Den gnälliga marknanden
Källa: Nasdaq |
När USA:s stödköp av obligationer, (även benämnt kvantitativa lättnader eller QE), gradvis skulle minskas 2013 utbröt däremot ett raseri på marknaden, som fick namnet TAPR tantrum. Huruvida det var ett raseri eller inte är upp till betraktaren men volatiliteten skrämde och Fed lugnade sig. Sedan genomfördes ändå neddragningarna gradvis. Marknaden hade vant sig vid tanken och sedan blev 2014 ett bra år på börsen.
En liknande reaktionskurva han marknaden med på några dagar på förra veckans stora händelse, ECB-mötet. I stort sett fick alla det de ville ha och lite till men förhoppningarna hade rusat iväg. Redan dagen efter hade oron lagt sig och nu är ECB plötsligt en rätt liten fråga i investeringslandskapet. Jag tyckte den här roliga historien från Twitter var träffande.
MARKET: I want a pony
ECB: Here's a thoroughbred
MARKET: Ugh I wanted a unicorn
*tantrum*
*sleeps*
MARKET: I'll take the horse
Oro var också reaktionen i höstas när det i princip var klart att Fed borde börja höja räntan i september. Ett liknande kaos utbröt redan någon månad i förväg, denna gång med epicenter i Kina. Sedan kom höjningen i december. Det dröjde något men snart kom reaktionen. Precis som i somras var den även kopplad till ett antal andra faktorer. Snart kom tankarna om att Fed nog ändå måste ändra sig, världsekonomin är väl på väg ned. Det är den inte men den växer långsammare än väntat enligt IMF.
Stabil amerikansk ekonomi
Källa: FED |
I USA har signalerna om ekonomin varit mer positiva än negativa så här långt under året, även om ändringarna varit mer på nedsidan. Till orosmomenten hör fortfarande att industriproduktion och investeringar inte imponerar. Det här även kommit vissa signaler om att det smittat av sig på konsumtion. På det hela taget ser det dock fortfarande riktigt bra ut med BNP som ligger över långsiktig trend, låg arbetslöshet och en ok underliggande inflation.
Det var också en avslappnad Janet Yellen som höll presskonferens efter beskedet. Det framkom ovanligt lite i svaren, vilket nog ska tolkas som att det inte är så mycket som Fed vill kommunicera just nu. Saker tickar på i deras riktning. Några svar var dock intressanta. En var att delar av inflationen denna gång kan ha påverkats av tillfälligt höjande effekter. Främst den dyrare oljan. Lite ovant numera men inte så märkvärdigt.
I övrigt noterade Yelllen att Kinas stimulanser stabiliserat den ekonomin men att nedgraderingen av tillväxten i eurozonen och den negativa tillväxten i Japan var mer (men inte särskilt) bekymmersamma. Yellen fick frågan hur ledamöterna samlat såg på riskerna i ekonomin just nu. Svaret var att vissa såg en viss nedsida medan andra såg riskerna som balanserade mellan upp och nedsida.
En intressant detalj gällde arbetsmarknaden. Yellen är förvånad över att lönetillväxten inte tagit mer fart. Det verkar dock finnas flera sektorer där det redan råder brist på arbetskraft. Räkna därför med att lönetillväxten kommer i fokus vid nästa jobbrapport. För visar den grönt ljus, lär det bli mycket svårt att avstå från en höjning.
Den här gången avstod dock Fed från att höja. Däremot var Yellen så tydlig hon kunde med att signalera att april fortfarande är en "live possibility". Hela mötet ska nog ses som att Fed upprepar taktiken att försiktigt höja temperaturen. Nu har förvisso tempot sänkts till att ledamöterna väntar sig två höjningar till i år.
Lugnare än på länge
Källa: Twitter |
Jag vet inte om ni noterat det men börsen, oljan och inte minst valutorna har lugnat sig högst väsentligt under året. Ovan är en bild av nettopositionerna i dollar. Notera att nettopositioner i dollar för första gången på länge nästan är i balans med övriga valutor. Det kombinerat med Fed trots allt signalerade att höjningar kommer så småningom får mig att tro att både dollar och amerikanska långräntor ska upp.
Källa: FED St Louis |
Så på det hela taget var det en lugn dag i USA. Det är också bilden som "Fed Leaves Interest Rates Unchanged, Lowers Outlook for Further Increases" (wsj). Där fokuseras på hur inflationsförväntningarna utvecklas. En begynnande stabilitet men ingen tydlig vändning uppåt ännu. I mars var faktiskt kärninflationen, exklusive energi, 2,3 procent i USA. Intrycket är att oljeraset nu, som bredare ekonomisk händelse, är på väg att tona bort. Det kan säkert ta lång tid innan oljan hittar rätt i pris men resten av ekonomin börjar vänja sig.
En helt annan reflektion var att Wall Street Journal inte ens toppade med Fed-beslutet idag. Det om något är ett tecken i tiden. "Fed scales back forecasts for rate rises amid global risks" (FT) hade liknande slutsatser, men noterade att bankaktier reagerade negativt på beskedet. Ett tecken på att många där längtar efter en vanligare ekonomi.
Inte så mycket att rapportera således. Möjligen att vår egen krona är ett undantag i det sammanhanget, som framgår i "Sweden Captivates Traders Treating Krona as Canary in Coalmine" (Bloomberg). Frågan allt fler ställer sig är nämligen om Riksbanken kommit till vägens slut och därför måste acceptera att kronan stärks. Vissa tror att det i så fall skulle kunna bli en stor förändring. Något som i sin tur skulle kunna utlösa något som vi som handlar i kronor uppfattar som ett börsfall i Stockholm. Det har jag skrivit om i "Knäcker kronan börsen 2016".
Min reflektion
Den här icke-händelsen var nog viktigare för börsåret än man kan tro. Nu är börsen igenom både Ecb och Fed utan att någon större störning inträffat. Oljan är också stabilare och Kina har, om än bara tillfälligt, löst sina problem. För första gången på länge är makro långtråkigt. Det borde glädja många, för då kan det äntligen bli mer fokus på bolagen. Det finns ett stort undantag och det är hur det går för den svenska kronan. Där finns det en överhängande risk för att den stärks mer än börsen trivs med. För nu kan väl inte gärna Riksbanken gasa på ännu mer?
Men på det hela taget - makro off just nu.
Det pratas om valutainterventioner från Riksbankens sida. Men det lär nog inte heller räcka. Devalvering nästa?
SvaraRaderaValutainterventioner är ett slags devalvering när man har rörlig växelkurs.
RaderaMin reflektion är att Riksbanken är fast i ett fångarnas dilemma. Bäst vore om ingen sänkte för Sverige behöver och klarar högre räntor. Men om Sverige ligger still eller höjer gör samma starka ekonomi att kronan stärks och det kan bli mycket. Därför måste Riksbanken sänka räntan och kanske intevenera. Men det går inte för resten av världen inte minst eurozonen gör samma sak. Så effekten blir ändå (antagligen) en stärkt krona.