Funkar utdelningsaktier som pensionsstrategi?

Tillväxt och stabilitet - är utdelningsportföljer lösningen på pensionens gåta? Nja, inte för alla.

Inspel från utdelningsspecialisten

Det kom en intressant reaktion på inlägget "Orangea kuvertet: minusräntorna i pensionsekvationen". Avsändaren var Stefan Thelenius, på  Sveriges kanske bästa pensionsblogg z2036. Stefan har en bred investeringsblogg men fokus ligger ändå på utdelningsinvesteringar och långsiktighet. Det här var hans kommentar:

Intressant inlägg, jag har ju en viss förkärlek till just pensionsrelaterade ämnen. 

Jag undrar om jag funnit pensionens "holy grail" i en utdelningsportfölj?:
http://z2036.blogspot.se/2016/01/utdelningsstrategi-som-pensionssparande.html

Om man har en utdelningsportfölj med hög DA så borde man kunna ligga på 7-8% YoC livsvarig utbetalning (motsvarar 12-14 år temporär utbetalning, livsvarig beräknas på ca 22-23 år) och är den mer än väl diversifierad så borde utdelningarna vara relativt säkra totalt sett.

Motargument mottages tacksamt!

/Stefan Thelenius

Utöver ovanstående skulle jag vilja lägga till en central punkt ur strategin som Stefan länkar till.  Det är tanken att en bra pensionsportfölj åstadkoms genom att över livet långsamt skifta från aktier med hög utdelningstillväxt till aktier med hög utdelning. Idén är att gradvis gå från fokus på portföljens tillväxt till dess värdebeständighet, vart efter pensionen närmar sig. När utbetalningarna sedan görs är de stabila utdelningar än mer viktiga.

Tre enkla regler 

Utvecklar pensionsämnet i "Krångliga pensioner, enkla val" (Nordnetbloggen) Foto: Pixabay

Innan jag ger min syn på detta tänkte jag flika in tre utgångspunkter för pensionsplanering som jag resonerar kring i nya inlägget på Nordnetbloggen.

• Vem är du?
• Vet du vad du äger?
• Vet du vad det kostar?

Om pensionsstrategi betyder en plan för att säkra eller maximera levnadsstandarden från en viss tidpunkt i livet fram till döden, så går det inte att komma ifrån att det spelar roll både vad det är man vill uppnå och hur den egna affärsmodellen ser ut. Zlatan Ibrahimovic har höga intäkter i början av livet medan en blivande nobelpristagare i fysik troligen är i den motsatta situationen.

Mer jordnära så har de flesta av oss stabila kassaflöden över livet och många äger fastigheter vars värde (över tid) troligen nominellt växer med någonstans mellan inflationen och bnp-tillväxten.

Det första inspelet på Stefans strategi blir därför att den måste anpassas till individens förutsättningar. Enkelt sammanfattat - antag att några personer med jämförbara intäkter och förmögenheter sett över livet ska fördela sitt pensionssparande. Då borde följande vara en rimlig beslutsregel:

• Ju stabilare ekonomisk bas över tid och i värde, desto högre andel tillväxtinvesteringar är rimligt.

Sett från det perspektivet är det inte självklart att utdelningsbolag ska vara den tyngsta delen i en vanlig sparares långsiktiga portfölj. En annan aspekt att tänka på är hur den samlade portföljen ser ut. Äger du en fastighet behöver du kanske inte även ett fastighetsbolag i aktieportföljen, även om der ger fin utdelning. Portföljtänkandet utvecklar jag mer i inlägget på Nordnetbloggen.

En optimal pensionsinvestering

Nästa slutsats tycker jag är att:

• Det spelar ingen roll hur värdetillväxten fram till pension fördelar sig mellan tillväxt och utdelningar. 

Det spelar knappt någon roll hur volatil den är, så länge du håller inte tvingas likvidera dina tillgångar på vägen eller går i konkurs. Så dystra utfall kan låta osannolikt men det är risken exempelvis med hög belåning. Risken med för låg belåning är istället att avkastningen blir för låg. Det viktiga är att summan är så stor och förutsägbar som möjligt när utbetalningarna inleds.

Det är ett alltså investeringsbeslut bland andra att välja att placera i bolag med stabil och växande utdelning redan nu. Det går att anse att utdelningsbolag på sikt presterar bättre än tillväxtbolag men det är viktigt att komma ihåg att det är en bedömning investeraren gör.

Historiskt har inte utdelningstunga bolag varit befriade från farligt hög prissättning. En bra genomgång av bubblor görs i läsvärda "A random wlak down Wall Street" (Malkiel). På sjuttotialet frodades idén om buy-and-hold för de allra bästa företagen.

"Nifty fifty" - femtio tillsynes fina bolag som Polaroid, Disney och McDonalds, ansågs ha de kvaliteter med stabilitet och hög tillväxt som dagens utdelningsinvesterare söker. De handlades därför i tur och ordning till p/e 90, 83 och 76. Smällen blev obarmhärtig.

Lärdomen är att det finns inga patentlösningar. Så visst är det bra att köpa en utdelningsaktie om du tror att den stiger mycket i värde fram till din pension men då är det precis lika bra att köpa ett tillväxtbolag som stiger lika mycket.

Stabila utbetalningar

En separat egenskap är att vart efter utbetalningstidpunkten närmar sig och så småningom inträder, så ökar fokus på att bevara snarare än att öka värdet.

Den som bedömer att utdelande bolag är mer stabila än växande bolag (för att göra en extrem indelning) kan alltså inför pensionen med rätta gå över till utdelningsartistokrater av det skälet.

Det är ett rimligt antagande men det är också bara en analys av långsiktigheten i de egna tillgångarna. Det skulle kunna vara så att det som brukar kallas kvalitetsbolag med både tillväxt och utdelning, som HM eller Atlas Copco är mer långsiktigt hållbart än ett utdelningsbolag som exempelvis Telia.

• Det viktiga är att sänka volatiliteten när fokus mer blir på utbetalningarna än på tillväxten.

Utdelningsbolag kan vara bra för detta syfte. Det gäller särskilt för de mogna bolag som brukar vara aktuella för att krönas till utdelningsartistokrater. En poäng här är att ditt syfte ofta sammanfaller med bolagets. Du vill ha stabila utbetalningar och du har köpt bolag med stabila kassaflöden.

Ett fullgott alternativ vore att agera som en stiftelse eller för den delen som norska oljefonden. Varje år delas en andel eller till och med ett fast belopp ut ur portföljen. Om det är finansierat med utdelningar eller försäljningar spelar ingen roll, så länge den långsiktiga tillväxten i portföljen är tillräckligt hög.

Avslutande reflektion 

En utdelningsportfölj har klara poänger för spararen, framför allt från det att utbetalningarna inleds. Det är också en investeringsstil som inte skäms för sig. Däremot är det ingen panacea som löser alla pensionsproblem för alla.

Investera på det sättet om du gillar metoden men det finns fler sätt att flå en katt kan man väl sammanfatta.