Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

måndag 29 februari 2016

Vi ser björnar - tyskarna ser köplägen

Läser en del tyska affärstidningar. Bilden av världen är lite annorlunda där jämfört med i vår. Exempelvis väntar min favorit Der Aktionär på att börsen fortsätter uppåt i vår.

Tyskarna mer neutrala till nuet på börsen

Källa: Der Aktionär
I Sverige, både i media och inom bloggosfären, är det närmast en sanning att vi befinner oss i en björnmarknad. Riktigt så ser det inte ut i tysk media. I vart fall inte när jag tar temperaturen via Tysklands största aktietidning - Der Aktionär. Där är slutsatsen istället att det nu är mer billigt än dyrt på börsen. Ska jag plocka upp deras tråd, skulle ett resonemang kunna vara att dollar och yen är för dyra medan pundet är för billigt. Justera för det och börserna ligger på sitt historiskt genomsnittliga värdering. Det är alltid intressant med andra perspektiv.

Källa: Der Aktionär
Redan i ledaren fastställs att året så här långt är sidledes och en fortsättning på förra årets volatila börs. Sedan konstateras visserligen att de flesta pilarna både i USA och Tyskland pekat nedåt ett tag men fokus landar på nivån, exempelvis på inköpschefernas förtroende i industrin, inte trenden och då ser det åtminstone inte lika dåligt ut. Allt är en fråga om referensramar. 

Källa: Tradingeconomics


Biosimilar istället för generika

En biosimilar är ett läkemedel som liknar ett redan godkänt biologiskt läkemedel (det biologiska referensläkemedlet) men som inte är identiskt (Läkemedelsverket). Till skillnad från generika är det inte kopior utan vidareutvecklingar och näraliggande lösningar på samma verksamma substans. Det ger nya mediciner där testerna på människor kan kortas ned och utvecklingskostnader mellan 80-200 miljoner dollar istället för 1-2 miljarder dollar. Med många stora patent på väg att gå ut är den här nya tekniken på väg att få sitt genombrott.

Marknaden beräknas växa från 2,5 miljader dollar 2015 till 18 miljarder dollar 2020. Bara för att ge lite proportioner är det mer än marknaden för fingeravtrycksläsare, enligt den här marknadsanalysen, kommer vara värd vid samma tidpunkt. Det är med andra ord ännu en guld rush i jakt på bolagen som kan träffa rätt. Ämnet får en helt egen artikel i Der Aktionär med fokus på bolaget Formycon. Det får nog kategoriseras som ett förhoppningsbolag i forskningsbranschen ännu så länge. Med en värdering på drygt 193 miljoner euro och höga P/E-tal (omväxlande positiva och negativa). För 2016 räknar Der Aktionär med p/e 40. Hur som helst ett fenomen att hålla ögonen på. Vi svenskar vet ju vad smarta läkemedelsutvecklare som Meda lyckats bygga upp inom generika.

Några spännande bolagskommentarer

Apples underleverantör till Dialog Semiconductor. Lageruppbyggnad hos Apple och andra telefontillverkar tvingade Dialog att vinstvarna i höstas. Nu riktas alla blickar mot tajmingen för nästa Iphone och samlat växer mobilmarknaden i år med anständiga siffror, runt 5 procent. För vad det är värt är åtminstone tyska media positiva till utsikterna framöver.

I kemi- och numera främst hälsokemikoncernen Bayer ser tidningen den typen av köpläge som vissa här hemma ser i verkstadsbolag som Volvo eller Sandvik. Möjligen är läget bättre i Bayer som ser bättre utsikter för efterfrågan både inom medicin och jordbruk. Därtill är Bayer, värderat till p/e 13, det är väsentligt lägre än renodlade läkemedelsbolag som Bristol Myers Squibb och Novo Nordisk och i nivå med, i min mening, väsentligt osäkrare AstraZeneca.

Den som tror på tidningens möjliga börsrally i vår tar sig istället antingen en titt på Adidas eller SAP. Båda har rejält momentum både i bolag och aktie. I det första fallet är det sportklädestrenden som aldrig verkar vilja släppa och i det senare kan bra resultat kombineras med förhoppningar om växande molntjänster om marknaden blir på gott humör (ungefär som i också intressanta Microsoft).

Ett resonemang jag känner igen från vårt köp av Handelsbanken är att Muenich Re med stabiliteten i sin avkastning kan försvara en nu hög direktavkastning på 4,6 procent. Det är vettigt tänkt men återförsäkringsbranschen är utsatt för press när det stora, pressade, försäkringsbolagen väljer andra lösningar som att ta mer egna böcker. Hela försäkringsbranschen är därtill hårt pressad av de låga räntorna.

Slutligen kan det vara intressant att veta att Der Aktionär är tveksamma till värderingen av till Kinneviks samarbetspartner Rocket Internet. Bolaget bedöms kunna e-handel och ha en fungerande offensiv expansionsidé. Det räcker dock inte när riskerna är stora och lönsamheten låg.


söndag 28 februari 2016

Sista utrop för amerikanska värderingar?

Det går hyggligt för börserna igen. Fast det är inte en lösningen vi ser utan förmågan att sväva i ett mellanrum mellan konjunkturnedgång och inflation. Räkna med mer turbulens.


Frikopplade marknadsförväntningar

En av utmaningarna i år är om den amerikanska ekonomin pressar den amerikanska börsen in i en djupare korrektion än den vi sett så här långt. Förenklat så har börsen av olika skäl gått före ekonomin, så även om ekonomin svarar kan det gå fel. Så här skrev jag i "Inriktning för investeringar q1 2016":
Ett stort orosmoment är en större sättning på amerikanska börser. Det är lätt att se att en kombination av signaler om ökande strukturell inflation (t.ex. från löner) kombinerat med otillräckliga vinster skulle kunna utlösa en februarifrossa. I det här fallet tror jag det är enklare att agera. Händer det är det bara att sälja, om så krävs med förlust, för slår det här in blir det säkert en korrektion som åtminstone sträcker sig till nästa kvartal och kanske längre.
Det är inte riktigt ovanstående vi upplevt under början av året men det har funnits tydliga inslag av att börserna åtminstone inledningsvis slitits mellan otillräckliga vinster och signaler om stramare penningpolitik. Fortfarande, när vi går in i mars, är de överlägset största ekonomiska händelserna centralbanksmötena i FED och Ecb. Om inte den första avstår från att höja räntan (och helst lovar att inte göra det i närtid) och om inte den senare gasar på med mer lättnader, så väntar en rejäl baksmälla för börserna.

En illustration

Källor: WSJMultplTwitter (Erk Hansén) & FactSet
Jag pratade med Erik Hansén på Twitter, väl värd att följa. Han hade publicerat en bild på hur p/e-talen för USA klättrat uppåt de senaste åren. Borträknat IT-bubblan är vi nu vid de historiska taket för värderingarna. Mot det går att invända att vi är långt under historiska räntenivåer. Avkastningskravet (det omvända p/e-talet, dvs e/p) bör då kunna ligga lägre och p/e-talet alltså högre.

Hela poängen i den tvisten är att räntorna och inflationen verkligen stannar lägre under en längre period. De kanske de gör. Det verkar ju så men det visar hur känslig börsen är för andra faktorer än bolagens förmåga att leverera resultat just nu. Det illustreras väl av FactSets graf över hur framtida vinstförväntningar förhåller sig aktiekurserna för S&P 500. Det finns ett tydligt gap mellan vinsterna och värderingarna. Det kan i längden bara täckas genom fallande avkastningskrav (stigande p/e-tal). I USA har det önskemålet från marknaden backats upp av uttalanden från Fed.


Uppblåsta vinster

Diskussionen med Erik Hansén fortsatte med en artikel vi båda, oberoende av varandra hade tweetat om. "S&P 500 Earnings: Far Worse Than Advertised - The gap between reported and pro forma earnings last year reached its widest level since the financial crisis" (wsj). Inte sedan finanskrisen har bolagen exkluderat så många engångsposter från sina justerade vinster i förhållande till vinsterna enligt redovisningsreglerna (GAAP).

Det finns tre rimliga förklaringar till detta. Det första är förstås att pressade företag är mer benägna att se problem som engångskostnader. Det andra är att affärsklimatet ger nedskrivningar och andra engångskostnader föra att anpassa sig till en förändrad marknad. Det är särskilt tydligt inom energisektorn. Inte för inte brukar pro forma siffror benämnas EBBS - earnings before bad stuff. Det tredje är att förändrade marknader och lägre inköpspriser kräver anpassningar - som besparingarna eller snarare neddragningarna i Volvo, Sandvik med flera.

Det sistnämnda är särskilt intressant - för bolagens vinster har inte drivits av accelererande tillväxt i försäljning. Det har drivits av högre marginaler. Logiskt när inköp och finansiering blir billigare. Det här syns i att p/s-talet tickat på uppåt medan försäljningen börjat minska. Det förklaras delvis av de stigande p/e-talen men även av stigande marginaler.

Skulle råvarupriserna, inflationen och kanske räntorna stiga blir det en verklig utmaning för amerikanska aktier. Det tråkiga är att även det motsatta leder till problem men då för att ekonomin är för svag för att stötta vinsterna. Den amerikanska börsen svävar helt enkelt i ett farligt mellanläge. Stöttad av centralbankerna men med en tillräcklig framtidstro om ekonomin. Just nu är det ett gyllene mellanläge men risken för tryckfall i kabinen måste ses som överhängande.

lördag 27 februari 2016

Det har vi köpt & sålt i portföljen

Över index i år efter en hel del justeringar. Den bästa delen är ändå att vi inte tappat sedan börsen toppade. Här är en något tidig uppdatering av vad som hänt i portföljen under februari.


Portföljen just nu


I stort sett känner jag att vi fått ordning på vår portfölj. Årets resultat, -5,2 procent, ligger strax över vårt jämförelseindex - sixrx (avkastningen går alltid att följa via den här fliken eller live på Shareville). Det har varit en tuff kamp att få till en portfölj jag är nöjd med, eftersom de yttre förutsättningarna varit långt ifrån stabila.

Utdelningen är bara 0,1 procent av portföljen så här långt men så är det ännu så länge bara GE och Apple som delat ut.

Omsättningen, mätt som andel köp av den totala portföljen, ligger nu på 47 procent i år. Det är högt men jag räknar med att det lugnar ned sig något under våren. Åtminstone i den betydelsen att jag hoppas vi snart fått till den portfölj jag vill att vi ska ha just nu.

Det vi köpt och sålt framgår i tabellenmätt som andel av nuvarande portfölj. Den ligger på 1,6 miljoner kronor för närvarande.

Precis just nu har vi sänkt exponeringen genom att ha Xact Bear och en viss kassa. Jag kommer nog inom kort istället sälja av ytterligare någon aktie - troligen D. Carnegie, då faller motivet för mig att ha en bearfond. Mellan 15-20 procents kassa siktar jag på mot normalvärdet 10 procent för oss.

Annars är det jag väntar på att den makrotunga mars bekänner färg när både ECB och Fed ska ut på banan. Min bild är att optimismen gått lite för fort på marknaden. Det samma gäller olja samt att Brexitdiskussionerna inte fått slå igenom fullt ut. Allmänt är jag på väg att vikta ned mindre bolag och bolag med högre risk. Jag är också mer benägen att plocka in högutdelande bolag än jag varit på länge.

När det gäller branscher, geografier och valutor ligger vi tillsvidare kvar mot att inhemska nordiska kassaflöden gärna i importerande bolag lockar. Jag är dock rätt nöjd med vårt råvaruköp Norsk Hydro och är inte riktigt beredd att släppa tillväxtmarknadsberoende Millicom. Verkstad är lite bolag för bolag just nu men jag har inte bråttom djupare in i den sektorn. Hellre dyrare och tryggare. Vi har också dragit ned Tyskland och USA till ett minimum med var sitt tungt exporterande varumärke kvar i portföljen - BMW och Apple. Jag tycker det är bra och den här våreb för en gångs skull billiga bolag. Dessutom vill jag inte ha för mycket valutarisk bort från kronan just nu.

Portföljen jfr OMXSGI 27 april 2015 till 26 februari 2016
En av de grafer jag följer just nu är hur vi klarat oss i förhållande till börsens toppunkt den 27 april förra året. Hela nedgången, per i fredags, är 0,5 procent. Det är klart godkänt. Notera att portföljens aktiva förvaltningen fungerat, exempelvis i höstas när vi växlade upp exponeringen och sedan drog ned den i början av det här året.

Jämn start i tävlingen


I vår tävling är det än en gång värdeinvesteraren och de två senaste årens vinnare, Solbulle, som tagit ledningen. Vi mäter platspoäng istället för avkastning, för att gynna så många bra val som möjligt - det är en tävling i att välja bra aktier.

Det finns mycket annat intressant att rapportera från tävlingen. Eventinvesteraren, Rockräven, har precis som förra året prickat en dubblare. Den här gången är det guldhandlaren Robert Friman som stått för bedriften. Notera att det än en gång gett Rockräven positiv avkastning när övriga backar.

Tävlingen är även i år en bra spegling av börsen. Storbolagsaktierna ser överlag bra ut med Millicom som undantaget. Inriktningen mot tillväxtmarknader har inte varit någon hit. Det har det inte heller varit att söka avkastning i tillväxtbolag med stora eventuella framtida intäkter. Hälsosektorn har så här långt haft det riktigt motigt.

fredag 26 februari 2016

Rapporterna: väl hett D. Carnegie

Affärsmodellen att renovera och höja hyran fungerar bra för D.Carnegie men ännu bättre går snurren i Stockholms bostadskarusell. Lite oroande tycker jag.

Löser kommunernas renoveringsskuld

Källa (siffror): D. Carnegie
Vi har D. Carnegie i portföljen baserat delvis på den här resonemanget "Läge för riskfyllda D. Carnegie?". Ingressen där var:
Renovera nedgångna hus i bostadsbristens Stockholm en lägenhet i taget är ingen dum affärsidé. Riskfritt är det dock inte. Frågan är om det är köpläge.
Med sex års hyreskö till det egna beståndet (i snitt nio i Stockholm) är beläggning inte ett problem. Priset på hyror är reglerat, även om det finns en bakdörr till högre värden nämligen ombildningar till bostadsrätt. Lite har D. Carnegie gläntat på den dörren genom en pågående ombildning i Stockholmsförorten Vårberg.

Den rimliga underliggande affärsmodellen är dock att köpa bostäder med högt renoveringsbehov och därför låg hyra, renovera dem vart efter vakanser uppstår och sedan inom ramen för prisregleringen höja hyran för nästa hyresgäst. Förhoppningsvis bidrar modellen till att bostadsområdena utvecklas. De tidigare värdarna, ofta kommunala, har onekligen haft ett tag på sig att göra något åt husen från miljonprogrammet, så i den meningen är det bra att något händer. Det och den massiva bostadsbristen i Stockholm minskar risken för allvarliga invändningar.

En risk är däremot att modellen att renovera en bostad i taget visar sig dölja mer strukturella renoveringsbehov i beståndet. Det har inte saknats byggtekniska utmaningar i renoveringar av miljonprogrammen, som tas upp i förra inlägget.

Sammantaget kan det här ändå vara en rimlig risk för en rätt avkastning. Av D. Carnegies inte helt lättlästa rapport framgår att hyresintäkterna ökat 10 procent på två år, vilket ska jämföras med den allmänna hyreshöjningen på 2 procent. Av tabellen från rapporten ovan framgår att jämförbara hyror senaste året stigit med 3,5 procent.

Det är väl bra så - en fungerande om än något riskfylld affärsmodell.

Den överhettade bostadsmarknaden

Det är i nästa steg jag blir fundersam. Jag hade en bra diskussion om detta med en Mattis Falkentoft på Shareville som var insatt i ämnet.

D. Carnegie styr för att maximera tillväxten i eget kapital. Det görs genom att löpande omvärdera hela fastighetsbeståndet. Det sker efter ett rulland schema där interna omvärderingar växlas med externa. Det för upp orealiserade vinster i balansräkningen, vilket möjliggör ny belåning och nya förvärv. Priset på lånen har fallit vilket ökar lönsamheten och spär på värderingarna. Dessutom kan D.Carnegie ta del av den allmänna uppvärderingen av fastigheter i Stockholmsområdet. Det blir en rejäl hävstång. För att få en känsla för proportionerna var förvaltningsresultatet förra året 186 miljoner medan vinsten efter skatt var 1,1 miljard.

För vår del kan jag absolut äga ett fastighetsbolag som höjer förvaltningsresultatet snabbare än marknaden. Däremot är jag inte säker på att vi behöver en hävstång på den hävstång som vår belånade Stockholmsvilla redan ger.  



torsdag 25 februari 2016

Rapporterna: segt Zalaris

Fler får sin lön hanterade av Zalaris och bolaget är bra på att spara kostnader men det finns några tunga frågetecken efter den senaste rapporten.

Lönsam tillväxt

Källa: Zalaris
HR-bolaget och framför allt lönespecialisten Zalaris kom med en rapport där det på kort sikt såg överraskande svagt ut men på längre sikt fortfarande ser bra ut. Jag gillar att sätta verksamheten främst så låt oss börja där. På ett år har antalet anställda som servas Zalaris tjänster stigit med drygt 10 procent.

Samtidigt har antalet anställda vid Zalaris minskat med effekten att servade per anställd ökat från 620 till 692. Lägg till det att det pågår, som det verkar framgångsrik outsourcing av viss verksamhet till Chennai i Indien, där så småningom en fjärdedel av arbetet mätt i timmar kommer att utföras. Utmärkt kostnadskontroll således. Det här syns också i en förstärkt marginal, när engångsposter från sista kvartalet 2014 är borträknade.

Tillsammans gav det här ok kvartalssiffror som trots det skickade ned aktien knappt nio procent.
Källa: Zalaris

[Tillägg: lyfter upp en fråga från kommentarsfältet om utdelningarna. VD:n sa under presentationen att man ville vänta med att ge den informationen till senare. Förra året gavs den vid presentationen. Vet inte om det var något att reagera på.]


Tre frågetecken

Förra årets jämförelsesiffror sista kvartalet var uppblåsta av en större order. Mätt rakt av backade försäljningen 3 procent sista kvartalet jämfört med föregående år. I och med att Zalaris är ett litet bolag kan dagens kursnedgång ha varit en småspararreaktion på den siffran. Justerat för engångseffekter var ökade försäljningen istället 2,5 procent. För egen del oroar jag mig för några andra saker.


  • För låg tillväxt? 

Min första fundering är att tillväxten för helåret är väl låg för ett tillväxtbolag. Försäljningen steg på årsbasis med knappt femton procent och antalet servade som sagt med drygt 10 procent. Exkluderas engångseffekter steg rörelsevinsten från 31,7 miljoner norska kronor 2014 till 33,8 miljoner norska kronor 2015. Det är 6,7 procents tillväxt. För lågt är en spontan reaktion.

När jag tittade på bolaget i "Zalaris rakt in på aktiekontot?" låg mitt tillväxtkrav på bolaget runt 20 procent för att få ihop en värdering på 35-40 norska kronor. Värdepappret trodde på just 15 procent och satte riktkursen för till 25 norska kronor medan bloggaren Snåljåpen menade att vi båda underskattat tillväxttakten som Zalaris kan uppnå. Han byggde sitt case på att marginalerna ska upp en hel del till - något som får stöd i den senaste rapporten.

  • Prispress och fallande ARPU?
Lite mystiskt kanske, vilket för mig till min andra fundering. Antalet servade ökar mer än rörelsevinsten samtidigt som marginalerna förbättras. Hur hänger det ihop? En förklaring är att intäkten per servad (s.k. ARPU inom telekom) faller. En positiv förklaring är att det är rabatter när nya kunder fasas in. En negativ är att Zalaris priser pressas av kunderna. Det sistnämnda är inte alls omöjligt i ett tuffare affärsklimat.  

  • Finns det problem med conversion rate?
Zalaris säger att deras pipeline av möjliga affärer är den största bolaget har haft. Samtidigt påpekar ledningen att försäljningen tar lång tid och nämner konjunkturen som förklaring. Det här formuleringen i presentationen.
Pipeline of new opportunities is increasing, although economic uncertainty has caused some delays to customer’s decision processes
Fler kunder som tvekar kan man tolka på många sätt men alla som har någon erfarenhet av försäljning ser det nog som ett tecken att oroa sig för.

Min reflektion

Zalaris framstår som alltigenom gediget bolag. Dessutom verkar affärsmodellen fungera, inte minst den marginalförbättring som Snåljåpen talat om. Samtidigt fanns det i den här rapporten flera varningssignaler som inte riktigt besvarades. Det gäller främst försäljning och intäkt per användare. Det kan mycket väl visa sig vara tillfälligheter som blåser över. För min del drar jag dock öronen åt mig när det finns risker i bolag med höga värderingsmultiplar som jag inte riktigt greppar.


onsdag 24 februari 2016

En dag fylld med dåliga nyheter för börsen

Det var mest dåliga siffror på makroradarn idag. En var särskilt alarmerande - amerikansk servicesektor håller inte emot längre. Det är ett starkt skäl att oroa sig för börsen i mars.

Siffran som inte skulle rasa

Det har varit en småsur makrovecka men idag tog den steget ned till rutten. En av de indikatorer jag följer närmast är nivån på och samspelet mellan inköpschefsindex för industri och servicesektor. I början på december noterade jag att "USA signalerar lågkonjunktur". Ingressen var att
Går tillverkningen ned i börsuppgång ska man dra öron åt sig. Precis där är vi nu
Det som hållit emot har varit servicesektorn. I en vanlig lågkonjunktur är det dock ofta industrin som går före i nedgången, enligt den enkla logiken först blir man av med jobbet sedan slutar man handla. Den här konjunkturcykeln är dock långt ifrån vanlig.

Det finns främst två skäl att tillverkning och service gått isär i USA. Det första är att energisektorn, med oljan i centrum, pressats. Det andra är att den starka dollarn drivit på inhemsk konsumtion och missgynnat exporterande bolag, inte minst inom industrin. Det har därför varit ett rimligt alternativ att servicesektorn håller emot och att det inte är någon lågkonjunktur på ingång. Omvänt betyder förstås en svag signal för servicesektorn att det är fara och färde för USA och i förlängningen för världsekonomin.

Precis det hände idag - "US services sector shrinks for first time since ’13" (FT). Nu är det här bara en blipp och ett enskilt mättillfälle kanske inte säger så mycket. USA-börserna tog det lugnt och var när det här skrevs till och med upp någon tiondel. Samtidigt är trenden i kurvorna desto tydligare. Tar man en titt bakåt är nuläget påfallande likt situationen förra gången servicesektorn dippade - 2013. Då var det oroligt när USA:s kvantitativa lättnader (QE) skulle sluta öka. Nu är i USA i samma situation men världen mår betydligt sämre.


Andra signaler är inte heller så muntra

Här kommer ett urval andra nyheter från dagen. "British Pound Sinks to Seven-Year Low on ‘Brexit’ Fears" (wsj) visar att den känsliga valutamarknaden redan reagerat på den politiska oron kring Storbritanniens kommande EU-omröstning. Det är bara en del av den allmänna oron just nu. Det finns en hel del andra signaler också, som att yen blir dyrare eller att "Gold nears 20% gain this year as ETFs lure cash" (FT) beskriver att guldpriset främst stigit för att västerländska investerare flyttar kapital från aktier. 

"Saudi Oil Minister Surprises OPEC with Tough Line on Prices" (wsj) var det väntade utspelet när Saudiarabiens oljeminister talade i USA. Innehållet var dock oväntat tufft. Vi kör på till 20 dollar fatet om ni inte minskar produktionen. Det i sin tur kom dagen efter att Irans oljeminister kommenterat de saudi-ryska förhandlingarna om fryst produktion så här "Freezing Production ‘a Joke,’ Says Iran’s Oil Minister". Den som trodde priskriget på oljemarknaden var på väg att ta slut får nog fundera ett varv till.

Allt är dock inte dystert. Igår kom den här nyheten "China says consumption growth will remain fast in 2016" (Reuters). Kina har för övrigt varit ordentligt aktiva efter att deras nyår avslutades. Dollarlån har växlats till yuan, ett tecken på att regimen vill få utrymma att devalvera och nya lånestimulanser har getts både till bostadsköp och industrier. Ingen inbromsning där således. Det är faktiskt i linje med det som numera är huvudfåran i internationella diskussioner - det är politikernas tur att helst med lånade pengar stimulera ekonomin. "IMF calls on G20 to take ‘bold’ action" (FT).

Min reflektion 

Det spelas upp stora förväntningar på politiker och centralbanker just nu. Både i USA och Europa är signalerna om vad centralbankerna ska göra härnäst långt ifrån så tydliga som marknaden tolkar dem. Det samma gäller för önskemålet att öka budgetunderskotten. Det är ingen självklar åsikt i exempelvis Tyskland. Marknaden har alltså egna blippar som är dåliga och har knutit sina förhoppningar till att mer stöd kommer utifrån. Det är vågat. 

Kanske finns lösningen i "Fantasy and Magic: A New Central Bank Approach" (wsj). Länder som Japan och Sverige kan sänka räntan till synes hur långt som helst utan att valutorna försvagas. En fräck idé vore då att trycka pengar, växla till dollar och köpa olja för pengarna. Låter det knäppt? Kanske lika galet som minusräntor.  

För min del går jag in i månadsskiftet med en betydligt höjd beredskap. Vi har tagit ned aktieportföljen något, bland annat genom att ta in en björnfond. Exponeringen är nu runt 80 procent.

Volvo - mer swing trade en fundamental investering

Är det dags för Volvo? Affärsvärlden och storägarna tror det. Mitt svar - kanske en studs i aktien, för i bolaget är trendlinjen horisontell.


Heta Volvo
Plötsligt älskar alla Volvo igen. Det är inte bara bilmärket som fått en renässans utan även aktien för lastbils-med-mera bolaget. Exempelvis meddelade Dagens Industri häromdagen att "Svenska storägare tankar Volvoaktier". Affärsvärlden följde upp idag med en köprekommendation - "Upplagt för överraskningar"

Läsare av bloggen vet att jag tycker Volvo är värt 95-100 kronor - punkt slut. För trots längtan efter strukturaffärer och högre marginaler så händer det mindre i bolaget än det kanske framstår som. Det behöver inte vara fel, för Volvo hänger med bra i en lastbilsbransch där det inte heller händer så mycket. I en värld utan inflation och knappt någon tillväxt är det heller inte självklart att det ska hända så värst mycket. Men när aktien nu är het igen kan det vara värt en ny runda genom argumenten. Som vanligt tar jag hjälp av fina Börsdata.


Flatlining

Källa: Börsdata
I oktober 2014 gjorde jag en rätt ambitiös genomgång i "Analys Volvo". Jag läste branschrapporter, kollade produkt- och geografisk mix samt jämförde Volvos olika delar. Den som vill hitta källor att leta vidare i som underlag kan titta där. Jag är rätt övertygad om att inte så mycket hänt det senaste året i de djupare trenderna. Det bestående intrycket från den genomgången var att det mesta med Volvo är stabilt och rör sig kring en horisontella trendlinjer.

Källa: Volvo
Hela lastbilsbranschen genomgår sedan många år ett fenomen som kallas flatlining. Det säljs inte ett ökande antal lastbilar i den rika världen längre. Fenomenet har spritt sig till Kina, där bättre kvalitet på lastbilarna ersatt den uppbyggnadsvåg som var stor främst före 2008. Det här framgår för Volvos del rätt tydligt i försäljningssiffrorna från Börsdata ovan. När jag räknade i den länkade analysen var min slutsats att Volvo 2015-2019 skulle snitta en försäljning på 318 miljarder kronor. 2015 slutade den på 312 miljarder.

Hur ser då Volvos egna framtidsutsikter ut? Orderingången fjärde kvartalet var ned 20 procent främst för att jämförelsesiffrorna i Nordamerika var höga. Tittar man framåt är trenden uppåtgående i Europa men svagare i Nordamerika, högst osäker i Kina och fortfarande fallande på en i det närmaste genomklappad Sydamerikansk marknad samt svag i resten av världen (läs tillväxtländer). Svagt från bolagets perspektiv således.

Frågan är hur många som just nu bettar på ett starkt lyft i globala investeringar. Inte IMF, centralbankerna med flera i vart fall. Utifrån deras rapporter vore det en rimlig förväntan att Volvos försäljning fortsätter trenda kring nuvarande nivå möjligen med ett lyft en bit in på 2017.

Det är alltså svårt att se ett försäljningsdrivet case i Volvoaktien.

Maxade marginaler

Det finns en trend mot mer avancerade lastbilar och i någon utsträckning kan det ge åtminstone tillfälligt högre marginaler. Lönsamheten i längden beror på utvecklingskostnaderna och förutsättningarna att få kunderna att betala mer för en mer högteknologisk bil. Det var därför Scania, enligt kommissionen i fjorton år, ledde en kartell med syfte att bromsa utvecklingen av miljövänlig teknik och hålla priserna uppe. Den som vill läsa ikapp kan kolla den här artikeln i SvD eller den här i FT .

Om anklagelserna, som fortfarande prövas i domstol så vitt jag kunnat se, stämmer är det tjänstemannaarbetet under Leif Östlings ledning, lika mycket som ingenjörernas insatser, som hållit uppe marginalerna i Scania och delvis även i övriga lastbilstillverkare. Påminner en hel del om VW-gate, trots att frågan av någon anledning fått begränsad uppmärksamhet i Sverige. Det bör framhållas att både Leif Östling och Scania nekar till anklagelserna.

Det viktiga i det här sammanhanget är att jämförelser med Scanias historiska marginaler är alldeles galna. Det framgår i branschstudierna som citeras i den länkade analysen ovan att premiumlastbilar med högt teknikinnehåll och lastbilar som säljs i Europa har väsentligt högre marginaler än lastbilar i Kina. Lönsamheten på de enklare modeller som säljs i Indien ligger inte i närheten. Det är som att jämföra marginalerna på en BMW, en Kia och en Tata. Scania säljer i den jämförelsen bara den första kategorin medan Volvo är en global spelare som säljer många typer av lastbilar och därtill exempelvis bygg- och anläggningsmaskiner.

Källa: Volvo
Tittar man på hur Volvos geografiska mix utvecklats de senaste åren har lönsamma Europa vuxit medan exempelvis Asien med lägre marginaler backat. Lägg till det att kronan försvagats. Slutligen har Volvo precis som andra tillverkande bolag gynnats av lägre inköpspriser och av bättre kapacitetsutnyttjande när efterfrågan hämtat sig.

Sammantaget är marginalerna nu tillbaka på den nivå där det legat vid tidigare toppunkter - 2007 och 2011. Om efterfrågan viker, kronan stärks, eller den geografiska mixen svänger tillbaka på något sätt finns många tecken på att marginalerna gör som de brukar och faller tillbaka.

Värderingen

Hemligheten med Volvo är inte bolaget utan aktien. I och med att företaget, till skillnad från sitt rykte, är ett av de stabilare på börsen, går det att spekulera i aktiens pendling upp och ned. Den som köper argumenten att Volvo har stabil försäljning och stabila marginaler över tiden, kan räkna med att bolaget är värt runt de 100 kronor som kursen ofta återvänder till. Under den nivån är det konservativt värderat och över börjar det hetta till. Affärsvärlden hamnar för övrigt på 105 kronor, kanske något högt för min smak men varför bråka om småslantar.

Drömmar om strukturaffärer, försäljning, marginalar med mera till trots för det mesta ser det här ut som ett bolag som i rätt konjunktur kan vara värt runt 100-lappen. Frågan är väl hur stabil konjunkturen är. För min del brukar jag fingra på köpknappen söder om 80.





tisdag 23 februari 2016

Rapporterna: bra Bahnhof

Bahnhof hade en fin rapport som rättvist belönades av marknaden. Frågan är om det inte finns mer uppsida för den som tror bolaget håller det som utlovas.


Källa: Bahnhof
Några ord om Bahnhof
Jag gillar IT-leverantören Bahnhof. Det skrev jag om i "Bahnhof från sidan om" i våras. Min slutsats var att det var ett bolag och en aktie med fint momentum. Verksamheten gav ett sunt intryck men jag var osäker på om värderingen skulle hålla. Sedan var jag lite fundersam kring att bolaget haft ett svårt men lagligt  skatteupplägg där svenska kunder placerades utomlands.

Bahnhof är, helt kort, en leverantör av internettjänster både till privatpersoner (via stadsnät) och företag. Det senare inkluderar drift av serverhallar och tillhandahållande av molntjänster. Det är starkt värderingsstyrt bolag som framgår av visionen. Integritet, säkerhet och premiumleveranser av tjänster är kännetecknande.  En möjlig konkurrensfördel mot företagssidan är att bolaget och dess servrar är baserade i Sverige och därmed minskar risken för intrång.

Urstark utveckling driven av försäljningsökning

Källa: Bahnhof
Sedan jag skrev inlägget är Bahnhof upp 27,5 procent medan börsen (SIXRX) är ned 11,5 procent. Det hade med andra ord varit en toppenaffär att haka på bolaget då. Positivt är att multiplarna i bolaget ligger rätt stabilt. När jag skrev förra gången värderades försäljningen till p/s 2,3, nu ligger den på 2,4. 

Det är främst en försäljningsökning som drivit upp kursen. Den är till del förvärvad genom köpet av den mindre konkurrenten Tyfon men även den organiska försäljningen har vuxit starkt med 18 procent. Alla delar av verksamheten går också bra, även om datahallar och molntjänster ännu står för en mindre del. För min del tror jag satsningen på "Based in Sweden" är helt rätt. Det verkar orimligt att exempelvis patientdata skulle sparas utomlands.

En sak man kan reflektera kring i alla bolagets verksamheter är att marknadsandelarna fortfarande är så låga att det mer handlar om förmåga att sälja än hur marknaden utvecklas. Tur det för, telekombranschen är inte helt enkel. Vissa, som Telia, verkar ha hittat en modell där intäkterna per kund ökar (i Sverige) medan andra som ComHem brottas med fallande lönsamhet. Möjligen kan prispressen anas på att rörelsemarginalen backat under året.

Källa: Twitter
Odelat positiv är jag däremot till finansieringen av bolagets expansion och löpande investeringsbehov. Kassaflödet från den verksamheten var, före förändringar i rörelsekapital, 94 miljoner kronor. Det täckte nästan investeringarna på 101 miljoner kronor men då var 70 miljoner kronor kostnaden för förvärvet.  Välfinansierat med andra ord. Jag har heller inga synpunkter på soliditeten på dryga 40 procent.

Något som @snåljåpen (värd att följa både som blogg och på Twitter var att Bahnhof städat att rabatter bokförts som tillgångar. Det hedrar bolaget och är för mig en viktig pusselbit i förståelsen för hur ledningen tänker. På ett sätt var det här svaret på oron jag hade om bolagets ledning är för påhittig och offensiv.

Prognoserna

Riktigt intressant är att Bahnhof lämnar ovanligt tydliga, och på det hela taget vettiga, guidningar både för 2016 och för de två kommande åren. I det förra fallet är guidningen 800 miljoner i försäljning och ett rörelseresultat på 95 miljoner kronor. Det senare är att nå 1 miljard med 12 procents rörelsemarginal.

Utan att ha satt mig in i siffrorna känns de i stort sett rimliga. Det kräver främst att företaget kan fortsätta i den påbörjade riktningen och takten med en årlig tillväxt på 15-20 procent och att gjorda investeringar ger avkastning. Exempelvis satsningen på modellen med Elementica - en serverhall där energiöverskottet säljs eller samarbetet med Skanova. Marginalerna ligger bolaget redan på. Det framstår alltså inte som orimligt offensiva mål

Några reflektioner.


Det saknas inte risker i Bahnhof. Jag tycker att bland de svårare är att bolaget säljer fiber via andras stadsnät. Det blir lätt konflikter med nätägaren, som den här. Samtidigt tycker jag Bahnhof har en relativt bred verksamhet med inte alltför stort beroende av enskilda leverantörer eller kunder. Baserat på den här fina rapporten och offensiva guidningen kan jag tycka att det är en försiktig värdering att betala p/s 2 för bolaget givet årets guidning. Med nuvarande p/s på 2,4 skulle aktien istället vara värd 180 kronor.

Det är inget kap men i ett bolag noterat utanför de stora listorna men det är helt klart acceptabelt med de olika uppsidor tillsammans med att bolaget verkar hålla högre kvalitet än jag förstått blir det till och med intressant.

Digitala lärdomar för döende tidningar

Hur ska gamla bolag överleva i en digital värld? Ett sätt är att titta på hur dagstidningar agerat och sedan göra tvärtom.

Källa: Economist

Förändringens vindar har inte mojnat

Jag undrar om den svenska affärspressen lärt sig den digitala läxan. Det går ibland att ana inställningen att förtroendet och kundrelationen sitter i pappret. I krympande utsträckning kan man konstatera, som Economist gör i "The newspaper business - Papers without paper". Lärdomarna sträcker sig långt utanför pressen till all sorts kommersiell verksamhet. Tre saker blir alltmer uppenbart.


Förtroende är varken analogt eller digitalt

För det första att kundrelationen inte automatiskt byggs i den traditionella kanalen. Bland de tidningar jag prenumererar på finns Wall Street Journal, Financial Times och Economist. Jag är minst lika trogen läsare där som hos någon av våra svenska tidningar. Pappersupplagorna är det i båda fallen sällan jag läser. Ingången är antingen appen, hemsidan eller Twitter.

Läsare av bloggen vet att jag lever med mina nyhetsflöden, här har svenska affärstidningar långt kvar. Är jag ovanlig? Jag tror inte det, möjligen extrem, men titta runt på tunnelbanan eller bussen. Alla, oavsett ålder, har nu ett konstant flöde runt sig. En nyhetsförmedlare som vill vara läsarnas förstaval måste flyta med i det flödet. Det går att vara specialiserad och nischad men det är en nischad tillvaro, som exempelvis Börsveckan eller Värdepappret erbjuder.

En självklar invändning är att det långsamma och genomtänkta ger mer förtroende. Lätt att säga men frågan är om inte det synliga och närvarande är det som fungerar. Oavsett vilket är det uppenbart att förtroende inte måste byggas i traditionella kanaler. Det är en slående slutsats i "Auto Trader: get used to it" (FT). Vem har du förtroende för vid ett bilköp? Påfallande många skulle nu mera säga Kvarndammen här hemma. I England är motsvarigheten Auto Trader och den vinner stadigt mark.

Marginalerna faller

"Amazon Raises Minimum Order Size as It Seeks More Prime Buyers" (Bloomberg) var ännu artikel med samma tema. Det är svårt att tjäna pengar på nätet. Det gäller även nätgiganter som Amazon. Har det någonsin inträffat att ett bolag har ett bakåtblickande p/s-tal på 2,6 men ett bakåtblickande p/e-tal på, håll i er nu, 789 båda siffrorna från Guru Focus. Diskussionen känns igen från allt från Spotify till HM.

Om jag stannar lite vid det sistnämnda bolaget, så står HM inför en riktigt stor utmaning. Mängden kläder som kunder på mogna marknader köper ökar inte nämnvärt. HM har hittills klarat sig bra på att vinna marknadsandelar. Det digitala problemet är att kunderna vill ha en fysisk kontakt och tillgång till en digital kanal. Det ger dubbla kostnader men inte ökande försäljning. Samtidigt är priskonkurrensen på nätet markant högre än på butiksgatan. 

För tidningar blir problemet om möjligt ännu tidigare. Lokala monopol på tidningar, som finns över hela världen, bygger på nätverkseffekten i distributionen. Ungefär som med posten är det bättre om fler på samma gata vill ha samma tidning. Via nätet försvinner den fördelen. Istället ökar kostnaden per tidning när prenumerantskaran minskar.

Det kräver en egen affärsmodell

Tidningarna står dessutom inför en klassisk utmaning i förändring. Värdet av gamla kunder urholkas om den nya teknologin drivs för långt. Det är det här Disney brottas med. Bolaget är till hälften kabelteve med kanaler som ESPN, ABC och så förstås ett gäng med bolagets egna figurer. Om Disney släpper sin kabeltevemodell och går i rak konkurrens med Netflix förlorar man värdefulla intäkter. Om Disney istället mjölkar sina kvarvarande kunder står man inför en lång era av lägre tillväxt.

Disney är ett stort och brett bolag med ett tungt ben både i mediaproduktion och via parker, leksaker och spel i en bredare nöjeskonsumtionen. Disney är intressant även på ett annat sätt. De har en ny affärsmodell, anpassad till den digitala världen. De delar upplägget med exempelvis Apple, Facebook och Google. Alla monstruöst lönsamma digitala bolag.

Modellen de valt kan beskrivas med namnet universum. Bolaget bygger upp en hel värld kring Star Wars eller Marvel i Disneys fall eller kring telefonen i Apples fall. Det är ett sätt att fånga flödet jag nämnde inledningsvis. Inte så olikt det som exempelvis Financial Times arbetar med. Oavsett om det är data eller analyser, så finns de alltid tillgängliga på den överfyllda sidan och pumpas ut via Twitter och andra kanaler. Ständigt ett knapptryck bort. På Wall Street Journal kan man, för att nämna ett annat exempel, se bilderna i VR-foto om man vill. Passar inte det kan man istället vrida och vända på diverse aktuell statistik. Närmast det här i Sverige har Dagens Industri kommit men vägen till nivån på de utländska uppläggen är lång, trots att de svenska redaktionerna står sig rätt bra i konkurrensen.




måndag 22 februari 2016

Läsarfråga: 60% cash, rätt eller fel?

Är det farligt att vara defensiv med mycket kontanter? Det är andemeningen i den här läsarfrågan. Ja, det beror ju på vad man är rädd för och förstås vilka riskerna på börsen är den närmaste tiden.


Frågan



Hej,
jag läste din senaste blogg. Min tanke är att 60 % är investerad (dividend stocks) och 40 % är likvid. Vad tror du?


Välja sin risk

Kul att det gått bra för dig så här långt. Det är starkt att nästan hålla nollan i det här börsklimatet. 
60/40 med aktierna i utdelningsbolag är en defensiv viktning i en långsiktig portfölj. Med tanke på riskerna för att nedgången tar ny fart tycker jag det kan vara befogat. Det är definitivt ett läge på börsen där riskerna är högre än vanligt. 

Det viktigaste tycker jag är att man väljer sin risk. Med en defensiv viktning men ändå viss börsexponering kommer du prestera över index om det vänder ned. Om ekonomin och börsen istället går upp kan du tappa någon procent mot om du varit investerad. Samtidigt kan du då köpa in dig till lägre risk än idag och är inte mentalt låst av dina gjorda investeringar. Handlingsutrymme brukar ge tillfällen, så har du bara is i magen ser jag inget problem i att ta den risken. Många kan få lite panik om de sitter cash och marknaden tuffar på uppåt. Det är lätt att förivra sig då. När du sedan kliver in igen kan det vara bra att ta det stegvis. 

Några generella risker

Det sagt så, ligger vi själva fullinvesterade för närvarande. Det beror framför allt på att jag ännu inte är övertygad om att ekonomin bekräftar den oro marknaden visat så här långt i år. Tecken saknas dock inte för att även ekonomin bromsar in.  Det är därför mycket möjligt att vi växlar ned något framåt våren. En trigger för mig är ECB:s möte i mars, jag är inte alls säker på att det levererar det som marknaden hoppas på. Jag styr vår portfölj aktivt, läser mycket och kör ganska nära kanten. Det passar inte alla. 

När jag tittar på riskerna är jag framför allt är mer försiktig med bolag som kan träffas av en eventuella andra våg i en nedgång. Hit hör mindre bolag, bolag med högre risk och särskilt om den är kopplad till skuldsättning samt förstås allt med något utmanande i värderingen. Jag tror att det lätt kan bli så i den här marknaden att det är viktigare att undvika dåliga nyheter än att leverera goda. 

Andra ser risker för vad som händer när utdelningssäsongen är över. Det kan jag ha förståelse för men mer som en möjlig trigger för en nedgång. Jag tror nästa stora make or break blir när vinsterna redovisas i första kvartalet. Nu har alla varit oeniga om ekonomin hela vintern. Det i sin tur innebär att ingen riktigt vet vad som kommer nästa rapportsäsong. Räkna med stor nervositet. 

Tillämpat på din portfölj

Tittar jag med mina ögon på din portfölj så noterar jag att Outokumpu är största innehavet. Stål är en bransch kris och prissatt därefter med exempelvis p/b för Outokumpu på 0,5. Det är ett case om du tror på en vändning men det är inte defensivt. Troligen höjer det risken i portföljen motsvarande en stor del av vad dina kontanter sänker den. Fundera på om du vill bära den risken. För vår del har vi till och från ägt SSAB men nu gått ur branschen helt. Du hittar några inlägg om stålbranschen i den här länken.

IBM och SEB känns mer i linje med den utdelningsstrategi du siktar på. Särskilt bankaktier har jag funderat en del kring. Här är två inlägg om konkurrenterna Handelsbanken respektive Nordea, Mycket av det går även att applicera på SEB. TeliaSonera har vi portföljen men jag vill ändå lyfta fram att de är en mer riskfylld utdelare än de två förstnämnda. Här är nämligen risken för otillräcklig tillväxt eller sämre betalt än väntat möjliga faktorer som skulle kunna utlösa en ytterligare nedgång. Men det återspeglas å andra sidan i aktiens pris just nu. Mitt senaste inlägg om Telia hittar du i den här länken.

Så för att sammanfatta. Det låter väl som en helt rimlig strategi att ligga med 60 procent i kontanter just nu. Ta det bara lugnt om det trots allt vänder uppåt.


söndag 21 februari 2016

Nätets bästa om björnar och utdelningar

Bloggosfären tog börsoron i början av året med ro. Björntrender var en trend i sig själv, liksom att fokusera på bra utdelningsaktier.


Björntrenden alla pratar om

Källa: CMJ, Kavastu och Fed St Louis
Det råder en lite ödesmättad stämning på börsen. Den där känslan av att det är sista beställningen eller till och med att bandet fortsätter spela fast isberget träffat Titanic. Björntrenden är ämnet alla talar om och det alla tassar runt är om det leder fram till den stora kraschen. Till att börja med kanske förväntningarna på ett eventuellt ras behöver justeras. Vi uppfattade nog inte det i Sverige men finanskrisen var en exceptionell smäll för världsekonomin och börserna.

Det som följer marknadens mönster ser dock likheter i själva nedgången. Två som pekat på att vi nu är på platån före den större nedgången är CMJ och Kavastu på Twitter. Jag tror deras läsning av vad marknaden ser är helt korrekt. Kommer det en stark negativ trigger nu, så blir det en större nedgång. Det här är det många på marknaden som uppfattar. Det märks på att andelen kontanter förvaltare håller ökat, att guldpriserna stigit och att yieldkurvorna pressats när många sökt tillflykt till statsobliagioner från säkra länder. För min del tror jag dock inte raset kommer med mindre än att ekonomin svarar. Marknaden ser och reagerar på en möjlig risk men det är först om den faller ut som den riktiga effekten kommer. Det var det jag talade om på Nordnet Live och utvecklade i det här inlägget

Bloggarnas tankar om osäkerheten

Alla förhåller sig förstås till den här björntrenden. En riktigt bra blogg som blandar fundamenta och tekniska signaler är Aktieräven. Det är ingen dålig kombination just nu. Det här var en kul reflektion "Vi baissar: en kavalkad i negativa signaler". Det är en lista med brus, tror jag Kenny och Martin på Aktiefokus skulle tycka. Det är kanske lite off topic för det här inlägget men ni har väl inte missat att de har synlig Aktiefokus-portföljShareville numera. 

Spartacus Invest tror i "Då vaknar björnen på riktigt" att det riktiga raset inleds när utdelningarna getts. En tanke även Kavastu varit inne på. April eller maj är det med andra ord dags för björnen att vakna på riktigt, konstaterar, alltid fyndiga Spartacus, och lägger till "I alla fall den skogslevande." En sund inställning har en av bloggosfärens mer inflytelserika profiler, Ägamintid i "Lite tankar om börsläge och några nya affärer". Han påminner om att inte titta för mycket på priset eller nuvarande vinster. Nu mer än någonsin är det dags att försöka hålla huvudet kallt och värdera bolagens stabila lönsamhet.

En "Plan under nedgången" har Daniel Investerar. Tanken är att sänka förväntningarna och ha en ankringspunkt att portföljen kan gå ned 40 procent. En sorts mental förberedelse för den långsiktige således. Han följer också rådet att öka i obligationer och räntor istället för i aktier till dess läget klarnat (ungefär som megaförvaltarna med andra ord).

Liknande tankar har Investerarfysikern i "Beredd för björnattack". Han gör en iakttagelse jag känner igen mig i - portföljen har gått bra bland annat för att den varit överviktad i småbolag. Nu kan det bli tvärtom om man inte är försiktig.

Ser köpläge

Mer positiv är inställningen i "Lite koll på läget…" (6mille.mot6miljoner). Efter att ha tittat igenom riskerna blir Drömmarens slutsats att ekonomin håller emot osäkerheten på marknaden. En ganska vanliga uppfattning även bland proffsen. Positiv får man väl även anse att Våra Placeringar var, som vältajmat valde att plocka fram "Det torra krutet..." häromveckan. Den riktiga lärdomen där kanske är just att det är bra att ha handlingsutrymme i en volatil marknad. Något vi satsade på inför året men möjligen släppte lite för snabbt. I "När börsen går upp" (AttVäljaLycka) behandlas frågan om att tajma botten. Slutsatsen blir att vändningen de senaste dagarna varit chansen att haka på ett köpläge snarare än en tillfällig studs.

Utdelning som räcker länge

Börsoron och fallande, tillsynes aldrig bottnande, räntor har styrt över mycket kapital till säker avkastning. Samtidigt har det allmänna börsfallet slagit brett och även drabbat många fina utdelningsbolag. Den här möjligheten har många både proffs och privata investerare noterat. Vissa tror, som nämnts ovan, till och med att den riktiga nedgången kommer när utdelningarna lämnats i vår. 

Själv läser jag alltid hur Stefan Thelenius tänker kring sina utdelningsinvesteringar. Honom har fler än jag upptäckt och häromdagen var det dags för en läsvärd intervju i DN, kommenterad av Stefan och länkad här. Den som vill komma igång med utdelningsinvesteringar kan kolla in "Global Dividend - första halvåret" (z2036).

När du läst det kan det här var en spännande fortsättning - "Hitta rätt utdelningsaktier" (Börstankar). Det är en spännande lista med förslag till bolag att plocka in i utdelningsportföljen. Vi tycker lika om Handelsbanken. Däremot vet jag inte om jag skulle se Volkswagen som ett utdelningsalternativ just nu. Snarare ett ganska riskabelt men möjligen ok case byggt på att bolaget rider ut stormen. A propos Handelsbanken kanske ett tecken på björntrenden är att många backar hem till det här trygga alternativet nu. Ett exempel är Utdelningsseglaren.

En annan av mina (och mångas) favoriter är Petrusko. Här tipsar han om en utdelningsfond jag fick en fråga om häromdagen. Värd att kolla in "iShares International Dividend". Ett ambitiöst utdelningsprojekt kommer från västkusten. Där ett inlägg för den som gillar REIT:s kan vara "Dividend all stars: WP Carey".

Den som vill se en fullödig utdelningsportfölj in action bör annars kolla in "Utdelningar och prognos" (Chansar Mest). Läsare av den här bloggen vet att jag har ett särskilt gott öga till de läsvärda inläggen på Chansar Mest. Det blir en lite annan vinkel när investeringarna kommit så långt från startpunkten. 10 procents utdelningstillväxt imponerar i det rådande börsklimatet. För övrigt noterar jag att veckospararen Aktienovisen även han har viktat över allt mer till utdelningsaktier.

Varning för utdelarna?

En viktig aspekt för den som letar direktavkastning tas upp i "Har börsen blivit billig nu?" (Utdelningsinvesteraren). I den börsfas vi är nu är det rimligt att utdelningarna ligger högt, eftersom de baseras på föregående års vinster. Ska ekonomin ned nu, så följer vinsterna med och utdelningarna lär sjunka. Ett intressant alternativ till att fiska utdelningar tycker jag är att hålla ett öga på de bästa investmentbolagen. Nu stiger rabatterna samtidigt som innehaven också varit på väg ned. Läget kan komma när det faktiskt är ett billigare sätt att köpa in sig i börsen. Det skriver alltid intressanta Riskminimeraren om i "Om Investor: låg substansrabatt - men ändå intressant".


Strategin och dina lärdomar

Några bloggare betraktar istället turbulensen med en mer reflekterande blick. En modern klassiker som redan spritts i bloggosfären och via Twitter är "Mina brister som investerare" (GustavsAktieblogg). Gustav reflekterar kring de här möjliga bristerna hos sig själv:
  • Krånglar till det lite då och då
  • Köppanik - jag bara måste ha det där bolaget
  • Längtan efter det exotiska
  • Mod, eller snarare övermod?
  • Confirmation bias
Hur ser din egen lista ut? Troligen är det så att det är lättare att identifiera utvecklingsområden när det gungar till än en solig dag när börsen tickat upp några procent. Allra bäst är nog strax efter en nedgång, så det inte krockar med känslomässiga reaktioner. Med andra ord kan tajmingen för att läsa Gustavs inlägg knappast bli bättre. 

Det konstaterade även, här ofta citerade, Aktieingenjören i inlägget "Tankar som startat på Gustavs aktieblogg och hur de påverkat mig"I en intressant tankegång tittar han på något som skulle kunna ses som Värdeinvesteringar 2.0. Titta särskilt på kvadraten för tillväxt och konkurrensfördelar. Ett ramverk för att undvika värdefällor är ingen dum tanke. Värd en länk är även "Vad som är fel på börsen, tankar och investeringar". Där tittar Aktieingenjören på börsen just nu och konstaterar att det enda som egentligen hänt är att den gått från dyr till en mer normal värdering. 

Konkreta tips för att inte gå bort sig i en svår marknad ges i "Hur ska jag agera nu när börsen faller? (Långsiktig Investering). Den skrevs mitt när det blåste som värst i januari. Kanske just därför är det nog ett inlägg många har glädje av. Tuffa på men håll dig till det säkra och långsiktiga är en sammanfattning. Lite samma tanke finns i rappa, nästan twitterformade bloggen Life is my goal - som bland annat listar 10 aktier att behålla för evigt. "Until death do us part.".

Fast vad är bättre än att förkovra sig? Kanske kan ett alternativ till att oroa sig för börsen vara att ansluta sig till den här bokcirkeln "The Intelligent Investor - kapitel 1" (Aktiedepån). Den läser även DanielWikström, som för övrigt har en egen sammanfattning av vad som är läsvärt i bloggosfären just nu.

Lösningen - mer pengar till alla

Högre lön, ökade skulder eller helt enkelt mer pengar till alla. Där har du ekonomernas senaste lösning på nedgången i ekonomin. Lockar det?

Pest eller kolera

Det finns ett antagande om världens utmaningar som är spritt men långtifrån givet. Det är att för eller senare kommer den skulddrivna ekonomin rulla tillbaka i en era av amorteringsdriven global inbromsning. Det bygger på att världen fungerar som en hushållsekonomi. Några har till och med drivit tanken så långt att de ser världen som ett hushåll i teveprogrammet Lyxfällan.

Det här har varit ett tema både länge både i ekonomin och här på bloggen. Här kommer några nedslag från bloggflödet ur tidigare inlägg för att sätta sammanhanget.

Bloggsidan Zerohedge tillhör de som länge förfäktat att långivarnas tålamod kommer att tryta och sedelpressarna bara kan leda till inflation. Här är en av många dystra texter från sidan - "The Chilling Ways The Current Global Economy Echoes The 1930s Depression Era" (Zerohedge). En av kommentarerna kring den fullständiga kraschen här på sidan var "Fråga: kommer en global skuldkris knäcka ekonomin Svar: nej." (Molekylär Ekonomi).

Andra ser en världsekonomi fast i japansk zombiefiering. Det vill säga en ekonomi fast i en situation med sparandeöverskott, låg efterfrågan, olönsamma bolag samt banker eller en stat med uppblåsta balansräkningar fyllda av dåliga lån. Närmast den här otäcka ekonomin är, förutom Japan, grannen Kina, som jag skrev om i "Broken China blir ingen Chinastrophe 2016" (Molekylär Ekonomi). Deflationsspöket rör sig dock över hela jorden och de senaste veckorna har känslan varit att vi aldrig blir av med minusräntorna. Det i sin tur låg exempelvis under ytan i de senaste veckornas europeiska bankoro, vilket jag skrev om i "Hej Ecb, det är finanskris!" (Molekylär Ekonomi).

För övrigt är krisen i banksektorn snarast en västanfläkt jämfört med den livbolag som ställt ut garanterad avkastning står inför. "The lowdown - Insurers regret their guarantees" (Economist). Jag har snuddat vid den frågan men nu när räntan spikats fast riktigt lågt, riktigt länge lär den flyta upp till ytan snart igen.

Dystert var ordet och redan för ett år sedan travesterade jag dikten av Robert Frost "Some say Europes economy will end in fire, Some say in ice" (Molekylär Ekonomi). Så oron har rullat på ett tag. Särskilt på marknaden finns det en genuin oförståelse för att det går att komma ur den rävsax världen har fastnat i. Många har spekulerat rätt friskt i att nu håller det inte längre. Riktigt så lätt har dock inte världen resignerat. Exempelvis har inte pressen på räntorna i bolag med höga skulder lett till den kris som många spekulerat i. Här är ett känt exempel - "Carl Icahn nurses paper losses on energy bets - Veteran activist’s investment vehicle is trading at its lowest level in three years" (FT).

Lösningen är inte svår - bara konstig

Källa: Tradingeconomics
Senaste numret av Economist har ett intressant tema - "The world economy - Out of ammo?". Den bygger på iakttagelsen att centralbankernas agerande inte längre har någon nämnvärd effekt. Det blir lätt som för Riksbanken, som häromveckan sänkte räntan för att försvaga kronan. Det fungerade under ett dygn, sedan började valutan vandra uppåt igen och signalen till ekonomin var istället att räntan kommer vara lower for longer - för att låna ett av tidens modeuttryck. 

Lösning allt fler talar om är att centralbankerna måste lämna över stafettpinnen till politikerna. "Fighting the next recession - Unfamiliar ways forward" (Economist). Till skillnad från i programmet Lyxfällan så är ytterst långivare och låntagare sammankopplade i världsekonomin. Det finns ingen som kan sätta världen i konkurs eller som kan kräva att skulder amorteras. Stater kan till skillnad från individer helt enkelt trycka nya pengar om de gamla tar slut. 

Förslagen som Economist framhåller på ledarplats är inte heller riktigt de som programledarna i lyxfällan ger. Staterna borde enligt tidningen agera för att höja lönerna, öka sina skulder om det går eller helt enkelt stimulera ekonomin rakt av med nytryckta, så kallade, helikopterpengar. 

För att förstå tanken går det att titta på Tyskland. Landet har de senaste åren sänkt sin statsskuld som andel av BNP. Dessutom har tyskarna ett stort överskott i bytesbalansen. Det innebär i praktiken att landet skjuter upp att köpa något för betalningen de får för de varor de exporterar. En krass lösning på världens problem är att ett land som Tyskland helt enkelt gör tvärtom. Lånar och konsumerar. 

Vad är det som händer här? 

Källa: Economist
Om inte Tyskland hakar på kan ju alltid andra länder följa formeln. För så länge tyskarna får negativ ränta för kapitalet de sparar spelar det ju inte så stor roll vem som konsumerar. Precis som Japan i förhållande till USA i slutet av åttiotalet är det ändå tyskarna som sitter på Svarte Petter. Det framgår rätt tydligt i det nu lite gamla diagrammet ovan. Ett sätt att beskriva deras problem är att det finns ingen global kronofogde som kan driva in skulderna. 

De lösningar som Economist föreslår är alla i förlängningen en väg till någon form av skuldnedskrivning. Det är lätt att studsa till inför att det skulle vara ett bra sätt att lösa problemen. Fast tänk efter, hur brukar ekonomin fungera? Inflationen löste skuldproblemen för fyrtiotalister på åttiotalet och sedan dess har svenska staten löst ut två bankkriser. I alla exemplen har det nollställda räkneverken gynnat ekonomin. Därtill har det varit en stor omfördelning från långivare till låntagare samt, vilket nog inte är en slump, från äldre till medelålders. 

Finns det ingen motkraft? Monetarister, som Milton Friedman, såg redan på sjuttiotalet det här lite cyniska keynesianska spelet med ekonomin. Rimligen måste väl spararna till slut se igenom att de i slutändan blir lurade och därför kräva högre räntor och bättre säkerheter redan från början? Kanske, det är omtvistat. På kort sikt är det dock svårt att ifrågasätta att metoden fungerar. Lite som i filmen The Matrix - lösningen på systemets buggar är att starta om lite då och då.

En viktig poäng är att en investerare varken bör tänka som politiker eller ekonomer utan helt enkelt agera utifrån sin egen roll. För min del har slutsatsen, som jag tvekat mycket kring, varit att det bästa är att segla med så länge det känns tryggt men försöka veta var nära närmaste hamn ligger hela tiden.

För det är troligt att Economist har rätt i slutsatsen att nästa steg blir en mer expansiv finanspolitik, eftersom det är inte troligt att världen med öppna ögon kliver in i problemen som följer av motsatsen. Det här syns redan tydligt i Kina, som snabbt lagt om sin politik. Lägre skatt på bilköp och lättare att få bolån är två exempel. Det kan också vara så att den politiken leder till nya djupare problem, som en monetarist skulle förutspå, men det är på sikt. Här och nu är en stimulans en stimulans. Den som lämnar marknaden i väntan på en skuldkris kan dock lätt hamna där många som väntat hamnat på Stockholms bostadsmarknad. Rätt i princip men inte i praktik. 


   

lördag 20 februari 2016

Rapporterna: caset i Norsk Hydro håller

Tecknar ned några snabba anteckningar om Norsk Hydros rapport. Caset håller, är sammanfattningen. Kostnadskontroll, en marknad i hygglig balans och tillväxt framåt får utsikterna att se bra ut.

Stabilare än det såg ut

Vid första anblick var inte sista kvartalet förra året minnesvärt för Norsk Hydro. Fallande rörelseresultat till 725 miljoner norska kronor mot av analytikerna förväntade 1156 miljoner norska kronor. Det innehöll dock en hel del engångskostnader, som är svåra att ta ställning till hur enstaka de egentligen är över tid. Möjligen är det stabila operativa kassaflödet ett bättre mått på nuläget. Det gynnades av att rörelsekapitalet kunde minskas genom olika effektiviseringar och besparingar. Sett till helåret blev var  ett rörelseresultat på 9 656 miljoner norska kronor helt godkänt.

För det är det som är grejen med Norsk Hydro. Bolaget har klarat att hålla lönsamhet och en stark finansiell ställning i riktigt svåra marknadsförhållanden. Det har till och med funnits medel för en del framåtblickande investeringar som det energieffektiva smältverket i Karmøy. Till övriga nyheter hörde att kraftförsörjningsproblem i Årdal verkade kunna lösas relativt smärtfritt under innevarande kvartal och att det inte blir några leveransstörningar till kunder.


Konjunkturen och Kina avgör

Källa: Börsdata & Norsk Hydro 
Det kan ju tyckas vara en aningen lättsinnig rapportkommentar. Poängen för mig är dock att jag utgått från att Norsk Hydro är ett välskött bolag med starka finanser. Det sista har märkts nu när många bolag i branschen får se sina kreditbetyg sänkas. Det bör Norsk Hydro kunna undvika.

Istället har jag lagt tiden åt att titta på marknaden för aluminera. Det ser rätt bra ut. Det finns ett litet överskott under 2016 men det härrör främst från Kina. Där är även produktionskostnaderna högre och över världsmarknadspriset. Det är heller inte gratis att exportera aluminium - särskilt inte när tullar tillkommer. Jämfört med många andra råvarunischer ligger därför aluminium bättre till. Det gäller även på sikt där en tillväxt i efterfrågan finns på 4-5 procent per år väntas fram in en bit på nästa årtionde. Det är efterfrågan på lätta material inom bygg- och bilindustri som driver tillsammans med bra förutsättningar för återvinning.

Låga priser för input, stigande efterfrågan och kanske minska produktion är alltså det som i grunden är caset i Norsk Hydro. Det håller bra, åtminstone så länge konjunkturen inte viker.

fredag 19 februari 2016

En enkel modell för att hitta fina småbolag

Ett fint småbolag har sin plats i de flesta portföljer men hur hittar man dem? I det här inlägget funderar jag på och försöker dela med mig av mina egna metoder.

Välja smart

På Nordnet Live diskuterade vi hur man startar en aktieportfölj. Mitt tips var med investmentbolag och ett bolag man är intresserad av. Frågan är hur väljer man det senare? Eller för att vidga frågan hur hittar man överhuvudtaget spännande bolag? En del av svaret är genom att läsa bra källor, som välskrivna tidningar som Börsveckan eller Värdepappret, läsa på utvalda bloggar som Aktieingenjörens eller delta i diskussionerna på Shareville.

I det här inlägget tänkte jag istället diskutera frågan med hjälp av en annan nätets pärlor Börsdata. Finns det några gemensamma drag för bra bolag att börja med? Jag tror det.

Beslutsstöd inte beslutsmaskiner

Jag gillar inte mekaniska metoder för att välja bolag och aktier. Det finns alltid hårda och mjuka fakta och prognoser som förklarar priset på en aktie eller som borde utgöra grunden för en riktig värdering. Statiska modeller tenderar att sortera ut det udda snarare än det bra. Antag exempelvis att du letar efter bolag som ger hög utdelning eller där du kan köpa framtida vinster billigt.

I det ena fallet kanske en lista över direktavkastningen lockar och i det andra det aktuella p/e-talet (som oftast speglar de senaste tolv månaderna eller förväntad vinst innevarande år). Problemet är att direktavkastningen ibland är hög för att bolaget är på nedgång och delar ut sin kassa istället för att investera den.

Vinsten ett enskilt år (e i P/e-talet) kan också vara ett högst missvisande mått för den långsiktiga avkastningen. Det kan vara toppåret i konjunkturcykel eller så har engångsposter haft stor effekt. En del löser det genom att titta på genomsnittlig vinst de senaste åren. Bra i stabila bolag men tufft i småbolag - ska du invänta fem goda år i ett litet bolag är det inte säkert att det är så litet längre. Dessutom kommer värderingen, av naturliga skäl, alltid blicka framåt i tillväxtbolag. Tar du då genomsnittet över en period för en årligen stigande vinst kommer din beräkning alltid att ligga under marknadens till dess bolaget slutar växa och av det skälet kanske inte är intressant längre.

Därmed inte sagt att det är fel att titta på direktavkastning eller p/e-tal. Tvärtom det är intressanta mått. Däremot är det dumt att blanda ihop mätning och värdering. Det ena är en input det andra är en bedömning. En viktig skillnad. 


Ett förslag till urval

Källa: Börsdata
Ok, det var lite hängslen och livrem. Här är en modell jag ibland använder för att screena fram bra småbolag. Jag tittar egentligen på betydligt fler variabler och vrider och vänder en hel del men jag kapar lite för att göra det överskådligt.
Den första frågan är - vad för slags småbolag letar du efter. Jag brukar använda ovanstående bild för att illustrera hur jag tänker. Den har jag bland annat använt i "När slår utmanaren mästaren - Zalando eller HM? Netflix eller Disney?". Poängen är att bolag är att bolag stiger mest i värde när de byter fas men har den bästa riskjusterade avkastningen när de just bytt fas. Den som hittar ett förhoppningsbolag innan omgivningen fått upp ögonen kan dra en vinstlott men oftare blir det en nitlott. Den som däremot hänger med i fasen när ett bolag har etablerad intjäning och långsamt börjar växa tjänar mindre men riskerar väsentligt mindre.

När jag letar småbolag kan det vara etablerade bolag som går med vinst och växer som kanske är på väg att bli riktiga tillväxtbolag. Det kan också vara vinstmaskiner, ofta dyra, som har en väloljad affärsmodell som kan rulla på ett bra tag till innan tillväxten tar stopp.

Rimligt värderad vinsttillväxt

Baserat på detta plockade jag från Börsdata ut en lista med bolag från MidCap och nedåt. Det första kravet jag la in var att PEG-talet skulle vara mellan noll och två. PEG-talet är P/e-talet delat med vinsttillväxten (jag gillar även att dela med försäljningstillväxten). Jag vill inte ha bolag som går med förlust i urvalet och över 2 börjar det bli högt värderad tillväxt. Här vill jag inte ha en övervikt av framtida tillväxt i min modell, det hör för mig hemma i förhoppningsfasen, därav begränsningen.

Jag utesluter däremot inte att köpa bolag med riktigt höga multiplar men det är då ett medvetet och högt risktagande om att ett bolag ska förverkliga något i sin produkt, affärsmodell eller marknadsnärvaro som inte finns för närvarande. Mycket svårt är den korta beskrivningen av den typen av investeringar.

Stabil finansiering

Det andra kriteriet är att bolaget ska vara stabilt finansierat. Inget slår så hårt mot småägarnas risk i mindre bolag som likviditetsproblem. Här håller jag helt med Warren Buffet - det är bättre att investeraren belånar sig än bolaget. Det är en risk som är lättare att överblicka. Sedan ska inte investerarens hävstång bli för hög den heller. I större stabilare bolag, gärna i utdelningsfasen, är det annorlunda. Det kan vara rätt av Investor att belåna sig för att höja hävstången, om de kan få bättre lånevillkor än investeraren.  Jag har satt gränsen vid 50 procents soliditet. Vissa kan säkert tycka det är lågt men jag är inte ute efter extremt välkapitaliserade bolag utan bara att de inte har en för hög risk.


Få aktieägarnas insats att växa

Nästa mått är också en favorit för de som gillar Warren Buffet. Genomsnittlig avkastning på eget kapital de senaste fem åren. Hur mycket har aktieägarnas insats vuxit per år de gångna åren? Det här tycker jag är ett utmärkt mått på riktiga kvalitetsbolag.

Kassaflöden och rimliga investeringar

Den sista delen är inte självklar men den passar min ganska försiktiga stil. Jag gillar bolag som redan idag tjänar bra med pengar i den operativa verksamheten. Den operativa kassaflödesmarginalen visar hur mycket av varje försäljningskrona som når kassaflödet. Det räcker ju dock inte för det finns många spännande bolag i tidigare utvecklingsfaser som investerat eller ska investera mer än verksamhetens kassaflöde kan generera.

Risken för en ofinansierad och i längden ohållbar tillväxt är lätt att missa. Ett exempel på bolag jag tror det går bra för men där risken är hög är Spotify. Det är mycket kapital investerat och mer ska till. Den expansionen finansieras inte med egna vinster utan med nyemissioner. I mina ögon ett typiskt tecken på hög risk - kanske till och med mer så än exempelvis höga multiplar.

I det här exemplet har jag ställt in urvalet så att bolaget måste ha en positiv operativ kassaflödesmarginal (normalt kräver jag mer än så) men framför allt att snittet för investeringar de fem senaste åren (capex) inte överstiger 75 procent av det operativa kassaflödet för samma period.

Funkar det?

Igen, det är en modell för beslutsstöd inte en lista med köprekommendationer. Tittar jag på bolagen kan jag dock konstatera att där finns vår pärla Vitrolife och fina Cellavision som vi också har i portföljen (båda screenade jag från början fram med liknande urvalsmetoder). De flesta av övriga bolag är också sådana som jag alltid håller ett öga på. Faktiskt en lista jag kan tänka mig att använda, fast jag bara tog fram den för det här inlägget. Det funkar att blogga.

Vilka är era favoriter?

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam