Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

onsdag 18 april 2018

Andra tunga varningen för ett börsfall

Ännu en blipp om att slutet på börsfesten går att ana kom upp på radarn idag. Med ett negativt ZEW-index finns all anledning för investerare att åtminstone försöka förstå var oron bubblar under ytan. För den finns där.

Källa: TradingEconomics
Reklam: Det går alltid att följa vår portfölj, handel och alla mina kommentarer kring innehav live på Shareville.



En vänlig sågning

Jag tycker synen på signaler om ekonomi, bolag och börs är missförstådda. Blippar, som jag kallar dem med en metafor hämtad från en radarskärm, är lösryckt information som är intressanta för den som försöker navigera i en alltid svårbedömd omvärld. Det är inte förutsägelser om framtiden, av det enkla skälet att framtiden på riktigt och i grunden är något som formas kontinuerligt. Däremot är de vad de är - nämligen små fragment av nutiden.

Det är verkligen inte oviktigt. För det är om än svårt enklare att förstå vad som pågår än att gissa vad som ska hända. Utifrån det som pågår kan man sedan försöka fatta så bra beslut som möjligt utifrån en analys av vad som ska hända.



Jag brukar inte vara elak - dels för att jag inte tycker att det är en särskilt tilltalande egenskap, dels för att det oftast leder in i resonemang och samtal som inte ger så mycket. Det blir som bekant mest pajkastning när folk ska vara vassa i sina kommentarer av den senaste heta eller iskalla aktien eller varför börsen ska upp eller ner.

Det är alltså inte därför jag tänkte lyfta fram några självmotsägelser när den tekniska analytikern Johnny Torsell var med i Börslunch. Dessutom fanns det några intressanta iakttagelser i hans analys, så det är inte ens någon enhetlig diss jag tänkte ge mig in på. Fast först det negativa.

Källa: TradingEconomics
Torsell säger i avsnittet att tekniska faktorer alltid ger tydliga beslutssignaler innan det att fundamentala indikationer blir synliga. Det vill säga att börsens rörelser säger mer om framtiden en olika analyser av bolagens framtida omsättning, investeringar och vinster eller för den delen signaler från ekonomin, som t.ex. hur räntorna utvecklas. Det där närmast magiska påståendet om att börsen som kollektiv ser in i framtiden och att det går att läsa in allt från bolagsvinster till handelskrig och till och med riktiga krig genom att studera gamla börsgrafer är vida spritt. Problemet är att det saknar substans.

Reflexivitet, när händelser på en plats blir självförstärkande och självuppfyllande profetior, är ett rimligt fenomen inte minst på en plats så renodlat inriktad på informationshantering som börsen är. Det är helt rimligt att bolag och hela den verkliga ekonomin tar intryck av de tolkningar börsen och andra marknader gör av verkligheten. Det finns också direkta effekter som att när börsen faller påverkar det konsumtion och investeringar. och ekonomin bromsar in.

Så det är naivt att säga att, som är utgångspunkten i en del nationalekonomi, det som händer på börsen eller i andra delar av den finansiella ekonomin inte påverkar den reala ekonomin. Däremot går sambanden åt båda hållen. Ibland är det verkligheten som kommer och knackar på utan att börsen, i sin självbespegling noterar det.

Ett bra exempel var finanskraschen 2007-2008. Räntemarknaden hade med en först flack och sedan negativ yieldkurva starkt signalerat under en längre tid att saker och ting inte stod rätt till. En annan, av flera, fundamentala signaler var att tyska ZEW-index. I det får ekonomer och näringslivshöjdare ge sin syn på framtiden. Den som sålt när det indexet gick till minus och köpt när de svängde till plus, hade faktiskt i princip prickat toppen på börskonjunkturen och köpt när det bottnat och strax vände uppåt.

Det finns alltså fog för att säga att börsen var den sämsta indikatorn du kunde hitta på hur börsen skulle gå under de åren. Inte så konstigt med mycket stora verkliga ekonomiska händelser som svepte in över världsekonomin och all världens börser.

Notera också att det där med den djupt insiktsfulla marknaden lever sida vid sida med påståenden som att aktier som redan stigit i värde fortsätter stiga och att pendeln på börsen alltid slår för långt både uppåt och nedåt.

Jag ser för min del fler exempel och rimliga förklaringar till det senare påståendena. Det är rimligt i ett spel med begränsad information, som börsen är att sannolikheter justeras vart efter resultaten bekräftar dem. För varje ny signal om att HM går sämre sänks sannolikheten för bolagets framtidsutsikter. Stickiness kallas fenomenet att vi håller fast vid och stärker inarbetade beteenden och förväntningar. Om börsen är en plats med osäker information och delvis självbekräftande förväntningar, så lär den också vara en plats som ständigt är mottagare av omvärldsinformation och som bara gradvis bearbetar den.

Det där blir tydligt i Torsells genomgång och här kommer väl det elaka. Han konstaterar, flera gånger till och med, att signalerna han pekar på kan vända upp eller ned och även om de vänder upp eller ned kan de sedan visa sig vara falska. Onekligen en ganska försiktig framtidsvision.

Varningen börsen ger

Jag utlovade även något av intresse i den analysen. Det är att det en analys av börsen förstås kan säg något om är hur börsen vid en viss tidpunkt resonerar. Det är naturligtvis oerhört intressant, om det ses som en blipp bland andra.
Det Torsell nu ser är att många mått trendmässigt pekar nedåt. Det är bland annat korta medelvärden för många index och aktiekurser som faller under sina långa medelvärden. I det här ser Torsell breda och skarpa signaler på att allt inte står rätt till i Europa men han tvekar om utvecklingen, eftersom USA ser starkt ut.

Den som vill ha de exakta resonemangen kan med fördel se programmet. Det var, som sagt intressant. Slutsatsen pekar också i en riktning som bekräftas från många andra håll - inte minst från FED respektive ECB, som jag skrev om senast förra veckan. USA ser, med hjälp av skattestimulanserna och en urstark konjunktur, fortsatt mer ut som de på sikt är på väg in i en överhettning medan Europas tillväxt inte lyft som tänkt.

Mixen av fundamentala signaler och rimliga tolkningar av börsens reaktioner ger absolut ett mervärde i analysen. Det är tydligt att det finns en tvekan i världsekonomin för närvarande och att den spiller över på börsen. Så visst säger volatiliteten på börsen något.

Den tunga varningen från ekonomin

Källa: TradingEconomics
Idag kom det en ordentligt negativ blipp för börsen i form av att just ZEW-indexet fick ett negativt utfall och därtill föll ordentligt. På Bloomberg kommenterade analytikern Cameron Crise (tyvärr ingen länk) raset med att allt fler tar oron i handelssystemen på allvar.

Källa: TradingEconomics
Kanske det men jag tvivlar. För det första har oron lagt sig väsentligt den senaste tiden. För det andra kunde man i så fall lika gärna se till andra fundamentala signaler - som lägre tillväxt än väntat i Europa. Jag tror istället, om något, att euron helt enkelt är för dyr för Europas exportbolag.

Jag skriver om något för ZEW är inte heller en panacea för analytiker. Den ger inte alla svar. Det har jag illustrerat i början av inlägget. Den säger att tyska ekonomer och industriledare är oroliga. Varken mer eller mindre. Den här gången går det att se att börsen reagerade negativt innan fallet i ZEW-index kom. Det är alltså helt plausibelt, jag skulle gå så långt som till troligt, att det är reflexiviteten som spökar. ZEW-index faller för att börsen skakat snarare än för att något hänt.

Samma faktor kanske förklarar att Torsell får varningar i sina signaler som förklarar att ZEW faller ut som det gör. Den faktorn kan mycket väl vara att antaganden om räntor, inte minst amerikanska, har reviderats upp och att det lett till fallande värderingar. Det kan sedan ha uppfattats som en oro som spritt sig till cheferna som svarade på ZEW-enkäten.

Källa: FED St Louis
Med det är vi tillbaka i det allmänna temat från den här våren. Osäkerheten om värderingarna pressar värderingarna. Precis när detta skrivs är det optimism utifrån rapporterna så långt, vilket kommer att minska den där osäkerheten framåt. Därför är det fullt möjligt att det som nu kommer blir den fortsatta uppgång under våren, som vi själva spekulerat i.

Det hindrar inte att de negativa blipparna börjar hopa sig på skärmen. Börsen ser oroligare ut, ZEW-index är negativt och yieldkurvan alltmer pressad. Ovan en graf jag skrivit om och som oroar. Priset på inflationsskyddade obligationer på 5 och 10 års löptid närmar sig varandra. Du får med andra ord inte högre förväntad realränta om du sparar längre. Ett tydligt tecken på att riskviljan på sikt även börjar svikta i USA. Inte minst som USA ska finansiera ett växande budgetunderskott de kommande åren.

Min reflektion

Problemen finns alltså där. Djupare och klarare än på länge. För vår del är jag betydligt mer negativ på lite sikt än jag var för, säg, ett år sedan. Det är så många olika signaler som talar för att det finns en inbromsning i korten framöver. Däremot är det ännu inte några definitiva signaler. Snarare är det oavsett om du tittar på börsen eller ekonomin signaler om att klockan bara ringt för sista varvet ännu. För volatilitet brukar pågå ett tag i slutet av en börsuppgång. På samma sätt brukar yieldkurvor kunna hålla sig låga ett tag.

Så svaret på frågan jag fick om min syn på utfallet för ZEW-index idag är att det gär mig ordentligt orolig men att vi inte ännu är framme vid att jag gör någon verklig korrigering av vår strategi. Det är jag för girig för.

Jacob Henriksson, Gottodix

Senaste filmerna nedan


Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här  




4 kommentarer:

  1. Jag tror det generellt finns en övertro på klassiska konjunkturindikatorer. Min syn är att industrins konjunkturmotor kopplat till kreditgivning, inflation, räntor, löneutveckling, kapacitetsutnyttjande etc har såväl minskat som andel av ekonomin som blivit svagare i sig själv, tack vare teknisk utveckling och därmed följande globalisering.

    Det ger en ekonomi som ibland blir lite varmare och ibland lite svalare, men de närmast självgenererande svängningarna mellan överhettning och iskyla uteblir sannolikt. Det kan fortfarande bli kraftiga nedgångar förstås, men sannolikt som resultat av något annat (och det saknas ju inte orosmoln).

    Jag hör ofta idag att vi är sent i cykeln, och oftast antyds då att uppgången började efter finanskrisen, d.v.s. 2009. Men vi hade ett kraftigt bakslag i ekonomin 2011-12 när eurokrisen blommade ut och de europeiska centralbankerna helt felbedömt situationen året innan. Hade inte Mario Draghi tagit över efter Trichet vet jag inte hur euron kunnat räddas. Jag tror vi hade fyra kvartal i rad i svensk ekonomi som backade totalt sett (dock aldrig två kvartal i rad vilket blivit den nya helt idiotiska definitionen på en lågkonjunktur).

    Sen hade vi en rejäl dipp 2015-16 på börsen som en följd av Kinas devalvering och det lägre tryck det gav i världsekonomin. Då klarade sig Sveriges BNP mycket bättre tack vare bostadsboomen - något vi ser ut att få ge tillbaka i år och nästa år.

    Men om vi är sent i cykeln som började 2009 - hur ska man förklara smyglågkonjukturen 2011-12? Hur ska man förklara att världsekonomin dippade 2015-16? Ligger det inte i själva idén med konjunkturcykeln att det ska bli allt bättre tills det når en topp och sen blir det sämre? Vad jag tycker vi ser är snarare en ekonomi som puttrar på ibland lite mer och ibland lite mindre. Blir den väldigt svag och deflation hotar träder centralbankerna in. Puttrar den på lite bättre igen och inflationen börjar närma sig målet på 2% så börjar man förbereda en normalisering av penningpolitiken - något som i sig försvagar konjunkturen.

    Jag tror kort sagt (ehum - kanske fel ordval efter denna rant) att det krävs något annat, en form av extern händelse, för att kasta in ekonomin i en kris eller ens lågkonjunktur. Tills dess kommer vi att fortsätta växla mellan lite svagare och lite starkare ekonomi.

    Mvh Mattias

    P.S. Vad gäller TA så brukar jag fråga mig - OM det nu var så att TA fungerade: Varför finns så få TA-investerare på listorna på de rikaste i landet/världen. Varför använder så få av de bästa aktiefonderna TA? Varför ser så många TA-gurus ut som att de lever på livets skuggsida?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte så många ekonomer som ser de första åren efter finanskrisen som en stigande konjunkturcykel. Det är mer börsen som glatt sig åt stigande tillgångspriser, vilket då mest hade att göra med alla stimulanser. Nu är dock många ekonomiska signaler tillbaka på en nivå där de behöver bromsa in. Med eller utan stora kursfall på börsen ska tilläggas. Det är t.ex. positiva utbudsgap lite varstans och så flacka yieldkurvor. Så något slags hinder är vi på väg upp emot inom ett år eller två. Lånar dina tankar om TA och konstaterar att visste jag redan i förväg hur det hindret gick, så skulle det här inte vara en liten privat blogg.

      Radera
  2. Mycket bra och lärorikt Gottodix, precis som vanligt :) Tar givetvis med detta i min veckorapport. Keep up the good work!

    SvaraRadera

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam