Stormens öga?
Det är inte pengarna utan avkastningen som är borta i banksektorn. Det skrev jag om i "Hej Ecb, det är finanskris!". Trots det nådde priset på konkursförsäkringar för några banker på kontinenten upp till och i några fall över nivåerna från finanskrisen. Värst drabbat är min gamla investering Deutsche Bank. En bank som är to big to fail för både Tyskland och det europeiska banksystemet, så det var lite otäckt.Nu har det lugnat sig något och vi går in i den nya veckan med förhoppningar om en mer sansad bankmarknad. Riskerna finns dock där och kanske är lugnet bara ett ögonblick i stormens öga för det var en oortodox lösning bankerna hade på sina snabbt eskalerande problem.
Minska balansräkningen
Grundproblemet är att bankernas lönsamhet pressats mellan hårdare regler om bland annat kapitalkrav, lägre ekonomisk aktivitet och minusräntor på inlåning. Det är bra beskrivet i "Falling bank shares: A tempest of fear" (Economist).De berörda bankerna har alltså gott om kapital och inte allt för stor andel dåliga lån. Undantaget är Italien där 18 procent av lånen är av låg kvalitet, dvs inte går att finansiera med marknadsmässiga räntor. Där skulle staten kunna gå in men inte med mindre än att bankerna likviderades, eftersom det i annat fall vore statsstöd. För resten av Europas bankssystem ger det här störande motpartsrisker (kommer de få betalt för sina lån till Italienska banker?) men inte så mycket mer.
De välkapitaliserade bankerna har alltså ändå svårt att finansiera verksamheten. En enkel förklaring är att bankernas långivare ser en risk inte i säkerheterna utan i själva bankverksamheten. Antagandena om den avkastning bankerna får blir så låg att olika villkor i bankernas lån riskerar att lösa ut
Påhittiga bankirer
 |
| Min källa: Economist |
Eget kapital är dock dyrt, eftersom det blir mer pengar som ska dela på samma vinst. För att rädda sina avkastningsmål på eget kapital hittade bankerna på ett slags lån som ger fast ränta men kan omvandlas till aktier vid behov. Konvertibla obligationer och en del andra liknande instrument. Det vi i Sverige haft sedan länge i många bolag under namnet preferensaktier.
Problemet är att när räntan på obligationerna i exempelvis Deutsche Banks fall från början var sex procent men avkastningen på eget kapital konstant ligger lägre och ibland negativt, så utlöser det förtroendeproblem. Kan banken betala den räntan på sikt? Dessutom finns risken att aktieägarna ledsnar och helt enkelt löser in obligationerna.
Som alltid på marknaden räcker det med att logiken uppfattas som sann, inte att något inträffat för att bollen ska komma i rullning. Snabbt spreds bilden av att det var ohållbart att låna ut pengar till bankerna på det här sättet och vips knackade finanskrisen på dörren.
En oortodox lösning
"Deutsche Bank to launch buyback of its bonds" (FT) var en av nyheterna som lugnade börsen i fredags. Banken använder helt enkelt delar av sin stora kassa till att köpa tillbaka coco-obligationer. Ironiskt nog med vinst som måste skattas, eftersom de sjunkit i värde med 25 procent.Andra banker har istället återköpt aktier. I båda fallen har gapet mellan yielden (räntan) på obligationerna och avkastningen på eget kapital minskat. Samtidigt har alltså banker med möjliga likviditets- och skuldproblem löst dessa genom att göra sig av med kontanter. Det kan man ju spontant tycka är just coco, fast i den ursprungliga betydelsen.
Vägen framåt
Kapitalkraven, konjunkturen och minusräntorna finns dock kvar, så i slutändan blir det nog ändå så att bankerna får skruva ned sina avkastningskrav. Det bör vara ett problem för ägarna men kanske inte för hela ekonomin.Utom möjligen i den bemärkelse vi just såg - det logiska beslutet en ransonering av pengar ger är att dra ned sin egen balansräkning. Det i sin tur betyder mindre banker och minskade lån. Kanske ett steg i rätt riktning för den skulddrivna ekonomin men också en påtvingad och av centralbankerna oönskad inbromsning av densamma
En reflektion
Många gillar sina preferensaktier. Hög avkastning till vad som känns som låg risk. Det kan det vara. Det kan också vara som att ge bort sina pengar till ägare som själva får bestämma om och när återbetalning sker. Det sistnämnda är vad obligationsägarna i Deutsche Bank fått uppleva.Finns det några lärdomar? Kanske tre. För det första gör bara affärer i bolag du litar på. För det andra avkastningen på verksamheten (särskilt eget kapital) måste alltid vara bra om din investering på något sätt är kopplad till aktien. För det tredje, om någon döper något till Coco kanske du ska fundera en extra gång på om det är värt att köpa.
Har en teori om att minusränta urholkar värdet ur pengar och valutor (den psykologiska värderingen av vad pengar är). Eftersom det nu växer upp människor som kommer ut på en bostadsmarknad som gått bananas och tycker det är rimligt så öppnar det för stora skador. Flertalet kommer fortfarande ihåg när de köpte sitt första hus och fick betala 12 % i ränta. Då hade pengar ett annat värde. Att ha så stora skillnader bland befolkningen och en okunskap om vad höga räntor betyder för en yngre befolkning och en okunskap om vad minusräntor gör med ekonomin bland samtliga (ingen har varit med om det tidigare) gör att vi öppnar för katastrof. Skulle jag berätta för mina vänner att de kanske behöver betala 8 % ränta på sina lån inom 5 år så skrattar de åt mig.
SvaraRaderaNu kanske det inte är jättetroligt att det ska bli så. Men risken finns och att högt skuldsatta ungdomar skrattar åt det kan kosta mycket. Vi har inte råd att ungdomar ska förlora så mycket pengar i en tid när de få ska försörja de äldre som går i pension. Det kan bli blodigt.
Sammanfattningsvis så är det bara en teori man tänkt på under tiden man rastat hunden. Men oavsett tror jag att det behöver jämviktspendla i hur människor ser på pengar och hur vi respekterar det. Gummibandet är nu spänt på nedsidan och ser det inte som oväntat om vi landar på räntor upp mot 8 - 10 % inom 10 - 15 år. Det har inte så mycket med cocos att göra men det verkar finnas en korrelation mellan hur "kreativa" vi blir med våra pengar i takt med att räntorna sjunker.
Det är intressant att leva i en era som är aktivt konstruerad att vara tillfällig. Flera tidigare perioder, som höginflationseran så sades ju alltid att den var tillfällig men den hade tillkommit av sig själv (nåja, åtminstone sätt till avsikt).
RaderaNu böjar man ju undra om det tillfälliga blir permanent. Det skulle i så fall få stora konsekvenser. Exempelvis måste helt andra belopp sättas av till pensioner om pengar inte längre växer. Är det å andra sidan tillfälligt - vad händer när det tillfälliga upphör. Ingen vet.... spännande :)
Nu finns det faktiskt en Co-co som du med fördel kan köpa och låta dig väl smaka, nämligen den klassiska chokladbiten. :-)
SvaraRadera"Smakar bättre än tyska obligationer" det borde väl funka som slogan? :)
RaderaJag kanske misstar mig men det finns väl en väsentlig skillnad mellan Preferensaktier och CoCos?
SvaraRaderaDe är inte samma sak är väl vad jag vill säga med det hela, även om båda anses som hybrider mellan debt och equity
En enkel fråga som inte är så lätt att svara på. För både preferensaktier och CoCos saknar tydliga definitioner. Villkoren utformas av utgivaren. Många preferensaktier är mer avgränsade i tiden genom att de löper ut till ett visst värde vid en viss tidpunkt. Då blir det ju ännu mer lika obligationer, vilket jag kan tycka är en poäng.
RaderaJag blev bara litet orolig när jag läste att det inte skulle finnas någon skillnad mellan dessa två för jag, som många andra använder preffar som placeringsalternativ och villkoren för CoCos låter helt orimliga.
RaderaAll placering medför naturligtvis risk men risken i CoCos låter ju helt orimlig.
Du fick mig att göra en utförlig efterforskning om preferensaktier så jag tackar för det.
Det finns en tydlig skillnad mellan preferensaktier och konvertiblaobligationer och det ar senioriteten i dem. Om vi har ett kreditevent (likvidering, konkurs alternativt installdabetalningar pa obligationen dock ej pa preferensaktien) sa finns det en tydlig rangordning som sager vem som far sina pengar forst, dar kommer obligationsinnehavaren ALLTID fore aktieagare. Saledes ar en obligation sakrare an en aktie (inkluderat preferensaktie, som i sin tur oftast ar fore stamaktie), for att inte namna att det inte raknas som ett kreditevent om man staller in betalningen (da det ar en utdelning och inte en ranta) till en preferensaktie.
RaderaOm vi kollar pa vad som ar en "Vanlig" svensk preferensaktie och en "vanlig" konvertibelobligation sa ar skillnaden att den ena skyddar mot nedsidan utan att erbjuda uppsida medan den andra har mindre skydd mot nersidan men erbjuder storre uppsida jamfort med ett vanilla instrument.
Preferensaktien har en stadig utdelning (oftast) vilket gor det mer likt ett ranteinstrumet, detta ar tankt att skydda mot nedsidan da stamaktiensutdelning (oftast) dras in innan preferensaktiens. En preferensaktie loper (oftast) i all evighet eller till ett specifierat datum da den loses in for ett bestamt pris.
En konvertibelobligation har en fast ranta (oftast) precis som en traditionell obligation, skillnaden har att man (oftast) kan erbjuda en lagre ranta, da man ocksa erbjuder en storre uppsida. En traditionell obligation kan endast ge den avkastning som du forvantas fa via ranteintakter samt eventuell prisforandring. En konvertibelobligation har obegransad uppsida da du kan konvertera den till stamaktier och saledes fa ta del av utdelning och alla andra formaner som en stamaktieagare kan. Saledes ar livslangden pa en konvertibelobligation alltid begransad i motsats till en preferensaktie, dock om den konverteras till en stamaktie sa blir den obegransad.
Allt detta kan anses vara sma detaljer men spelar valdigt stor roll nar det val spelar roll, namligen nar foretaget ar pa obestand, for sa lange allt ar toppen och solen lyser och investeraren far sina 5-10% om aret sa ar alla glada. Nar nagon inte far sina pengar, da ar det for sent att borja fundera pa detaljerna. Till exempel en CDS utloses av kreditevent, men inte av installd utdelning pa en preferensaktie.
Ni far ursakta om det har blivit sarskrivningar, direktoversattningar av engelska uttryck med mera, da min Svenska blir samre for varje dag som gar.
Tack för den utmärkta genomgången Cedric!
RaderaNu är jag ingen expert på ämnet, men en PREF får väl inte bolaget köpa på annat sätt än vid inlösen (till skillnad mot vad som Deutche Bank verkar ha gjort med CoCo). Detta för att förhindra att bolaget ställer in utdelning, för att få PREF-kursen att gå ner, och utnyttja det till att köpa tillbaka Preffarna istället för att lösa in dem.
SvaraRaderaFinns det alltså inga generella regler för preffar, eller är det alltid så att man egentligen måste lusläsa hela prospektet, och inte kunna förutsätta någonting med preffar? (Som tex mitt ovaanstående resonemang)
Dock har ju många preffar så höga inlösenkurser så de troligtvis aldrig kommer bli inlösta, vilket gör det lite lurigt att räkna på värdet på preffar. Om man företagen föredrar att ge ut preffar trots att marknadsräntorna är så rekordlåga så är väl chansen nästan obefintlig att de löser in dem senare när marknadsräntorna är högre, eller?
Cedric hade en bra genomgång ovan. Sedan är det så att det är villkoren och deras tillämpning som styr. Så ja, i princip måste du läsa prospektet. Samtidigt är det ju bl.a. där bra affärstidningar kommer in. Det finns absolut många alldeles vettiga svenska preffar.
RaderaSedan går det alltid att köpa tillbaka via marknaden. Det funkar väl som vilket aktieåterköp som helst. Däremot måst du ju inte sälja.