Missförståndet att Kina förlorar på billigare grannar

Det finns en eurocentrisk bild att det är vår tillverkning som flyttar till allt billigare länder. Så är det inte riktigt. Världens verkstad är numera Kina. De lägger sin lågkostnadsproduktion i grannländerna. Om något är det här en fördel för hela Asien. Ungefär som Englands industrialisering var för Europa på 1800-talet.

De här tankvärda artiklarna i Econmist (länk och en till länk) har blivit liggande i de senaste veckornas räntesnurr. Kina har gått från 3 procent av världens tillverkning 1990 till att stå för 25 procent nu. Andelarna har inte tagits från grannarna utan övriga Asien ligger kvar på 25 procent. Det finns fortfarande en del enklare montering åt västerländska bolag. 60 procent av världens mobiltelefoner görs i Kina men den kinesiska produktionen står bara för knappt 4 procent av kostnaden för en Iphone. Bilden stämmer dock inte riktigt. Tvärtom har handelsflöden mellan exempelvis Japan och Kina vuxit fort och egna varumärken som Xiaomi tar en snabbt marknadsandelar. När det gäller infrastruktur har Kina systematiskt byggt vägar, flygplatser och till och med städer för att effektivisera produktion. Strukturer för att importera och förädla råvaror finns också på plats, exempelvis har landet gått ifrån att vara en närmast gigantisk nettoimportör av stål till att bli en nettoexportör. Något som SSAB lidit av. Kapital är inte heller någon bristvara med stora handelsöverskott att ta av.

Men ok. Kinesiska löner lär väl stiga och landet fastna i den kända medelinkomstfällan? Den där länder först blir rikare men sedan planar ut tidigare än väntat när tillverkningen flyttar vidare (tänk Sydamerika). Nja, det finns en del skillnader även här. Kinas andel av klädproduktionen steg från 42,6 procent 2011 till 43,1 procent 2013. Det finns helt enkelt en hel del arbetskraft att ta av. Dessutom, vart går handelsflödena när grannländerna får igång sin lågkostnadsproduktion. Svar: till Kina. Det är mot den här bakgrunden regimens satsning på ökad inhemsk konsumtion ska ses. Målet är att bygga upp den typ av stor och relativt självständig ekonomi som USA redan har och som åtminstone delvis är ambitionen även med EU. Utgångspunkten, som är Economists, slutsats bör nog vara att verkstadsindustrins centrum redan ligger i kommer att stanna i Asien och mer specifikt i Kina. När det kommer siffror för industriproduktion i Kina är det således ett mått på världens tillverkning, snarare än bara hälsan i den kinesiska ekonomin. Förr brukade talesättet vara att när USA nyser blir Europa förkylt. Numera är hälsan i Kina lika viktig för vår vardagsekonomi.

Det här kan ju låta lite dystert, åtminstone ur ett europeiskt perspektiv. Det är det inte. Billig och effektiv produktion är inget dåligt - för någon. Det tvingar dock fram specialisering. Tillverkning framstår visserligen som en asiatisk specialitet men det område som väst fortfarande är ledande inom är utveckling och varumärkesbyggande. Konsumenter och företag över hela världen föredrar fortfarande Apple och BMW framför kinesiska alternativ (länk). Även västerländska bolag inom hälsa och läkemedel ligger långt framme. Så kanske det inte alltid kommer att vara men just den trenden har snarare förstärkts än försvagats.