När förra veckan summerades blev det rätt tydligt att mitt upplägg för portföljen fungerar. På gott och ont. För det kostar att hålla nere risken när marknaden går upp.
Riksbanken överraskade med att sänka räntan och sedan sänkte FED sin räntebana. Det var förstås förra veckans stora nyheter. Jag var lite orolig för att det här skulle vara inledningen på sämre konjunktursignaler. Vår portfölj går riktigt dåligt om räntorna går ned i en svagare ekonomi.
Nu verkar det mer handla om ett valutakrig och exempelvis europeiska data ser riktigt bra ut (även om kinesiska fortsätter vara svaga).
I portföljen syntes makron tydligt. Den blankade positionen i amerikanska räntepapper (Barclays) föll snabbt. Som en spegling av den rörelsen steg Lupe på förhoppningar om högre oljepriser och Deutsche Bank säkert bland annat på ECB:s tillgångsköp. Notera också att Markel kortsiktigt åtminstone rörde sig i motsatt riktning mot räntan. Investor gynnades nog mest av lägre svensk ränta (svagare krona) medan HM fick stöd av att dollarn försvagades mot euron. BMW i sin tur guidade för svagare marginaler än väntat 2015. Det är Kina som spökar. Makro över hela kartan således. Ett av få bolag som faktiskt rörde sig mest på specifika aktiefrågor var Cellavision. Den kom en väntad återhämtningen från dippen när Industrifonden sålde. Vi tackade och tog emot några kronor från en kort affär. I grunden ligger basinnehavet dock kvar.
Nettot av allt detta blev att portföljen rörde sig lite mindre än marknaden, vilket jag trots att allt är nöjd med. Även om jag förstås alltid vill slå index.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.