Rekordresultat kvartal 1

Avkastning från oktober 2012, innan det låg pengarna i en indexfond

Familjens ekonomi går utmärkt, dopad som den är av de låga räntorna. Första kvartalet bjöd även på ett rekordresultat för portföljen. Förklaringen kanske stavas "t u r"  men faktum är att de tre senaste åren har portföljen slagit index två månader av tre. 

Portföljens resultatet hade räckt till en förstaplats bland Sverigefonder de senaste tre åren. Samtidigt har vi hela perioden haft lägre volatilitet än börsen (länk). Det senaste kvartalet blev det ett litet glädjeskutt. Knappt 19 procent upp blev resultatet eller i pengar 220 tusen kronor. Vi har alltid 10-15 aktier i portföljen, varav några investmentbolag. Det går absolut att hävda att det finns en dold risk i vår portfölj jämfört med de stora förvaltarna. Med ett begränsat antal innehav ökar förstås risken för att en genomklappning i något innehav sänker hela avkastningen markant. Det har vi sluppit. Därtill har vi prickat några vinnare, som Vitrolife, Danske Bank (nu såld) och Cellavision. Så man ska inte underskatta turens betydelse.

Däremot ingår inte den hävstång som många större förvaltare använder för att höja avkastningen i vårt resultat. Det blir lite kaka på kaka att räkna avkastning på kapitalet inklusive belåning. Jag tror de flesta tänker på vilken avkastning tillgångarna har gett när de ser en fondkurva, inte på att förvaltaren höjer avkastningen på eget kapital genom att belåna innehaven. Det kan vara rationellt, om förvaltaren lånar till lägre kostnad än spararen men det är ett tveksamt mått på resultat. Det är exempelvis aningen bedrägligt när Såfa i PPM (soffliggarfonden) säger sig överträffa index när resultatet räknas på en hävstång på 1,5 (länk). Just den fonden har också en överraskande smal inriktning med tung viktning mot USA. Så är det för övrigt ofta - under ytan är det även för de stora fonderna enskilda innehav som driver resultatet. Skagen viktade tungt mot Samsung, för att ta ett exempel, de lyfte länge och har tyngt därefter. I snitt landar fonderna dock i längden ungefär sin avgift under index, vilket diagrammet ovan visar. Det är också resultatet av forskning (länk).

För övrigt kan man ju fundera kring hur en fond som slumpat in det resultat vi har haft skulle ha marknadsförts. Ska vi gissa att de hade slagit på stora trumman och höjt avgiften? Vad är det som säger att fonder inte styrs lika mycket av tur och otur som en privatsparares portfölj? Min försiktiga slutsats, efter tre år, är att vi åtminstone inte behöver känna att det är ett misstag att sköta sparandet själva istället för att överlåta det på andra.

Slutligen några rader om vårt operativa resultat. En stor styrka är att vi efter att det löpande är betalt har 60 procent av lönen kvar. Det innebär att vi nu klarar om någon av oss skulle bli sjuk eller tvingas söka nytt jobb. Affärsmodellens envisa gnetande håller stilen. De matkostnader som anges är knäppt låga (men exklusive luncher) och en effekt av god planering. Så här långt har vi varit försiktiga med de långsiktiga sparandet och istället förstärkt bufferten. Vi ser dock inget skäl att vi inte skulle klara årets mål för det långsiktiga sparandet men det skulle ju inte göra något om börsen lugnade sig något, så det blev tillfälle för nya insättningar.