Några tankar om börsen 2019

Paus i pausen med det här korta inlägget om 2018 och några funderingar inför 2019. Nu går det ju utför men hur länge? Här några tankar om våra investeringar 2019.

En av de tre faktorer jag tog intryck av var att realräntekurvan inverterade i september. Källa: Fed St Louis

Tack alla ni som nu bidragit med över 50 tusen kronor! Om du gillar det jag skriver och filmar stöd min insamling till SOS Barnbyar - den gör skillnad!

Ett mellanår

Jag har ju pausat bloggande och vloggande på grund av att jag bytt jobb. En liten uppdatering blir det ändå så här vid årsskiftet. Det bara som ett enstaka inlägg. Jobbet ger numera inte möjligheten att ha skrivande om investeringar som en bisyssla. Resultatet för 2018, hur det gick i vår aktietävling samt hur jag och de andra tänker i tävlingen om aktieraketer 2019 hittar du här.

För vår egen del blev 2018 ett börsår som länge formades av några felplaceringar under våren. Det första, och mätt i avkastning, största misstaget kom när vi inte köpte Ericsson i början av året. Jag hade till och med en köporder under några dagar när aktien stod i 50 kronor men var för snål med någon tioöring för att föra den till köp. Annars är det främst köpet i Midway, där jag inte gick ur hösten 2017 på ett resolut sätt när det började osa katt. Sedan visade det sig att det varit oegentligheter i bolaget och aktien rasade. En påminnelse om att aldrig, till något pris, befatta sig med skumraskaffärer. Ett annat problem tornade också upp sig när vårt innehav i Commerzbank började ticka nedåt. Till synes utan goda skäl eftersom det gått bättre för banken än på mycket länge.

I bakgrunden fanns dock den börsoro vi nu ser brett men som började redan i våras inom banksektorn. Det placerade portföljen stabilt någon procentenhet under index ända fram till sommaren. Det där var några av årets, som alltid, många misstag. Samtidigt fick jag under våren flera signaler om att något inte stod rätt till på börsen. Det ledde in i en svår balansgång - skulle vi köpa på dippen eller hade det blivit för farligt? Min starka känsla var att börsen var i ett binärt läge - där den antingen skulle studsa upp en bit eller falla ordentligt. Jag föreläste om den frågan i på Kvinnor investerar för framtiden i juni.

I somras lyckades vi genom ganska aggressiva affärer komma ifatt och om index. Det var än en gång bland annat lyckad swingtrading i Cellavision och Vitrolife som bidrog tillsammans med att det då var lyckosamt att ha en hög andel ganska defensiva innehav som AstraZeneca och Novo Nordisk. Varningssignalerna ljöd dock allt högre.

Tre faktorer varnade om börsfall

En av de tre faktorer jag tog mest intryck av var att yieldkurvan för realräntor inverterade tidigt i höstas. Min teori har länge varit att inflationsförväntningarna framåt ligger lite högre än på kort sikt och att detta dolt en fallande riskvilja. Det syntes när den förväntade realräntan på amerikanska obligationer blev lägre på 10 år är på 5 år.

Många talade under 2018 om rotationen från aktier och högriskobligationer till säkrare avkastning som till slut gav lite ränta igen - främst i USA. Det och att de kvantitativa lättnaderna skalats ner var förstås en faktor i att pengar sugits ut från börsen. Det stämmer säkert men i och med att börsfallet tilltagit trots att räntorna backat ordentligt är det nog mer ovilja att ta risk än lockelsen i säkrare avkastning som varit styrande under den senare delen av hösten.

En viktig pusselbit har dock varit att diskonteringsräntorna som används i prissättning av aktier verkar ha stigit. Det vill säga marknaden verkar på lång sikt räkna med högre avkastningskrav på investeringar nu än tidigare i år. Något som märkts genom fallande multiplar inte minst på bolagen med höga framtida kassaflöden inräknade, som de amerikanska techgiganterna.

Tidiga signaler om svag efterfrågan oroade också. Källa: TradingEconomics

Den andra faktorn jag la stor vikt vid var att under hela 2018 kom allt fler signaler om att toppen i konjunkturen passerats eller åtminstone att en platå nåtts. Orderingången var på topp och i USA gav skattereformen stora engångslyft i bolagsvinsterna. Ändå föll sådant som tyska ZEW-index, en sammanställning av vad tyska ekonomer och chefer tror om framtiden. Råvaror började också uppvisa en klassisk varnande signal när sådant som oljepriserna började följa börsen. En signal om att efterfrågan är mer styrande än utbudet. När då oljepriserna började falla tydde det på en djupare oro för en nedgång i konjunkturen.

Ytterligare ett mått jag följer är olika mätningar av BNP-gapet. Det vill säga hur hög BNP-tillväxten är i förhållande till vad som är långsiktigt hållbart. Under 2018 svängde det, snabbare än jag räknat med, över till att ligga över trend.

Egentligen var inget av det här uppenbara katastrofer. Däremot var det starka varningssignaler. En tredje faktor fick jag hjälp av vänner på twitter att följa (främst Erik Mattila och Fredrik Wilkens). Köptrycket var konstant allt svagare i återhämtningarna under sensommaren och början på hösten. Fredrik introducerade mig för begreppet distributionsfas - när förvaltare med stora placeringar försöker portionera ut sina innehav till oftast mindre köpare (läs oss privatpersoner).

När vi sålde av drygt halva portföljen i september var det alltså ett noga genomtänkt beslut. Det var dock inte det att jag såg att det skulle rasa inom kort utan snarare att riskerna började bli höga. Det skrev jag om i Börsveckan i höstas. Sedan blev tajmingen i försäljningen lyckad men det var mer tur än skicklighet att vi sålde precis innan nedgången i oktober. Sett till hela börsåret slutade därmed vår totala avkastning på noll för hela våra besparingar. Notera dock att det innehav vi hade kvar har legat med samma risk som börsen året ut. Så vi tjänade en del på att vi sålde men det vi placerat gick däremot som börsen, vilket med vår sämre start på året innebär under index för den delen vi faktiskt har kvar i aktier.

Ändå får det förstås ses som årets stora framgång att vi slapp undan mycket av börsnedgången. Pengar som kommit väl till pass när vi byggt om huset och köpt ny bil. Happy wife, happy life som min fru Affärsmodellen brukar påpeka. 

Blick framåt

Ingen signal om vändning uppåt ännu men världen jämnas ut. Källa: TradingEconomics

En rimlig gissning framåt är att justeringen av avkastningsförväntningar ska pågå ett tag till och att den rotation bort från investeringar som baserats på gratis finansiering fortsätter eller åtminstone inte vänder tillbaka. Däremot tror jag inte räntorna stiger så mycket som vissa nu oroar sig för. Det ser mer ut som om USA korrigeras ned mot lågräntebanorna i resten av världen än tvärtom. Dollarn borde med både växande handelsunderskott och fallande ränteskillnad mot omvärlden försvagas men det i sin tur borde bromsa ECB från att strama åt. Netto gissar jag på räntor som ligger relativt stabilt men trendar nedåt, inte uppåt. När börsen upptäcker det, att råvaror är billiga igen och att konjunkturen och skuldbergen kanske inte är så stora problem ännu - då tror jag vändningen kommer för aktier.

Fast säkert blir det en viss fortsatt åtstramning, främst via minskade kvantitativa lättnader, men ränterusningen uteblir. Det kan faktiskt vara så att den neutrala räntan numera ligger runt nollan och att vi därmed är nära toppen på räntekurvan i USA och kanske - vilket är lite skrämmande - även här hemma.

Handelskriget oroade mig inte så mycket på kort sikt, även om det nog ledde till att det blev en studs upp i BNP i höstas när många byggde lager innan tullarna kom igång. Brexit har jag inte heller haft så mycket på radarn ännu. Under 2019 blir tullarna och inbromsningen i Kina viktigare att följa. Det samma gäller vad somt händer i Storbritannien och faktiskt även i Italien och Frankrike.  

Med det tycker jag bilden framåt är hyggligt klar för vår del. Det är en korrigering ned på börsen kopplat till minskad tillgång på kapital och förändrad prissättning av risk. Den är troligen mer en återgång till det i någon mening normala än att vi kan vänta oss en uppstuds tillbaka till läget i slutet av 2017. I USA ska en något överhettad och ordentligt överstimulerad ekonomi landa. I Kina finns tydliga tecken på en konjunkturnedgång. I Europa finns politisk risk men framför allt exportberoende ekonomier som möter sämre efterfrågan från både USA och Kina.

Allt det där sker i ett sammanhang där världsekonomin går bra. Det är därför alldeles för tidigt att gissa om även ekonomin ska falla. I bakgrunden finns förstås höga och på sina håll för snabbt växande skulder. Det är mer 1987 än 1989 kan man väl sammanfatta min syn på nuläget. Jag tror, med betoning på tror, att börsen kan och nog ska fortsätta ned en bit till (10-15%?). Det är dock mest gissningar.

Det jag däremot tycker det går att fatta beslut på är att nu faller börsen och kanske ekonomin och det finns ingen anledning att agera alltför offensivt innan signalerna om en vändning kommer. Det är en onödig risk att ta att skruva upp för fort helt enkelt. Det är slut på köp-på-dippen för den här gången. Så för vår del börjar vi nog 2019 långsamt men hoppas kunna komma igång med aktieköpen i liten skala igen kanske redan framåt våren. Fast det är som FED brukar skriva i sina protokoll beroende av data framöver. Exempelvis skulle jag gärna se att ZEW-index vänder till positivt, att det kom starkare siffror från Kina och att amerikanska vinster och investeringar överraskade uppåt. En lösning på Brexit och att krisen i europeiska banker till följd av låg avkastning på eget kapital och problem i Italien lättar står också på önskelistan.

Vi får väl se. Jag accepterar att vi just nu är inne i tunneln och att det bara är att vänta till sikten framåt blir bättre. Av det skälet har jag egentligen inte någon ordentlig gissning om hur det här nya börsåret slutar utöver att jag tror att nedgången bottnar rimligt snart förstås.

Jacob Henriksson, Gottodix
Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.