Olja stabilare är nu stabilare än de flesta räknar med

Oljan ser mer ut som en vanlig råvara inför resten av 2015 än den gjort på länge. Krafter runtomkring, inklusive priskrig och geopolitik, faller tillbaka i betydelse och priset verkar i växande grad faktiskt sättas av utbud och efterfrågan. Den senare ser stadigt starkare ut, möjlig driven av spekulativ lageruppbyggnad,  men det kommer att ta tid att möta överskottet i utbudet. Det är en del av IEA:s marsrapport som kom i fredags (länk).

Sund stegvis ökning av efterfrågan

Efterfrågan på olja brukar ses som en av de tyngsta konjunkturindikatorerna I början av 2015 har den förvisso sett lite svagare ut men det framstår främst som ett normalt säsongmönster. Faktum är om staplarna i själva verket ser förvånansvärt sunda ut. En normal konjunkturåterhämtning verkar det. Några fallgropar finns dock. För det första kan det vara mer en spekulation i en normaliserad ekonomi än att det faktiskt är en verklig efterfrågan. Det finns mycket stora oljelager. För det andra kan försämringar i efterfrågan förstås komma. I så fall är det främst Kina som oroar.  Den enkla bilden är dock förvånansvärt tydlig. Det här har varit en utbudschock snarare än att något hänt med efterfrågan. Det ger goda möjligheter att låga priser faktiskt gynnar den reala ekonomin.

Utbudet är fortsatt högt och ökande 

Först mot slutet av 2015 kommer efterfrågan upp i den nivå som utbudet låg på mot slutet av 2014. Ännu syns inte någon minskad produktion varken i USA (trots att antalet oljeriggar faller) eller inom OPEC. Minskade investeringar har däremot varit temat för Nordsjöoljan. Det syns i nästa diagram, som visar att spreaden mellan Brent, WTI och Dubai är stor för närvarande. En reflektion är att billligare WTI och starkare dollar eldar på amerikansk konsumtion rejält. I och med att den amerikanske ekonomin i huvudsak vilar på konsumtion är det en intressant kombination. Det här gör att USA importerar deflation både via valutan och oljan. Samtidigt ger de ett troligen starkt tryck försäljningen, exempelvis av sällanköpsvaror.

Pristrycket finns inte riktigt

Väger man samman utbud och efterfrågan är slutsatsen att riktningen långsamt är en rörelse mot balans. Vägen till ett underskott är dock långt borta. En stabilisering känns kanske rimlig. Det är också den slutsats som SEB kommer i sin Investment Outlook (länk). Banken landar på en prognos om ett oljepris (Brent) på 70 dollar under året. Det tror jag, om något är aningen för högt. Motfrågan är vad som ska driva priserna framöver? Snarare kanske det finns en rörelse att Brent och WTI ska mötas, som Handelsbanken tipsade om på Privata Affärers Stora Placeringskväll. Men ok, ska jag gissa på något för nästa kvartal får det bli ett pris för Brent upp mot men inte över SEB:s indikation. 

Vad betyder då det?

Ett land som Tyskland, som säljer mycket sällanköpsvaror och importerar olja ser fortsatt rejält gynnande ut av oljeprisfallet. Sverige och Spanien hör också till den här gruppen. För Kina är det i och för sig positivt men frågan är om det räcker. Andra vinnare är exempelvis Indien och Indonesien. Bland förlorarna finns några som kan skaka om de finansiella systemen. Hit hör Venezuela där en konkurs rycker allt närmare.