Usa och Sverige får finna sig i dyrare valutor

Världens länder försöker nu med hjälp av valutorna fördela den lilla inflation som finns mellan sig. Det kan nog bara sluta med att de starkare ekonomierna får dra dr svagare.

I dagens FT nämns en hel del centralbanker (jag länkar inte eftersom det är ett helt gäng artiklar).

För Usa är det resten av världen som bromsar

Janet Yellen vill höja räntan men bara gradvis och bland förutsättningarna finns en stabilt högre kärninflation. Även stabil lönetillväxt krävs. Yellen konstaterar att mycket av deflationen kommer från lägre tillgångspriser. I en annan artikel konstateras att amerikansk tillväxt fjärde kvartalet "bara" landade på knappt 2,5 procent. Inhemsk konsumtion växer snabbare, 4,4 procent. Det är förlorad export som håller nere siffrorna. En kollega till Yellen, Charles Evans, säger i en annan intervju att han för sin del är långt ifrån att rösta för en höjning av räntan i juni. Det räcker inte att inflationen närmar sig 2 procent. Om målet är förväntad inflation på den nivån så är det inte trovärdigt att  agera som om 2 procent är ett tak.

Usa vill alltså helst höja men starkare valuta och exporterad inflation hindrar.

Runt om euron går de egna ekonomier också bra

I andra artiklar framgår att brittisk ekonomi påminner mycket om Usa (även om marknaden oroar sig för att Labour och SNP (skottarna) bildar regeringen tillsammans). I stort sett är det dock hög tid för räntehöjningar men BoE tvekar. Risken är ju att det går som det gjorde för Riksbanken (som nämns). En för tidig höjning när realräntan är låg kan snabbt påverka ekonomin starkt negativt. En liknande situation brottas Schweiz centralbank med. Landet fick som bekant ge upp sina försök att hålla tillbaka valutan mot euron. Därmed exporterade landet den lilla inflation som fanns och nu hotar deflation medan däremot börsen klarat sig relativt väl.

Lärdomen från Schweiz är nog att en stark ekonomi i längden inte kan hålla tillbaka kapital från svagare ekonomier i behov av devalvering. Det är något att tänka på när Riksbanken gör sitt bästa för att undvika danska sjukan.

EU och Japan behöver fortfarande sänka sin valuta

Det finns flera delar av EU som går riktigt bra nu, inte minst Tyskland. Men vad hjälper det när andra delar fortfarande har riktigt stora problem. Frankrike är ett land man kommer att tänka på som skulle behöva devalvera sig ur sin oförmåga att reformera ekonomin. Den ekonomi som får en egen artikel i senaste FT är dock den grekiska. Landets banker fortsätter förlora insättningar. Det är möjligen inte en  bankrusning (som det var i februari) men långt borta är det inte. Går bankerna omkull är resan slut och landet måste lämna euron. Det är med andra ord en laddad pistol som hålls mot ECB:s huvud. Tryck ned euron eller acceptera Graccident och efterföljande kaos. Fram till senaste Fed-mötet gick det här ganska bra. Europa importerade både inflation och ännu bättre inflationsförväntningar från Usa. Det senaste syntes i minskad spridning mellan Usa och EU på obligationer på fem år med start om fem år. Nu har den börjat öka igen.

Räkna därför med att nästa drag i det här schackpartiet spelas ut av Ecb och att det är tänkt att möta Usa, Sverige och andra som inte riktigt vill släppa sin inflation till eurozonen. Eller också blir det japanska BoJ som spelar nästa drag. I en annan artikel i FT framgår nämligen att deras kärninflation åter är nere på noll om den senaste skattehöjningen räknas bort. 

Alla pilar pekar åt samma håll

Slutligen finns det en joker i leken - Kina. Där pekar den reala ekonomin oroväckande snabbt nedåt. Medicinen? Sänk räntan och försvaga den historiskt starka yuanen. 

Så frågan är - vad hjälper det att ekonomier som Usa och Sverige helst inte vill försvaga sin återhämtning när andra faktiskt får svårt att klara sig utan billigare valuta. Till vår nya makrobedömning är min bedömning att 9 kronor snart kommer vara priset både för en euro och en dollar.