Så funkar riskspridning

När jag får en fråga jag tror är lite mer allmän försöker jag lägga en kopia av inlägget här (under etiketten "så funkar det". För det en undrar, det undrar oftast fler. Observera att inläggen bara är mina spontana reflektioner. Jag gör alltså ingen särskild faktakoll. Kommentera gärna!

Den här gången var det faktiskt ingen fråga utan en diskussion om riskspridning på Sandmannens mycket läsvärda blogg (länk). Inlägget nedan är en bearbetad version av mitt bidrag i den diskussionen.

Ibland kan det vara lockande att bara äga en eller några få aktier. Resultat blir ju så bra när det går bra. Med fler innehav blir allt lite mer ljummet. Det är dock bara under speciella omständigheter det är rätt att äga en enda aktie. Teoretiskt får man betalt i en aktie för den risk man tar. Den avkastning marknaden kräver för att söka gas i siljan är högre än för scweiziska statspapper. Av ett antal olika skäl kräver marknaden mer betalt för högre risk. Dels är vi människor lite riskaverta, vi ogillar förluster och tar gärna säkra vinster, dels är det svårt kommer en volatil portfölj ibland passera under nollstrecket och då är ju spelet slut, dels finns det är ofta syftet med sparande att ha en säker inkomst senare i livet. Det är få som sparar till ålderdomen för att kanske få pension. En individ kan förstås tänka "men jag gillar ju risk - det här är strunt samma för mig". Problemet är att om du inte är beredd att äga bolaget till det läggs ned måste du för eller senare sälja det till någon som prissätter det utifrån risk. Det finns lite varianter i forskningen på hur risk och förväntad avkastning hänger ihop men ingen ifrågasätter på allvar att de inte hänger ihop. Kolla gärna vad Old Dog skrivet om det här.


Däremot får man inte betalt för "diversifierbar" risk. Det här är risk du skulle kunna göra dig av med eller minska om du även ägde något annat. Antag att du äger två aktier som antingen går upp 10 procent eller stannar på noll. Aktierna har en genomsnittlig avkastning på 5 procent och inget med varandra att göra. Äger du en aktie är det lika troligt att du får noll som att du får 10 procent. Äger du två aktier är chansen en på två att du får 5 procent och en på fyra att du antingen får noll eller tio procent. Spridningen i ditt resultat har minskat. 


Det gör att om två lika skickliga förvaltare fattar rätt beslut i varsin portfölj med olika många innehav, kommer den riskjusterade avkastningen vara högre i den bredare portföljen. Det naturliga motargumentet är att det är svårt att fatta rätt beslut i varje enskilt fall om man äger 1000 aktier och förvaltar dem själv. Det går att driva argumentet att fatta rätt beslut så långt att man bara ska äga en aktie. Vet man att den kommer öka mer än allt annat (eller åtminstone gå bättre än index) kan det vara rationellt att äga en enda aktie. En insider kan ibland "veta" att det egna bolaget kommer överprestera. Det som är riskfritt behöver förstås ingen riskspridning. Det finns många skäl att ifrågasätta om det verkligen finns riskfria investeringar men visst finns det tillfällen då det vore korkat att sprida investeringarna.

En outsider som bara äger en aktie kan dock knappast veta hur bolaget kommer prestera. För en sådan person vore det, teoretiskt, rationellt att köpa sin favoritaktie och sedan låna pengar för att köpa en tillgång som ger hög riskspridning. Det här går från att vara individuellt rätt till att vara objektivt rätt om man tror att marknaden prissätter aktier utifrån risk. Det är inte så svårt att hitta huvudägare till bolag som blivit rika på sitt enda innehav men det är betydligt svårare att hitta personer som blivit rika på att vara ägare utan insyn i någon annans bolag.

Runt 10-15 aktier är den största delen av den diversifierbara risken borta men de flesta klarar ändå att hålla sig uppdaterade om det antalet bolag. Det är nog därför den siffran brukar dyka upp som riktmärke i tidningar som Privata Affärer. För egen del har vi alltså 15 positioner (varav 2 investmentbolag) på tre geografiska marknader i 5-7 case. Med andra ord rätt mycket fokus på riskspridning men jag inser att jag kanske är lite nördigt teoretisk ibland :)