Hur påverkar amorteringskrav ekonomin?

Finansinspektionens nya amorteringsregler (länk) tvingar hushåll att räntespara men utöver det - vad blir konsekvensen på ekonomin? Och vad blir effekten på börsen, är naturligtvis en fråga den här bloggen ställer sig. Liknande funderingar finns exempelvis på Nordnetbloggen i den här länken)

För att bena lite i frågan är det bra att börja med likviditetsfrågan. Är det så att hushållen kommer att ha svårt att ha råd att amortera? Nej, är svaret. Hushållen har både som grupp och individer historiskt stark betalningsförmåga på sina lån. Det framgår av den grundliga genomgången som gjorts i "Den svenska skulden"  (länk till inlägg om denna där vidarelänkar finns). Både individer och banker har varit ansvarsfulla nog att ta lån där de klarar helt andra räntor än dagens.

Nästa fråga är om det finns någon förväntad effekt på bostadspriserna. Egentligen inte är svaret. I och med att hushållen har stark likviditet och boende är en nödvändig utgift med (gissar jag) mycket oelastisk efterfrågan lär inte ett tvångssparande få någon nettoeffekt på priserna. Det kan i och för sig finnas någon form av s.k. money illusion där en dyrare synlig månadskostnad åtminstone kortsiktigt påverkar betalningsviljan. Det är dock ett lite spekulativt påstående, eftersom det bygger på att köparna inte förstår att amortering på ett löpande skött boende är ett sparande och därför endast i begränsad utsträckning hör hemma i bostadskalkylen. Möjligen kan tvångssparandet leda till att ökad försiktighet, eftersom det gör det svårare att bygga upp en buffert för att klara de händelser som faktiskt (till skillnad från bostadspriserna) utgör stora hot mot den privata ekonomin - nämligen sjukdom och arbetslöshet. Det är inte helt uteslutet att en paradoxal effekt av amorteringskravet är att olika sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar får en ökad efterfrågan. Visserligen kan banken, om den vill, tillfälligt lyfta amorteringskravet om något händer. Men det är så dags då. Har man ingen buffert och har ett personligt problem som inte är uppenbart tillfälligt, lär banken snarare ha blicken på hur lånet ska kunna sägas upp än på att hjälpa individen.

Om det troligaste faktiskt är att det här inte påverkar bostadspriserna och att nya bolån, efter lite invänjning tickar på som vanligt, vad är då poängen? Det besvarar Martin Flodén på Riksbanken i det här talet från i höstas (länk). "Sårbarheten handlar då inte nödvändigtvis om att hushållen blir insolventa utan snarare om att de reagerar på störningar på ett sätt som medför att konsumtionen och därmed tillväxten och sysselsättningen minskar." Med andra ord Riksbanken ogillar hushållens räntekänslighet. Varför då? Jo, det leder till att centralbanken till slut bara stimulerar och bromsar konsumtionen, inte investeringarna. Så ser det mer eller mindre ut i den konsumtionstunga amerikanska ekonomin. I exempelvis den tyska ekonomin, där hushållen har betydligt lägre finansiella tillgångar och skulder, är bilden på gott och ont en annan. För ett exportberoende land som Sverige är nog Tyskland snarare än USA myndigheternas förebild.

Ett uttalat mål, som nämns i talet, är att krympa hushållens balansräkningar, dvs. att ränte- och fondsparande ska minska och istället användas till amorteringar. Vad händer om en stor sektor går igenom en kreditkontraktion? Sannolikt sjunker BNP om inget annat händer. Det gör det dock troligen. Det nya låneutrymmet kan nämligen gå antingen till staten (som är på väg att häva utgiftstaket) eller mer välbehövligt men mindre troligt till företagen. Ett problem i hela världen under den här konjunkturnedgången har varit att få ut pengar från de finansiella systemen till investeringar. Eventuellt kan amorteringsreglerna bidra något till att låneutrymmet på andra områden faktiskt ökar. I så fall kan åtgärden vara positiv för ekonomin, eftersom den möjliggör högre belåning i stat och företag som båda är troligare att de kommer att investera pengarna.

Hushåll där någon blir sjuk eller arbetslös får det alltså tuffare och det kan kanske bli lättare för stat och företag att låna. Finns det några andra tydliga effekter? Den mest uppenbara är att hushållen måste ta tvångssparandet någonstans ifrån. Det skulle kunna vara konsumtion eller buffertsparandet på räntekonto. Dessa alternativ känns dock mindre troliga, eftersom det finns en enklare kandidat. Fondsparandet. Detta, relativt ovanliga, svenska fenomen att låna pengar på en bank och sedan köpa deras fonder blir förstås mindre attraktivt. Med tanke på att sparande i IPS också har strypts samt att premiepensionen varit ifrågasatt verkar det vara en politisk vilja att individer inte ska investera själva. Borta är Ann Wibbles vision att alla borde ha en årslön på banken.

En variant på problemet är att det normala hushållens förmögenhet kommer att minska när det inte längre går att ha optimal belåning. Som tur är, så är staten lite inkonsekvent. För hushållen ska visserligen själva sänka lånen på sina hus men exempelvis pensionsförvaltningen genom bland annat Såfa görs belånat med en hävstång. I en intressant artikel, som kommenterades här nyligen (länk), framgick att när möjligheten till hävstång begränsas så överprissätts investeringar med hög risk (beta), eftersom den som söker avkastning med begränsade medel inte har något val. Alternativet att arbeta med låg risk och hög belåning finns ju inte. En rimlig slutsats är att det i första hand blir lågrisksparandet men inte buffertsparandet som minskar. Det talar för att diverse blandfonder och liknande får det svårt.

Slutligen ska det inte underskattas att regler som begränsar val som för individen är rationella brukar kringgås. Det gäller alltifrån motbok på alkohol till försök att beskatta förmögenheter genom exempelvis arvsskatt. I det här fallet kan exempelvis en lösning vara att löpande fylla på lånen. Det gör ju inget om man amorterar två procent om året om man samtidigt lånar samma belopp. Om någon sidoregel förhindrar banken att göra detta finns det nog många andra som står redo att erbjuda amorteringslån. Mot en billig penning får du låna till din amortering. Med hjälp av insättningsgarantin och den möjlighet den ger till högriskutlåning med lågriskinlåning skulle det till och med gå att ge ett sådant lån till samma villkor som bolånet. Som vanligt blir då effekten av bankregleringar att skuggbankerna växer.

Så hur påverkas börsen? Antagligen mycket lite. På marginalen minskar nog tillgången till kapital men å andra sidan blir det aningen lättare för företagen att låna. Däremot kan det slår mot bolag som Swedbank - lägre bolån och minskat fondsparande medan skuggbanker som Hoist gynnas. Kanske, men högst marginellt, gynnas en företagsinriktad bank som SEB. En annan grupp företag som kan förlora på förändringen är de som säljer sällanköpsvaror. När det blir svårare för hushållen att ha en buffert för oväntade händelser är det förstås mindre troligt att man lägger pengar på utgifter som svider och ger riskexponering. Det vill säga om man inte kan låna till dem. Även inom det här området lär alltså blancolånen öka. Det är redan en viktig intäktskälla för sällanköpsbranschen, så tja.då blir de kanske trots allt vinnare på förslaget. Ta bolånet på Sibakortet.