Alldeles för räntekänslig börsreaktion i veckan

Spontant tycker jag marknaden tog veckans nyheter på lite fel sätt. Frågan är om det inte är kapitalflöden snarare än fundamentala värderingar som pressat börsen.

Det gungar lite på börsen just nu

Börsen backade 3 procent i veckan (sixrx). Hur ska man se på det? Det finns absolut risker som är värda att skydda sig mot, som jag skrev om i senaste inlägget på Nordnetbloggen . "CRASH, boom eller bang på börsen" (länk). Det finns dock även positiva underliggande trender, som att konjunkturen faktiskt är på väg uppåt, vilket jag gett min syn på i t.ex. det här inlägget från häromdagen. "Så skiljer sig min syn från SEB Investment Outlook" (länk).

"Kapitalflöden, volatilitet men efter en paus en fortsatt trend uppåt chansar jag på i Q2" är ingressen i inlägget "Inriktning för våra investeringar q2" (länk). Det är precis så jag tolkar den senaste veckan. Makronyheter knuffar ut kapital på marknaden med rätt stora rörelser som effekt. I en konjunkturuppgång kan det ge köplägen snarare än anledning att sälja. Det är åtminstone en av de grundläggande tankarna i vår exponering just nu.

Idén är att stigande räntor, om de bygger på en starkare ekonomi, kortsiktigt kan kombineras med högre aktiekurser. Visserligen kommer räntorna att pressa värderingar på obligationer och obligationsliknande tillgångar (som exempelvis fastigheter eller stora bolag med säker avkastning med låg tillväxt). Det motsvarar en rörelse nedåt på den blå linjen. De underliggande nyheterna kommer dock att avspegla högre förväntad avkastning och sannolikt en ökad riskvilja i ekonomin. Det motsvarar ett skifte utåt av den gröna linjen i bilden. Dessutom kommer kalkylräntorna i ekonomin troligen att sjunka, vart efter förtroende för och därmed riskviljan i ekonomin ökar. Det skulle motsvara en rörelse där den diskonteringsfaktorn i värderingar närmar sig den långa räntan plus mer normala avkastningskrav på aktier. Den nedre blå pricken rör sig uppåt. Ett lite annat sätt att förklara samma sak finns i den här artikeln från FT "How to judge if stocks are at the top" (länk).

Vilka nyheter var det som drev veckans kursrörelser

Lägg ihop allt det där och du landar på vår positionering, markerad i bilden på den gröna linjen. Vår portfölj innehåller både blankade statspapper och aktier. Det är toppen i en miljö där den reala ekonomin går bättre men kan bli helt fel om det skulle komma en verklig konjunkturnedgång eller finanskris. Som alltid är det viktigt att fundera på varför saker händer snarare än att rakt av glädjas eller oroas av att något inträffat. Stämmer verkligheten med vår karta?

Veckans tre viktigaste nyheter var att amerikanska jobbdata var starka (länk till wsj, prenumererad), att OPEC pumpar på för fullt (länk till FT prenumererad) samt att Grekland förhalar sina betalningar. Det sistnämnda kommenterar FT med rubriken "Greece takes one more step towards euro exit" (länk). En vanlig diskussion i tyska medier är hur ett utträde ska gå till snarare än om det ska ske. Ett exempel finns i den här länken från Finanzen.net "ifo-Chef Sinn: Griechen sollten Euro als Parallelwährung behalten" (länk). Det är dock inte riktigt det som står i nyhetsrapporterna. Tvärtom, Grekland har nya förslag på bordet, långivarna har tänkt ut sina krav och kanske är allt som krävs mer tid (länk till wsj prenumerad). Frågan om den största risken inte ligger i att spelteorin i den här förhandlingen och det alltmer urholkade förtroendet, som jag skrivit om i det här inlägget. "Graccidents happends" (länk).

Så vad ska man dra för slutsatser?

Det är långsökt att se billig olja eller stigande reallöner och minskande arbetslöshet som injektioner för ett börsfall. Tvärtom, det här var nyhetsblippar som rimligen kommer tillbaka om goda nyheter när kvartalsrapporterna kommer. Grekland är knepigare. Det skulle förstås kunna vara en knuff mot finansiell oro men sett till innehållet i nyhetsrapportering verkar det faktiskt inte så. Alla inblandade har förberedda lösningar på bordet och några verkar ha reservplaner i byrålådan. Det rimliga är att det blir minst en akt till i det grekiska dramat. En intressant spekulation är att övriga Europa provtrycker för att se om de inte skulle gå att knuffa Syriza till besinning eller nyval. Det senare är kanske inte så långt borta.

Med den här nyhetsanalysen känns det rätt tydligt att den här nedgången skulle kunna följas av en uppgång. Det känns dock inte som någon större brådska att slå till. Juni har både FED-mötet och Greklands betalningar framför oss.

Så vad gör vi nu?

Men kanske att jag rör vår kassa på dryga 10 procent inom de närmaste veckorna. Då måste jag dock avsluta vår genomgång av småbolagsalternativ som jag började för någon vecka sedan. Väljer jag ända något större är Shell ett intressant alternativ. Hög direktavkastning lockar även om den varit ifrågasatt men framför allt har bolaget inte fått betalt för vad som verkar vara ett bra förvärv av BG. Som FT konstaterarer "Shell is dull — and that pays dividends" (länk).

En mycket intressant kvalitet är att råvaror kanske har en relativt låg korrelation med börsen. Det har ju traditionellt varit en alternativ investering. Det behandlas i den här intressanta artikeln (kanske veckans bästa) på FT "Investment: Revaluing commodities" (länk). Har författaren rätt är det nästan obligatoriskt att ta en position inom råvaror vart efter börsen blir att hetare. Vi har ju en viss exponering via Lundin Petroleum.

Eller också köper jag helt enkelt fler BMW - trots att Der Aktionär (länk) tycker att Daimler ser mer prisvärda ut just nu. För min del tycker jag försäljningen i USA ser stark ut även om den bromsat något men framför allt är det inte säkert att det ges några nya tillfällen i närtid att köpa aktien för under 100 euro.