kinesiska alternativ (länk). Även västerländska bolag inom hälsa och läkemedel ligger långt framme. Så kanske det inte alltid kommer att vara men just den trenden har snarare förstärkts än försvagats.  

Fina makrokvaliteter i AQ och Bufab

Börsveckan rekommenderar AQ och Bufab. Jag gillar båda, inte minst för deras förutsägbara koppling till makrodata.

Jag plockar upp två trådar ur veckans Börsveckan. Den ena är AQ - ett konglemorat av små verkstadsbolag (tänk Indutrade). Redaktionen gillar tycker det är billigt att betala p/e 12 för ett tillväxtbolag som aldrig gått med förlust och som kanske är på väg att byta upp sig till omx från Aktietorget. Svårt att säga emot. Vi tog hem en vinst i bolaget häromveckan men det hade mer med vår syn på börsen och vår portfölj att göra.

Den andra aktien är Bufab - som säljer de enklaste skruvarna och muttrarna till industrin. Ett handelsbolag med mycket rörliga kostnader och låga marginaler. Nu har aktien segat väl länge tycker redaktionen och hoppas på ett lyft. Tja, kanske. Även Simon Blecher på Carnegie gillade bolaget av liknande skäl.

För mig är det här två bolag jag känner mig lugn med att äga. Det kan hända att de som Bufab åker på en valutasmäll, som kanske delvis var självförvållad eller att efterfrågan faller i AQ. Det verkar dock vara vettiga bolag som med en bra och rimlig affärsmodell gör så gott det kan. Det öppnar upp för en annan typ av tänkande.

I AQ går det att koppla resultatet till svensk industriproduktion. Chansen är stor att bolagets i huvudsak svenska kunder köper mer från pålitliga AQ om det går bra men att de drar ned om det går dåligt. Det var det vi chansade på före rapporten och det gick ju bra (även om tur var en viktig ingrediens). Nu ser inte indikationerna om svensk industriproduktion lika ljusa ut för våren. Därför ser jag inte AQ som ett helt självklart köp just nu. Det kan hända att bolagets egna kvaliteter räcker för ett köp men det är inte riktigt min beslutsmodell att simma motströms. Dock håller jag ögonen öppna, för rimligen ska svensk konjuktur uppåt och om det blir så ser AQ fortfarande intressant ut.

Finessen i Bufab är bolagets stora valutakänslighet. Finns det bara en hygglig efterfrågan kommer resultatet följa kronkursen. Tror man som jag att det blir svårt för Riksbanken att sno andra länders inflation i ett valutakrig kan det här vara något att titta på. Nu närmast kan fler utspel från Riksbanken kanske trycka ned kronan men på sikt blir svårt för en ekonomi som i grunden går bra att rea sin valuta mot euron eller ens dollarn. Just nu slår jag inte till men jag ligger nog och lurar lite på Bufab. Det vore inte minst en poäng i vår dollarstinna portfölj.

söndag 22 mars 2015

Läge kliva ur PPM:s icke-väljarsoffa

Pensionspengar i Såfa är en billig passiv bullfond. Inte så dumt. Men är det rätt läge att ligga med 150 procents vikt mot börsen?

Premiepensionen är en liten del av vårt sparande, både sett till övriga delar av pensionen och jämfört med vår aktieportfölj. Därför har jag varit nöjd med att ligga i Såfa. Det är i praktiken en (dold) global aktieindexfond med 1,5 i hävstång om du är yngre än 55 år (länk till Di).

De statliga förvaltarna skulle säkert invända mot att det är en indexfond men det är svårt att peka ut att det skulle finnas någon strategi, inriktning eller ens val av förvaltare som skulle ge något annat resultat. Det är nog den typ av fond som stämmer väl in i forskningens resultat att de flesta av oss, även proffsen, är pilkastande apor när det kommer till investeringar  (länk). Till den låga avgift Såfa tar ut behöver det dock inte vara något fel.

Däremot är det viktigt att förstå effekten av hävstången. Vår egen portfölj ligger alltid något under volatiliteten på börsen. Det gör att vi åtminstone i teorin kommer att klara ett börsfall hyggligt. Såfa däremot tar ut svängarna med en faktor på 1,5 både i upp- och nedgång. Givet det är det faktiskt rätt starkt (och kanske mest tur) att vår portfölj sedan starten slagit Såfa.

På sikt är tanken med hävstången att börsen i snitt går upp och att Såfa har så mycket pengar att de aldrig går i konkurs (vilket är småspararens problem med en hävstång). Så kanske det är, även om en japansk ökenvandring på börsen som varade i 10-20 år skulle slå rätt hårt mot personer som idag är 40-50 år gamla.

Det här för mina tankar till en av de viktigate paragraferna i vår strategi (länk se paragraf 9). Inget annat beslut har så stor effekt på det långsiktiga resultatet som valet av sparform. Det är mycket viktigare att välja om det är läge att äga aktier än att välja vilka aktier man ska äga. Det här följer för övrigt av forskningen om pilkastande apor som det hänvisas till ovan.

Det väcker frågan - är det just nu läge att ligga bull 1,5 med sina pensionspengar? Dessutom med 55 procent av innehavet i nordamerikanska aktier, enligt uppgift på Morningstar. Det kan väl kanske gå ett tag till för den modige men de flesta verkar oroa sig mer än glädjas just nu. Så det är kanske läge att vrida ned risken i ppm. Vilket udda nog innebär att lämna det statliga alternativet.

lördag 21 mars 2015

Graccident är det vi borde prata om

Temat i engelskspråkig och tysk press just nu är att om ingen svänger snart kör vi rakt in i en Graccident. Konkurs på grund av likvidetsproblem och snabbt utträde ur euron som enda sätt att hålla igång viktiga samhällsfunktioner. Det i sin tur är en påtaglig risk för hela Europas ekonomi, åtminstone på kort sikt.

Flera skriver om det här. Den bästa sammanfattningen jag läst av av Greklands akuta likviditetsproblem är från Die Zeit  (länk som bland annat citerar den här artikeln i Wsj). FT har också flera artiklar i ämnet, en här).  Till de som oroar sig för en ostoppbar kedja av händelser som slutar med Grekland utanför euron hör Wolfgang Schäuble tysk finansminister (länk till Finanzen.net). Så nog snurrar nyheten ganska fort i diskussionerna. I svenska medier (jag läst) framställs det mer som möten och förhandlingar (exempelvis i den här artikeln i di.se) eller om konflikten mellan grekiska och tyska medborgare (exempelvis här).

Den svenska vinkeln på problemet tycker jag missar nyheten just nu - pengarna i Grekland är slut. Skatteintäkterna har fallit snabbt och nu får landet svårt att klara ens den tillfälliga överenskommelsen med långivarna. Mönstret känns igen från bolagskonkurser. Fokus ligger på olika rekonstruktionsplaner och länge ställer långivarna upp, både för att de är rädda om sina fordringar och för att de trots allt har en relation med låntagaren. Tänk på Saab Automobils sista långa resa med Victor Müllers påhittiga och nog delvis uppriktiga försök att trolla fram en lösning. I slutändan var det likviditetskriser som släckte lampan. För vid någon tidpunkt uppstår situationen när långivarna i princip måste betala in nya pengar på löpande räkning mot en alltmer avlägsen vändning. Verkligheten kommer och knackar på, brukar ekonomer säga. Det är det som är en Graccident.

I närtid - veckor? dagar? - kan nyheten dimpa ned att Grekland ställer in betalningarna. Då kan ECB mfl välja att ge ett nödlån men det är i så fall i princip en gåva - för då är det nämligen klart att varken ränta eller amortering kommer att göras på det nya lånet. Det är i den situationen långivare brukar besinna sig och faktiskt acceptera en konkurs hellre än ännu en rekonstruktion. Dessutom är det oftast någon minoritet som först säger att kejsaren faktiskt är naken. I fallet Saab var det de utländska långivarna. I Greklands fall kan det bli Tyskland eller till och med exempelvis Finland, Polen eller någon av baltstaterna. Har man gott om tid kan lösningar diskuteras fram men står valet mellan att stänga sjukhus på ena sidan och upplevelsen av rent bistånd på andra sidan är risken stor att det kör fast. I den situationen kan det gå snabbt. Om Grekland då hastigt lämnar euron kommer det till en början ge en rejäl oro på marknaden, trots att lånen främst ligger på statlig nivå.

Den här risken är nog de inblandade väl medvetna om. De träffas ju i princip dagligen i Bryssel. Problemet är att situationen kan glida dem ur händerna. Det är knappast det troligaste scenariot men det är väl ändå det vi borde analysera just nu? Om jag får vara lite drastisk - om en asteroid var på väg mot jorden men det bara var några procents risk att den skulle krocka med oss. Vad skulle då tidningarna skriva om?

För egen del är det här åtminstone en betydande blipp på min radar. Just den här stärker min vilja att åtminstone ha lite kontanter i kassan och höjer min handlingsberedskap den dag då nyheten når även svenska tidningar.

När ska man köpa HM?

HM är ett av våra kärninnehav och vi har en post som känns lagom stor i portföljen. Trots det är det alltid en spännande fråga, som Afv ställer i senaste numret, när är det dags att köpa in sig i bolaget.

En av många tilltalande faktorer med HM är att det är ett så rent case. Bolaget är en del av timglaskonsumtionen, där premium och prisvärt slår ut mittemellan. Lite Hyundai fast med kläder istället. Faktiskt är HM förbluffande likt vårt andra bolag i samma case, BMW, men mer om det en annan gång.

Ledning och affärsmodell är beprövad. På den globala marknad där HM växer är det fortfarande långt ifrån mättnad på globala klädkedjor. Det går att invända att e-handel ändrat reglerna och att HM faktiskt i mångt och mycket är en kedja på den tyska (!) marknaden. Samtidigt växer HM på nätet och i andra delar av världen, så det är lika mycket en möjlighet som en begränsning.

Frågan kring bolaget har i många år varit om försäljngsökningen förklarar eller åtminstone rättfärdigar lägre marginaler. Spontant känns ju det där lite bakvänt. Säljer man mer blir ju andelen fasta kostnader lägre. Höga investeringar är en rimlig förklaring. Alternativet som det mest mumlas om är prispress. Det har varit ett tema i Gap men det har alltid viftats bort både för HM och Inditex (Zara m.fl).

Det finns dock tre skäl att tro att priserna i segmentet prisvärda kläder pressas. För det första tar ultrabilligt, ex Uniqlo, andelar även här. Precis som Ryanair, Dacia och Tata gör på andra marknader. För det andra verkar nätet både ha en överetablering och försvåra möjligheten till högre priser. För det tredje kan det vara så att särskilt expansionen i Usa är dålig för HM:s produktmix. Så frågan är om inte marginalerna ska ligga lägre än vi vant oss vid.

Ändå stiger p/e-talet. Ok, delvis reflekterar det lägre räntor och därmed lägre avkastningskrav. Ökad försäljning försvarar också kursen. Det jag dock kan tänka mig är att om dollarkursen svider för mycket (vilket känns rimligt) så kommer balansen mellan köpare och säljare skifta. Jag tror helt enkelt att till nuvarande priser finns det för en gångs skull lite nervösa ägare som kan vilja gå ur aktie  om det börjar svaja.

Så kanske är vi snart där. Det alla värdeinvesterare längtat efter. En viss rea på HM. Jag kan hålla med Afv om att det kan ligga en dipp under 300 kronor i korten. I så fall skulle jag öka lite. För i den andra vågskålen tror jag en starkare krona och ökad konsumtion vilar. Så det kan rätt snabbt studsa upp igen. Kanske slutar det med att HM håller sitt säsongsmönster och dippar på våren och stiger på hösten.

Nåja. Skönt med bolag man kan ägna någon rad då och då åt.

fredag 20 mars 2015

Dollar och ränta styr tävlingen (och börsen)

Bolagsanalys har i år varit makroanalys. Hur går mina aktier? Ja, hur påverkas de av starkare dollar och lägre räntor. Åtminstone har det varit så i tävlingen.

Det ligger ju nära till hands att koppla exporterande bolag till valutakurserna men effekten är i år lika stark för bolag som har sina intäkter i kronor. Nedan har jag plockat ut de bolag i tävlingen som uppfyller det kriteriet. Notera hur tydligt de delar upp sig i två grupper.

JM har tjänat på lägre räntor och hängt med uppåt, även om det är intressant att den senaste, överraskande, räntesänkningen inte gav något lyft. Det kan vara en indikation på att värderingarna på tillgångsaktier nu är väl ansträngd. Skistar tjänar på att det blir dyrare att turista utomlands och har hängt med index någorlunda. Den aktie som inte passar in är RnB. Visserligen har svensk konsumtion gått ganska bra men det är nog spekulation om att bolaget ska köpas ut som drivit aktien. Faller den förväntan bort kan aktien börja värderas mot dyrare inköp. Lite otäckt skulle jag tycka.

De två konsulterna ÅF och Cybercom kan man tycka borde gynnas av ökad efterfrågan från exportbolagen. Så kan det vara men kortsiktigt har bolagen tyngts av svag efterfrågan, se t.ex. Teknikföretagens senaste rapport. Det är alltså befintlig försäljning som blivit mer värd för exportbolag snarare än att lägre pris för köparna ökat försäljningen. Lite oroande. Den som tror på konjunkturen borde å andra sidan snart ha ett köpläge i både bolagen, särskilt om Europa kommer igång. Men det sagt, en annan bild är att bolag som inte direkt gynnats av dollar och ränta har fått se kapital lämna aktien. Även det kan vara ett skäl att titta på aktierna framöver. Slutligen har ICA följt dollarn nedåt. Inte så konstigt med tanke på att bolaget andelen importerade varor i sortimentet. Det har inte ens hjälpt att konsumenterna får det bättre och att lägre ränta egentligen borde öka efterfrågan på en kassabok som ICA. Det är för övrigt, liksom JM, ett tecken på att den typen av bolag är för höga nu.


torsdag 19 mars 2015

Så funkar det - listbyten

Jag får den del rena faktafrågor på Shareville (det går bra att ställa dem här också). Jag försöker att lägga mina svar under ettiketten "Så funkar det". Observera att jag inte kvalitetssäkrar svaren utan bara skriver ned mina egna kunskaper - rätta gärna om något är fel :)

Frågan den här gången var hur jag ser på listbyten och hur det påverkar bolag och aktie. Det är inget jag är särskilt insatt i men jag bidrar gärna så gott jag kan. Fyll gärna på med tankar.

Allmänt är den formella skillnaden mellan olika listor vilka krav de har på bolagens information, storlek och reglerna för handel. Större bolag letar sig uppåt, eftersom det blir lättare att nå ut till investerare och i vissa fall är det även en kvalitetsstämpel mot kunderna. Ju högre upp i näringskedjan desto fler proffs följer aktien. Når man First North brukar exempelvis Redeye och ibland Börsveckan få upp ögonen. Affärsvärlden brukar haka på när bolag når small cap, på den nivån är det ofta även någon bank som följer aktien. Undantagsvis kan även stora köpare titta till aktien på den här nivån. De flesta instutionella investerare (fonder m.fl) handlar dock bara bolag från vissa listor. Blir man tillräckligt stor kan man hamna i olika index (ex omx30) och då köper indexfonder automatiskt bolaget. En del svenska bolag handlas även på listor utomlands och ett fåtal ingår i internationella index.

Resan uppåt på listorna brukar förknippas med chansen att bli upptäckt av nya investerargrupper. Listbyten brukar driva kursen men för det mesta gäller nog "buy the rumour, sell the fact". För det finns många insomnade bolag även högre upp i listorna. Dessutom kan det hända att mer insyn faktiskt belyser något otrevligt. Det kan sträcka sig från att redovisningsproblem kommer i dagen (ofta hos mindre bolag) eller att ifrågasättandet går så långt att tunga investerare börjar blanka aktien (större bolag).

Så, tja, det är en god nyhet om ett listbyte är aktuellt och lite premium ger nog redan ryktet om att det är på gång. För egen del förknippar jag dock främst listbyten med att bolagsrisken minskar något, eftersom genomlysningen förbättras. Inte oviktigt.

Sålde Bulten och ökade blankade US-bond

Vi har haft tur och legat rätt i ganska många händelser och trender så här långt i år. Igår small det dock åt fel håll. Vi har varit postionerade för starkare konjuktur. Istället sänkte Riksbanken räntan och ökade sina stödköp av obligationer. Samtidigt använde Fed en sänkt räntebana för att sälja in att räntehöjningar numera ska ses som en normal men för den delen varken mer eller mindre trolig händelse.

Bakom ordvalen fanns dock även fortsatt dystra konjukturutsikter. Vilket jag har lite svårt att förstå. När man läser på verkar det enda som avviker från Usas bana uppåt vara en viss väderdipp i början av året. Nu är läget fortfarnade väldigt svårt att läsa. JP Morgan tror att dollarn kan vara inne i en bubbla medan Robert Bergqvist på SEB, liksom jag förundrades över hur lättvindigt marknaden svalde möjliga räntehöjningar före sommaren  (båda länkade via mitt twitterflöde).

För egen del är jag dock inte redo att tänka om mitt scenario att dollarn ska upp (vilken annan valuta ska ge sig i valutakriget?) och att alla långräntor nu faktiskt nog börjar luta uppåt. Det som fortfarande oroar tycker jag snarare är att ett bolag som BMW hade defensiva prognoser för året. Det fick mig att tänka på Teknikföretagens överraskande dystra bild av våren. Där just bilindustrin skulle vara undantaget.

Utifrån det här avslutade jag vårt innehav i Bulten och köpte mer blankade statsapper igår. Åtminstone igår var det dock en dålig affär och portföljen tappade 2 procentenheter på index.

Så här blev resultatet för Bulten.

onsdag 18 mars 2015

Listiga Fed maserar in höjning före sommaren

Fed kombinerade kommunikation om att höjningar nu ligger i korten med att sänka räntebanan närmare marknadens. Man måste imponeras av kommunikatörerna på de stora centralbankerna. Långsamt maserar de in en annan förväntan genom att ge smärtstillande till den ränteberoende börsen. Nu blev det plötsligt en god nyhet att räntan troligen inte höjs i april och inte säkert i juni. Faktiskt imponerande - väl i nivå med när ECB läckte att stödköpen skulle ligga på 50 miljarder euro och sedan dagen efter "chockade" med att lägga dem på 60 miljarder. Förväntan styr världsekononin och den som styr förväntan styr just nu världen.

Spännande FED-möte idag

Kvällens, europeisk tid, protokoll från FED blir mycket spännande. I centrum står ordval, främst ordet patient. Vadan denna fixering vid FED? Tja, kolla grafen från FT. Det som drivit aktiemarknanden (och tillväxtländer) de senaste åren är billigt kapital från centralbankerna. 

Går det att ana att det kommer en åtstramning nu så lär det kännas. Förra gången det var på gång 2013, så dök marknaden rejält.  
Marknaden har en lägre räntebana än Fed.Det måste Fed börja påverka, vilket talar för ordval som "skrämmer" men helst bara på marginalen. Sedan har det varit en snabb uppgång i dollarn. Fed kanske kan köpa riktningen men de lär inte gilla takten. Det värsta centralbanker vet är "snabbt" för det betyder ofta okontrollerat. Det talar emot hökaktiga uttalanden. 












Samtidigt finns det en del som tyder på att något snart måste hända i amerikansk ekonomi för att den inte ska gå över styr. Det är exempelvis tydligt på arbetsmarknden.
För att försvåra ytterligare så exporterar USA just nu sin inflation till andra länder genom att högre långräntor och förväntningar redan drivit upp dollarn. Det gör att förväntningarna, exempelvis på 5-årsräntan om 5 år inte ser särskilt farlig ut (graf nedan med data från FED St Louis). 

Varför slår då inte de bättre konjunkturen igenom i inflationsförväntningarna? En förklaring är att både valuta avkastning på de mer känsliga 2-åriga obligationerna redan driver på åt USA:s håll (se graf från FT nedan till höger).

Så efter all nedlagd tid är nog min slutsats att jag inte har en aning om hur det går imorgon, Därför är åtgärd är att försöka skaffa handlingsutrymme, vilket jag gjort bland annat genom att öka kontantandelen något. Hur som helst blir det väldigt spännande. Jag bänkar mig med chips och dricka framåt kvällen. 

tisdag 17 mars 2015

Misstro kostar räntepunkter

Tyskar misstror övriga eurozonens ekonomi. Det är inget nytt men det säger något om omfattningen att de hellre sparar till 0,1 procent hos Deutsche Bank i Tyskland än till 0,75 procent hos samma bank i Italien (länk till Economist). Det trots att sparandet är på nätet, i samma valuta, med samma bank som övervakas av samma myndigheter och där samma inlåningsgaranti gäller. Den som vågar sig på att spara via nätet i en polsk bank med högre kreditvärdighet och fortfarande samma övervakning och skyddsnät kan få betydligt bättre ränta. Språket då? Nja, det finns tyska webbtjänster som ser till att hela affären sköts på tyska.

Det är inga små summor heller, för tyskar äger i mindre utsträckning än andra aktier eller ens husen de bor i. Onekligen en bild av misstron mellan Europas ekonomier. Fast, i och för sig, här hemma har många fortfarande gåtfulla band till de fyra storbankerna. Möjligen är det helt enkelt så att för stora grupper är inte pengar så viktigt.


Olja stabilare är nu stabilare än de flesta räknar med

Oljan ser mer ut som en vanlig råvara inför resten av 2015 än den gjort på länge. Krafter runtomkring, inklusive priskrig och geopolitik, faller tillbaka i betydelse och priset verkar i växande grad faktiskt sättas av utbud och efterfrågan. Den senare ser stadigt starkare ut, möjlig driven av spekulativ lageruppbyggnad,  men det kommer att ta tid att möta överskottet i utbudet. Det är en del av IEA:s marsrapport som kom i fredags (länk).

Sund stegvis ökning av efterfrågan

Efterfrågan på olja brukar ses som en av de tyngsta konjunkturindikatorerna I början av 2015 har den förvisso sett lite svagare ut men det framstår främst som ett normalt säsongmönster. Faktum är om staplarna i själva verket ser förvånansvärt sunda ut. En normal konjunkturåterhämtning verkar det. Några fallgropar finns dock. För det första kan det vara mer en spekulation i en normaliserad ekonomi än att det faktiskt är en verklig efterfrågan. Det finns mycket stora oljelager. För det andra kan försämringar i efterfrågan förstås komma. I så fall är det främst Kina som oroar.  Den enkla bilden är dock förvånansvärt tydlig. Det här har varit en utbudschock snarare än att något hänt med efterfrågan. Det ger goda möjligheter att låga priser faktiskt gynnar den reala ekonomin.

Utbudet är fortsatt högt och ökande 

Först mot slutet av 2015 kommer efterfrågan upp i den nivå som utbudet låg på mot slutet av 2014. Ännu syns inte någon minskad produktion varken i USA (trots att antalet oljeriggar faller) eller inom OPEC. Minskade investeringar har däremot varit temat för Nordsjöoljan. Det syns i nästa diagram, som visar att spreaden mellan Brent, WTI och Dubai är stor för närvarande. En reflektion är att billligare WTI och starkare dollar eldar på amerikansk konsumtion rejält. I och med att den amerikanske ekonomin i huvudsak vilar på konsumtion är det en intressant kombination. Det här gör att USA importerar deflation både via valutan och oljan. Samtidigt ger de ett troligen starkt tryck försäljningen, exempelvis av sällanköpsvaror.

Pristrycket finns inte riktigt

Väger man samman utbud och efterfrågan är slutsatsen att riktningen långsamt är en rörelse mot balans. Vägen till ett underskott är dock långt borta. En stabilisering känns kanske rimlig. Det är också den slutsats som SEB kommer i sin Investment Outlook (länk). Banken landar på en prognos om ett oljepris (Brent) på 70 dollar under året. Det tror jag, om något är aningen för högt. Motfrågan är vad som ska driva priserna framöver? Snarare kanske det finns en rörelse att Brent och WTI ska mötas, som Handelsbanken tipsade om på Privata Affärers Stora Placeringskväll. Men ok, ska jag gissa på något för nästa kvartal får det bli ett pris för Brent upp mot men inte över SEB:s indikation. 

Vad betyder då det?

Ett land som Tyskland, som säljer mycket sällanköpsvaror och importerar olja ser fortsatt rejält gynnande ut av oljeprisfallet. Sverige och Spanien hör också till den här gruppen. För Kina är det i och för sig positivt men frågan är om det räcker. Andra vinnare är exempelvis Indien och Indonesien. Bland förlorarna finns några som kan skaka om de finansiella systemen. Hit hör Venezuela där en konkurs rycker allt närmare.



måndag 16 mars 2015

Minskade i Cellavision och laddar för Fedmötet

Vi minskade innehavet i Cellavision till drygt 8 procent av portföljen idag. Aktien är fortfarande ett av våra kärninnehav. Däremot vill jag varken att Cellavision ligger över 10 procent, att medtech (Cellavision och Vitrolife) går för långt över 15 procent eller att vi ligger alltför tungt i dollarexponerade bolag.

En annan aspekt är att jag vill ha handlingsutrymme inför onsdagens FED-möte. Det är en mycket öppen fråga om det blir marknaden som får revidera upp sin räntebana eller FED som får sänka sin. Det i sin tur påverkar den heta dollarn. Det kan helt enkelt gå lite hur som helst med börsen mot slutet av veckan. Då tycker jag mer kontanter känns rätt.

Hedgen slår igenom i portföljen

Förra veckan slog vår defensiva strategi igenom. Den korta positionen i amerikanska statspapper backande nästan 10 procent när dollarn rusade. Det slog även mot oljepriset och Lundin föll. Samma dollarrusning lyfte dock flera innehav och veckans netto blev ett hälsosamt lyft. Lägre volatilitet helt enkelt. 

Framtidens aktiesparande

Nya konsumtionsmönster är spännande. Många har nog känt att det är något fel med fondsparande. På Aktienovisens blogg (länk) kan man följa hur framtidens aktiesparande kanske kommer att se ut.

Ett gäng trender påverkar all konsumtion just nu. Den viktigaste är timglaskonsumtionen. Överallt slår billigt eller premium ut mellanskiktet. När distributionsnät var avgörande, var det tvärtom. Försäljningen styrdes av hur långt förgreningarna i banknätet nådde. Säljaren på banken sålde mycket av samma till många. Det gynnade standardiserade men inte särskilt billiga alternativ. Ordet "allemansfond" visar vad det handlade om. Den tiden är förbi. Indexfonder, Didner&Gerge och ETF fanns inte på farfars tid.

Den andra trenden är förstås digitalisering. Jag trodde inte mina öron när SEB för ett tag sedan svarade att tyska aktier köpte man fortfarande via blankett på ett bankkontor till en kurs som meddelades efteråt. Priset var över 600 kronor före courtage och växlingsavgift. Tala om tidsmaskin. Tur att Nordnet, Avanza och några till för evigt ändrat förutsättningarna.

Den tredje trenden är commoditization. Produkterns bryts ned i enkla, billiga och standardiserade enheter. Tänk smågodis i butiken. Ta så mycket du vill. Det kostar 9,90 hektot hur som helst. Hemligheten är att du hittar samma gelehallon överallt. Då är det väldigt svårt att börja sälja dessa gelehallon för 20 kronor hektot. Avanza förmedlar enstaka aktier för 1 krona styck. Välkommen till godisbutiken. Långt borta är tiden det krävdes ett telefonsamtal, fasta orderstorlekar och ett resonemang med en mäklare (eller med en bankman som i sin tur ringde en mäklare). Google funderar förresteen på att göra aktiehandel till en gratistjänst i webbläsaren, som en del av sin sökmotor.

Den fjärde trenden är indidualisering. Alla vill kunna köpa precis vad som helst när som helst. Jordgubbar på julafton - självklart. De där snygga skorna som du såg på Youtube igår? Omdelbart. En etf som blankar olja och köper vindkraft - två klick bort. Det som är väldigt svårt att sälja i den miljön är paket med hemligt innehåll - som exempelvis  de flesta Sverigefonder.

Det femte är sociala beslutsprocesser vid köp. För i tiden fanns det identifierbara steg i en inköpsprocess. Något skapade intresse, du orienterade dig och slog så småningom till. Försäljningen var att annonsera brett, seran få kunden att komma till bankkontoret, bjuda på kaffe, berätta om produkten och förhoppningsvis lägga ännu en såld allemansfond i den egna högen i kontorstävlingen om bäste säljare. Numera är det någon annan som tipsar om en produkt och att du är pålitlig säljare. Du får ett kort ögonblick med kunden som redan bestämt sig. Kan du påverka eller bli en del av de där säljskapande samtalen är du lyckligt lottad. Facebook är ett exempel. Shareville ett annat.

Allt det här har Aktienovisen fångat. Via sin utmärkta blogg och Shareville pratar han investeringar med en stor krets men inga säljare. Det leder, som namnet antyder, fram till något styckvist inköp till "veckoportföljen". Fram växer steg för steg en individuellt utformad fond. Den har bra riskspridning och, jämfört med fonder, ett lågt pris. Det finns inget som tyder på att den skulle underprestera på sikt. Dessutom blir det exakt den fond Aktienovisen vill ha. Låter som framtiden tycker jag. Man kanske skulle leta upp en etf som går kort i fonder och lång i aktier :)

söndag 15 mars 2015

Avkastning med låg risk i minusräntans land

Läser in mig inför en uppdaterad makrobedömning. En detalj jag funderar på är vad alternativet till minusräntor är just nu. Kanske är svaret att gå kort i statspapper och lång i rimligt avkastande företagsobligationer. Det är att lägga sina pengar på en bättre ekonomi, tror man inte på det är nog alternativet helt enkelt kontanter.

I den läsvärda SEB Investment Outlook (länk) rekommenderar banken högavkastande företagsobligationer som ett alternativ till kontanter eller räntesparande. Nordea var för övrigt inne på samma linje på Privata Affärers Stora placeringskväll. Spontant fick jag, som räknar med stigande räntor, nervösa ticks av det rådet. Om långa räntor börjar röra sig uppåt kan det slå flerfalt mot lite mer riskfyllda företagsobligationer. För det första faller avkastningen när obligationsräntorna stiger, för det andra kan kapital som inte hör hemma på högriskmarknaden leta sig tillbaka till säkrare papper och för det tredje är det just högriskbolagen som kan få problem att klara sina betalningar om räntorna stiger. Samma resonemang gäller för övrigt för flera tillväxtmarknader, med Brasilien som det extrema exemplet.

Ett dåligt råd således? Nja, jag tänkte några varv till på det. Skälet att de båda bankerna rekommenderar produkterna är att de ser en rimlig bolagsrisk i förhållande till avkastningen. Den reala ekonomin ser ganska bra ut och då är några procents ränta på bolag med hanterbar risk ett bra alternativ.  Den som tror att nu kommer lågkonjunkturen ska förstås inte trixa med den här typen av investeringar, då finns det inget som slår cash. Oavsett ränta. Jag tror dock inte att 2008 lurar bakom hörnet, så den delen av bankernas tanke sympatiserar jag med.

Utifrån mitt perspektiv blir därför slutsatsen att den som söker avkastning till låg risk och tror att ekonomin är på väg uppåt bör gå kort i statspapper och lång i företagsobligationer. Det är förstås ett lite komplicerat upplägg men när tanken är identifierad kan man leta enklare varianter. Varför inte köpa aktier i ett bolag som gynnas av högre räntor, som ett stort livförsäkringsbolag eller för den delen i SEB, och kombinera det med aktier som nästan är som obligationer - exempelvis något inom telekom.

För egen del är jag nog på väg in i ett lite annat upplägg. Jag tror nämligen att rörelsen bort från kassaböcker i bolagsform kommer att accelerera. Det sagt med lite funderande förstod jag vart fall tanken med bankernas förslag.

Uppföljning makrobedömning 27 december

Jag är mitt inne i uppdateringen av vår makrobedömning inför kvartal 2. Ett första steg är uppföljning av förra bedömningen från 27 december (länk). Det visade sig vara en riktigt bra prognos.

Uppföljning

En del i vår strategi, citerad nedan i blå text (hela strategin finns under en egen flik), är att löpande uppdatera och hålla oss till investeringar som ligger inom vår makrobedömning och ett antal utvalda case.  Inför första delen av 2015 har nedanstående bedömningar (i rött) varit vägledande

Makrobedömning 
§ 9 Baserat främst på bedömning av konjunkturen och börsens samlade värdering ska andelen aktier och nivå på bolån justeras uppåt eller nedåt, så att risken i hela portföljen justeras. Bedömningen ska normalt avse fem års sikt. 
  • Vi behåller tills vidare maximal viktning mot aktier men förbereder portföljen på ökad volatilitet bl.a. genom att ha fler defensiva innehav och periodvis en högre andel kontanter
Uppföljning:  En bra bedömning. Börsen har gått utmärkt och det defensiva innehaven i blankade amerikanska statspapper samt Lundin Petroleum har stöttat portföljen under mars. Portföljen har gått bättre än sixrx med lägre volatilitet.

Utgångspunkter för bedömningen är:

a)    Konjunkturläget bedöms utifrån balansen i tillgång på arbetskraft, kapital, innovation/teknik och råvaror samt hur det genom finansmarknaderna omvandlas till investeringar och konsumtion.
  • Tillgången på arbetskraft är fortsatt god, även om det överutbud (=arbetslöshet) som varit styrande sedan 2008 nu börjar minska. Sammantaget är det ändå svårt att se att en 2015 skulle bli ett år av lönedriven global inflation.
Uppföljning:  USA kan få full sysselsättning under 2015. I övrigt stämmer påståendet.

  • Räntor kommer att gå isär under 2015, vilket är en av de viktigaste trenderna att förhålla sig till. Det kommer spekuleras i dollar mot svagare valutor, vilket leda till stora valutaflöden och en hel del turbulens. Dollarn går över åtta kronor och euron under nio.
Uppföljning:  Prickade kapitalrörelserna och valutaförändringarna

  • Det pågår ett antal fundamentala tekniksskiften, som digitaliseringen. Det finns inget som tyder på att exempelvis övergången till e-handel skulle tappa fart under 2015. Tvärtom kan konjunkturuppgången bli en motor i den strukturomvandlingen. Bolag som redan nu tjänar pengar på ny teknik lär vara vinnare.
Uppföljning:  Blandat resultat. Teknikbolag, som Apple, fanns bland vinnarna men andra som Qualcomm, Microsoft och IBM tillhörde förlorarna. HM tillhörde vinnarna (e-handel) men har nu tappat fart
  • Oljan och annan energi förblir billig. Det stora utbudet får oljepriset att stanna under 80 dollar. Periodvis pressar priskrig priset än mer. För andra råvaror kommer efterfrågan börja närma sig utbudet men den billiga oljan gör att även dessa priser stabiliseras på relativt modesta nivåer. Det är svårt att se några tecken på överhettning.
Uppföljning:  Rätt analys men alldeles för försiktig om förändringens omfattning.

  • Finansmarknaderna främst i USA fungerar bra och det borde bana väg för en liknande återhämtning även i Europa och kanske Japan. Kina är däremot ett orosmoment, liksom en kollaps i oljeproducerande länder som Ryssland.
Uppföljning:  Mycket var rätt men problemen i Europas finansmarknad var underskattade.

  • Synen på risk gör att investeringar skiftar bort från både rena kassaflöden och mer långsiktiga framtids- och infrastruktursatsningar. Vinnare blir istället kortsiktiga satsningar på nya produkter och marknadsandelar. Höga tillgångspriser gör också att organisk tillväxt värderas högre än förvärvad
Uppföljning:  Prickade några av de viktigaste branschtrenderna inför Q1. 

  • Det är egentligen bara USA som så här långt lyckats få en konsumtionsdriven konjunkturuppgång. I resten av världen ser 2015 fortsatt ganska mörkt ut
Uppföljning:  Helt rätt så här långt. 

b)    Investeringsklockan är ett instrument för att omvandla konjunkturbedömningen till möjliga geografiska  sektors- och caseval

Uppföljning:  Bra träffbild. Lite frågetecken för Kina

c)    Geografiska marknader bedöms utifrån en "bolagsanalys" - där landets ledning, avkastning, tillväxt och värdering ställs samman och vägs mot de allmänna konjunkturutsikterna
  • Amerikanska bolag, främst de som tjänar pengar i USA, borde ha mer att ge nästa år. Tyskland och för all del Sverige ser prisvärda ut och särskilt tyskarna har en del förutsättningar att bli nästa års vinnare. Övriga Europa ser ok ut men riskerna avskräcker fortfarande. Kina och Japan känns också för osäkra. Länder som Turkiet och Indien har mycket som talar för dem men det är väl tufft att investera på tillväxtmarknader när dollarn är på väg uppåt. Ett land som Brasilien känns av det skälet uteslutet. Ryssland är fortfarande inget som lockar trots låga värderingar. Det mesta talar för att problemen fortsätter nästa år.
Uppföljning:  I huvudsak en riktig analys. Ryssland har gått bättre än jag räknade med.

lördag 14 mars 2015

Riskhantera först, amortera sedan

Jag fick frågor på inlägget om effekter på ekonomin av amorteringskravet (länk). Främst kopplat till hur vi själva ser på amortering. Svaret kommer här.

En samlad syn på familjens ekonomi

Vi ser samlat på vår ekonomi. Huset är bara en (om än stor) del av vår balansräkning. Hela vår strategi finns här (länk). Sett till hela ekonomin är det tre saker vi tar ställning till. Hur vill vi leva nu och vad vill vi uppnå? Hur ska vi fördela våra resurser över hela livet? Vilka risker måste vi klara av att möta?

För mig är det självklart att börja med de här tre frågorna. Jag blir lätt förbryllad när fastigheter som löpande förvaltas, renoveras och utvecklas ses som en vara man gör slut på. Ungefär som att om femton år är det dags att skrota både hus och bil. Det finns en del fastigheter som hållit betydligt längre än så. Lika förundrad blir jag när förvaltningskostnader som byte av kök, badrum eller värmepanna ses som investeringar. Fastigheten behöver löpande hållas i tidsenligt skick. Det tror jag de flesta hyresvärdar är medvetna om. Den typen av kostnader kan man möjligen skriva av på ett antal år (vi ser allt sådant som konsumtion som tas direkt vid utgiften ur vår buffert). Med de här förutsättningarna är alltså huset en tillgång med någorlunda fast värde i fasta priser över tid.

Finns det skäl att amortera för på ålderns höst ha mer pengar att röra sig med? Det beror förstås dels på hur gyllene rullator man vill glida runt med och vilken skruttig bilmodell man är beredd att ha idag för att få lyxa till det när man blir gammal. Det beror också på vilken andel räntesparande man vill ha i sin totala tillgångsportfölj. För vår del vill vi spara under den period när vi tjänar lite bättre men är inte intresserade av extra räntesparande (utöver det som ges av vår strategi).

Fastigheten som en investering med risker

Till det kan en investeringskalkyl fogas. På orter som växer och för grupper som får det bättre tenderar andelen av inkomsten som läggs på boende öka. Lägg därtill att kostnaden för finansiering, främst räntan, och utbudet av bostäder påverkar priset, så har man täckt in det viktigaste. Huruvida det just nu är en bra investering att köpa bostad skulle kunna vara ett ämne för ett eget inlägg. Kort svar: nuvarande pris är på fungerande marknader ofta den bästa indikationen på värdet. Med andra ord, priserna på bostäder har nog varken någon förväntat hög eller låg avkastning. I våra egna investeringar undviker vi sedan ett tag tillgångar där värderingen stigit med övriga tillgångspriser snarare än ökande vinster. Baserat på det är jag skeptisk till fastighetsbolag, så avtvingad en åsikt om bostadspriser skulle jag nog svara att för egen del har vi inga planer på att byta upp oss till nuvarande priser.

Allmänt är det vettigt att ta höjd för att 10-20 procents prisförändring på vilken tillgång som helst snarare är en normal korrektion än att något fundamentalt har hänt. En större prisförändring är också möjlig, även det en risk fastigheten delar med alla andra investeringar. Så den risk för att den största tillgång de flesta äger går ned i värde är väl bra att ha med sig i en familjs riskhantering. En annan risk är kostsamma händelser relaterat till det egna boendet. Saker går sönder och ibland inte enligt den lagda förvaltningsplanen. Saknar man en normal plan för att förvalta en fastighet går det inte riktigt att säga att det är en risk att det medför kostnader. Det är snarare en budgetpost man försummat att lägga in i sin resultaträkning.

Alltså - fastigheten för med sig två ekonomiska risker. Prisfall och överraskande kostnader. Är det tillräckliga skäl att amortera? Nja. Det får väl ställas mot hela familjens ekonomi.

Lånen och andra risker i en familjeekonomi

Tittar man på en familjs resultat- och balansräkning finns det en del andra risker än fastigheten att ta hänsyn till. Den allra största är inkomstbortfall kopplat till sjukdom (värst) eller arbetslöshet. Det här är år ut och år in de överlägset vanligaste skälen till att individer hamnar hos Kronofogden. Det är risker alla bör ta på allvar. Man bör också vara medveten om att om inkomsterna överraskande minskar kan banken eventuellt acceptera tillfälliga nedsättningar av exempelvis amortering och att man får bo kvar. Men klarar man inte sina löpande kostnader och vänder sig till banken, lär svaret inte bli att man får låna tillbaka de pengar man amorterat.

När det gäller kostnaderna är lånen den post som har störst av omvärlden skapad variation, numera i konkurrens med energikostnaderna. Det är inte så lätt att spara sig ur en kall vinter eller en räntehöjning. De besparingarna får göras i andra delar av ekonomin. Därför är förstås räntekostnader en viktig risk att kunna hantera. De sänks långsamt genom amortering men är det risken man vill åt är det mer rationellt att spara på ett parallellt konto. Då finns pengarna för att klara en räntehöjning tillgängliga och om höjningen inte kommer kan man  alltid amortera vid ett senare tillfälle. Det här kostar förstås pengar, om man inte får samma ränta på inlåning som på bolån vilket är fullt möjligt. Poängen är dock att man ska inte ange riskhantering av räntekostnader som ett skäl att amortera. Den metoden biter troligen först ganska långt in i framtiden när den egna inkomsten antagligen ökat.

Rangordning för hantering av familjens risker

1. Hålla löpande kostnader nivå på en nivå så att vi klarar oss på en inkomst (för närvarande ligger våra månadsutgifter på runt 35-40 procent av våra inkomster, så det klarar vi)
2. Om det är omöjligt att nå 1, vilket det är för många, en buffert för att klara sig så många månader som möjligt på en inkomst
3. Buffert för att klara oväntade förvaltningskostnader för huset men även andra oväntade kostnader
4. Sparande eller liknande som kan flyttas till räntekostnader om räntorna stiger och där redan gjort sparande ska räcka för att täcka prisfall på fastigheten
5. Räntesparande/amortering för att nå rätt skuldsättningsgrad för familjen (vi ligger på strax över 1).

Nu kan möjligen en invändning vara att det blir obligatoriskt att amortera. Ja, vi får väl se, är mitt svar. Min gissning är att det kommer att finnas möjligheter att exempelvis låna på nytt inom den givna låneramen. Ungefär som en kortkredit fungerar. Om inte annat lär andra lånealternativ ploppa upp, särskilt för unga och äldre där behoven antagligen är större.

Utöver det här kan man förstås amortera för att det är bra för samhället om hushållens skulder minskar, eftersom konsumtionen blir mindre räntekänslig då  och staten slipper stå för eventuella fel i bankernas långivning. Det är dock altruistiska skäl som det är upp till var och en att välja om de ska beaktas.

Till ovanstående kan, som sagt, också läggas alternativet att amortera som ett räntesparande. Det är dock inte riskhantering utan en del av familjens investeringsbeslut.

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam