Varför är det ok att Sverigefonder är så dåliga?

Återkommer till ett ämne som aldrig slutar förbluffa. Hur kan Sverigefonder konstant prestera så dåligt? Mellan en tredjedel och hälften av din riskjusterade avkastning får du offra. Obegripligt.

Fonder presterar alltid dåligt

Källa: Fondbolagens förening samt vår portfölj live via Shareville

På en blogg med dagliga inlägg blir några ämnen favoriter som med jämna mellanrum rullar i repris. Ett sådant är att Sveigefonder, i allmänhet, faktiskt är provocerande dåliga. Om någon annan produkt bara levererade mellan hälften och två tredjedelar av det du betalar för, så skulle du antagligen klaga. Därav denna upprepning.

Hela Stockholmsbörsen inklusive utdelningar mäts genom indexet SIXRX. Köper du slumpmässigt en uppsättning aktier är det så du i snitt kommer att prestera. Vart efter du köper fler aktier närmar sig din portfölj indexets volatilitet. Det är en del av vår strategi att vår volatilitet alltid ska ligga under volatiliteten på SIXRX.

Det är ett sätt för mig att ansvarsfullt förvalta familjens gemensamma pengar. Det innebär också att SIXRX är ett bra jämförelseindex för oss över en längre tidsperiod. I och med att portföljen bara har 15 aktier och att den bara sköts aktivt sedan 1 oktober 2012, är den inget som skulle förvåna en forskare. En del av slumpen vore nog domen vi skulle få. Framför allt är det ont om bevis för att det går att överprestera över en längre period. Det här har jag skrivit om tidigare bland annat här. Poängen är att den smarte läsaren därför bör hålla en viss distans till både den här och andra bloggar, liksom till allsköns andra tyckare och experter. Alla gör sitt bästa, få kan bevisa att de presterar.

När det kommer till Sverigefonder får gärna den distansen öka till punkten att du går ut genom dörren, stänger efter dig och åker därifrån. För det är i många fall, till och med i genomsnitt, en förbluffande dålig produkt. Under den period jag kört vår portfölj aktivt, 3,5 år, har Sverigefonder tappat mot index med en takt på 1,8 procentenheter per år. Jag tycker det är hissnande mycket. Det är exempelvis mer en än en tredjedel av den riskjusterade avkastning på cirka fem procent över den långsiktiga riskfria räntan som du kan förvänta dig på sikt. Det verkar inte heller spela någon roll om börsen går upp eller ned, som jag skrev om i "Sverigefonder sämre än indexapan i alla börsväder" .

Många ser samma sak

Bloggaren Jan Bolmesson har också skrivit om detta i flera inlägg, bland annat - "Inte ens svenska fonder slår index" (Rika Tillsammans). Där citeras Harry Flam, professor vid Stockholms Universitet, som tittat på Sverigefonder sedan 2002 och kommit fram till att de underpresterar med ungefär 1,5 procentenheter per år. Med andra ord ungefär i den härad som jag noterat de senaste åren.

Det finns en slutsats i Jans, i övrigt kloka, resonemang som jag inte håller med om. Den är att eftersom fonder inte slår index, så kommer du underprestera om du handlar med aktier. En rimligare tolkning av forskningen tycker jag är att alla tillräckligt diversifierade portföljer i snitt kommer prestera som index. 

Mitt inlägg, där länk till Jans ursprungliga inlägg finns, var "I snitt slår apan indexfonden". Det här är lite viktigt. Den som tror på mitt resonemang, om att alla i snitt presterar som snittet, dvs. att priserna på aktiemarknaden är tillräckligt rättvisande, kan lugnt handla aktier själv istället för via fonder. Du har ju slumpen i ryggen och numera är courtagen tillräckligt låga för att för de flesta personer ha en begränsad effekt. Du kan lika lugnt köpa en indexfond, den kommer dock prestera strax under index men det är bättre än resultatet för aktivt förvaltade Sverigefonder, i snitt.

Ett annat problem

Aktiespararna satte igång en annan välbehövlig debatt i Sverige med sitt angrepp på dolda indexfonder, som tagit några små steg framåt - "FI kräver stopp för dolda indexfonder" (DN). Det här är för övrigt inte bara ett svenskt problem utan det har även adresserats i många andra länder. Här ett exempel från Tyskland - "German regulator launches closet-tracker investigation" (FT). Det kan vara lite intressant att det här nu är rättsfall i ett antal länder. Här hemma blev ju reaktionen att Anders Sundström (som ju sparkade sin VD för att dålig kundvård) gick ut med att "Swedbank hotar stämma fondkunder" (Realtid) när samma anklagelser kom

Men jag väljer alltid vinnarfonderna på min bank

Statistiskt är det också så att det finns en survival bias när det kommer till aktieportföljer. Det är mer sannolikt att en blogg eller fond som går dåligt försvinner än att en som går bra gör det. När den som överpresterat börjar vika risker ersätts den av någon annan fond som gått bättre. Den stora mängden portföljer gör att några slumpvis blir vinnare över en längre period. Det går att omvandla till ett bedrägeri, beskrivet i filmen Boiler Room (IMDB).

Bloggare är ju inte organiserade och driver inte 10-15 portföljer per person, så där är fenomenet mer slumpens spel. När det kommer till fonder finns det däremot många exempel på att förvaltarna rensar för att bara ha (slumpens) vinnare på hyllan när kunden tittar in. De hindrar inte den hårda sanningen att stjärnor från Morningstar inte har något förklaringsvärde alls för framtida avkastning .
"Vad säger Morningstars fondbetyg om framtida avkastning?" (Ekonomistas).

Så vad bör man göra?

Det korta svaret är köp indexfonder eller aktierna direkt. Sedan tror jag för min del att det finns skickliga förvaltare, åtminstone över kortare tidsperioder. Det har ju visat sig att olika aktiestrategier kan fungera ett tag men sedan tonar ut, så kan det säkert även vara med förvaltare. Det sagt, problemet med den här diskussionen är att alla håller med om att de flesta andra fattar rätt dåliga beslut. För min del tror jag det verkligt svåra inte är att välja rätt aktier, utan för den som väljer det spåret - att välja rätt förvaltare.