Sällan har kopplingen mellan makro och aktier varit så tydlig som just nu. Sämre amerikanska jobbdata (länk) häromveckan och igår sänkt konsumentförtroende igår. Det syntes direkt i rapporten från Johnson & Johnson, där framför allt utsikterna framåt var en besvikelse. Liknande signaler kom ju BMW i deras bokslut förra månaden. I det fallet var det Kina som svajade, nu på morgonen kom nya svaga bnp-data därifrån (länk till Economist före siffran kom). Min slutsats är att den resan nu kommit till stationen där staten griper in. Framför allt tror jag Kina kommer kliva in i valutakriget med allt det innebär.
Indonesien går däremot som tåget, det är låga råvarupriser och inte alltför hög amerikansk ränta som driver på. Temat råvarupriser är för övrigt det som splittrar bilden av bankerna i Usa.
JP Morgan hade ett starkt q1 hjälpta av lägre strulkostnader från finanskrisen (både avskrivningar och böter) men även av en normaliserad ekonomi. Ett steg i den normalisering av avkastning på eget kapital som norden redan gått igenom och som jag satsat på i Deutsche Bank. För Wells Fargo gick det sämre, här syns nämligen kostnader för oljeindustrins debacle.
Oljeindustrin har å andra sidan helt bytt fot och nu handlar varenda artikel om att priset bottnat och frågan om vem som tar vem i den konsolidering som verkar vara på gång. Ett nytt par är ju annars Nokia och Alcatel Lucent. För den affären kan det vara en välkommen blip att Intel nu tjänar grovt med pengar på nischen som kallas sakernas internet (länk till Ft.com)). Det framgick i deras i övrigt lite platta rapport. För även här var nämligen makro svävande över siffrorna. Den starka dollarn höll nämligen nere vinsten.
Så, in alles, de svaga signalerna i makron och framför allt valutakriget är faktiskt synligt i de första rapporterna. Slutsatsen, just den här morgonen, var att det var några blippar till som talar för en sättning på marknaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.