I snitt slår apan indexfonden

Det cirkulerar en del märkliga antaganden om investeringar. Ett är att indexfonder är det bästa, eftersom de presterar som index. Det är både fel och konstigt resonerat. Lyckligtvis spelar det ingen roll.

En trevlig del av bloggosfären är ambitiösa personer, som lägger kraft på att höja människors baskunskaper. En verklig missionär inom detta område är Rikatillsammans (länk till den här kommenterade artikeln). Det är bara att bocka och buga för de goda intentionerna och de seriösa och som det verkar kloka genomförandet.

I sitt senaste inlägg menar han att indexfonder är bättre än att äga aktier eller aktivt förvaltade fonder. Han menar också att det finns forskningsstöd för detta. Slutsatsen är rådet att investera i indexfonder. Det är inget jag motsätter mig. Tvärtom, det är ett bra råd.

Den här bloggen är ju dock lite mer nördigt intresserad av investeringar. Så jag vill ändå kommentera själva grundfrågan. Kommer indexfonder att slå alla andra typer av investeringar och är det olämpligt för privatpersoner att direktäga aktier. Nej, är svaret på båda frågorna.

Mer korrekt är att det forskningen framför allt visar är att i medel och över tid presterar alla grupper ungefär som snittet. Det vill säga det finns ingen hel grupp som stadigvarande överpresterar på börsen och det finns inte heller något stöd för att historisk avkastning ger vägledning om framtida avkastning. Det verkar stämma, exempelvis har jag tidigare kommenterat det roliga faktum att stjärnor i Morningstar inte ger någon vägledning om framtida avkastning (länk till Ekonomistas). Notera att Harry Flam som skrivit artikeln inte påstår att det är bättre att välja en viss typ av fond, utan helt enkelt att det inte spelar någon roll. Rikatillsammans citerar den effektiva marknadshypotesen och dess fader Eugene Fama. En annan nobelpristagare Joesph Stiglitz skrev på sjuttiotalet nedanstående, som fortfarande håller (länk till artikel om priset på information).

”Those empircal tests of the weak version ”efficient market hypothesis” which shows there are no gains to be made from looking at current prices and the past performance of the security provide support for our model, which assumes uninformed traders have rational expectations. But contrary to strong versions of the efficient market hypothesis, prices do not fully reflect all available information, in particular, that of the informed; the informed do a better job in allocating their portfolio than the uninformed.”

Med andra ord man får betalt för den information man samlar in och priset på marknaden återspeglar bara det genomsnittliga priset av den kända informationen. På en välfungerande marknad kommer fondförvaltare ta ut ungefär ett pris som motsvarar ett rimligt avkastningskrav på den information de samlar in. Gissningsvis agerar fonder snarare i det som kallas monopolistisk konkurrens, dvs. de kan omge sig själva med en viss men inte obegränsad egen prissättning baserat på sin egen av andra upplevda förmåga. Det är alltså rimligare att anta att alla fonder, som köps till rätt pris, på gruppnivå kommer att avkasta ungefär lika mycket. I annat fall skulle ju alla kunna sluta samla in information och luta sig tillbaka i sina indexfonder.

En annan betydande invändning, som jag sparar, är att teorin om den effektiva marknaden fått en hel del mycket rimlig kritik. Jag har skrivit om det tidigare bland annat här (länk till inlägg om värdeinvesteringar, där finns även länkar till källor). I korthet kan man konstatera att exempelvis begränsade lånemöjligheter, mänskliga beteenden och spelteori visat att på kort och medellång sikt är inte antagandet helt självklart.

Men ok, det måste väl åtminstone vara fel för en enskild och oinformerad person att äga aktier? Nej, teoretiskt kan en person som köper och behåller aktier löpande prestera precis lika bra som en indexfond. Möjligen bättre, eftersom den passive privatpersonen inte får några kostnader för omplaceringar eller förvaltningsavgifter, vilket indexfonden har. Ett lysande exempel på det här är Aktienovisens initiativ att veckospara i aktier, som flera redan hakat på (länk). Spridningen både över tid och antal aktier kommer med lätthet överträffa vad som krävs för att slippa bära onödig risk. Med låga courtage blir det dessutom relativt billigt. Under alla omständigheter väsentligt billigare än indexfonder.

Ja, indexfonder kostar. Ganska mycket till och med. I år är Avanza Zero, enligt Morningstar, upp 18,3 procent. Inte så pjåkigt. Sixrx (börsen plus utdelningar) är dock upp någon tiondelar till. Mätt över fem år? Avanza Zero är upp 95,9 procent medan sixrx är upp 99,7 procent. Vad beror det här på? Allmänt är det tre faktorer. För det första tar många fonder ut en förvaltningsavgift (den är gratis på Avanza och Nordnet), för det andra finns transaktionskostnader för att löpande balansera om fonden och för det tredje uppstår en massa mikroförluster eftersom en fond som följer ett index alltid köpa alla aktier som går upp och sälja alla som går ned. För att förstå det sistnämnda. Antag en fond på en marknad med två aktier som båda kostar hundra kronor och där fonden alltid ska vara balanserad. Om aktierna går en krona åt var sitt håll måste fonden minska i den aktie som går ned till 99 kronor och öka i den som stiger till 101 kronor. Går aktierna sedan tillbaka till 100 kronor måste fonden öka i innehavet den sålde billigare och minska i den som ökade. En onödig kostnad. Fonderna minskar problemet genom att inte balansera sina innehav alltför ofta. [Andreas pekade på en viktig komplettering i sin kommentar nedan. Exemplet kräver in- och utflöden som hela tiden ändrar fondens storlek. När pengar ska in eller ut måste fonden köpa/sälja mer av det dyra och mindre av det billiga. En fond med konstanta innehav är som vilken apa som helst och följer förstås fördelningen i de aktier den köpt.]

Vad är det teoretiska optimala antalet uppdateringar för att minimera kostnaden? Just det, rebalansera aldrig. Men då kommer ju inte fonden att följa något index. Nej, det stämmer men ett index är bara en slumpmässig sammansättning aktier på en viss marknad. Den startar med antagandet att det är bättre att äga mer av de stora bolagen än av de små. Eller om det är geografiskt eller branschavgränsat - att någon del av ekonomin är felprissatt. Det finns det inte heller något stöd för (om man inte som jag tror att information har ett pris och att det finns beteendeaspekter på marknaden). Så den som väljer en indexfond och inte har någon särskild kärlek just till den linje som sixrx råkar skapa kan lika väl slumpmässigt köpa olika aktier, lägga dem i byrålådan och koppla av. Det är precis det Aktienovisen gör. Ja, i realiteten är det inte slumpmässigt förstås men enligt den effektiva marknadshypotesen utan pris för information blir det ändå effekten.


För övrigt finns det en ganska enkel och intuitiv förklaring till att alla i snitt presterar som snittet. Det följer av matematiken. Alla indexfonder kommer alltså, exklusive avgifter, prestera strax under index. Alla förvaltade fonder kommer att prestera strax över men avgifterna kommer att sänka dem under index. Privatspararna kommer därför rent matematiskt att prestera ungefär som index, annars skulle ju någon av de andra gruppernas genomsnitt stiga. Möjligen är den bästa gissningen att de presterar som indexfonderna men lite bättre. Indexfonderna helt utan information och har vissa unika kostnader. Privatpersoner kan skrapa ihop lite information och har låga egna kostnader.

Så den som inte tror att marknader kan vara ineffektiva eller att information har ett pris kan faktiskt köpa precis vad som helst. Det är dessutom ungefär det man gör när man köper en indexfond. Detta alltså skrivet av en person som med glädje rekommenderar just denna fondform. För varför inte. Om du kan välja vad som helst (med riskspridning), varför inte välja något billigt som antagligen inte drivs av skurkar. Just det, där har vi det, det sista argumentet. Poängen med indexfonder är normalt inte resultatet utan enkelheten och att en köpare med informationsundertag kan få en standardisering som möjliggör jämförelser utan öka kostnader. Det är det som är poängen med indexfonder - du vet vad du köper.

Slutligen - varför håller jag själv på med egna investeringar? För att jag tycker det är kul, för att slumpen och någorlunda vettiga marknader gör att jag är samma chimpans som alla andra och för att jag tror att jag får avkastning för den tid jag lägger ned. Säkert inte på den lite turliga nivå jag legat på men å andra sidan knappast noll heller.