I de senaste dragen var det USA och Sverige (faktiskt kommenterat lite varstans) som försökte sänka sina valuta mot euron. Frågan är hur realistiskt det är. De amerikanska inflationsföräväntningarna, mätt som räntan på 5 åriga lån som börjar löpa om 5 år, ligger runt 2 procent medan det ligger på runt 1,5 procent inom euroområdet. Om USA försöker trycka ned sin valuta ökar det gapet, vilket i sin tur sätter ECB i ett läge när de måste reagera eller ta emot lägre inflation. Det samman gäller förhållandet mellan ECB och Riksbanken. Nu plöjer ECB ut billiga pengar i systemet. Rimligen slutar det med dyrare dollar och dyrare krona.
Det behöver dock inte sluta med fortsatt fallande räntor (valutakrig). Troligare känns allmänt stigande långräntor (även i Europa). Ett skäl är att global kärninlfation verkar vara på väg uppåt igen. Det ändrar en del ekvationer.(länk till wsj). Det är också värt att notera att när QE beslutades var eurokonjukturen på väg ner. Nu ser kurvorna bättre ut. Det väcker frågan om räntorna har bottnat? (länk till FT) . Inte överallt dock. Turkiet, Brasilien & Sydafrika har så stora privata $-skulder att valuta och US-ränta styr helt nu (länk). Om inflation och konjunktur skulle vara på väg uppåt lär det slå hårt mot obligationsmarknaden. Allt fler ser nu en bubbla där. Bland annat i FT i den här artikeln (länk).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.