En av de marknadsbedömningar jag alltid läser noga är SEB Investment Outlook (länk). Den är välskriven och lättläst. Den lite fyrkantiga formen med siffersatta investeringsråd följt av fördjupningar är inte så dum. Det hindrar mig inte förstås inte från att tycka annorlunda i sak. I den senaste utgåvan är det framför allt synen på risk jag tycker är udda. SEB kör enligt mig alldeles för nära kanten. Det handlar inlägget på Nordnetbloggen om. I många andra känner jag däremot igen mig.
SEB använder en sjugradig skala. Fyra är neutral viktning, lägre är underviktad och över är överviktad. Mina jämförelsesiffror är en uppdaterad variant av "Inriktning för våra investeringar q2" (länk).
Jag delar SEB:s syn på globala aktier (vilket i praktiken betyder USA och Europa). Trenden är fortfarande återhämtning. En korrigering ligger definitivt i korten men inte en krasch. För min del tror jag USA tickar på ett tag till och även om jag är positiv till Europa delar jag inte riktigt SEB:s entusiasm. Jag skulle gärna se en svagare euro innan jag ökade. Baserat på den underliggande ekonomin ser jag också större möjligheter i svenska aktier än SEB gör. Det går väl att beskriva skillnaden som att jag, just nu, tror att det är lättare att hantera höga värderingar i sunda ekonomier än negativa överraskningar i den svagare europeiska. Egentligen tycker jag dock den här skillnaden är lite irrelevant. Det är ändå på marginalen. Vi ligger kvar i aktier på utvecklade marknader.
När det kommer till statsobligationer tror SEB på en höjning men jag går ett steg längre och vi har ju blankat det här tillgångsslaget. Däremot ser vi mycket olika på hur effekterna av högre långräntor ska hanteras. SEB föreslår högavkastande företagsobligationer och gillar både obligationer och aktier på tillväxtmarknader. Kan vara att det fungerar men det är väl hög risk tycke jag. Det samma gäller chansningen på länder som Sydkorea och Taiwan både omgivna av två ekonomiska jättar som behöver devalvera sina valutor.
SEB å sin sida ser fortsatt nedsida i råvaror. Det har jag svårt att se, visst lär exempelvis oljepriset ligga rätt stilla ett tag men i en svår marknad känns det nästan som en möjlighet. Särskilt som det bör finnas en uppsida när lagren börjar sjunka. Av ungefär samma skäl gillar jag kontanter just nu. Handlingsutrymme är sin egen ränta i den här marknaden.
Inte helt olika världsbild men lite olika tolkning av hur man ska agera således. Vad tror ni andra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.