Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

torsdag 30 april 2015

Marginella justeringar i portföljen

Lite rörig börs just nu. Jag passade på att göra mindre köp i BMW och Vitrolife. Det var på marginalen och för att priset i båda var ok. Jag känner mig dock inte helt nöjd med sammansättningen i portföljen just nu. Men mer om det i ett eget inlägg.

onsdag 29 april 2015

Mothugg: för snål om Vitrolife?

Andra är mer positiva än jag till Vitrolifes senaste rapport. Witty nam nam (länk), som jag följer på Shareville tillhör de som tror att aktien nu ska norr om 200 kronor. Det kommenterade jag så här.

Mitt svar

Lätt att gilla den analysen, jag håller med om mycket men det blir ju liksom ingen diskussion om man tar upp de sakerna (mest tycker jag marknaden har underligt låga förväntningar på försäljning i år). Nåja jag ser nog även en del risker just nu. Här är några.

1. Vitro växer, organiskt, långsammare än marknaden inom odlingsmedia men behåller marginalerna. De betyder att bolaget tappar i gruppen nya kunder.
2. Vitro är främst exponerade mot euro och yuan - två valutor som det ligger nära till hands att de faller mot kronan.
3. PrimoVision och hela time lapse är trots allt ifrågasatt. Ingångsvärdet är att Fertilitech kostar 2 kronor per aktie och år i vinst innan det vänder. Det kan svida.
4. Vitro är inte längre monopolist i Kina, prispress nästa?
5. Det kom inga signaler om att kostnaderna för att integrera Fertilitech nu är tagna. Mycket verkar vara kvar.
6. Till priser runt 200 kronor är nuvarande tillväxt (10 procent) och marginaler (runt 30 procent) inprisade

Sedan var det för att vara Vitrolife, en ovanligt rörig resultaträkning med möjligen tagna kostnader förvärvet men å andra sidan högre skatt i år. Lite svårt att överblicka.

Allt detta sagt. Visst var det ändå en bekräftelse på att bolaget tuffar på. Jag landade i inlägget på Nordnetbloggen (med data på min egen blogg gottodix.blogspot.se) på runt en kurs runt 180 just nu.

Ser fram emot att ha fel (åt rätt håll).

tisdag 28 april 2015

Uppdaterad värdering av Vitrolife

I inlägget "Nytt liv i Vitrolife" på Nordnetbloggen har jag sammanfattat en del tankar om var bolaget står efter den senaste rapporten. Här kompletterar jag med lite mer kring värderingen.

Min bedömning av årets försäljning

Försäljningen första kvartalet landade på 162 miljoner kronor, i linje med åtminstone mina förväntningar. Av det stod Fertilitech för 22 miljoner. Det är en svaghet att den organiska tillväxten i Vitrolife, exklusive Fertilitech, stannade på 4 procent. Det är under marknadens tillväxt. Det går inte att ta miste på att det finns ett problem med konkurrensen just nu. Det syns på att tillväxten i odlingsmedia stannade på 3 procent. Förklaringen är konkurrensen i Kina tagit fart. Däremot verkar problemen i USA ha minskat, även om övriga Nordamerika är svagt.

Bilden man får av bolaget just nu är att tillväxten i första hand sker genom en breddning hos befintliga kunder. Det syns på tillväxten i tillbehörsdelen, som försämrar produktmixen, och i time lapse, som stärker produktmixen. På lite sikt finns det skäl att sänka tillväxtförväntningarna på bolaget. Allt över 10 procent försäljningstillväxt, exklusive Fertilitech, känns väl optimistiskt. Positivt är är däremot stabiliteten i resultatutvecklingen när försäljningen planat ut. Det visar att Vitrolife är det etablerade premiumalternativet. I år lär Vitrolife, om inte kronan stärks, nå en försäljning på 700 miljoner, varav Fertilitech kanske kan stå för 100 miljoner.

Så tänkte jag kring årets vinst per aktie

Vinsten per aktie stannade däremot på 1,61. Rörelsemarginalen före avskrivningar (EBITDA) var 33 procent. Svårt att klaga men ändå något lägre än tidigare. Det är kostnader för att få igång försäljningen i Fertilitech och integrera bolaget i Vitrolife som tynger. Baserat på förra årets siffror i Fertilitech och försäljningen första kvartalet är en gissning att det sänkte resultatet med ungefär 50 öre per aktie. Åt andra sidan har Vitrolife stark valutamedvind just nu. Inte så mycket från dollarn, eftersom bolaget även har tillverkning i USA. Det är istället kronans svaghet mot yuan och euro som lyfter. Särskilt den senare kan snart börja gå åt andra hållet. Det fanns även många, rätt röriga, effekter av skatter och förändringar i investeringar som slog åt lite olika håll. Ska man slå ihop allt detta är det nog ändå en uppsida på marginalerna i år men kanske inte så stor som jag hade hoppats.

Någonstans i spannet 7-7,50 kronor tror jag är rimligt för vinsten per aktie i år.

Testar två långsiktiga värderingar

Jag har också gjort två mer långsiktiga värderingar. I den ena har jag tittat på värdet av Vitrolife i kassaflödesanalys. Med en tillväxt på 10 procent i några år och sedan runt 5 procent samt med bibehållna goda marginaler landar värdet på bolaget på ungefär 200 kronor (antaganden nedan). Den typen av värderingar ska mer ses som ett sätt att förstå vad som är inprisat än för att faktiskt gissa framtida resultaträkningar, vilket är svårt. Det beräkningen visar är att på nuvarande nivåer är en tillväxt i storleken runt 10 procent och marginaler runt 30 procent inget som driver aktiekursen vidare. Det måste man nog inse är en risk på nedsidan.

En liknande värdering gjorde jag genom ett tankeexperiment med Elekta som förebild. Antag att Vitrolife hade 40 procent av nuvarande marknad men å andra sidan inte längre hade någon extra premium för tillväxt i p/s-talet. Elekta ligger på 2,5-3 över tiden. En nivå som även andra bolag med stark ställning och fina marginaler men utan snabb tillväxt kan tänkas försvara. Vad skulle Vitrolife, som idag ligger på 15 procent av marknaden vara värt i ett sådant räkneexmpel? Just det runt 200 kronor. Även av det här resonemanget framgår att resan mot ett duopol redan är inprisad. För att driva värdet på bolaget vidare krävs något nytt. Det är säkert bland annat därför som så mycket kraft läggs på förvärv som av Fertilitech. Å andra sidan skulle ett moget Vitrolife fortfarande agera på en marknad som växer 5-10 procent om året, vilket visar hur viktigt det är för den långsiktige att välja case som ligger i medvind.

Slutsatsen

Den större osäkerheten i Vitrolife borde avspegla sig i en sänkning av de höga multiplarna. En sänkning av multiplarna med 10 procent känns inte orimlig. Det skulle kunna vara i den storleksordningen som exempelvis som den långsiktiga tillväxttakten bör skruvas ned. Räknat på det sättet skulle p/s-tal på 6 och en försäljning på 700 miljoner ge ett aktiepris på 200. P/e-talet kanske kan landa på 27 med en vinst på 7 kronor per aktie. Det skulle ge ett pris på 190 kronor.
På flera olika sätt landar jag i att kurser på upp emot 200 är rimliga. Problemet är att det finns en nedsida i form av osäkerhet kring den organiska tillväxten, kring acceptansen för time lapse och integrationen av Fertlitech. Jag brukar vara mån om att försöka ange en kurs baserad på kända fakta och lägga förhoppningarna ovanpå det. Det gör att jag nöjer mig med runt 180 just nu.

Antaganden i kassaflödesberäkningen

DCF-modellen jag använt kommer från www.foretagsvardering.org 

Kapitalkostnaden (wacc) har jag bedömt till 8,4% Den har jag stämt av mot en databas på NYU Stern (länk). Där ligger gruppen "Healthcare products" på 7,1 procent. Jag är alltså något försiktigare, främst eftersom jag räknar med en en högre riskfri ränta (3 procent) än som används i databasen samt för att jag lägger på tillägg för att Vitrolife, i den jämförelsen är ett litet bolag.

I kapitalstrukturen har jag så långt det är möjligt lagt in nivåer som var genomsnittliga före förvärvet av Fertilitech (det känns rimligt att bolaget kommer tillbaka till dessa). Målet har varit att fånga vad bolaget skulle kunna vara värt om försäljningen växer med 10 procent per år i fem år och sedan med 5 procent per år, samtidigt som marginalerna ligger kvar ungefär på nuvarande nivåer. Med andra ord speglar beräkningen framväxten av en oligopolist.

Apple kronan i rapporttrenden

Fler men framför allt dyrare Iphones än väntat gjorde att Apple klarade valutamotvinden. Det säger en del om konjukturen.

Apples rapport dominerar förstås morgonen och det är lite godtyckligt vilken länk man väljer. Här är två från Business Insider  "China has passed Europe as Apple's No. 2 market" och "The one thing that didn't go well in Apple's earnings report, explained in one chart".

Ska man sammanfatta säljer Iphone fortsatt fantastiskt bra trots att Apple höjer priset. Den här trenden har synts i del andra rapporter också, exempelvis GE:s och Electrolux. Dyrare dollar räcker inte för att bromsa i en stark konjunktur. Värt att notera är dock att det i princip bara är Iphone som lyfter. Ipad tappar exempelvis fortfarande. Det struntar marknaden i - för just nu är pengarna på bordet det enda som räknas.

Frågan är dock om inte den verkliga nyheten i rapporten är att Kina med omnejd nu är en större marknad för Apple än Usa.

Hur som helst - grattis Appleägare! Vi andra kan glädja oss åt att det här var en riktigt trevlig signal om hela ekonomin.

måndag 27 april 2015

Vag, vagare, Deutsche Bank

3-5 år och vi vet inte hur, var inte det svar marknaden ville ha när Deutsche Bank skulle berätta mer om sin strategi. 

Deutsche Bank hade fått upp förhoppningarna hos oss investerare genom att lova vinst trots rekordstora rättsliga kostnader. Det blev det. Därtill hade banken även gått ut med att nu skulle den nya strategin lanseras. Det sistnämnda gick väl sådär. Det skriver FT i artikeln
"Deutsche Bank seeks to cut €3.5bn costs in strategy overhaul" 

Inriktningen var känd sedan tidigare även om några detaljer lades till. Investmentbanken ska krympas med 200 miljarder euro och sälja retailbanken Postbank. 50-70 miljarder euro ska sedan satsas inom troligtvis tillgångs- och förmögenhetsförvaltning. Banken är ju av tradition starka inom obligationshandel (och tillhörande karteller kanske en vass tunga skulle undslippa sig) men även aktiehandel ska platsa i den framtida banken. Målet för avkastning på eget kapital sänktes från 12 till 10 procent, vilket marknaden tyckte var defensivt.

Själv kan jag tycka att det inte är så noga om man satsar högt eller skyhögt om man för närvarande kryper runt på 3-4 procent.

Hur som helst, förutom att städa balansräkningen är planen att minska kostnaderna med 3,5 miljarder euro. Det här var det nya idag. Tyvärr var konkretionen inte större än så. Det gillade inte marknaden och aktien backar över 4 procent idag.

Jag gillar det inte heller. Den typen av önskelistor har vi levt många år med i Sandvik och Volvo. Jag är inte helt säker på att jag har det tyska tålamodet.


Smäller det nu?

Vi var fler som noterade den här bilden igår. Frågan är - smäller det nu?

Blev i kommentaren till senaste "Blippar i nyhetsflödet" tipsad om den här bilden. Jag hade också noterat och retweetat den i twitterflödet. Inte så konstigt att vi är flera som blev nyfikna när pengar lämnar marknaden men börsen stiger vidare ändå. Det är Market Watch som plockat upp en iakttagelse från Merrill Lynch - i artikeln "Correction ahead? Investors exit stocks despite new records"

Till en början den rent logiska frågan. Kan efterfrågan (kapitalflödet) minska utan att priserna faller. Ja, på kort sikt förutsatt att inte säljtrycket är för stort. Rätt snart behöver dock utbud och efterfrågan balanseras, vilket tydligt illustreras av bilden ovan. Jag skrev faktiskt om det här för ett tag sedan - "Mycket kapital kan snabbt lämna börsen i vår". Det fick jag alltså rätt i. Däremot prickade jag inte den viktigare slutsatsen, hur detta skulle påverka börsen.

I början av året var det den motsatta situationen i Europa som låg bakom att börserna steg så snabbt. Kapital gick ur USA men gick, till en början, inte in i Europa (av oro för Grekland). När den oron la sig fanns det mycket pengar som skulle in, vilket gav ett brant rally. Det skrev jag om i början på januari i "Tillfälliga utflöden från aktiemarknaden ger köpläge".

Med andra ord likt apan slog mina gissningar som en slantsingling. Ena gången rusade faktiskt börsen medan den andra gången hände ingenting. Detta oavsett att själva iakttagelsen stämde. Ett sådär betyg på analysverksamheten. Frågan blir då förstås - vad var skillnaden? Min tanke är att det i obalanser är händelser som knuffar skeendet i en viss riktning. I vintras möttes den växande oron med att Grekland seglade igenom problemen och därefter att QE startade. Någon motsvarande negativ händelse har inte kommit nu. Visserligen har svaga data från USA och Kina oroat men det har samtidigt dämpat oron för räntehöjningar.

Det finns dock en annan kurva som snart kan bli den där utlösande faktorn. Det var z3roburn3r på Shareville som tipsade. Aktiepriserna utvecklas snabbare än förväntningarna på vinstutvecklingen. Det innebär att marknaden, medvetet, prisar in högre multiplar. Onekligen en ganska tuff hållning när FED försöker kommunicera att räntan snart måste upp. Det är bland annat därför jag, sedan ett tag tillbaka, är mest orolig för hur kapitalflöden påverkar börsen.

Jag lutar åt att sanningen kommer och knackar på...

Källa: Factset (länk)


söndag 26 april 2015

Tävlingen: svenskt har haft ett tufft år

Industrialisten Örby Industrier vaknade till tävlingen när Volvo rullade igång. Svårare då för Affärsmodellens svenskrotade bolag. Det säger något om konjunkturen just nu.

Export är livsnerven för ett land som Sverige, så tänker Örby Industrier. Han har varit aktiv på börsen sedan sjuttiotalet och brukar glatt konstatera att "vi är rika i högkonjunktur". För med en tung exponering mot industri och annan export blir det effekten. I tävlingen ställer Örby Industrier upp med Volvo, SKF och SSAB samt Cellavision och Elekta. Ingen dålig uppsättning när konjunkturen hämtat sig och dollarn stärkts.

SKF presterade visserligen sämre än väntat i sin rapport... vilket var väntat :) Det har jag skrivit mer om i inlägget - "Rapportduell GE mot SKF". Sett till hela våren var det dock ett bra beslut att satsa på ett industribolag med exponering mot verkstad och Europa. Av samma skäl rusade Volvo på den senaste rapporten, även om jag inte är odelat positiv till den reaktionen, som jag skrev om här "Vad hade jag gjort om jag inte sålt Volvo för tidigt". SSAB har en del kvar att bevisa och jag är lite skeptisk till om inre effektiviseringar och bättre efterfrågan i Europa räcker för att möta ökad export från Kina. Cellavision och Elekta lever båda högt på den starka dollarn. Även om bolagsspecifika faktorer just nu talar för det förstnämnda och emot det sistnämnda bolaget. Sådant där jämnar dock ut sig och nu ligger Örby Industrier stabilt över ett index som rusat, som sagt "rika i högkonjunktur" var det.

Jämför det här med Affärsmodellens svenska inriktning. Vi kan räkna bort Meda, som tillhör dollar- och konjunkturvinnare. Det senare inte minst genom att en affärsdriven läkemedelssektor håller liv i ryktena om ett uppköp. NGEX vara lottsedeln i Affärsmodellens portfölj. Den har gått dåligt av sina helt egna skäl. Kvar är ICA, JM och ÅF. ICA och JM har varit vinnare på lägre räntor. ICA genom att marknaden ständigt varit beredd att höja multiplarna när alternativa "säkra" investeringar avkastat allt sämre. JM genom att finansieringen blivit nästan gratis och bopriserna rusat. När trenderna vänder flyter pengarna ur bolagen. Det här ett bra exempel på det som brukar benämnas sektorrotation. ÅF och andra konsultbolag har sina egna problem i låfinflationsmiljön. Det är svårt att hålla nere löneökningar och utmanande att övertyga kunderna om att acceptera högre priser.

Tillsammans visar Affärsmodellen och Örby Industrier hur stor effekt det har att ligga rätt i konjunkturen för den som placerar aktivt. Vår egen portfölj då? Tja, vi har aktivt lyckats lika bra som apan så här långt i år :) Bryter man ned det syns det att rapporterna från kvartal 4 var en fullträff. Därefter följde ett dyrt misstag. Tajmingen att i slutet av mars sänka risken i portföljen och därtill med udden riktad mot effekterna på räntan av en starkare konjunktur var inte så lyckad.  

lördag 25 april 2015

Blippar i nyhetsflödet

Rapporter i fokus, förstås, i veckans genomgång av blipparna som blinkat till på min nyhetsradar. Obalanser, håller ledningen som årets modeord.

Usa starkare och Europa svagare även i Amerika 

En klurig detalj så här långt är att amerikanska bolag gått bättre än europeiska som säljer till USA. Caterpillar övertrumfade med råge Volvo VCE i rapporterna (även om Volvo trots det lyfte på VD-byte samt bättre lastbilsförsäljning och mix än väntat). Den amerikanska överraskningen skriver FT om i ”US growth helps Caterpillar beat forecast”.

Ett liknande fenomen syntes när GE:s industridel i sin rapport utklassade SKF, trots liknande inriktningar. Det här skrev jag om i ”Rapportduell: GE mot SKF”. En mycket intressant detalj både Caterpillars rapport där bl.a. amerikanska gruvor lyfts fram och i GE:s där bottnad oljeefterfrågan kan skönjas. Även energidelen ser ljusare på framtiden. Den näraliggande slutsatsen är att det är viktigare att leva i en miljö där köparnas priskänslighet minskar än att få gratis medvind av räntor och valutor. Sunt tycker jag.

Oljan flyter på i jämnare takt än väntat

I det ständiga nyhetsflödet har nu flyter nu oljan inte med i de snabbaste informationsströmmarna. Uppdateringar saknas dock inte. Förra veckans meganyhet var ju Shells stora förvärv och de spekulationer om bland annat Lundin Petroleum som följde på det, vilket jag kommenterade här i ”Är Lundin Petroleum till salu”. Det flödet flyter på, om än trögt. Det är små nyheter om rykten och mindre köp. Den tydligaste blippen kom kanske i den här artikeln i FT: ”Hedge funds bet big on oil price rally”. Där kan man bland annat läsa att fonder tar tunga positioner i högre oljepriser. Motparten är främst producenterna. De försöker låsa in leveranser till nuvarande priser. En inte orimlig tolkning är att det kan bero på risker i deras finansiering snarare än verkliga marknadsöverväganden (de vill inte riskera likviditetskriser). 

Kanske är det därför läge att ta rygg på fonderna och fundera kring dyrare olja? Nej ändå inte. För faktum är att USA:s oljeproduktion fortfarande växer, inte krymper som man kan skulle kunna tro. Economist utvecklar frågan i artikeln ”Oil prices – unconventional  but normal”. Det stämmer visserligen att amerikanska bolag snabbt dragit ned på nya borrhål. Två av tre amerikanska oljebolag visar dock vinst och produktionen ökar dock och nya investeringar ligger och väntar i pipen. Det syntes för övrigt både i Caterpillars och GE:s rapporter där olja- och energirelaterat gick bättre än väntat. Förloraren just nu är istället Nordsjön som inte alls har den andel rörliga kostnader som utvinning på land har. Det finns alltså krafter som snabbt kan möta ökande efterfrågan med nytt utbud.  Stillastående lågt men i återhämtning får väl bli budet för oljepriset – den här veckan. :)

Investeringar lite bättre men konsumtion lite sämre

Bilden av amerikanska investeringar har alltså, delvis, ljusnat i rapportfloden. Oron för konsumtionen är desto större. Det här var ju en kalldusch för mig, som jag skrev om i det här inlägget: ”Usch vilken felbedömning av jobbdata”. Straffet i vår portfölj blir ett tapp mot index under april, vi får väl se vad det landar på. Hur som helst förs det nu en globala diskussion om hur de motsägelsefulla signalerna från USA ska tolkas. Det blir en nagelbitare att följa, som Economist skriver i artikeln ”Growth in America: Careful now” Planeten lutar sig mot amerikanska konsumenter nu men löner och sysselsättning lyfter inte som väntat. Om USA är ett orosmoment tar Kina ett steg till och får nog räknas som otäckt. Bland veckans blippar väljer jag den här ur Economist: Cars in China: no more supermodels”.  Efter många år med både inhemsk expansion och stor import är det nu för stort utbud – precis som BMW:s VD varnade för i senaste rapporten. Samtidigt försvagas efterfrågan och fördyras distributionen av nya regler. Scary läge, faktiskt.

I slutändan kanske personerna avgör dramat i Grekland

Möjligen borde även Grekland skrämma. Det går åtminstone inte ta miste på att pengarna är slut. Häromveckan bad ju regeringen myndigheterna att sälja det som kunde säljas och skicka in pengarna. Det är också tydligt att det inte händer så mycket på reformfronten. Tyska medier handlar numera mer om hur Grekland ska lösas ut ur euron än om huruvida detta kommer att hända. Ett utträde är för övrigt redan inprisat hävdar vissa, som FT i den här artikeln ”Greek debt ends torrid week under pressure” Känslan är lite binär. Krasch (tror jag inte) eller ännu ett lättnadsrally runt hörnet. Ett sätt att vidga tankarna är att fundera kring om personerna i dramat spelar någon roll. Det gör FT i artikeln: ”Faces behind Greece’s radical government”. Möjligen är det lite optimistiskt att tro att aktiva stalinister och antikapitalister byter åsikt bara för att det vinner (!) ett val.

Universum - den nya trenden 

Slutligen plockar jag upp en, ganska stark, blipp om samtidens tydligaste företagstrend. Bolagsuniversum. Det fanns en tid när bolag låg i länder och producerade någon liten delmängd med hjälp av andra företag. Specialisering och att stycka svaga företag affärsmodellen i exempelvis filmen ”Wall Street” . Inte längre kan man väl konstatera. En ny era av konglemorat som ska tillverka allt och kontrollera allt i alla leda växer fram. Ett exempel är hur tuff tillvaron blivit för chiptillverkaren Qualcomm när både Apple och Samsung bygger alltmer själva, som behandlas i den här artikeln på SeekingAlpha ”Qualcomm blames guidance on Apple and Samsung”.


En annan variant får en artikel i senaste Businessweek (tyvärr ingen länk). Förr i tiden kunde en filmstudio planera uppföljare och kanske lite merchandise. Disney har ett Marvel Universe, där bara filmerna så här långt genererat $7,2 miljarder. Till det kommer TV-serier, spel, tidningar, nöjesparker med mera. Det finns inget utanför…

Fråga om vad jag tror om Telia

Fick en fråga på Shareville om vad jag tror om Telia. Svaret nedan

Jag var positiv till Telia tidigare i våras eller snarare det kändes som någonstans att gräva ner kassan. Då kom den dock aldrig ner till de nivåer på under 50 som jag hoppades på.

I rapporten tyckte jag dels att det var tydligt hur svårt telekom har att ta betalt för sina investeringar, dels hur irriterande det börjar bli att Telia inte (för en bra slant) säljer svåra innehav och koncentrerar sig på att långsiktigt säkra och utveckla de fina kassaflödena i Norden. Allmänt har jag länge velat om jag på sikt tror på infrastruktur, teknik eller innehållsbolag i tjänsternas respektive sakernas internet. Men tja, på kort sikt, kan väl vara en gissning.

fredag 24 april 2015

Fråga: varför segar Cellavision före rapport?

Jag fick en fråga på Shareville (länk) om varför Cellavision segat sista månaden (ned 10 procent). Mitt svar nedan.

Väldigt vanligt i de småbolag jag haft och följt. Aktien rör sig efter rapport. Först för att några vill ut och andra vill in. Sedan kommer en period med "riktig" omprisning. Ny information analyseras och det kommer kanske någon rekommendation. Det brukar tillsammans ta ungefär en månad. Sedan somnar aktien in. Ofta dalar den lite då (få nya köpare men en och annan säljare). En månad före rapport är sista tillfället för insiders att handla. Efter det blir det ännu mer stillsamt. När rapporten slutligen närmar sig blir det lite småspararrörelser in och ut men det innehåller egentligen inte några fakta.

För egen del brukar jag köpa lite den här sista perioden, för tror jag på bolaget brukar det vara ett bra tillfälle att få rätt pris.

torsdag 23 april 2015

Jag vet när FED höjer räntan

Jag plockade upp ett kärt ämne härifrån i mitt senaste inlägg på Nordnetbloggen - "Billiga pengar styr börskurserna" (länk). När stiger räntorna och vad händer då.

Ni som läser här vet att jag har ett, hur ska jag säga, hjärta som klappar för makroekonomi. Noterade att 107 inlägg sedan jag började blogga i höstas har etiketten "Makrobedömning". Det är väl några i veckan det. Det är väl tur det, för då hinner slumpen med i svängarna och man har från och till både rätt och fel i olika bedömningar. Förhoppningsvis är resonemangen ändå så vettiga att det bidrar till bra diskussioner och att man själv lär sig något.

Så vad kan vara fel med inlägget på Nordnetbloggen?

Vi är tungt positionerade mot stigande räntor och bättre konjunktur - som jag utvecklar i det här inlägget "Inriktning för våra investeringar q2" (länk). Nyckeln i den bedömningen är den här bilden

Bilden visar sambandet mellan långräntor/kalkylräntor och priset på aktier och andra tillgångar. Den gröna linjen är högkonjunktur och den röda lågkonjunktur. Jag hoppas på situationen när långräntorna och förtroendet i ekonomin stiger samtidigt. Det kan dock förstås bli tvärtom. Vår portfölj är dåligt rustad för problem i den reala ekonomin. Det blev smärtsamt tydligt när jag missbedömde amerikanska jobbdata för några veckor sedan - vilket är beskrivet i det här inlägget:"Usch vilken felbedömning av jobbdata" (länk). Faktum är att det nästan var det sämsta som kunde hända, eftersom det även slog mot vår övervikt i dollar. Det sved och i april har vi tappat mot index. 

En annan, för portföljen, lägre risk, är om det finansiella systemet får en chock. Så länge effekten av exempelvis en Grexit främst leder till lägre räntor kommer nämligen stigande tillgångspriser delvis väga upp att vi har blankade amerikanska statspapper i portföljen. I den situationen skulle vi förlora mot index men klara oss hyggligt i en absolut mening. Skulle dock chocken fortplanta sig ut i den verkliga ekonomin skulle vi återigen ligga risigt till med dubbel exponering åt fel håll.

Däremot finns det en hel del saker vi är ganska bra skyddade mot. Exempelvis om högre räntor sänker multiplar på börsen. Kombinationen av innehaven i exempelvis Lundin och BMW går också lite åt olika håll och sänker risken om oljan rör sig oväntat.

Så, jag vet inte om vi är bättre skyddade än någon annan mot problem på börsen. Det jag däremot hoppas är att jag tar den risk jag själv valt. Är jag, vilket det saknas generaliserade bevis för, smartare än en pilkastande apa, så är det något bra. Är jag å andra sidan åtminstone lika smart som apan, vilket det finns starkare forskningsstöd för, så gör mina ansträngningar ingen skada. Det är kanske lite som att sitta i en sådan där barnvagn med ratt. Det känns bra att vrida lite på den men i längden är det kanske någon annan som kör. 

Deutsche Bank är i farten

Det snurrar och surrar runt Deutsche Bank. Nästan lite svårt att hänga med i svängarna men jag tror vi är på väg uppåt.

Det är ingen barnlek att vara aktieägare i Deutsche Bank. Caset i grunden är ju att uppsidan är stor om banken kan lösa sina legala trubbel och höja sin avkastning på eget kapital från magra 3 procent. Det finns en hel rad inlägg om detta här på bloggen  under etiketten "Deutsche Bank".

Ska jag sammanfatta och lägga till lite nytt så är det här det viktigaste:

  • Intjäningen har kommit igång och bolaget har flaggat för att det senaste, starka, kvartalet följs av ännu ett nu
  • Banken är numera bra kapitaliserad och har klarat både europeiska och amerikanska stresstester men däremot är (fortfarande)  den amerikanska riskhanteringen för dålig enligt myndigheterna
  • Flödet av rättsliga kostnader har kanske nått sitt crescendo med € 1,5 mdr för q1 och nu en förlikning i Liborkartellen på $ 2,5 mdr. Allt ska redan vara inräknat. En notis är att tyska "Aktiespararna" visst avser driva något slags grupptalan mot bolaget (inte så insatt i just detta)
  • Den nya strategin är att stanna i investmentbanking och minska retail. Postbank är till salu, vilket kan ge både pengar och utrymme för en mer högavkastande balansräkning
Det var några uppdateringar inför rapporten. Det är väl så när man städar, det rör upp en del damm.

Inför Vitrolifes rapport

Dags för rapport i Vitrolife nästa vecka. Det här håller jag ögonen på.

Affärsvärlden höjde igår sin riktkurs på Vitrolife till 196 kronor (länk). En kurs på den nivån skulle dels kräva att bolaget kan försvara ett p/e tal runt 30, dels att vinsten per aktie blir runt 6,50-7 kronor i år.

I senaste rapporten låg årsvinsten på 5,46 (källa börsdata). Organiskt växer försäljningen (exklusive förvärvet av Fertilitech) dryga 10 procent just nu. Lägre i Usa (oroande för där finns den viktigaste konkurrenten) och snabbare i Kina. Ännu finns inga tecken på att andra konkurrenter har fått riktigt fäste där.

Nya Fertilitech tillförde mest kostnader förra kvartalet men nu lär försäljningen börja synas. Det är för övrigt en av de viktigaste frågorna att leta svar på i rapporten. För time-lapse-tekniken och den digitala lösning Vitrolife säljer är inte helt okontroversiell. Försäljningen lyfts också av dollarkursen. Den effekten har inte helt slagit igenom i de rullande årssiffror som används vid jämförelser. Så från 510 mkr för 2014 skulle 700 mkr kunna vara en gissning för 2015. Runt 160 mkr q1 skulle kännas bra.

Marginalerna har utvecklats starkt. Mycket beror på att Vitrolife kunnat höja priserna. Delvis för att bolaget nu mer uppfattas som premiumalternativ och monopolist på vissa marknader (som Kina). Delvis har förstås svagare krona spelat in. Lägre andel fasta kostnader när bolaget vuxit har också bidragit. Just nu finns känns en bibehållen rörelsemarginal på fina 25-30 procent helt rimlig. En inte alldeles orimlig gissning är att denna ökade försäljning med bibehållen marginal höjer vinst per aktie 2 kronor.

Till det ska kanske läggas att bolaget hade höga investeringar vid förvärvet i höstas. Om capex minskar till mer normala nivåer är det 50 mkr eller ungefär 1 krona per aktie som vinsten i en engångseffekt kan stiga.

Det kanske är att sticka ut hakan lite men jag undrar om inte Vitrolife skulle kunna nå en vinst per aktie i år på 8 kronor. Å andra sidan har jag aldrig riktigt gillat p/e 30 på bolaget. 25 skulle kännas bättre för ett bolag som nog får svårt att numera bibehålla organisk försäljningatillväxt på över 10-15 procent. Så på en lite annan väg skulle jag med rätt signaler i rapporten kunna ställa in siktet på 200 kronor i år.

För mig kräver det:
1. Fertilitech börjar sälja bra igen
2. Marknadsandelar i Kina bibehålls och Usa börjar växa igen
3. En fortsatt stark dollar, gärna 9 kronor
4. Engångskostnader för förvärvet är tagna

I rapporten ser jag gärna en vinst per aktie runt 2 kronor.

onsdag 22 april 2015

Vad hade jag gjort nu om jag inte sålt Volvo för billigt?

Fick en fråga på Shareville vad jag skulle gjort i Volvo idag, om jag inte redan hade sålt aktien (för billigt).

Nej, nu efter rapport och Vd-byte hade jag inte sålt. Åtminstone inte på kort sikt. Det var ju att resultatet var bättre än väntat som lyfte aktien. Det lär stötta en fortsatt uppgång. Sedan kan det nog bli nya, högre, förväntningar med ny vd. På lång sikt tycker jag det finns problem och inget som ännu försvarar en högre värdering än runt 100, så för egen del är jag inte just nu köpare. Om jag ägde aktien (och inte hade sålt den 15 procent för billigt - se varför i det här inlägget) skulle jag nog därför hålla mig lite. Inför nästa kvartalsrapport skulle jag dock sälja om jag inte var långsiktig. För nya vd:ar gillar att städa och i fallet Volvo kan det nog finnas överraskningar.

Tog Volvo just ett steg mot att styckas?

Volvo byter VD och gissar jag fokus. Renodling lär innebära att även tunga delar som VCE kan vara till salu.

Det blev tidigarelagd rapport när det var klart att Martin Lundstedt ersättare Olof Persson. 6,1 procents rörelsemarginal var bättre än på länge (3,9 procent förra året). Det räckte dock inte för att rädda vd-jobbet.

Fler lastbilar i Europa färre i Sydamerika och sämre än väntat i Kina, var intressanta nyheter (länk till di.se). Netto än en ökning var ändå en postiv nyhet. För marginalerna är det bra att Europas andel höjs och dollarn blir dyrare. Sydamerika är däremot inget guldägg längre. Jag gissar dock att det valuta och produktmix netto har höjt resultat en del. I och med att det operativa kassaflödet ändå är negativt är det sannolikt fortfarande en hel del kostnader för omstrukturering. Och det är kärnan. Kostnadsbesparingarna slår inte igenom i tänkt takt. Nu tror jag Volvo byter spår.

Anläggningsmaskiner minskar med 24 procent. Delvis en del av det globala frågetecken för investeringar som även SKF visade (men inte amerikanska bolag som GE, se inlägget "Rapportduell: GE mot SKF" länk).

Di.se drar slutsatsen att nya planer för Volvo IT är på gång - "Så vill Volvo stöpa om IT-verksamheten" länkad. Det kan säkert atämma men man byter inte vd av de skälen. Troligen har insikten kommit att marginalmålen hör till en svunnen tid, som Dagens Industri skrivit om tidigare. Det var en era av superkonjunktur och storkartell, inte så lätt att återskapa. Nu väntar nog därför ett strategibyte. Med ett ovanligt svagt Industrivärden tror jag att Gardell går som han vill och bolaget styckas. Sälja anläggningsmaskinerna lär stå högt på den listan.

Eller så här, det lär åtminstone vara det marknaden kommer tala om i Volvo från och med nu. Välkommen till jobbet som styckmästare Martin Lundstedt.

tisdag 21 april 2015

Premiär på Nordnetbloggen om aktiekonsten att välja rätt, riktigt och viktigt

Jag har börjat skriva på Nordnetbloggen. Första inlägget handlar om ett kärt ämne. Hur gör man för att förädla fakta till bra beslut. Här en länk till "Det enda du behöver veta om aktietips"

Ni som hängt med ett tag, särskilt på Shareville, vet att jag gärna diskuterar och funderar. Det är förstås väldigt roligt om många av er går in och läser, kommenterar och delar ut tummar på Nordnetbloggen. Inte minst vill jag gärna höra vad ni vill läsa mer om. Både på stora Nordnetbloggen och här (där jag kan bre ut mig lite mer).

Dessutom tänkte jag, om intresse finns, fortsätta initiativet att jämföra min egen portfölj med någon annans. För att få lite reflektioner om varför aktieveckan gick som den gick. Intresserad? Lägg in en kommentar här eller på Shareville.

Blippar ur rapportflödet

Härliga rapporttider! Skriver några rader om morgonens bolagsnyheter (och så lite IMF, Kina och Grekland)

Marknaden var lite blandad av sin bedömning av IBM (länk till FT). Dollarn pressar försäljningen men produktmixen höjer marginalerna och räddar vinsten. IBM är, som t.ex. ARM, Ericsson, Nokia och Qualcomm, på väg mot att i större utsträckning bli ett patentbolag som licensierar ny teknologi. I Kina går bolaget ett steg längre och försöker bygga upp en lokal licensförsäljning.

Morgan Stanley gladde marknaden med tvåsiffrig avkastning på eget kapital. Delvis beror det på att banken lyckats hänga med i övergången till kapitalförvaltning, som sägs vara framtiden för investmentbanker. En urstark transakationsmarknad drev dock också resultatet. Det är ju mer old school, så vi får se vad framtiden ger. (länk till FT).

Annars var en intressant notis i den morgontidningen att Coca Cola tappat läskförsäljning för 10:e året i rad i Usa. Mer vatten har vägt upp så här långt. Frågan är väl dock om bolaget har någon hemlig formel som kan hålla uppe marginalerna på den produkten framöver.

På hemmaplan rapporterade Telia  (svagt) och Tele2 (bättre). Jag noterar att ingen av dem löst gåtan hur telekom ska möta minskande försäljning och ökande investeringar framöver. Därtill är det mer än hög tid att Telia knoppar av allt utanför Norden.

Slutligen kan jag inte låta bli lite makro. IMF:s Christine Lagarde tycker, i en intervju med FT, att makron nu ser bra ut men ser finansiella risker. Grekland är ännu en gång på agendan och nu senast gick regeringen ut med en fråga till sin förvaltning. "Har ni några pengar? Skicka dem till oss i så fall." Det känns kanske inte så stabilt. Däremot är Kina nu rejält igång med att boosta sina investeringar. Nu senast med ett tillskott på $62 miljarder till sin satsning på "nya silkesvägen". Landet har en reserv på $3600 miljarder dollar, så det finns att ta av om det orosmomentet i den globala ekonomin ska lugnas.

Fråga om värderingen av Ratos

Jag fick på Shareville en fråga om hur jag värderar Ratos. 

Det korta svaret är att det har jag inte gjort (ännu). Jag är nöjd med att bolaget ligger rätt i portföljen, inte ser direkt dyrt ut och har en rekommendation från Affärsvärlden (jag fokuserade på att lägga till ett bra bolag med innehav som passade i makro och hade case jag tror på i sina affärer). Helt struntade jag dock förstås inte i värderingen.

Afv angav en riktkurs på 90 kronor. Vad kräver det? Jag tror, som jag skrivit om tidigare, att börsens p/e kan öka ett tag till. Men på medellångsikt (något år) känns p/e 15 för börsen rimligt. Det motsvarar ett avkastningskrav (e/p) på 6,67%. Det kan väl till slutet av nästa år vara en rimlig gissning för svensk 10-årsränta plus 5 procent. Ratos avkastar just nu dåliga 6,5 procent på eget kapital (e/ek). Det flesta investmentbolag ligger väsentligt högre och det har ju Ratos historiskt också gjort.

För att se vad en kurs på 90 kronor, vid p/e 15, kräver sätter jag in en avkastning på eget kapital på 11,3%. Just nu värderas eget kapital till (för Ratos historiskt låga) 1,13. Ekvationen jag använder är P/E=(P/ek)/(E/Ek), dvs. P/E=1,13/11,3%= 10. Med andra ord om avkastningen på eget kapital stiger till 11,3% skulle bolaget med nuvarande värdering handlas till p/e 10. Om då börsen accepterar ett p/e på 15 är uppsidan 50% dvs 90 kronor (jfr med nuvarande kurs på cirka 60 kronor).  

Jaha, tycker jag det är rimligt? Spontant ja, inte minst eftersom det är ett gäng intressanta småbolag. Ratos har 12,7% som snitt de senaste 10 åren. Bure har 18 procent de flesta andra någorlunda jämförbara bolag ligger mellan 10-15 procent. Dessutom tror jag som sagt att P/E på börsen på kort sikt kommer ligga över 15. Så det finns lite säkerhetsmarginal. Nedsidan är också hyggligt liten. Samtidigt det här är matematikvärdering och ska därför tas med en nypa salt. Mer seriöst vore att titta på bolagen ett i taget men det har jag ännu inte tagit mig tid till.

måndag 20 april 2015

Blipp på minussidan för BMW och Kina

Jag gör mitt bästa för att inte bli hemmablind. Möjligen är Kina och BMW en sådan där gran man kan gräva ned sig i om man inte är försiktig.

Det kommer löpande signaler om svagare efterfrågan och lönsamhet i Kina, specifikt på bilar. Credit Suisse skrev det i januari, BMW sa det i rappporten och Economist skrev om det idag. Kanske dags att lyssna?

Därtill har alla bilbolag (och en del andra) problem med att regeringen kräver bättre villkor för kinesiska underleverantörer och återförsäljare. Ovanpå det är det nu ett överutbud av importerat och imhemskt (alla har ju haft det här.som si förstamarknad). Just det, därtill har vi antikorruptionsinstatserna.

Så det är en blipp på nedsidan. Jag har dock inga planer att sälja Bmw

söndag 19 april 2015

Rappprtduell: GE mot SKF

Dollar, investeringar och geografiska obalanser. Börsens puls just nu. Så vem vinner när man ställer fredagens rapporter från GE och SKF mot varandra?

SKF – en besvikelse

Pressen och marknaden om rapporten

Dagens Industri skriver i ”Varning för USA-smitta” (länk betaltjänst) att det viktigaste i rapporten var USA:s svaghet och främst problemen från olje- och gruvsektorn. Tidningen lyfter också fram den stillastående utvecklingen i Europa. Det kan väl sammanfattas i att det investerarna litade på sviktade medan det de hoppades på försenats. Aktien gick ned drygt 8 procent. Det som inte tas upp i någon större utsträckning är SKF:s egen svaghet. Det finns en del som talar om att det kan finnas en del bolagsproblem här.

Valutastöd syns men inte tillräckligt

SKF ökade sin försäljning med 16,3 procent men då var 14,9 procent valutaeffekter. Det framgår av den föredömligt informativa ”Kvartalsrapportfrån SKF” (länk).  

Den organiska tillväxten på 1,4 procent fördelade sig med 1,0 procent i Europa, Asien upp 5,6 procent, Afrika och mellanöstern 14,2 procent, Nordamerika -2,4 procent och Sydamerika upp 0,4 procent. Det kanske ska påpekas att jämförelsesiffrorna för SKF blir lite konstiga. 2013 var första halvåret dåligt, vilket gav lätta siffror att slå och återhämtning 2014. Möjligen blåstes de siffrorna upp lite av återhämtningseffekter.

SKF rapporterar en rörelsemarginal, exklusive engångseffekter, på 12,2 procent. Upp en halv procentenhet jämfört med ett år tidigare och 0.3 procentenheter jämfört 2013. Den första iakttagelsen är väl att ett bolag som konstant har engångseffekter som sänker marginalen kanske egentligen har något lägre verklig marginal. Men ok, det har ju varit en tuff konjunktur. För det andra, det imponerar inte med ett så begränsat lyft i försäljning och marginaler när man tar hänsyn till att bolaget säljer 15 procent billigare (valutaeffekten) och att inputpriser på t.ex. olja gått rakt ned. En gissning är att SKF, som alla andra, fortfarande lider av överkapacitet och tvingas rea sina produkter på en marknad där efterfrågan fortfarande är svag. Mycket riktigt har rörelsekapitalet som andel av försäljning ökat, dvs. investeringarna ligger stilla i lager längre. 

Vore jag ägare i SKF skulle jag fundera lite på hur bolaget sköter sina affärer, prognoser och effektiviseringar - för det här imponerade inte riktigt.

Slutsatsen för marknadsläget och makron

Borrar man lite i det där, så verkar industriköparna ligga stabilt, bilindustrin öka något medan det ser sämre ut för mer inom affärsområdet Speciality Business. Här ingår bland annat energi men den delen går bra, såväl i Europa som USA. Uppdelningen i resultatet går snarare mellan basindustri och mer konsumentnära nischer. Slutsatsen, som fanns i FED-protokollen, är att det är de tunga investeringarna som svajar. Bilden är alltså snarare att amerikanska bolag börjar bli nervösa för nya investeringar än att de går dåligt redan nu.


Det här är också ungefär det SKF själva landar i när de ser stillastående utsikter för affärsområdena industri- och bil men fortsatt svagare för specialdelen. Geografiskt tror de på fortsatt svagare marknad i Nord- och Sydamerika, oförändrad i Europa och starkare i Asien.  

GE gjorde ingen besviken

Pressen om rapporten

FT sätter rubriken "Strong dollar buffets GE amid restructure" (länk till betaltjänst) på sin artikel om GE:s rapport. Omstruktureringen som stjäl showen är försäljningen av GE Capital. Ett spännande drag och ett bra exempel på omstruktureringen av finansbranschen. Det har ju ägnats mycket plats i den här bloggen - bland annat i den här artikeln "En ny marknad (och ett bolag) Graham skulle ha gillat." (länk). Valutaförstärkningen plockar en miljard dollar från resultatet som är ned en procent istället för upp 3 procent valutajusterat. Det är dock exklusive omstruktureringskostnader på 14 miljarder dollar för omställningen av GE. FT och marknaden framhöll dock hur bra den industriella delen gått. Aktien höll sig runt nollan innan fredagens bistra börsklimat tog över

Industriverksamheten går tvärs emot SKF

I den här jämförelsen är dock den industriella verksamheten det intressanta. Här, visar "GE rapport för kvartal 1" (länk) att det ser annorlunda ut. GE:s industridel inkluderar bland annat tillverkning och service för flygindustrin, motorer och kraftöverföring, röntgenapparater till sjukvården med mera.GE delar in det i affärsområdena "Power and water",  "Oil and Gas", "Aviation", "Healthcare", "Transportation", "Energy Management" och "Appliances & Lightning". Ni fattar, det här är ett riktigt stort bolag. Investor på steroider vore kanske en bra jämförelse (särskilt innan beslutet att sälja GE Capital). Alla marknader SKF är på finns representerade men även en del annat.

Hur gick det då? Väsentligt bättre än för SKF är svaret. Vinsten steg 9 procent och i det ingår valutamotvind med drygt 3 procent. Försäljningen backade en procent men skulle ha stigit 3 procent om det inte varit för den starkare dollarn. Förklaringen till att vinsten ändå ökade var att rörelsemarginalerna steg med 1,2 procentenheter till imponerande 14,6 procent. Geografiskt växte USA med 2 procent och bolaget ser liksom SKF en tillväxt i Asien på runt 6 procent. 

Del för del från rapporten ser det ut så här. Power & water ökar försäljning men minskar vinsten. Här räknar bolaget med ett starkt Q2. Oil & Gas tappar både försäljning och vinst men går fortfarande plus. Aviation går utmärkt, bl.a. tack vare prishöjningar, Healthcare ökar vinst men tappar försäljning. Transportation ökar försäljningen och vinsten ännu mer. Energy managment ligger i huvudsak still både i försäljning och vinst. Appliances, slutligen, ökar både försäljning och vinst.

Över hela linjen syns alltså det jag tycker är väntade effekter av en bra marknad. Prishöjningar blir lättare att få igenom och bättre kapacitetsutnyttjande underlättar effektiviseringar. Det här är ingen bild av ett bolag som jobbar i motvind. Valutan tar en tugga men mer är det inte. Det är inte utan att man blir sugen på att köpa. PE ttm på 18 skrämmer inte. 

Slutsatsen för marknad och makro

I GE:s rapport är tillfälligheterna i USA Q1 tydligare. Här finns inte de svagheter i investeringar som finns i SKF:s rapport. Tvärtom lugnar rapporten på många punkter. Exempelvis ser energi, inte minst olja, betydligt bättre ut än väntat. Fortsatt uppåt är känslan man får. 

Jämförelsen mellan GE och SKF

Ser man bara till siffrorna är slutsatsen glasklar GE mosar SKF:s resultat. Där SKF kämpar med stillastående marginaler och dålig försäljningsutveckling ser allt helt annorlunda ut hos GE. Det trots att valutavindarna blåser i den andra riktningen. Det visar nog att styrkan i USA finns där, särskilt för de inhemska bolagen, och att Europa tynger mer än man tror. Men framför allt väcker det frågan - hur står det till med SKF?



Fråga: gillar jag Diamyd och andra förhoppningsbolag?

Fick en fråga på Shareville om hur jag ser på Diamyd och mer allmänt på den typen av investeringar. Frågeställaren gav sig själv etiketten "nybörjare". Mitt svar nedan

Först frågan om Diamyd

Jag har inte kollat specifikt på Diamyd. Diabetsmedicin är ju förstås en nisch man inte säger nej till. Det har väl dock varit lite svårt med patenten? Skulle jag fördjupa mig skulle jag nog antingen spekulera i en rusning (som ju kom nu under våren) och sedan hoppa in och ut i god tradingstil. Eller också skulle jag börja titta på vilka konkurrenterna är och vad de gör. Det är lätt att glömma dem i forskningsbolag. Precis som det är lätt att glömma kostnader för och svårigheter vid lansering.

Allmänt om bolags olika faser och förhoppningsbolag

Jag brukar tänka på bolag som varande i faserna: förhoppning, förverkligande, tillväxt eller utdelning. Allra bäst brukar det gå när bolagen är på väg i över i en ny fas. När tillväxtbolaget börjar ge utdelning - eller för den delen när förhoppningsbolaget faktiskt börjar förverkliga sin affär genom vinstgivande försäljning. Jakten på de där övergångarna är dock också de mest kostsamma, eftersom man spekulerar i oprövade händelser. Kommer det bli ett nytt patent? Och kommer i så fall lansering och försäljning att lyfta? Den här svåra strategin kallas eventbaserade investeringar. Det är Rockräven i vår tävling expert på. Hur han jobbar har jag beskrivit i det här inlägget "Tävlingen: Rorckrävens lönsamma bottenfiske."   och här i inlägget "Gör som Rockräven i Börs-SM".

För de flesta är dock det bästa rådet att hoppa på när fasskiftet faktiskt ägt rum, snarare än att spekulera i att det kommer. Du missar mycket avkastning men sänker risken ännu mer. Så i exemplet Diamyd. Låt den rusa. Om de faktiskt börjar sälja med vinst, häng på den resan istället.

Ett särskilt problem med förhoppningsbolag (de som bygger på en framtida ännu inte i försäljning bevisad tanke) är att det är svåra för en investerare utanför den innersta kretsen. Det finns ju inte riktigt något rättvist sätt att testa tankar och analyser utan att till slut komma tillbaka till den entusiastiske entreprenören. Det där är lite synd för syftet med börsen är ju bland annat att möjliggöra finansiering av nya bolag. Men det är vad det är.

Mitt råd, som vi någorlunda lever efter, är att fyll på din portfölj från andra hållet. Börja med utdelningsaktier, komplettera med tillväxtbolag och lägg till något bolag som är i förverkligandefasen. Förhoppningsbolagen tycker jag ska lämnas till ägarna, riskkapitalister och traders.

... och så fick jag en frågan om man ska sälja allt och sticka nu

När det gäller hela börsen. Den är ju lite dyr, absolut. Alla har sin gissning min är att, eftersom den verkliga ekonomin fortfarande är på uppgång kommer det snarare bli en sättning när räntor stiger och kronan stärks än en genomklappning. Kontanter, lite defensivare aktier och löpande insättningar är väl möjliga sätt att hantera det på.

Tävlingen: ett rätt, ett fel och valutan

Tja, vad ska jag lyfta fram? Att portföljen prickade att det skulle in mycket pengar på börsen i slutet av januari. Eller att jag inte hade tagit höjd för att USA skulle överraska negativt i början på april? Oavsett vilket är året nu, nästan, tillbaka på index. I tävlingen har till och med Rockräven lugnat sig lite

En intressant iakttagelsen är hur väl börsen och portföljen följer dollarn. Dessutom i en förstärkt rörelse. Index rör sig mer än dollarn. Det beror för det första på att svenska företag är värda ungefär det samma i dollar även om kronan depricieras. För det andra att vinster tenderar röra sig mer än kostnader i ett sådant läge, eftersom svenska företag förstås säljer mer utomlands och tillverkar mer i Sverige. För det tredje finns också ett spekulativt inslag, som var det som slog mot SKF. Placerarna väljer, som i ett gruppbeteende, att tolka valutasignaler som att nu har det vänt eller nu har bolaget fått ordning på sina kostnader. Motsvarande negativa tolkning finns när det går åt andra hållet.
 


Ta just nämnda SKF som ett exempel (länk). Deras försäljning steg med 16,3 procent första kvartalet, av detta  var 14,9 procent valutaeffekter. Försäljningen steg alltså, när kunderna kom in en butik där priset var ned nästan 15 procent, med, knappt 1,5 procent. Imponerar det? Är det ens en verklig ökning? För vad skulle hända om SKF fick höja priset 15-20 procent? Problemet som särskilt svenska industri- och råvarubolag nu står inför är att det kan komma att krypa fram att deras egen tillväxt och kostnadsförbättring i själva verket inte är så stor. Om q4 blev en lättnad för att vinsterna kom (även om de byggts upp av faktorer utanför bolagen), så kan q1 komma att handla om insikten att mindre än vi trott hänt i själva bolagen. Volvo är ett bra exempel, där jag trots en viss förkärlek för bolaget, gått ur aktien. Sandvik är ett tredje. Alla med i tävlingen. Det är även SSAB. Där gjorde ju vi en framgångsrik rapportspekulation förra kvartalet, som vi dessutom hade den goda smaken att stänga dagen före den svaga rapporten. Det går inte att utesluta en liknande kortsiktig uppgång nästa vecka men jag är av de skäl som här angetts mer försiktig den här gången. Det kan bli så att mer fokus ligger på överutbudet av stål och mindre på att dollarn stärkts. Klokt i så fall. SSAB har dessutom en mer balanserad valutaportfölj en man skulle kunna tro.

Dollarn påverkar även bolag som Vitrolife, Orexo, Elekta, Meda, Aerocrine, Karo Bio och Cellavision. Alla aktuella i tävlingen. Just bolag inom life science tenderar att ha en ganska häftig valutaexponering. Det beror på att de ofta, av kvalitets- och forskningsskäl, koncentrerar sin produktion medan produkterna och framför allt åkommorna de ska avhjälpa är globala. I de här bolagen är det därför extra viktigt att i de här bolagen vara noga med vad som är riktig tillväxt och vad som är valuta. Nu är jag, som ägare, partisk när det gäller Vitrolife och Cellavision men en sak jag gillar i de här bolagen är att de har en otvivelaktig organisk tillväxt och marginalförbättring i botten. I den situationen kan en starkare dollar bli en bra hävstång. Meda känns lite liknande. I Elekta kan valutan istället dölja underliggande problem, som i fallet SKF ovan. Direkt farligt kan det vara att tolka in för mycket i bolag som har tunga utmaningar (och förhoppningsvis möjligheter) som Aerocrine, Orexo och Karo Bio. Risken är att man börjar skriva om, det efterlängtade, brytet och läsa in att det har inträffat på helt felaktiga grunder. Besvikelsen blir då stor när dollarn går åt andra hållet. Här är det extra viktigt att istället titta på exempelvis sålda enheter.

I själva tävlingen är avstånden just nu rejäla med Rockräven i en imponerande ledning. Det blir spännande att se om rapporterna kan stöka om.




Får mothugg om långräntor

Hamnade i ännu en diskussion på Shareville (länk) om räntor - är det någon som är förvånad :)

Argumentet var, ungefär, att vi nu är på väg in i en ny recession, eftersom korta räntor är högre än långa (inget dåligt argument i och för sig - men det brukar snarare vara när man kommer ur en högkonjunktur är mitt korta svar). Hur som helst fick jag den här härliga länken till en sida med statistik bland annat om sambandet börs och räntor som jag gärna delar med mig av.

Mitt svar i diskussionen var:

Most interesting reading :) My thoughts:
  1. The best indicator of central bank action currently is 5y5y inflation forecast take a look at this curve http://research.stlouisfed.org/fred2/graph/?g=18ew To me this clearly indicates a) American QE have worked wonders and the US has no expectation problem b) FED will intervene when the forecast reaches 2,5 percent and c) lower oilprices and stronger dollar have postponed this shift. But unless this factors continue in trend, other trends will keep inflation expectations rising and long rates will rise regardless.
  2. I agree the gap in long rates (and the correlated currency war) will have a large impact on the equation but if the Eurozone reacts similarly to the US when QE continues to kick in long rates will increase. There are signs of improvement in i.e. Germany, Spain, Portugal (what about Finland?). So I rather see an upward preassure from abroad (after a long time of holding the US interest rates back). But, ok, there is some sort of balance here, because the effect of the strong dollar is perhaps to visible for FED to ignore. On the other hand, ECB seems to have the better argument in a discussion on who needs the inflationary support right now. 
  3. So to me american long rates have an underlying upward trend (I think Nordea is about right when they believe 10-year will reach 2,20 reasonable soon and pass 3 in the latter part of 2016). This will not only be induced by FED-action but also will happened regardless.
  4. I don’t see oil passing $80 any time soon, rather the supply glut will persist according to nearly every source I read, including IEA. With Shell buying BG there seems to be a new phase in the development but, my guess, where looking a few years in to the future before prices really pick up. In the last issue of Economist one article showed that even though new drill holes in shale oil is down drastically, most producers are still making money and US is actually still increasing its output.
  5. I know Germany (and Finland?) is putting a lot of preassure on structural reform. And a point can be made from the Japanese experience. On the other hand, why in the short run should QE work worse just because there are ineffeciencies in the economy? Sure problem will reignite in Greece, France and Italy but I’m not sure this will hinder inflation expectations from rising (perhaps the opposite as the message is, “when in money problem, just push the print-button”. To me the problem is – are Germany prepared to devalue it’s large savings? In effect lowering export prices on old sales. This is what has happened to Japan and it is easy to understand why the germans don’t like this. But, if QE runs, will it effect anybody but the german savers?
  6. I am actually short American bonds right now (check my portfolio). Except the arguments in this answer I also see the risk of a bond bubble.
Best regards
Gottodix

lördag 18 april 2015

En ny marknad (och ett bolag) Graham skulle ha gillat

Vi har ett case som är "Återhämtning i den europeiska finansmarknaden". Just nu är Deutsche Bank innehavet men framtiden tillhör bolag som Intrum Justitia.

Det är alltid mörkast före gryningen heter det ju. Obligationsmarknaden har i och för sig inte ens gått och lagt sig ännu men det är många, jag med, som tror att festen nu är inne på de där småtimmarna när någon borde ha haft eftertanken att plocka undan alkoholen. Så blir det inte istället ger ännu lägre korträntor kanske en sista kick i festandet i vår. Min gissning är att den länge omtalade obligationsbubblan faktiskt spricker men visst skulle luften kunna pysa ut också. Det här beskrivs t.ex. av FT i den här artikeln "Global fund managers warn of a bond bubble" (länk) och på Market Watch i den här artikeln "Bond crash dead ahead: tick, tick ... boom!" (länk). Oavsett kraften i förändringen så lär långräntorna stiga och marknaden kommer då vara upptagen med att fundera på vad det betyder. Som i alla omställningar efter en kris pågår dock även något annat.

Källa: Bloomberg
Det är lätt att se den ytliga förändringen av de ökade regleringarna av finanssektorn. Bankerna rensar och krymper sina balansräkningar. GE säljer GE Capital, Deutsche Bank säljer (nog) Postbank, RBS säljer, ja nästan, hela banken och överallt diskuteras förenklingar och avgränsningar. Nåja inte riktigt överallt. Kina är i fasen att utveckla universalbanker och här hemma undviker,  som vanligt, myndigheterna skickligt regeltillämpning som faktiskt förändrar storbankerna. Men trenden går inte att ta miste på. I det stora är dock trenden massiv. Det första som då händer är att de delar av balansräkningen som bankerna knuffar ut ska ta vägen någonstans. Det här är den internationella skuggbankstrenden kommer in - se t.ex. den här artikeln på Bloomberg Quicktale "Shadow Banking" (länk) .

Över hela jorden ploppar de upp nya företag som förmedlar de kapital marknaden behöver men som inte täcks av eller i vissa fall t.o.m. utnyttjar bankernas strikta regelverk. Ett exempel här hemma är Hoist, som skickligt utnyttjar insättningsgarantin. Lending Club är ett spännande internationellt exempel som även inkluderar social trading och digitalisering i affärsidén. Bankerna avskyr förstås att se sina kassakor slaktas men myndigheterna är inte riktigt så negativa till det här som man skulle kunna tro. Ekonomin behöver sina smörjmedel. Småföretag behöver kunna ta knasiga risker. Skärpta amorteringskrav kräver ventiler som hjälper de i störst behov av finansiering att kringgå reglerna annars blir unga utan boende och gamla tvingas flytta när pensionen är låg och förmögenheten sitter i huset. De myndigheterna inte vill, efter 2008, är att stå för den risk som de här bubbliga delarna av ekonomin skapar. Därför är det bara oroliga för skuggbanker om de blir en systemrisk, dvs. blir för lika vanliga banker. Lösningen är att kräva att reglera så att de snabbt tvingas lyfta av risk ur sin balansräkning när det uppstår problem. Problemlån trycks därför vidare ut ur finanssystemet.

Källa: Economist
En speciell aspekt av det här är att bankernas historiska roll som market makers. Med det avses att banker fungerar som detaljister för investeringar. Den mest kända kedjan är börsen, som är grossist, där aktier säljs via mäklare på banker, som är detaljister. Det fungerar dock i stort sett likadant för alla typer av värdepapper. En klassisk strategi för en bank att tjäna pengar är att justera lagren av värdepapper för att kunna sälja till vidare till bästa pris. Banken tar en risk i sin balansräkning för att invänta rätt pris. Ibland blir det rena avarter av det här som alla de karteller som avslöjats runt om i världen (utom Sverige). Ibland kan det bli investeringstillfällen som när banken överlevt med stöd av staten och sitter på avskrivna tillgångar som går att få ut mer värde av. För det mesta är det dock en vardag, där ett överflöd av likviditet på alla marknader slussas runt. När bankerna inte längre kan förse marknaden med det överflödet kan det hända att pengarna fastnar i balansräkningarna på mer trögrörliga fonder och andra tillgångsförvaltare. Economist skriver om det här i artikeln Liquidity in markets - Frozen (länk).

Ok, problemlån och svårbedömda affärer trycks ut ur finanssystemet och likviditeten minskar. Så långt är det avsedda effekter med regleringarna med syftet att sänka risken i bankerna. Frågan är, var tar risken och affärerna vägen? En bra gissning är framväxten av en ny grupp detaljister i risk och då särskilt mer problematisk risk. Proffs på att köpa, förbättra och sälja kreditportföljer.

Intrum Justitia har den här inriktningen. Det är lätt att se en framtid där det, även efter finanskrisen, finns ett flöde av dåliga krediter som inte längre får ligga i andra balansräkningar och en efterfrågan på likviditet som inte blir tillgodosedd av mer restriktiva banker. Ännu så länge har det här inte riktigt slagit igenom i priset på kreditportföljer men vi har ju som sagt, kanske, en obligationsbubbla. Min gissning är att hur landskapet än ser ut när gryningen nalkas och det blir tid att städa efter festen, lär Intrum tillhöra köparna.

Men undrar någon - jag sålde ju våra Intrum för någon månad sedan och har lagt finansdelen av portföljen i Deutsche Bank? Ja, en sak i taget. Först ska bankerna städas. Fast vore jag en långsiktig värdeinvesterare hade jag inte krånglat till det utan helt enkelt lagt in Intrum Justitia med en gång, till rätt pris förstås.  För vad kunde passa Benjamin Graham och hans defensiva investerare bättre än ett bolag med stark balansräkning, tillväxt i vinst och utdelning som, genom sin kreditkunskap, har en moat i en nisch som hör framtiden till och där staten tvingar in kunderna?

Ratosköpet, så resonerade jag

Jag tänkte lite annorlunda när jag köpte Ratos i morse. Exempelvis struntade jag nästan i bolagsanalysen av innehaven. Rätt eller fel? Hur som helst här är några rader om hur jag gick till väga.

Jag jobbar med en strategi där jag väljer investeringar uppifrån och ned. Det är beskrivet bland annat i "Så tänker jag kring strategi" (länkat). En annan viktig del är metoden för att fatta beslut. Jag försöker att inte ha utgångspunkten att "jag har räknat ut" eller "jag tror att". Självklart vill jag ha min prägel på investeringarna men jag gör så gott jag kan för att lägga tiden på rätt saker och ta till mig andras kloka tankar.

Ratosköpet är ett exempel. Jag vet vad jag letade efter: Så jag det var en hel del egen faktakontroll jag faktiskt struntade i när Affärsvärlden gjorde jobbet med analysen av aktie och bolag och ledningens styrkor och svagheter varit synliga för allmänt beskådande länge. 

Bolag och ledning  

Ratos innehav - jag återkommer till färgerna
Ratos är en riskkapitalist som äger bolag under 5-10 år i hopp om att förädla dem och sedan sälja vidare till andra. Just nu är det 18 innehav. Drygt sjuttio procent av försäljningen går till Norden och 90 procent stannar i Europa. Produkterna är allt från biografer till kompositmaterial till vindkraftverk (tänk teambuilding på den firmafesten). Historiskt har det gått fantastiskt, fram till finanskrisen och under förre VD:n bör kanske tilläggas. Men ändå, genomsnittlig årlig avkastning på 24 procent på investerat kapital, skäms inte för sig. Det finns också en ganska tight affärsmodell för vad Ratos ska köpa - bra (gärna ledande), nischade och inte för stora nordiska bolag med bra ledning. Ratos tillför kapital och erfarenhet för att växa. Känns det igen? Ja, det är värdeinvestering á la Buffet eller Wallenbergarna men med hävstång och planeringshorisont som riskkapitalisterna. Alltihop är bra men aningen konsultigt beskrivet på Ratos senaste kapitalmarknadsdag (länkat). Ett stort plus är den föredömligt öppna kommunikationen om innehaven, inklusive trafikljus för att ange vilka som går bra, ok respektive dåligt. Jag kämpar med stor möda för att följa många mindre bolag, så det här förtjänar beröm. 
Värde (Ratos andel), omsättning och EBIT i SEK

Den större  poängen är den här - det finns en genomtänkt, begriplig och vettig tanke om investeringarna. Ledningen under Susanne Campbell har dock saknat den där "magic touch" som är så viktig för toppinvesterare. Eller vad sägs om att 2013 investera upp sig, som största innehav, i oljeservice.  Fler gjorde förstås det misstaget men man kan väl säga så här. Det vore väl bra om nästa affär blev en framgång. Hur som helst - det här är ett seriöst gäng, så jag känner mig trygg att gå vidare. 

Aktien

Affärsvärlden skriver om Ratos i senaste numret. Om du har tidningen kan du läsa "Ratos mycket mer än Aibel" (länkad). Jag ska inte dissa en av mina favorittidningar och dess duktiga journalister för mycket. Men lite kan jag inte låta bli. Artikeln är 6527 tecken lång. De första 5532 tecknen ägnas information som ligger i Ratos ovan länkade presentation från kapitalmarknadsdagen. Därefter kommer några korta slutord och den icke-motiverade slutsatsen att aktien nog är värd 90 kronor. Kanske lite ett inlägg  i frågan om modern journalistik, bloggen och allt det där, som man kan läsa mer om t.ex. i det här inlägget - "Affärsvärlden blundar för sin egen roll i twitterflödet och bloggflocken" (länk).

Några saker går ändå att ta med sig som att EV/EBITDA ligger på 14 och att tidningen trots allt har betat sig igenom innehaven och inte ser några riktiga trampminor men väl några som är redo för försäljning. [tillägg 18/4: jag ser inte riktigt var AFV fått sina data ifrån - börsdata.se har p/e 17 på 2014 års siffror]. Afv konstaterar bl.a. om försäljning att "Närmast till hands lär vin- och spritbolaget Arcus-gruppen, rörsystemsbolaget GS Hydro eller bioverksamheten Nordic Cinema Group ligga." Det är ändå en vis kvalitetskontroll att bolaget passerat AFV. 

Jag nöjer mig med det, tills vidare. När jag fördjupar mig blir det dels med en s.k. "sum of parts"-värdering där man lägger ihop värdet på alla innehaven exempelvis beräknat med kassaflöden. Jag är också nyfiken på vad en realistisk prognos för försäljning och marginaler är samt hur hävstången ser ut framöver. För i grunden är Ratos ett bra exempel på bolag som ska prissättas utifrån avkastning på eget kapital. Jag gillar ju modellen. P/E= (P/b)/(E/b), dvs att fundera på p/e-tal genom att titta på hur högt bokfört värde avkastar i förhållande till avkastningen på det egna kapitalet. Ungefär "hur många års avkastning på en viss nivå krävs för att försvara priset" och är det rimligt att betala det för det här bolaget? Men jag väntar med det tills vidare, köper AFV:s resonemang och fattar beslutet på en annan grund.

Ligger Ratos rätt i makro och val av affärscase?

Min beskrivning av case och trend i bolagen
Det känns väl rätt rimligt att de senaste årens tråkiga resa bland annat beror på att bolaget grovt missade vart ekonomin var på väg. Oljan var den verkliga genomklappningen. Faktum är att det är svårt att hitta en bransch som har haft mer motvind och strukturproblem än oljeservice. Så när jag tittar på Ratos är det min första ansats. Är de skickliga riskkapitalisterna inne i rätt branscher och rätt makro, så ordnar det nog resten. Vad sysslar då Ratos bolag med? Min beskrivning av vilket case de är aktiva i och hur trenden i deras nisch ser ut finns i tabellen ovan.


I bilden ovan har jag sedan, i god ekonomstil, ställt upp bolagen i en fyrfältare utifrån min bedömning av hur starka casen är och vilka bolag som har mot- eller medvind. Trafikljusen är Ratos egen bedömning. Jag baserar min hårda bedömning av oljeservice bland annat på det jag läst i WSJ, FT och Economist. Den allmänna bedömningen verkar vara att det investerades alldeles för mycket i oljeservice under de goda åren och att det lär dröja innan branschen kan glädjas åt att oljepriset nu har bottnat. Orsaken är nämligen att oljebolagen drar ned på investeringarna. Så överutbud och lägre efterfrågan under flera år är det vi tittar på. Nordsjön är snarare värre drabbat än andra delar. Då tror inte jag att det hjälper att Aibel främst sköter underhåll åt befintliga installationer. Det kommer komma in överkapacitet och prisspress även där (någonstans ska ju de andra skicka in sina resurser. Jötul byggde på att konsumenter skulle efterfråga energisparande och möjligen mysiga braskaminer. Med riktigt låga energipriser känns den marknaden död.

Nebula driftar molntjänster. Det är förstås ett starkt case att vara i men jag tror prispressen kan växa, dels när fler etablerar sig, dels för att det är svårt att föra över löneökningar till pris mot slutkund i en lågräntemiljö. Övriga bolag där jag ser starka case men olika grad av motvind är de som är inriktade mot specialprodukter inom industri och energi. Här finns förvisso en stor potential men det går inte att blunda för att investeringar, särskilt utanför det som ger direkt avkastning mot slutkund, fortfarande är på historiskt låga nivåer. 

Inwido har bra produkter men det känns mer som en kassako än ett tillväxtbolag. HL Display är i en svår nisch, butikseffektivisering, handlare är duktiga affärsmän och det är svårt att bygga upp en långsiktig egen nisch. Det finns lite Apple-effekt över den branschen, blir något tillräckligt bra kommer en stor kille och snor det. Men visst digitalisering av handeln, helst tillsammans med varumärken och mobila betalningar det är förstås intressant. Hafa ligger mitt emellan timglaskonsumtionen, varken billigt eller riktig premium. Någon stark e-handelsprodukt har de inte heller. Ett liknande dilemma har biograferna. En kassako som dock får det allt svårare.

Arcus stod och vägde hur starkt jag skulle tycka caset är. Varumärken är inte dumt och det är en bra portfölj Arcus har. Därtill ligger bolaget rätt om konsumtionen lyfter och kan nog hålla emot lite (till en början) om den viker. Bioline är ett Cellavision för forskning och kvalitetssäkring. Det är ännu ett exempel på digitalisering av specialprocesser. Stark nisch där det går att tjäna mycket pengar. Diab är inte lika inriktat på enbart bygg som en del andra innehav. Kompositmaterial finns i lite av varje. Kravet är mest att det ska vara stora konstruktioner. Euromaint ska nog kunna plocka kontrakt när järnvägarna renoveras. KVD, går bra men sitter på en riktig framtidsprodukt. Tjänsternas internet är det stora samtalsämnet i USA, hit hör KVD. Bisnode kunde ha hamnat i rutan med svare case. Beslutsstöd går allmänt väldigt bra men är egentligen inte så unika produkter.
Nu var ju det här min genomgång och var och en får själv bedöma hur vettig den var (en variant på en bcg-matris). Jag gjorde den dock avsiktligt utan att snegla på trafikljus eller avkastningstal. Jag ville få in min bedömning och sedan jämföra. Resultat et är lugnande. Nedre vänstra hörnet är de dåliga bolagen. Här ligger förvisso en hel del försäljning, som väntat är marginalerna dåliga. Notera dock att värdet på bolagen är lågt. Problemen är alltså någorlunda inprisade. Det gäller särskilt Aibel. Jag går inte så långt att jag tror att det är crisatunity men numera är det inte heller något stort problem. Som väntat återfinns de högsta marginalerna i gruppen starka case med begynnande motvind. Här är jag mer positiv än negativ. Investeringarna kommer nog så småningom igång igen. Med den tunga exponeringen mot hemmaplan och kringliggande länder ger det goda förutsättningar. När det gäller kassakossorna i nedre högre rutan är de lite för högt värderade tycker jag. Det vore ok om det var bolag som växer men lite har nog den allmänna jakten på avkastning synts även här. De gynnas dock av bättre konsumtion, så jag ser nog snarare uppsida en nedsida. De bästa bolagen har värderingar som sprungit ifrån försäljning och marginaler något. Däremot är jag nöjd med att det som går bäst ligger tyngst viktat i modellen. Sedan kan det här nog vara bolag som påverkas av sämre tider.

Avslutning

Baserat på ovanstående känner jag mig ganska trygg. Jag gillade Ratos har de bolag de har. Det känns rätt i tiden, när först konsumtion och senare investeringar kommer igång men räntehöjningar är en bit fram (i Sverige). Fördelningen inom Ratos kände också ganska bra. Det är den där oljeservicen som krånglar. Jag ser fram emot att fördjupa mig mer framöver.
  

fredag 17 april 2015

Köper Ratos och liten komplettering i Vitrolife

Jakten har varit inriktad på svenska kassaflöden ett tag. Valet föll på Ratos.

Jag har letat efter ett bolag med intäkter i Sverige, norden och Europa. I den ordningen. Helst med inriktning mot konsumtion och mina prioriterade case. Ratos uppfyller hyggligt detta, även om exempelvis Aibel inte imponerat. Hur som helst är bolagen i stort sett välskötta och jag har förtroende för ledningen. När Usa för ett år sedan, ekonomiskt, var i en liknande fas som vi är nu, klättrade värderingarna på deras småbolag. Vi får väl se om den tanken fungerar här. Hur som helst har jag stöd av en second opinion från Afv. Det ger trygghet i beslutet.

Jag har gjort en liten genomgång av Ratos men den får jag återkomma till när jag inte skriver från mobilen :)

Sedan har jag fortsatt komplettera i Vitrolife.

torsdag 16 april 2015

2nd opinion testar min makrobedömning

Den största risken i mina investeringar är jag själv, så en andra åsikt är a och o. Riksgäldens Finansdag gav det tillfället för min makrobedömning. Här är resultatet.


Den här konferensen blev nästan som att få provet rättat (länk till min investeringsinriktning q1). På morgonen hade David Vestin och Heidi Elmer genomgång av Riksbankens teori och praktik när de sätter räntan, hur de tänker sig att transmissionsmekanismerna ska höja inflationen och förbättra ekonomin samt om det finns något som tyder på att det fungerar. Därefter gav Annika Winsth sin och Nordeas syn på ekonomin just nu. Slutligen gav Max Elger, statssekreterare på finasdepartmentet, regeringens bild av ekonomin. Trevligt nog var strukturen alla tre höll nästan identisk med den jag brukar använda, så det var bara att bocka och kolla vad experterna tycker och tänker.

Reslutatet blev så här:
  • Teorimodellen, som styr beslut och makrobedömning, är åtminstone i det enkla sammanhang en konferens ger att nivå och balans på utbuds- och efterfrågesida kopplas samman via finansmarknaden [samma som jag använder med samma indikatorer, skolboken funkar!]
  • Riksbanken är fast besluten att, ovasett, den reala ekonomin höja inflationsförväntningarna, dvs oavsett om tillgångsbubblor bildas men det tror de inte är fallet just nu [stämmer med min bedömning]
  • Ett av de viktigaste måtten (som jag också använder) på förväntningar är 5-årsräntan om 5 år. Räntesänkningen och kvantitativa lättnader (om än små) har höjt den under våren [en av de viktigaste poängerna i min analys och ett av skälen att jag tror globala långräntor är på väg upp]
  • Det finns utrymme för (Riksbanken) och det kommer användas (Nordea) för lägre räntor och utökade kvantitativa lättnader under våren [inte riktigt vad jag bedömt, kronan kan alltså pressas mer på kort sikt]
  • Nordea gissar på amerikanska långräntor (10 år) på kort sikt mot 2,20 och på lite längre (slutet av 2016) över 3 procent [samma som jag men långsammare]
  • Nordea gissar på att dollar och euro möts vid nio kronor men först mot slutet av nästa år [samma som jag men långsammare]
  • Amerikansk svaghet q1 var en tillfällighet enligt Nordea [jag har inte riktigt vågat gissa i den frågan men jag gissade åtminstone vad Nordea skulle gissa :) ]
  • Eu visar klara tecken på ett lyft om än från väldigt låga nivåer [nja, det har jag skrivit om men även att marknaden gått före, på konferensen var budskapet bättre läge än jag bedömt]
  • Kina kommer fortsätta öka sitt nettobidrag till världsekonomin, eftersom det nu är en stor ekonomi som växer långsammare  [hoppsan, det hade jag inte tänkt på]
  • Usa drar, Eu går mindre dåligt och Kina mjuklandar medan det ser svårt ut på tillväxtmarknader  [stämmer med min bedömning]
  • Svensk realekonomi ser toppen ut, inte minst konsumtion [nja, det är exakt det jag skrivit om men det här var nutid jag har pratat om nära framtid, kanske har tåget åkt utan mig]
  • Fortsatt låga råvarupriser trycker på inflation men gynnar ekonomin [stämmer med min bedömning]
  • Superkonjunkturen som man jämför med före 2008 ger för höga produktivitetsförväntningar [stämmer med min bedömning, viktig fråga som det skrivits för lite om]
Så totalt sett rätt bra träffbild (glöm inte att jag säkert har en"confirmation bias). Kanske inte så konstigt ändå, eftersom jag för det mesta går på det jag läser. Poängen för mig är mer att förstå vad som är med i priset än att överlista marknaden. Viktigast känns det att jag nog, trots allt simmar medströms med även proffsens makrobedömningar. Det verkar mer vara en fråga om en tajmimg exempelvis med placeringen i blankade amerikanska statspapper (Barclays).

Kliver ur Volvo

Jag sålde precis vårt innehav i Volvo, som jag tidigare annonserat var på gång. Några ord om varför.

Jag har tidigare skrivit om att ett Volvo som normaliseras men inte förbättras är värt knappa hundralappen. Bland annat gick jag grundligt igenom bolaget i oktober  (ska länka kolla under etiketter). Det inkluderade artiklar om Volvos branscher och geografier, läsa och lyssna igenom Volvos egen kommukikation och andras tankar samt räkna igenom andras prognoser och därefter efter förmåga göra egna. En detalj i det sammanhanget är att redan då var, som jag skrev om, den kartell Di  senare "avslöjade" bolaget var indragen i känd. 

Slutsatsen från den grundliga genomgången var atr ett Volvo som når genomsnittliga marginaler utifrån sin produktmix och kan sälja som något av de bättre åren efter finanskrisen borde kunna ligga på 95-100 kronor, som flera analytiker också angav. 

Nu är vi där och förbi det. Kartellen växer till ett allt större problem både i böter och för att den ger fel bild av historiska marginaler. Diskussionen om hur Volvo klarar sig i livet efter superkonjunkturen har tystnat, besparingarna tickar på och det kommer nog någon strukturaffär men knappast det där lyftet och till det har verkstad allmänt värderata upp lite fort. Eller så här - det säger något när en aktie stiger på ryktet att Vd:n ska få sparken.

Enligt principen att kliva av när jag inte vet vad jag skulle göra om aktien rörde sig drastiskt väljer dock att tacka för mig. För den här gången kanske jag ska tillägga. För det är i grunden ett av våra allra bästa bolag. 

Mina gissningar om aktien på kort sikt är rätt neutrala. Följer börsen, kanske.

onsdag 15 april 2015

Första rapporterna pekar på korrektion nedåt

De första rapporterna bekräftar makrosignalerna, tyvärr. Nu närmar sig nog den där korrektionen på börsen.

Sällan har kopplingen mellan makro och aktier varit så tydlig som just nu. Sämre amerikanska jobbdata (länk) häromveckan och igår sänkt konsumentförtroende igår. Det syntes direkt i rapporten från Johnson & Johnson, där framför allt utsikterna framåt var en besvikelse. Liknande signaler kom ju BMW i deras bokslut förra månaden. I det fallet var det Kina som svajade, nu på morgonen kom nya svaga bnp-data därifrån (länk till Economist före siffran kom). Min slutsats är att den resan nu kommit till stationen där staten griper in. Framför allt tror jag Kina kommer kliva in i valutakriget med allt det innebär.

Indonesien går däremot som tåget, det är låga råvarupriser och inte alltför hög amerikansk ränta som driver på.  Temat råvarupriser är för övrigt det som splittrar bilden av bankerna i Usa. 

JP Morgan hade ett starkt q1 hjälpta av lägre strulkostnader från finanskrisen  (både avskrivningar och böter) men även av en normaliserad ekonomi. Ett steg i den normalisering av avkastning på eget kapital som norden redan gått igenom och som jag satsat på i Deutsche Bank.  För Wells Fargo gick det sämre, här syns nämligen kostnader för oljeindustrins debacle. 

Oljeindustrin har å andra sidan helt bytt fot och nu handlar varenda artikel om att priset bottnat och frågan om vem som tar vem i den konsolidering som verkar vara på gång. Ett nytt par är ju annars Nokia och Alcatel Lucent. För den affären kan det vara en välkommen blip att Intel nu tjänar grovt med pengar på nischen som kallas sakernas internet (länk till Ft.com)). Det framgick i deras i övrigt lite platta rapport. För även här var nämligen makro svävande över siffrorna. Den starka dollarn höll nämligen nere vinsten.

Så, in alles, de svaga signalerna i makron och framför allt valutakriget är faktiskt synligt i de första rapporterna. Slutsatsen, just den här morgonen, var att det var några blippar till som talar för en sättning på marknaden.

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam