Det som slår mig när jag läser kommentarerna är att ingen riktigt var beredd på det här. Alla experter drar slutsatsen att det ska ses som en tillfällig dipp. Det finns även data som stöder att motsvarande har hänt i tidigare återhämtningar. Därtill var det för all del en del mummel om kall vinter inför siffrorna. Det var dock även tydliga tecken att amerikanska konsumenter (konsumtionen förväntas stiga mer än 4 procent i år) har mer tillförsikt än på länge men att motsvarande inte gäller företagen (vinstprognoserna ligger lågt i amerikanska bolag).
Samtidigt läser jag i Der Spiegel om Spaniens begynnande återhämtning, i Dagens Industri om att svensk tillväxt ser bra ut (men saknar inflation) samt i snart sagt varje tidning om att Tyskland och Storbritannien går allt bättre. Möjligen är det så att trycket på dollarn nu behöver släppa lite. Det var ju det JP Morgan nyligen förutspådde. Samtidigt lär Europa inte finna sig i starkare valutor. Det vore att gå emot hela tanken med QE. En rimlig gissning, med visst stöd i det jag så här långt hunnit läsa, är att en tids valutakrig (särskilt när puckeln för Grekland ska passeras) följt av någorlunda synkroniserade stigande långräntor. För det tror jag fortfarande - the only way is up!
En lärdom av den här nyheten är att med mitt fokus på att följa nyhetsflödet blir förstås svagheten att det ibland faktiskt kommer riktiga överraskningar. Bra att tänka på den dag det verkligen svänger. En tröst är dock att, som det verkar, är vår portfölj tillräckligt väldiversifierad för att det ska bli lite gungorna och karusellen nästa vecka. Det vi inte klarar är en allmän konjunkturnedgång. Dit är det väl förhoppningvis långt.
SEBs chefsekonom uppger att ytterligare en månad med låg jobbtillväxt krävs för att påvisa en avtagande trend. Samtidigt nämns statistik från detaljhandeln vilken tyder på en försvagad amerikansk ekonomi - http://www.di.se/artiklar/2015/4/4/usa-med-svag-jobbsiffra/
SvaraRaderaHur går dina tankar kring Barclays för tillfället? Har du någon smärtgräns för när du säljer certifikatet eller ligger du i första hand kvar till typ september för att se vad som händer med räntan?
Jag ska fundera lite. Portföljen är (nog) rätt bra balanserad så länge världsekonomin och börserna mår bra. Det stora hotet för oss vore en nedgång i ekonomin (värst vore om det kom i den amerikanska). Sjunkande räntor, ökad böroro och svagare dollar skulle, om det låg kvar länge, slå mot i princip alla våra innehav. Sannolikt mer än index skulle påverkas. Det är ju bl.a. det motsatta krafterna som gjort att vår portfölj gått riktigt bra ett tag (vilket visar att man får akta sig för att bli kaxig).
RaderaFaktiskt alla ekonomer jag läst är försiktiga med att dra några slutsatser av jobbsiffran. Tvärtom är de alltjämt positiva och ser siffran lite som en udda händelse. Jag är lite nervösare, främst för att en del analytiker har varit väldigt negativa till amerikanska vinster inför q1. Just konsumtionsdippen du nämner är jag ännu inte lika orolig för. Det känns väderrelaterat (samma fenomen fanns förra vintern som också var kall i Usa). Vi får se vad som händer med lönerna, uppåt verkar det ju och allmänt är läget att jänkarna inte haft så hög andel non-discretionary intäkter på länge (pengar kvar när de viktiga är betalt).
En klok synpunkt i FT var att nu blir hela april trendlös, eftersom jobbsiffran var lite obegriplig. Sedan är som sagt en höjning i juni borta ur korten men det finns ingen på fed som inte vill börja höja i år. Så klockan klämtar nog ändå, även om den just drogs tillbaka en timme.
Alltså. Jag räknar med att ligga kvar i Barclays men tror att åtminstone i april kommer det vara en tveksam hedge, eftersom det blir ett skydd mot något som inte hotar. Därtill kommer jag och nog många andra nervöst leta svagheter i Usa ett tag.
Tack för ditt uttömmande svar. Jag följer din blogg med stort intresse och hoppas du fortsätter i samma stil. Dina utförliga texter tillåter andra att lära sig så himla mycket! :)
RaderaTack, det uppskattas!
RaderaTack, det uppskattas!
Radera