Orangea kuvertet: minusräntorna i pensionsekvationen

Vad händer med pensionen när obligationsräntorna är noll eller minus för löptider långt in i framtiden? Och hur ser vi på vår pensionsportfölj?

Pensionsspara med minusränta

Källa: OECD, AP2 samt eget underlag

En återkommande läsarfråga är hur vi tänker för våra pensionsplaceringar. Det har jag svarat  mer allmänt på bland annat i "Välja fond till ppm (det svåra sättet)", så jag tar en annan vinkel den här gången och funderar kring hur de extremlåga räntorna påverkar pensionen och hur man ska agera.

Hur mycket av ditt långsiktiga sparande har du placerat till negativa räntor? Antagligen mer än du vill och borde. I tabellen ges en översikt av min fördelning. Jag är 43 och har jobbat i arton år. Jag har inte aktivt placerat en enda krona i något annat än aktier och har ändå bara 60 procent av portföljen i det tillgångsslaget. 

De stora riskerna ligger utanför ekvationen

I ovanstående har jag räknat bort min hälft av vårt hus och att det någon gång, om hoppas jag många år, dimper ned arv från våra respektive föräldrar. Även det som kommer därifrån är främst kopplat till fastighetsmarknaden (i Stockholm, på Öland och i Västernorrland). Med andra ord bleknar övrig exponering jämfört med hur tungt vi ligger i fastigheter. En kuriosa är att det där även ligger en del skog. Sammantaget skulle med andra ord kolumnen alternativa investeringar rasa iväg om hänsyn togs till den här informationen. 

Än mer så om man tog hänsyn till att vår allra största investering är kassaflödena från våra båda arbeten, som kommer pågå i 25 år till. Det är ju dock svårt att sälja sitt framtida arbete som en obligation och sedan i en verklig mening leva som löneslav framöver. Därför kommer det inte med i förmögenhetsberäkningen. Den som försöker fundera på risk och avkastning borde dock egentligen ta hänsyn till intäkterna när en framtida balansräkning inför pensionen ska beräknas. 

Den krassa synen är att om balanserad risk är målet borde vi göra allt vi kan för att styra bort risk från arbets- och fastighetsmarknaden. Det finns också en x-faktor i form av sjukdom. Den påverkar ekvationen genom att det krävs marginaler för att klara hög volatilitet. Vill det sig illa blir man svårt sjuk mitt under en börskrasch.  

Vad är ett bra pensionssparande?

Det är främst risken osäkerhet redan under arbetslivet, som gjort att den allmänna synen på god pensionsförvaltning är att investera så konservativt som möjligt. För den som har tillräcklig förmåga att klara stora risker är det däremot inte självklart att det är god förvaltning. 

En första fråga är om det är viktigare med en hög eller en förutsägbar pension. I investeringar får man betalt för den risk man tar. Därmed blir en högre förväntad pension oftast också mer volatil. Med längre till pensionen och en någorlunda låg risk i områdena under förra rubriken är det lättare att hantera volatilitet. 

Den perfekta aktiespararen är därför en ung, frisk kvinna som arbetar i bristyrket förskollärare och bor i en hyresrätt. Där vore det antagligen bättre om i princip hela pensionssparandet gick in i aktier. Frågan är dock om inte de flesta ligger för lågt i sitt aktiesparande till pensionen. Sett utifrån volatiliteten tycker jag exempelvis att vi gör det. 

Räntor är kanske inte lösningen längre

Låt oss anta att de flesta ändå eftersträvar en någorlunda förutsägbar pension. Möjligen till och med hellre än att den förväntade nivån blir högre. Då uppstår en ny risk. Det finns en stor tidsskillnad mellan tillgångarnas avkastning i pensionsportföljen och den tänkt garanterade utbetalningen. Här kommer försäkringsbolag och pensionsförvaltare in i bilden, genom att de förmedlar sparande och utbetalningar mellan generationer. De kan dock inte heller placera med tillräckligt långa tidsperspektiv. Särskilt om det finns underliggande risker som åldrande befolkning och minskad arbetskraft. 

Bäst förutsättningar att hålla en utlovad framtida nivå fås om avkastningen, i nominella termer, är hög. En pensionsportfölj behöver därför mer inbetalningar i en lågräntemiljö än i en högräntemiljö. Det här var tanken i en av våra bättre investeringar - försäkringsbolaget Markel (som vi nu sålt). Vi tjänade en hacka på att amerikanska långräntor under en period var på väg uppåt. Sambandet beskrivs i "US life insurers shaken by rock-bottom rates" (FT)

The biggest worry is rock-bottom interest rates, which push up the value of the insurers’ liabilities and make it a struggle for them to generate adequate returns on their vast investment portfolios. Stock market volatility, energy sector fragility and regulatory uncertainty have added to the pressure. For seasoned insurance analysts it is little wonder the sector has been battered. Life insurers’ valuations track closely 10-year bond yields, which have been at or near record lows for years. [min markering]

Fundera nu på ett fiktivt marknadsvärde av pensionsfonder eller privata pensionsportföljer. Den som skulle köpa AP-fonderna och deras åtaganden eller för den delen vårt pensionssparande och tänkta framtida pension skulle betala sämre idag än möjligen någonsin tidigare. Framtiden med minusräntor på upp till 10 år i delar av världen och ultralåga räntor längre än så har bara tre lösningar - sänk pensionen, öka sparandet eller höj risken. En bra beskrivning finns i "The Economic Impact of Protracted Low Interest Rates on Pension Funds and Insurance Companies" (OECD). 

The overall effect depends on the duration of assets and liabilities. It can be expected that DB pension funds and life companies with long-dated, interestrate-sensitive liabilities will, unless they are hedged, have a negative duration gap (duration of liabilities greater than the duration of assets), in contrast to banks, which generally maintain a positive duration. Thus, DB pension funds and life insurers will be negatively affected by a reduction in long-term interest rates. Furthermore, when the interest rate shock is negative, insurance policyholders tend to stick to their (generous) contracts, unless insurers can convince them otherwise by encouraging them to switch to new contracts (but this raises market conduct issues).

En rätt teknisk genomgång, möjligen. Ett enklare sätt att uttrycka samma sak är att om du sparar till minusräntor i din pension så blir det svårt att nå ditt sparmål om du inte sätter in mer pengar. Vi har, som framgår ovan sammanlagt 20 procent räntor i vår pensionsportfölj. Den som tror att det består har ett problem. Även om högre räntor kortsiktigt skulle minska värdet på obligationer vore det ändå att föredra att räntenivån steg på sikt. 

En lösning

En reflektion är att det, så vitt jag uppfattat det, inte finns någon levande allmän svensk diskussion om vad som händer med pensionerna om lågränteperioden hänger i så länge som nu indikeras av marknaden. Rimligen är det som är ett problem för pensionsbolagen även ett problem för staten och för privata pensionsportföljer. Det pensionsbolagen har gjort är att de har ökat sin exponering mot aktier - ett av skälen till att börsen stigit. Nu har börsen gått bra länge, så det tåget kanske har åkt från stationen. 

Principiellt måste frågan ändå vara om räntesparande ska ha den viktning i en långsiktig portfölj som det historiskt har haft. Visst kan det vara så att vi, trots allt, går igenom en tillfällig period - att räntorna vänder upp. Det vet vi dock inte, exemplet Japan talar för motsatsen medan kanske USA talar för att det kan bli så. 

Frågan är dock om det spelar någon roll. För går räntorna upp sjunker värdet på obligationer och så mycket lägre kan de inte gå, så någon kortsiktig vinst är svårt att se. Dessutom sitter ju delar av pensionssparandet hur som helst orörligt i räntesparande, som sammanställning för min portfölj visar. En försiktig strategi tycker jag snarare är att undvika räntor nu och möjligen plocka in dem igen när ränteläget är betydligt högre än idag.    

Så tänker jag för min och vår del

Min slutsats för min och vår del är att pensionssparande som man kan styra ska vara i aktier eller möjligen i alternativa investeringar. Ett bra men svårt, kortsiktigt, alternativ är faktiskt kontanter. För det kan förstås vara så att börsen har en del nedsida kvar. Här skulle minskat eget sparande och istället amortering kunna vara ett alternativ för många. För vår del är jag alltså dock nöjd med att vid rätt tillfälle ökar aktieandelen ännu mer. I så fall främst genom att försöka göra något åt den sneda fördelningen på tjänstepensionssidan. Där det många lösningar med för låg aktieandel. Man får dock vara lite vaken om man flyttar, så man inte råkar göra sig av med en värdefull garanti som försäkringsbolagen gett i ett högre ränteläge.

Sedan kanske någon undrar kring val av förvaltare, där det är möjligt. Billigaste möjliga. Alla pensionsförvaltare med låga avgifter är i realiteten ändå så stora att de fungerar som indexfonder. Jag inser att det kanske är ett tråkigt svar men jag är inte övertygad om att man ska jaga så mycket annat än låga avgifter i pensionssystemet. Den som vill se ett hemskt exempel på hur det kan gå när avgifterna är höga kan kolla in det här pensionsbeskedet min fru fick från Danica.

För vår del försöker jag istället nå extra avkastning genom vår aktieportfölj.

En annan slutsats är att i den ekonomi världen befinner sig i, så är ökat sparande den logiska slutsatsen för den som vill behålla sin pensionsnivå och pensionsålder - för om inget förändras, så lär inte avkastningen räcka.