Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

onsdag 31 december 2014

Gottodix nyårsraketer till tävlingen

Nu har jag valt fem nyårsraketer till nästa års tävling. Urvalskriteriet är lite offensivare än i vår riktiga portfölj. Jag försöker se om jag kan pricka bolag med potential och som är vettiga nog att inte trilla ihop totalt om det går fel. Valet föll på:

Beijer Electronics - automation ligger rätt i tiden nu och aktien ser inte mördande dyr ut.
Cybercom - för billig på grund av minnet av tidigare problem
Net Insight - skickliga i en het nisch utan marknadsdominanter
Orexo - Zubsolv har klarat konkurrensen bättre än väntat och nu har bolaget mer uppsida än nedsida
Railcare group - går som tåget ett år till

Det kanske ska tilläggas att de här aktierna även har en del frågetecken som gör att jag tills vidare nöjer mig med att ha med dem i tävlingen och inte köper dem till vår riktiga portfölj.

Några andra aktier jag övervägde att ta med men av olika skäl valde bort var Medcap, Boliden, Sandvik, Lindab, Hexatronic, Amasten, Victoria Park, Clas Ohlson, Aak, IAR Systems, Fast Partner, Trelleborg och Invisio.

När det gäller att index får det bli en lite slätstruken gissning. Jag tror vi ska uppåt och det finns en del som skulle kunna tyda på att det blir riktigt bra. Jag nöjer mig dock med den kanske lite tråkiga gissningen att sixrx stiger 10 procent.

Sub Sahara sub zero 2015

Afrikas skulder ökar igen. Det blir tufft att det är i dollar och i ökande utsträckning till oförlåtande privata institutioner
Jag gillar Afrika och har med glädje sett den ekonomiska tillväxten öka och breddas till sektorer utanför råvaror de gångna åren. Tyvärr får nog ekonomierna i södra Afrika svårt att betala sina skulder när dollarn förstärks och råvarupriserna förblir låga nästa år. Det är en visa som sjungits i många afrikanska skuldkriser genom åren. Den här gången blir det kanske värre än vanligt, som Economist skriver i sitt årsnummer (rekommenderas varmt för alla med intresse för ekonomi). Det har varit en betydande skulduppbyggnad de gångna åren, som framgår av grafen ovan. Den här gången är lånen i stor utsträckning tagna från privata investerare. Det lär innebära tuffare villkor när det blir problem  - titta bara på Argentinas problem med långivare. Så risken att investera i Afrika ser nu alldeles för hög ut. Jag avstår.

Kia tog Volvos parkeringsplats

Noterade att Hyundais slogan är "Premium for all". En gång i tiden var det ett kärnvärde i Volvos varumärke. Valet för den kloke köparen. De som numera köper Passat eller just Hyundai tyckte en gång i tiden deras Volvolåda var säkrare och egentligen på alla sätt bättre än kvarterets d enda Mercedes som grannen som körde . Istället fick Volvo för sig att märket skulle utvecklas till finbil. Idag står det Bmw och Audi på alla villauppfarter. Ja, och så en hel del fina bilar från Korea också. 

Den som tror att varumärken är en fernissa på ingenjörernas ritningar kan ta lärdom av Volvos långa färd bort från sina kunder. För egen del konstaterar jag att timglaskonsumtionen fortsätter att vara ett starkt case att investera i.

tisdag 30 december 2014

Tittar till Deutsche Bank

Jag har också vandrat söderut med mina finansinvesteringar i år, ännu utan framgångar söder om Danmark. Jag gick in med någorlunda öppna ögon i att Deutsche Bank verkar varit inblandade i precis alla karteller och annat elände som varit på agendan i år. Man måste ju trots det reagera när banken sätter av miljardbelopp bara i advokatkostnader och rättstvisterna mäts i tusental. När det i somras kom nyheter om att deras amerikanska compliance var helt under isen var det en besvikelse. Däremot gladde ECB:s banktest. Utifrån det jag kunde begripa när jag läste den och kollat runt lite nätet var det riktigt bra för Deutsche. Rapporterna för q2 och q3 var inte så imponerande. Jag hade hoppats att kostnadskontrollen skulle komma igång men ännu har det mest varit ökade kostnader för att täcka myndighetskrav och rättstvister.

Jag blev överrumplad av att Tyskland backade i höstas. När det gäller internationella banker noterar jag under året också lärt mig att amerikanska myndigheter numera bötfäller med beloppet "allt du har i plånboken".  Kina och att jag underskattat FED:s räntehöjningar är det som oroar mig nästa år.

En sak jag funderar lite på är att Deutsche är den enda icke-amerikanska fullservicebanken i USA. Kommer det hålla? Eller blir de ett offer för myndigheternas önskan att skära bort risk? Samma fråga finns i London. Jag satsar på att affärsmodellen håller men jag noterar nervöst att det är lätt att hitta artiklar, exempelvis i Economist årsnummer, som handlar om att smalt är det nya modet på bankmarknaden.

Ska jag sammanfatta så är det fortfarande riktigt låga p/b-tal, så potentialen finns. Nu är de flesta dåliga lån nog borta och liken utplockade ur garderoben. Lägg därtill att ECB nog kommer pumpa in mycket nya pengar i finanssektorn och att Europa allmänt kanske har bottnat nu så ser 2015 bra ut. En viss höjd får man väl ta för att euron försvagas.

Jag är närmare att öka än att minska i aktien.


Avvakta med LUPE

Tror är väl rätt ord i allt som handlar om olja just nu. För vem vet. Jag tror det blir fortsatt priskrig på olja ett tag och att den sedan stabiliseras mellan 70-80 dollar. Alla nyinvesteringar i olja känns iskalla. Däremot borde bolag som producerar eller som i LUPE:s fall är i färd med att öka produktionen ha ok förutsättningar. Det är lite otäckt att så viktiga beslut ligger i stortinget för avgörande. Det finns en viss risk att norrmännen fattar det kloka beslutet att bromsa takten i utvinningen i Nordsjön. I grunden valde jag LUPE som ett p/b case och det är det fortfarande. Med fallande oljepris och nämnda risker har jag fått justera ned min riktkurs flera gånger. Numera tror jag 130 kronor skulle kunna vara rimligt. Möjligen är det i lägsta laget för att gå in i en ny investering. Så min rekommendation skulle nog vara avvakta och plocka upp den om ny oro (som inte rör besluten kring Nordsjön) trycker tillbaka aktien mot 100 kronor.

måndag 29 december 2014

Risken högre än avkastningen i Medcap

Jag gillar egentligen Medcap. Det är ett Indutrade för bioteknik. Investeringar i bra bolag som har glädje av en professionell ledning. Tyvärr har det inte fungerat riktigt så bra som tänkt. Börsveckan hade en bra genomgång av bolaget. Den tycker jag visar att det visserligen är alldeles för lågt värderat utifrån sin potential men att bolaget inte har gjort så mycket för att förverkliga potentialen. Låga marginaler och svag försäljning är inget att leta efter i ett bolag som ska vara proffs på att driva andra bolag, Tills vidare blir det avstår för min del.

Det räcker inte att Atrium Ljungberg är välskött

Atrium Ljungberg verkar vara ett välskött företag men jag gillar inte att bolaget är viktat mot köpcentrum. Det känns lite vanskligt i en tid av ändrade konsumtionsmönster.

Det går inte att ta miste på att det pågår en rejäl strukturomvandling inom handeln. Det var inte så länge sedan nyetableringar av köpcentrum utanför städerna slog rekord. Där har e-handeln redan satt sina spår. Atrium Ljungberg äger Sickla och Farsta köpcentrum. Vi bor i Enskede i Stockholm och gillar båda men det är nu ganska många år sedan där inte fanns igenbommade butiksytor. I Farsta har redan de stora elektronikbutikerna bommat igen. I Sickla finns fortfarande flera stycken, varav några med stora för det mesta tomma butiksytor. Det verkar vara en tuff utmaning.

Det Sickla och i mindre utsträckning Farsta lyckats med är att ansluta till sina respektive närsamhällen. Restauranger, bibliotek, biograf mm. Lite som Vällingby Centrum (och senare även Farsta) var uttänkt när det byggdes på femtiotalet. Det kan säkert bli något bra av det på sikt. Men det brukar vara tufft att investera i branscher som ska in och igenom en strukturomvandling. Även om AL gör allting rätt ska de ju konkurrera med andra fastighetsägare som kommer bli tvungna att sänka sina butikshyror när den totala försäljningsytan i exempelvis Stockholm överstiger efterfrågan.

Säljer Intrum Justitia

Avslutar året med att stänga investeringen i Intrum. Jag tror att det blir svårt att köpa kreditportföljer lika billigt framöver. Nu får bolaget luta sig mer mot sin i och för sig välfungerande affärsmodell och tjäna pengarna själva istället. Inget fel i det och den långsiktige kan nog sitta kvar utan att oroa sig. Jag fyller dock på kassan för att ha utrymme för en affär om det gungar till inför q1. Tajmat affären innan återköp avaluta för den här gången.

Fonder eller aktier?

Det är ett spännande ämne om det är värt att investera själv. Det är inte helt givet vad svaret är. Aktiv förvaltning presterar i snitt ungefär knappt avgiften under index. Indexfonder ligger på en liknande nivå Det är ju ganska logiskt för de handlar ju aktivt mot sitt index för att behålla rätt viktning. Investmentbolag har ägarrisken och en förvaltningsavgift. Däremot svarar ju en majoritet av befolkningen att de är smartare än snittet (sann statistika) så det borde ju borga för att alla klarar sig bäst själva :)

Allvarligt talat - vad säger att en tillräckligt bred slumpvis vald uppsättning aktier som köps vid en viss tidpunkt skulle underprestera mot den slumpvisa sammansättning som ett index egentligen är? Och vad säger att man systematiskt skulle fatta dåliga beslut när man väl köpt den där slumpvisa uppsättningen?

Min gissning är att egentligen rör sig de flesta någorlunda vettigt skötta långsiktiga portföljer runt index. Det man "tjänar" på sikt är förvaltningsavgiften. Det man förlorar är det samma som när man renoverar huset själv - det blir inte fackmannamässigt gjort. Trots det är ju DIY enormt stort överallt.

Det jag tycker glöms bort i de här diskussionerna är att i slutändan krävs det någon form av val. Att investera eller inte investera. I det ena eller det andra. Med hjälp av någon eller själv. Hur man än vrider sig måste man till slut göra de där valen. Det finns nog ingen riktig genväg i form av ett rätt svar. Snarare blir det tråkiga svaret alltid att det beror på vad du väljer och hur det går. :)

Fråga om American Shipping Company

Min gissning är att priskriget lett av Saudiarabien kommer pågå ett tag. Så länge det pågår är nog ett oljepris på 50-60 det man får räkna med. När det lättar får man nog vänja sig vid att utbudsökningen leder till ett långsiktigt pris på 70-80 dollar.

Skifferolja kostar olika mycket att producera beroende på var och hur den utvinns. Enligt Wsj går break even för investeringar i Nordamerika i spannet 53-78 dollar. För redan existerande fält ser det förstås annorlunda ut. För ingen lär stänga sina befintliga brunnar. En transportör som Amsc ska inte behöva se sin vinst falla så mycket, möjligen pressas marginalerna när köparna blir snålare och fokusera på kostnader istället för expansion. Däremot kommer nog tillväxten sjunka rejält (om den inte redan gjort det), eftersom nyinvesteringar i skifferolja avstannar. Det lär slå mot de multiplar marknaden är beredd att betala. Så netto kan det nog bli tufft men jag har inte koll på hur aktien gått. Är problemen redan inprisade?

För egen del är jag mycket försiktig med allt inom oljeservice men någorlunda positiv till producerande oljebolag.

söndag 28 december 2014

Det dyraste misstaget är att sluta oroa sig

Säkert blir det tufft för många när det svänger nästa år och några fler än som borde kommer att lockas in i den svårbemästrade swingtradegungan. Det är lite oroande hur många här på SV som letar instrument som höjer hävstången. För min del tror jag det blir en period när det är svårt nog att bemästra riskerna utan att förstärka dem. 

Säkert blir det åtminstone någon panikförsäljning under året men det dyraste misstaget kommer nog att bli att börja vänja sig vid att "sitta still i båten när det gungar". Hösten har sett två svängningar när det blev lönsamt att hålla sig lugn. Några till och många sitter kvar både upp och sedan långt ned i djupet. Det tror dock inte jag händer nästa år. Men vem vet...

Solbulle byter en aktie inför 2015 åra tävling

Solbulles val inför 2015 års tävling

Jag är lite pessimistisk. Artificiellt stöd av ränteläget förvisso men om kurserna är upptryckta redan och det allmänna känsloläget är att världen är en orolig plats så satsar jag på att den inte orkar sig upp mer. Grupptrycket segrar. 2 procents uppgång inklusive utdelningar. Ingen vidare trevlig gissning hur man än gör dock då jag instämmer i tron på ett volatilt år. 

Jag gillar inte svenska börsen. För många bank, fastighetsbolag och bolag som investerar i andra bolag. De producerar liksom inte riktigt något. Så...letar och letar men lyckas inte hitta något alls. Inte så att jag står och väljer mellan alternativ utan jag försöker desperat hitta något över huvud taget.

Listan för 2015:
Sectra
Trelleborg
Skistar
Gunnebo
Saab

Givna: Sectra och Trelleborg
Stabila i brist på alternativ men inte helt önskat: Skistar
Gillar inte riktigt och hade föredragit något bättre: Gunnebo och Saab
Hamnade utanför: Nolato och Cybercom

Örby Industrier växlar upp inför 2015 års tävling

Örby Industriers satsning i 2015 års tävling


Det här fem aktierna är mitt val för nästa års tävling:
1. Volvo B
2. Elekta
3. SSAB B
4. Bmw
5. Cellavision

Efter moget övervägande gissar jag att även 2015 blir ett bra börsår Tack vare USA och Tyskland och Kina.  Ryssland är ett hot men främst för att Putin är en farlig man. Japan ?? Begriper inte vad som pågår där?  Index sverige +16%

Komplettering från domaren: efter klagomål från andra tävlande fick Örby Industrier nöja sig med svenska aktier. BMW har därför ersatts med Skf

Huvudstrategi

Det blir en svindyr dollar nästa år. Tyskland överraskar och BMW vinner bilmatchen. 
USA puttrar på iallafall, men vad händer när 10-åringen- är på väg mot 3%? Det vete tusan. Oljan är fortsatt billig, men har USA borrat färdigt? Kina har (precis som Bmw) ett unikt styrsystem så de fortsätter väl på 7% tillväxt. För SSAB vill kan jag inte erkänna 2014 års felbedömning! Elekta hade också ett obegripligt magplask 2014

Ett övergripande hot är att man inte begripit att kostnadsnivån varit totalt fel på en hel del ställen. Ett exempel är SAS. Om nuvarande prisnivå blir normal får Japan Tyskland m fl enorma problem.

lördag 27 december 2014

Inriktning för investeringar 2015

En del i vår strategi, citerad nedan i blå text (hela strategin finns under en egen flik), är att löpande uppdatera och hålla oss till investeringar som ligger inom vår makrobedömning och ett antal utvalda case. Jag tittar löpande på nedanstående, de resonemangen återfinns under etiketten "Makrobedömning" . Då och då gör jag en mer samlad avstämning. En sådan följer nedan.

Källor

De huvudsakliga källorna för siffror och en del resonemang är Economist "The world in 2015" samt Credit Suisse "30 Tweets about 2015" och Goldman Sachs bedömning av 2015 som jag hämtat från Business insider. Wsj.com och SEB Investment Outlook för december har också använts. De är även mer utförligt citerade i tidigare inlägg under makrobedömning.

Inför första delen av 2015 är nedanstående bedömningar (i rött) vägledande:

Makrobedömning 
§ 9 Baserat främst på bedömning av konjunkturen och börsens samlade värdering ska andelen aktier och nivå på bolån justeras uppåt eller nedåt, så att risken i hela portföljen justeras. Bedömningen ska normalt avse fem års sikt. 
  • Vi behåller tills vidare maximal viktning mot aktier men förbereder portföljen på ökad volatilitet bl.a. genom att ha fler defensiva innehav och periodvis en högre andel kontanter.
Det finns en underliggande positiv trend för världsekonomin och återhämtningen efter finanskrisen har ännu inte slagit över i en bubbla. Global tillväxt på 3,8 procent nästa år och en ökning av världshandeln med 5,0 procent ger bra förutsättningar för den reala ekonomin. Värderingarna är på sina håll (bl.a. USA) höga men stöttas av växande vinster. Därför avskräcker inte priset på aktier. Däremot har den globala återhämtningen passerat de lätta pengarna. Väsentligt ökad volatilitet, som den som synts under hösten lär känneteckna nästa år. De starkaste drivkrafterna blir sannolikt räntor, växelkurser och oljepriser.

Second opinion: SEB Investment Outlook och Credit Suisse har båda övervikt av aktier första halvåret 2015.

Economist har en artikel om att volatiliteten ökar nästa år. En bedömning jag tar till mig

Utgångspunkter för bedömningen är:


a)    Konjunkturläget bedöms utifrån balansen i tillgång på arbetskraft, kapital, innovation/teknik och råvaror samt hur det genom finansmarknaderna omvandlas till investeringar och konsumtion.
  • Tillgången på arbetskraft är fortsatt god, även om det överutbud (=arbetslöshet) som varit styrande sedan 2008 nu börjar minska. Sammantaget är det ändå svårt att se att en 2015 skulle bli ett år av lönedriven global inflation.
I USA är arbetsmarknaden sannolikt i balans just nu, även om det finns ett utrymme kvar i form av att fler kan återvända till sysselsättning. Europa har fortfarande stora outnyttjade resurser i arbetsstyrkan. Även i ett av de länder som går bäst, Storbritannien, ligger arbetslösheten en bit över den jämviktsnivå som förväntas driva på inflationen. I länder som Kina är arbetsmarknaden fortsatt stark, vilket märks på att många bolag får leta vidare efter billig produktion. Däremot fortsätter länder som Kina och Indien men även tidigare östeuropeiska länder att konkurrera med alltmer kvalificerad arbetskraft. Därtill finns det många frontier markets som bidrar till det globala utbudet av arbetskraft.

Second opinion: Goldman Sachs tror inte att amerikanska löner ökar i den takt på 3 procent som FED räknar med, eftersom det fortfarande finns alltför stora outnyttjade resurser.
  • Räntor kommer att gå isär under 2015, vilket är en av de viktigaste trenderna att förhålla sig till. Det kommer spekuleras i dollar mot svagare valutor, vilket leda till stora valutaflöden och en hel del turbulens. Dollarn går över åtta kronor och euron under nio. 
Nästa år är det USA som håller taktpinnen i världsekonomin. Där förväntas BNP landa på 3,2 procent och inflationen på 2,3 procent. Det blir räntehöjningar från FED men inte så höga som skulle behövas för att kyla ned ekonomin. Det beror på att både Euroland och Japan kommer ha både nollränta och kvantitativa lättnader (QE) för att få fart på sina ekonomier. Storbritannien hamnar mittemellan med en troligen oförändrad ränta. Kina hamnar samtidigt i ett svårt dilemma, liknande det svenska, den osunda kreditexpansionen i delar ekonomin skulle behöva högre ränta men det klarar sannolikt inte ekonomin.

En sak ovanstående kommer att leda till stora valutaflöden med  förändrade och turbulenta valutakurser som resultat. När det finns en inbyggd obalans i de ekonomiska systemen vaknar arbitragejägarna. Det kommer att spekuleras i dollar mot svagare valutor. Euro, yen men även rubel, turkiska lira och rupier är exempel på valutor som nog kan hamna under press. En dollar över åtta kronor och en euro under nio känns inte orimligt.

Inflationsförväntningarna lär hållas tillbaka av låga oljepriser. Det lär bromsa FED:s lust att höja räntan.

Second opinion: alla källor jag läser tror på stärkt dollar nästa år. Jag tar till mig detta och kommer att agera därefter. Ska jag ha en egen second opinion är det att det är möjligt att inflationen stiger snabbare än räntan i USA. Med negativa realräntor är det inte självklart att valutan stärks.
  • Det pågår ett antal fundamentala tekniksskiften, som digitaliseringen. Det finns inget som tyder på att exempelvis övergången till e-handel skulle tappa fart under 2015. Tvärtom kan konjunkturuppgången bli en motor i den strukturomvandlingen. Bolag som redan nu tjänar pengar på ny teknik lär vara vinnare.
De senaste åren har teknik och bioteknik tillhört vinnarna på börsen. En jämförelse med haussen kring millennieskiftet är förstås av intresse. Billiga pengars jakt på avkastning har drivit upp multiplarna på tillväxtaktier till en nivå som fått FED att hötta med ett varnande finger. Det är en rimlig varning men till skillnad från 1999 pågår teknikskiftet för fullt i den reala ekonomin. I princip alla branscher påverkas av de förändringar som digitaliseringen ger. Tidningar, kläder, blodprov, bilar, övervakning - överallt förändras både produktion och konsumtion. Konjunktursvängningar brukar driva på strukturomvandling i ekonomin, så blir det nog även den här gången.

Internet genererar nu större reklamintäkter än print i USA. Det brukar vara en dålig idé för småsparare att försöka simma mot strömmen för att fånga upp låga värderingar.

  • Oljan och annan energi förblir billig. Det stora utbudet får oljepriset att stanna under 80 dollar. Periodvis pressar priskrig priset än mer. För andra råvaror kommer efterfrågan börja närma sig utbudet men den billiga oljan gör att även dessa priser stabiliseras på relativt modesta nivåer. Det är svårt att se några tecken på överhettning. 
I en vanlig konjunkturcykel hade det naturliga varit begynnande brist på råvaror i den fas vi är på väg in i. Inte minst borde konkurrensen mellan stora ekonomier som USA och Kina borga för detta. Ingångsvärdet den här gången är dock något annorlunda. Konjunkturen som tog slut 2007 upplevdes som en superkonjunktur. Nu skulle den globaliserade ekonomin föra oss alla till nya höjder. Det gjorde att investeringar i alla former av råvaror exploderade. Jakten på insatsvaror drev på investeringar i alltifrån kinesiskt finansierade vägar i Afrika till en ny gruva i Pajala. Effekten av det som sedan hände är att det under flera år funnits stora överskott av allt från olja till koppar. Dessutom finns det ett överskott av ännu inte exploaterade reserver av många råvaror. Ett av många exempel är att världen aldrig haft så stora lager av vete som nu. Hundra dagar skulle hela jordens efterfrågan kunna mötas utan någon nyproduktion. Det finns förstås en del undantag. Den som lockas av choklad kan med fördel investera i kakao. Här verkar det både finnas brist på råvara och ett ökande globalt sötsug.

Ingen annan förändring kommer dock i närheten av det som hänt inom oljeindustrin. USA går nästa år om Saudiarabien som världens största oljeproducent. Den här ökningen doldes länge av att politisk oro minskade produktionen och att efterfrågan i länderna utanför OECD stadigt växte. Det sistnämnda kommer säkert tillbaka, kanske redan under nästa år. Det finns dock mycket lite som tyder på att oljan ska tillbaka till tidigare nivåer. Samtidigt pågår just nu ett priskrig som ingen av producenterna i längden vill ha. En gissning är att det blir Saudiarabien som besinnar sig och att priset går tillbaka till 80 dollar under nästa år. En viktig detalj att känna till är att nästan alla andra råvarupriser är nära korrelerade till oljan. För drivmedel är en viktig insatsfaktor i allt från jordbruk till gruvor.

Det framgår tydligt av bilden ovan att skifferoljan i grunden ändrat tillgången på olja. Det är inget som försvinner för att det är något års priskrig om marknadsandelar.

Second opinion: Ekonomerna i WSJ:s undersökning tror på ett oljepris runt 70 dollar nästa år (låter rimligt). I IEA:s rapporter, som citerats i tidigare inlägg, finns en uppsjö data som visar att det sannolikt håller nere priset på andra råvaror.

  • Finansmarknaderna främst i USA fungerar bra och det borde bana väg för en liknande återhämtning även i Europa och kanske Japan. Kina är däremot ett orosmoment, liksom en kollaps i oljeproducerande länder som Ryssland.
Den amerikanska finanssektorn fungerar i stort sett bra. Det syns genom att bnp-ökningar faktiskt slår igenom i konsumtion och investeringar. Det syns också i diverse genomlysningar av finanssektorn samt inte minst i värderingen av amerikanska banker. I Europa och Japan når däremot inte flödet av kapital ut till den reala ekonomin i tillräcklig utsträckning utan fastnar i högre tillgångspriser och bankernas balansräkningar (de löser sina dåliga åtaganden). Problemen i de regionerna är dock redan inrpisade och åtminstone i Europa är det mer som tyder på att ECB:s insatser kommer slå igenom det kommande året. Om inte annat lär aktiemarknaden och inte minst banker inom eurozonen kunna glädjas åt effekten av billiga pengar. Det som däremot oroar är Kina. Det flesta verkar vara överens om att det finns en hel del dåliga lån i den s.k. skuggbanksektorn. Inte olikt den situation vi hade i Sverige i slutet av åttiotalet med en växande marknad för olika kreditbolag. När investeringar faller och konsumtionen inte riktigt tar fart är det möjligt att den bubblan brister. Det skulle i så fall vara en av de händelser som förändrar hela ekvationen för världsekonomin nästa år. Ett annat orosmoment är att Ryssland eller något annat oljeproducerande land faller så långt att det skapar obalanser i hela världsekonomin.

Kina har en kreditdriven investeringsboom som ligger över nivåerna där andra länders bubblor spruckit.

  • Synen på risk gör att investeringar skiftar bort från både rena kassaflöden och mer långsiktiga framtids- och infrastruktursatsningar. Vinnare blir istället kortsiktiga satsningar på nya produkter och marknadsandelar. Höga tillgångspriser gör också att organisk tillväxt värderas högre än förvärvad.
Ett rimligt antagande är att avkastningskurvan i USA blir brantare, eftersom marknaden lär räkna med stigande räntor även längre fram i tiden. En amerikansk 10-årsränta på över 3 procent ligger nog i korten. Det kommer att slå direkt mot alla multiplar. Företag (och länder) som inte kan möta det med ökad försäljning eller högre marginaler måste övertyga investerarna om att acceptera lägre riskpremier. Inte det lättaste när aktier redan stigit under en längre tid till nivåer som redan från början är svåra att försvara. Troligen gör det här tillvaron tuffare både för bolag med stabil avkastning (som banker, fastighetsbolag och telekombolag) och för framtidsbolag som helt värderas utifrån sin förhoppningsvis höga tillväxt. När den diskonteras till en högre ränta blir det väldigt svårt att upprätthålla värderingarna. Liknande resonemang gäller också för många tillväxtländer. När investeringar är riskfyllda men ska betala sig under lång tid slår en högre referensränta hårt. Många kommer välja att lägga mer pengar i USA istället. Ett tillväxtland som däremot klarar pressen är sannolikt Kina. Landet har kommit längre i sin utveckling och kan ungefär som ett cykliskt bolag förväntas öka sin export när den globala ekonomiska aktiviteten ökar.

Second opinion: Ekonomerna i wsj:s enkät tror i snitt på att den amerikanska 10-årsräntan i slutet av nästa år når 3,2%. Goldman Sachs bedömer att amerikanska investeringar redan ligger på sin långsiktiga trend och inte stiger snabbare än ekonomin som helhet 2015.

  • Det är egentligen bara USA som så här långt lyckats få en konsumtionsdriven konjunkturuppgång. I resten av världen ser 2015 fortsatt ganska mörkt ut.
En starkt bidragande orsak till obalansen i den ekonomin är att det bara är USA som driver på konsumtionen i världsekonomin. Kina har länge levt haft en investerings- och exportdriven ekonomi. Det finns inget som tyder på att försöken att få igång konsumtionen kommer att lyckas. Tvärtom är risken stor att den nödvändiga åtstramningen av skuggbanksektorn kommer att minska konsumtionen. Europa har länge konsumerat det som produceras i Kina. När flera europeiska länder har städat sina balansräkningar har det inneburit minskad konsumtion. Den har nog bottnat och en viss återhämtning kanske kommer att kunna skönjas under 2015 men det verkar inte bli det lyft som centralbankerna hoppas på. Det är inte bara Riksbanken som å ena sidan trycker ned räntorna för att få fart på ekonomin och å andra sidan gör allt de kan för att skuldsättningen ska minska - så länge Europa trycker ned både gaspedal och broms lär inte så mycket hända. I Japan är resurserna låsta i lån från från medborgarna till staten. I längden finns bara en lösning och det är höjda skatter eller sänkta offentliga utgifter - ingendera lär stödja en efterlängtad ökad konsumtion. Uppgången i USA är dock så stark att det ändå blir en global uppgång i konsumtion under 2015.

Amerikaner har mer pengar över när räkningarna är betalda än de haft på trettio år. Räkna med att det syns i försäljningen av sällanköpsvaror.



b)    Investeringsklockan är ett instrument för att omvandla konjunkturbedömningen till möjliga geografiska  sektors- och caseval



Bilden ovan är min bedömning från oktober. Det enda väsentliga som hänt sedan dess är att oljepriserna kollapsat. Det beror dock i första hand på att utbudet ökat och att det pågår någon form av priskrig på den marknaden. Den typen av skift i ekonomin är inget som investeringsklockan fångar. Möjligen är det så att detta bromsat tidens gång i klockan något. Räntehöjningar dröjer, eftersom inflationen sjunker och även andra råvarupriser hålls tillbaka. Det känns därför inte fel att landa i samma gissning om vilka ekonomier som kommit hur långt i konjunkturen som för ett kvartal sedan.

c)    Geografiska marknader bedöms utifrån en "bolagsanalys" - där landets ledning, avkastning, tillväxt och värdering ställs samman och vägs mot de allmänna konjunkturutsikterna.


  • Amerikanska bolag, främst de som tjänar pengar i USA, borde ha mer att ge nästa år. Tyskland och för all del Sverige ser prisvärda ut och särskilt tyskarna har en del förutsättningar att bli nästa års vinnare. Övriga Europa ser ok ut men riskerna avskräcker fortfarande. Kina och Japan känns också för osäkra. Länder som Turkiet och Indien har mycket som talar för dem men det är väl tufft att investera på tillväxtmarknader när dollarn är på väg uppåt. Ett land som Brasilien känns av det skälet uteslutet. Ryssland är fortfarande inget som lockar trots låga värderingar. Det mesta talar för att problemen fortsätter nästa år. 


Den stora vägvalet nästa år är om USA är för dyrt och om det vänder i Europa.

Både vinster och eget kapital betalas med högre multiplar i USA än i resten av världen

Den starka amerikanska ekonomin har slagit igenom i värderingarna.  Visserligen har exempelvis försäljning och vinster också stigit i takt med aktiekurserna, så multiplarna ligger i och för sig någorlunda nära historiska medelvärden. Det är snarare tilltron till resten av världen som är mycket låg. Speglingen av ovanstående framgår av motsvarande graf för Europa nedan.

Tilltron till Europa är på historiskt låga nivåer. Investeringsläge?

Ovanstående två grafer visar dels förstås vilken skillnad det finns i förväntningar mellan USA och Europa just nu. Delvis kommer förstås en starkare dollar och en svagare euro jämna ut förutsättningarna. Valutaförändringar är dock inget som slår neutralt på bolagens vinster. En sammanvägning talar för att investera i amerikanska konsumtionsbolag med stora intäkter i dollar och europeiska exportörer. Ett särskilt intressant alternativ framgår av grafen nedan. 

Värderingen av tyska aktier är på historiskt låga nivåer jämfört med övriga Europa 
Den exportberoende tyska industrin har värderats ned alltför lågt. Om euron faller nästa år, vilket är det scenario jag agerar utifrån lär det bli en rejäl injektion för bolag som BMW. Även det låga oljepriset kommer att hjälpa till, som framgår av grafen nedan.

Caset för Tyskland förstärks av att landet är en nettoimportör av olja
Sverige då? Vi är som ett litet Tyskland. I och med att kronan redan försvagats under året har en del av det lyftet redan ägt rum och svenska bolag värderas högre än sina tyska motsvarigheter. Dollarn lär dock fortsätta vinna mark, så exportbolagen bör ha mer att hämta. På ett sätt är Sverige nästa år en blandning av förutsättningarna i USA och Tyskland. Inte det sämsta och det lär bli ett bra år för aktiemarknaden.

Kina kan mycket väl bli en vinnare nästa år - särskilt om Europa vänder uppåt. Med de risker som finns för en bubbla där känns det dock inte rimligt att öka exponeringen mot landet alltför mycket. Japan är mitt inne i ett ekonomiskt experiment och därför inget jag lägger så mycket tid på. Sydkorea får det nog fortsatt tufft när deras flaggskeppsföretag fortsätter möta valutadopade japanska konkurrenter och förstås amerikanska bolag som Apple. Det ska inte heller underskattas att Sydkoreas öde numera är knutet till Kinas. 

Risken är stor att investera i tillväxtländer när dollarn stärks som framgår av grafen ovan. Starkare dollar (när den går linjen går nedåt) leder till att kapital lämnar utländska högriskmarknader.

Länder som Turkiet, Indien och Indonesien har alla förutsättningar att fortsätta växa framöver. De två förstnämnda gynnas dessutom av lägre oljepriser nästa år. Trots det tycker jag att den starkare dollarn utgör en för stor risk för de här länderna. Ännu sämre ser det ut för den brasilianska ekonomin, som är beroende av inhemsk efterfrågan och utländska investeringar. Riktigt dåligt ser det ut för Ryssland som kommer att brottas med en urusel politisk ledning, låga oljepriser, starkare dollar och politiska sanktioner. Nu är för all del mycket elände inprisat i den marknaden och det finns ljusglimtar, som att affärerna med Ukraina så sakteliga kommit igång. Därifrån till något som är värt att investera i är dock steget långt.

Second opinion: Credit Suisse tror inte amerikanska aktier kan överprestera i en period av stärkt dollar medan Goldman Sachs tror att lägre oljepriser väger över och stärker den amerikanska ekonomin mer än dollarförstärkningen håller tillbaka den.


torsdag 25 december 2014

God jul - global tilt!

Affärsmodellen gav mig en bok i julklapp som prickade den djupaste fåran i mina tankebanor om världsekonomin. Det finns trender och det finns det makrotrender men så finns det paradigmskiften. De sista är de där skiftena som likt att steka ägg är irreversibla förändringar. Från den dagen den första ångbåten tuffade ut var segelmakarnas försäljning för evigt förändrad. I Global Tilt av Raman Charan beskriver författaren några av de mekanismer som steg för steg förändrar  företags förutsättningar i en globaliserad ekonomi. När jag nu börjat läsa boken tar jag med mig några saker redan från det inledande kapitlet.


  • Möjligheter och välstånd fördelas mer jämnt i en värld som hänger ihop
Vi är uppvuxna i en merkantil ekonomi där ekonomier fyller olika roller. Några är råvaruleverantörer, några har billig arbetskraft och några är de lyckligt lottade ägarna av teknik och kapital. Tidigare flödade resurserna in till länderna med teknik och kapital. Människor flyttade till USA och Detroit blev världens bilmecka. Nu har flödet vänt. De senaste trettio åren har hela den amerikanska tillväxten varit avkastning på kapital och investeringar (teknik). Reallönerna har däremot stått stilla. 

För egen del hoppade jag till när jag tidigare i år läste statistik över oljekonsumtionen. Förbluffade kollade jag vidare på allt från lastbilar till koppar. Mönstret var det samma. Hela den globala tillväxten på efterfrågesidan kommer från länder utanför OECD. I väst är efterfrågan platt år ut och år in. Lite förenklat investeras den rika världens överskott på teknik och investeringar i länderna med billig arbetskraft och bra tillgång på råvaror. Flödet går med andra ord åt andra hållet. Hej då Detroit! 

  • Konkurrensen flyttas från länder till arbetskraft
Vi är uppvuxna i en värld där vår tillgång på teknik och kapital gjorde det enkelt att få välbetalda jobb. Förädlingen gjordes ju här och därför gav arbete både varu- och tjänstesektorn bra betalt. I en öppen värld försvinner det monopolet. Resurserna letar upp den billigaste arbetskraften. Den kan finnas i Bangalore eller Trollhättan. En effekt av detta är att ojämlikheter inte längre finns mellan länder utom inom dem. Det här har alltid varit en del av den amerikanska ekonomin. Du ska själv ha skaffa dig den kompetens som krävs och flytta dit  jobben finns. Nu är resten av oss där. Det skapar vinnare och förlorare. I den senare gruppen återfinns tyvärr den växande högerextremismen. De saknar en tid när det fanns privilegier kopplade till vart man föddes med vilken bakgrund. 


  • Förtroendet vilar på en skör tråd i ett högst instabilt finanssystem

Förtroende är den utvecklade ekonomins allra viktigaste råvara. Från att ha grävt ned guldet på tomten tog vi steget att investera det i den regionala ekonomin. Finanshus som Goldman Sachs eller SEB här hemma blev viktiga institutioner för att kanalisera kapital till rätt investeringar. I och med att resurserna flödade in till marknaderna med mycket kapital fanns det åtminstone en chans att upprätthålla en trovärdig reglering av finansmarknaderna. Kronan på verket är Handelsbankens kyrktuppsprincip. Varje kontor ska bara låna ut till den verksamhet som kan överblickas från kyrktornet i byn.

När ekvationen vänds flödar kapital och teknik åt andra hållet. Plötsligt ska investeraren lita på att
Agus D.W Martowardojo och hans kollegor på Indonesiens centralbank och deras motsvarigheter i alla andra länder gör sitt jobb. För att inte tala om alla andra funktioner i en stat. Kronofogde, skatt, domstolar med mera. Immateriella rättigheter har precis samma förutsättningar som kapital. Med globaliseringen följer behovet av ett ömsesidigt förtroende för statens förmåga att upprätthålla regler. Det förtroendet finns ännu inte mellan länder på samma sätt som det fungerar inom länder. Amerikaner litar (med statens hjälp) på andra amerikaner men inte på kineser och vice versa.

Samtidigt är avkastningen så mycket högre om man vågar investera utomlands att pengar och teknik ändå flödar ut. Effekten är en sorts vilda västern ekonomi. Det är roligt beskrivet I Willhem Mobergs Utvandrarsvit hur de svenska immigranterna kämpade med att skaffa sig "rätt dollar", eftersom det fanns olika privata banker som gav ut pengar. I samma ögonblick någon blev misstänksam så brakade allt ihop. Vi investerare i Indonesien men kommer det minsta antydan om att det inte går att lita på Agus D.W. då tar alla hem pengarna samtidigt.


  • Vi styr inte ensamma världsordningen längre

När det vara de rika ländernas valda parlament som tillsatte institutionerna som upprätthöll världsordningen var det enklare att överblicka spelets regler. I sina mer extrema versioner är det ju känt att United Fruits kunde lita på amerikansk militär när rätt regim skulle installeras i bananrepubliker på femtiotalet. De flesta affärer kunde dock regleras på hemmaplan, eftersom det var där produktion och konsumtion ägde rum. Även om geopolitiken dykt upp i nya former, så är det nog ingen - inte ens amerikanerna - som längre tror att det går att diktera världsordningen längre. Vem ska säga till Kina hur deras upphovsrätt ska se ut? En gång i tiden kunde engelsmän tvinga kineserna att hålla opiumhandeln igång. Så ser det inte ut längre. Istället lever vi i ett oändligt komplext nätverk av förhandlingar och lokala regler. Plötsligt agerar ingen längre i en värld av orsak-verkan eller lag och domstol utan snarare i ett oändligt spel. Får jag betalt för min investering? Det beror på, anpassa dig.


  • Gränsen mellan länder och företag suddas ut

När det inte längre finns ett naturligt monopol på den lagstiftande makten suddas gränsen mellan individer, företag, regioner och stater ut. Vem är det som sätter reglerna? Är det piraterna i Pirate Bay? Är det Apple? Är det Kalifornien? Är det USA? Är det EU, IMF eller FN? Svaret är ett nätverk av alltihop. I denna komplexa omgivning blir det allt viktigare att vara accepterad på många arenor och ha förmåga att anpassa sig till många olika förutsättningar. Säg hej till globala varumärken!


  • Företagen blir bäraren av utjämningen mellan länder

Summan av alla förutsättningar ovan är framväxten av globala företag som är medspelare i den ekonomiska utvecklingen. Kina och USA litar inte på varandra men både kineser och amerikaner älskar det bayerska varumärket BMW. När BMW bygger fabriker för tillverkning i både USA och Kina blir det en mekanism för att flytta kapital och teknik med bibehållet för förtroende. För vem litar inte på tyska ingenjörer. Det innebär inte att BMW bestämmer reglerna. Tvärtom, länderna och deras regeringar är fortfarande motorn i systemet. Däremot blir företagens villkor en konkret bärare av förhandlingsresultaten på ett helt annat sätt än de förhandlingar som förs vid exempelvis klimatförhandlingar. Det är en mer konkret fråga att diskutera vilka utsläppsregler, arbetsvillkor med mera som ska gälla för bilar tillverkade i all världens BMW-fabriker än att fästa en global lagstiftning på papper.

Ska man inte simma uppströms i denna sköna nya värld, är min slutsats dels att man ska investera - för på arbete blir man inte rik längre - dels att investeringarna ska göras i bolag som platsar i den globala ekonomin.

tisdag 23 december 2014

En amerikansk julklapp

Amerikansk BNP för kvartal tre reviderades upp till makalösa fem procent (från 4,6%). Bakom revideringen låg både högre privat konsumtion och att företagens investeringar tagit fart. Inte konstigt då att Dow Jones Industrial Average firade med att för första gången nå 18000. Det är helt enkelt hausse over there.

Det första man kan konstatera är att ingen makrobedömning för nästa år kan blunda för den urstarka amerikanska konjunkturen. Det andra är att flödet från billigt utbud av pengar, arbetskraft, råvaror och teknik nu faktiskt når fram till den reala ekononin och inte bara fastnar i högre tillgångspriser. Det tredje är att de första tecknen på underskott nu börjar synas på utbudssidan. Amerikansk arbetslöshet har nått sin långsiktiga jämvikt på runt fem procent. Därmed finns det säkert delar av arbetsmarknaden som redan är rejält överhettade. Fed kommer nu pressas att höja räntorna men den låga inflationen som bland annat billig olja ger tillsammans med rädsla för att stärka dollarn för mycket kommer väga emot. För börsen talar det här för ännu ett hett år.

God jul!

Därför lånar vi till bostadskarriären

Ibland framställs bostadsköpare, särskilt i storstadsområden, som överbelånade känslomänniskor med ständigt nybyggda kök. Bostaden framställs också som det damoklessvärd som hänger strax över huvudet på alla Stockholmare.När det kommer en vindpust från finansmarknaden kommer svärdet falla ned och en gång för alla döda de uppblåsta fantasierna om rikedom.

Det är ingen bild jag känner igen mig i. Vi har levt ett mycket enklare liv och för oss har en egen bostad tvärtom varit en avgörande livlina vid ett tillfälle. Jag köpte med topplån från mina föräldrar min första bostad på Södermalm för knappt femton år sedan. Det var en härlig stund att ha en egen bostad - en tvårummare på 48 kvadrat. De första tio åren sedan jag flyttade hemifrån hade olika tillfälliga lösningar varit vardag. Jag hade dock lyxen att kunna flytta mellan lägenheter som ägdes av mina föräldrar, så jag hade det ju bättre än de flesta.

Min egen insats på den första lägenheten var knappt tvåhundra tusen (som jag räntefritt fått låna från mamma och pappa). När Affärsmodellen flyttade in blev det till slut för trångt. Vi tog med oss en miljon i vinst och flyttade till en större lägenhet. Som tur passade vi då på att inte använda hela vinsten som insats utan satte in en del pengar i en buffert. Vi gjorde alltså det som så ofta belackas, vi höjde lånen.

Livet i den nya lägenheten var allt annat än en lyckosam period. Vi fick använda en kvarts miljon på sjukvård de åren. Nej, det är absolut inte gratis att bli sjuk i Sverige om någon tror det. Har man inte kontanter eller något att sälja är det väldigt tungt. Jag tackar vår lyckliga stjärna att vi slapp prata med banken om våra problem, vilket är det som dagens ungdomar kommer att få göra när de tvingas amortera mer än de klarar utifrån livets alla risker. En olycka kommer sällan ensam. I den nya lägenheten pajade badrummet. Samtidigt visade det sig att föreningens garage hade sprickbildningar. Till att råga på allt hade vi, nyförälskade, betalt för mycket för lägenheten från början, När äventyret var över stannade notan på en halvmiljon. Lägg till det att Skatteverket tog skatt på vinsten från den första lägenheten. Dessutom var det mäklaravgifter när vi sålde och inteckningsavgifter när vi köpte. Hela miljonen vi hade i buffert var slut och det helt utan en enda lyxrenovering. Däremot hade vi överlevt en tuff period i vårt liv tack vare min första bostad.

Sedan flyttade vi till den högst ordinära villa vi har idag. Gnetande och sparande under åren före hade gjort att vi fått ihop till de tre hundra tusen som behövdes som insats. Än en gång var vi fullbelånade. Det här var 2010. Nu har bostaden stigit i värde från 4,7 miljoner till 6,5 miljoner. Det är sex gånger pengarna på insatsen. Inget jag någonsin kommer att få uppleva på aktiemarknaden. Samtidigt har vi sparat ihop en dryg miljon i aktier och har en buffert för livets små händelser. Den har vi redan utnyttjat till att byta ännu ett trasigt badrum, taket på huset samt till en bergvärmepump. Bufferten fyller vi dock på löpande.

Så jag vet inte om vi har det vitt och fräscht precis. Däremot kan jag säga till livet - bring it on!

måndag 22 december 2014

Telefoner från Nokia... igen

Den 8 oktober skrev jag om att Nokia var på gång med en comeback i prylbranschen. Idag hade DI en artikel i ämnet. Ny telefon och surfplatta på Androidbas är på gång. Varför blir det då så här? Jag tror det beror mer på produktionsförutsättningarna, i form av många smarta finländare som kan mobiler, än på efterfrågan. För vilken nisch är det Nokia ska fylla? Billig konkurrens med kineser eller premiumkonkurrens med Apple och Samsung. Låter lite Saab tycker jag men självklart -  Hyvä Suomi!

Vad Apple kan lära Toyota om kvalitet

I år slår den världens bilindustri rekord i återkallelser. Över 60 miljoner är bilar har snällt fått rullas tillbaka till fabriken för att fixas. En förklaring är den massiva standardisering av plattformar och alla bildelar från skruvar til växellådor. Revolutionen kom från Toyota och deras produktionssystem i början av nittiotalet. Det var en pånyttfödelse av t-fordens löpande band. Med standardisering följde outsourcing för att nå specialisering och skalfördelar. Idag är vi många som i någon form möter tankarna i exempelvis lean (som det numera kallas).

Problemet är att blir det fel, så blir allt fel. Takatas krockkuddar visade sig inte hålla måttet, så nu får alla bilmärken som använt dem återkalla bilar. Det sägs vara bra för konkurrenten Autoliv. Kanske det, på kort sikt. Annars är det snarare Apples syn på produktion som vinner mark. Företagen måste i större utsträckning vara beredda att själva anpassa, utveckla och ibland till och med tillverka sina egna delar för att kunna stå för kvaliteten i sluprodukten. Det gäller åtminstone alla som försöker sälja premiumprodukter.

 Ironiskt nog var det precis det här som knäckte t-fordens framfart. GM började tillverka bilar i en massa olika utföranden och kunderna ledsnade på att det bara fanns en t-ford. Nu händer samma sak men med produktionen istället för konsumtionen. Ett bilbolag som fattat detta är bmw.

söndag 21 december 2014

Budgetförslag för tvåbarnsfamilj

Det pågår hårda förhandlingar i familjen just nu. Vi har en modell där alla intäkter går till det gemensamma och sedan fördelas ut på olika kostnadsområden. Därefter styrs det mesta med järnhand av Affärsmodellen. Jag har dock posten långsiktigt sparande på mitt bord. Det är jämställt men ganska tufft för varje millimeter är föremål för diskussioner. För min del är jag just nu inne på att vår Ford Focus från 2002 borde bytas ut när minstingen får åka framvänt i våren 2016. Därför propagerar jag för att sätta av pengar till detta. Tyvärr blir det på bekostnad av vårt långsiktiga sparande men hellre det än en lånedriven ekonomi. Sedan ska jag försöka övertyga Affärsmodellen om att det är roligare med lite högre månadspeng. Det blir nog svårt för snålare produktiosnchef får man leta efter.

Den som vill se vad respektive post består av hittar det under flikarna budgetuppföljning, kostnader och kontoplan.

Gottodix förslag till familjebudget


Budgetförslag Kommentar
Lön e skatt         71 000 kr Löneökningar ej inräknat
Löpande månadskostnader -      27 500 kr Oförändrat resultat jfr utfall  2014
Vår månadspeng -      11 000 kr Föreslår 2 tkr i ökning. 
Årliga kostnader -        5 000 kr 2 tkr lägre än utfall 2014
Sällanköp -      12 500 kr Öka 10 tkr. Jag vill ha ny bil!
Långsiktigt sparande -      15 000 kr Minskning 10 tkr. Det svider. 
Budgeterat resultat                 -   kr

Swingar och missar 2014 - uppdaterad

Vi har en ganska aktiv förvaltning av vår portfölj. Det blir en del av både vinster och förluster över ett år, som framgår nedan. Det blir också en del smaskiga misstag som jag tänkte bjuda på nu när julen närmar sig.

Det finns förstås en hel del missbedömningar, som när jag köpte Nobia i våras för att jag trodde den europeiska konsumtionen skulle lyfta. Inte ens nära är domen där. Lika många poäng (=inga) får köpet av ABB för att jag trodde att energi och verkstad låg rätt i tiden efter q1. En annan intellektuell höjdpunkt var när jag under en dryg månad i maj puffade för Boliden men inte köpte några själv. Till samma genre hör att jag tog med Railcare i vår privata aktietävling förra årsskiftet men aldrig köpte aktien. En spontan käftsmäll var det också värt att jag rekommenderade alla som frågade att passa på i Vitrolife när aktien föll under 120 i höstas. Alla, utom jag själv då. Det var inte heller så där helt imponerande att först betala onödigt mycket för Mycronic, sedan  gilla rapporten när den kom men ändå få panik när kursen föll något. Därefter lyfte kursen rejält. Ja. Tjing tjong med den vinsten. Årets dumstrut måste dock gå till det briljanta draget att sälja Cellavision och sedan köpa tillbaka aktien lite dyrare.

Tur att man är proffs när det går bra och resten av tiden är det otur.

 

 Resultat från årets försäljningar 

Bolag Köp Avkastning (kr) Avkastning (procent) Kommentar
Danske Bank        46 282 kr          30 998 kr 67% Ett lyckat case
Vitrolife        52 646 kr          28 431 kr 54% Swingtrades och vinsthemtagningar, ändå missade jag den bästa affären
Intrum Justitia        52 549 kr          18 971 kr 36% Rätt prickat att europeiska kreditportföljer skulle säljas billigt när länder och banker städade
Millicom        21 082 kr            5 471 kr 26% Bra case, bedömde riktigt att aktien var fullvärderad
Hemfosa        27 900 kr            4 152 kr 15% Tog för mig vid av en bra IPO
Cellavision        25 839 kr            3 717 kr 14% Inte så smart, jag köpte senare en ny större post dyrare
Meda        61 592 kr            8 523 kr 14% Spekulerade i att ledningen aktivt baissade förväntningarna
ICA        38 638 kr            5 176 kr 13% Bedömde reaktionen på konkurrensbeslutet rätt
Semcon        43 465 kr            5 289 kr 12% P/E-case där vi tog hem vinsten i tid
Volvo        50 571 kr            4 921 kr 10% Tog hem vinster när Ukraina kom igång. Har sedan ökat till lägre pris
Axis        17 069 kr            1 382 kr 8% Vältajmad rapportspekulation
Scania        24 219 kr            1 781 kr 7% Tog en position när lösendagen närmade sig
Ebay        52 034 kr            2 227 kr 4% Kom ok ut i ett bolag som nog får det tufft
Hafslund        24 008 kr               981 kr 4% Sökte en säker hamn en månad runt årsskiftet
Elekta        41 813 kr               998 kr 2% Ändrade mig när jag läste på och bytte till Meda
Hexagon        43 365 kr               669 kr 2% Bytte mot Qualcomm. Bra eller dåligt?
Sectra        53 806 kr               363 kr 1% Ändrade mig dagen efter men jag gillar bolaget
Mycronic        54 682 kr -             787 kr -1% Gillade q2-rapporten men blev nervös och sålde - vilken miss!
Lovisagruvan        18 973 kr -             321 kr -2% Dumpade aktierna på dålig rapport och sparade en slant.
Sandvik        45 707 kr -             813 kr -2% Chansade på q2-rapporten och sålde när den var dålig
Gunnebo        43 668 kr -          1 132 kr -3% Gav upp när Ukraina började
ABB        50 716 kr -          3 478 kr -7% Underskattade problemen i energisektorn
Nobia        41 362 kr -          2 920 kr -7% Trodde felaktigt Europas konsumtion skulle upp i somras
Genomsnitt      931 986 kr        114 600 kr 12% Helt ok, eftersom de flesta innehaven bara varit någon månad

fredag 19 december 2014

Händelserik näst sista vecka i tävlingen

Den nästa sista veckan i tävlingen blev intressant. Det är flera nyheter i luften just nu. Oljans kollaps har dominerat ett tag men fick i veckan konkurrens av rubelns genomklappning. Båda dessa fick dock ge utrymme först från vad som närmast får betecknas som ett tidigt nyårslöfte från ECB och sedan lugnande ord från FED. I Japan gick omvalet obemärkt förbi och Abenomics lär fortsätta. Kina har i relativ stillhet publicerat dåliga siffror för industriproduktionen. Annars var väl veckans knäppis att Nordkorea slog ut Sony Pictures och att det nu förs en någorlunda allvarlig diskussion om hur USA bör hämnas. 

I tävlingen tog Lupe det största steget, vilket gynnade Gottodix och Örby Industrier. Fallet i SAS förstörde dock för den sistnämnde som föll utanför pallplats. Rockräven verkar få en viss upprättelse om RnB kan spurta lite till och bli den portföljens enda aktie på plus. Affärsmodellen fick in ännu en fin träff när norska oljefonden ökade i ÅF. Inget stoppar dock tävlingens suverän - Solbulle - det verkar bli en fin avslutning när även Gunnebo tar sig upp på plus. 

Slutligen kan det väl vara värt att glädjas åt att vår egen riktiga portfölj nu seglat igenom både Tysklands- och oljekrisen med växande avstånd till index både under nedgångs- och uppgångsfaserna. 

Osnyggt av Bure i Vitrolife

Bure har i många år både varit en skicklig och sjysst huvudägare av Vitrolife, så jag har överseende med det mesta. Det sagt, dagens strukturaffär var anslutningen på ett inte helt snyggt kapitel. Först lät Bure Vitrolife köpa Fertilitech med nytryckta aktier till etr pris som vi var många som tyckte var väl dyrt. Sedan sålde Bure en del av sitt innehav i Vitrolife till Fertilitechs tidigare ägare William Dermant för en överraskande hög kurs. Normalt brukar det krävas några kronors rabatt att sälja stora innehav, så inte denna gång. Tanken att det fannns en kick-back från den första försäljningen är svår att ducka för.

Men, men.... man får väl se det som en extra förvaltningsavgift. Netto har jag fortfarande förtroende för Bure och gillar Vitrolife.

Intervjuad på Nordnetbloggen

Nordnetbloggen finns en intervju med mig om hur jag använde alla trevliga människor på Shareville för att undvika ett misstag i somras. Läs gärna den och tyck till.

http://www.nordnetbloggen.se/norrman-pa-shareville-hjalpte-gottodix-att-undvika-ett-bottennapp-pa-borsen/19/12/2014/

torsdag 18 december 2014

På tjugo år har vi blivit sex år äldre

Den genomsnittliga ålder människor dör vud har stigit sex år sedan 1990. Den förväntade livslängden hos oss som ännu inte ingår i den statistken ser ännu bättre ut. Orsaken i både rika och fattiga länder är främst bättre sjukvård. Hjärtsjukdomar är t.ex. numera något som går att behandla. Det samms gäller många former av cancer.

För några år sedan var en populär fråga om vi lägger till friska eller sjuka år vart efter vi blir allt äldre. Svaret verkar vara atr vi, oavsett var i världen vi bor och om vi är fattiga eller rika, lägger till medcinerade år. Dessutom ökar andelen av utgifterna som går till sjukvård och hälsa. På lite längre sikt är en det därmed inte så dumt att ha en slant i den här sektorn.

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam