Orexo - priset för förhoppningar

Ungefär allt blev som det beskrevs men inget gick som analytikerna (och jag) trodde i fallet Orexo. Lärorikt.

Fel ute förra året

Förra sommaren svarade jag på en fråga om hur jag såg på bolaget och aktien (länk). Jag var överlag positiv till Orexos framtid men tyckte aktien behövde falla till 120 från 140 för att vara intressant. Optimister var för övrigt även Danske Bank som i en gedigen och välskriven analys trodde bolaget kunde nå 300 kronor. Rejält fel. För idag stängde Orexo på strax under 80 kronor. Det senaste fallet efter en sur men saklig genomgång i Dagens Industri (länk prenumerad). En parantes är att Redeye (länk) så sent som igår satte riktkurs 120 kronor på aktien.

Min slutsats från i somras

För egen del noterade jag att en tredubblad marknadsandel till runt 10 procent var inprisad. Det såg jag som den största risken och landade i rådet avvakta. Min inställning sammanfattade jag så här:

"Jag kan tycka att det är ok att gå in runt nuvarande kurs (som var 140 kr) men min syn på sådana här bolag är att jag hellre är med när de fått 10 procent av marknaden, stabila kassaflöden och en bättre balansräkning."

Själv köpte jag på grund av risken aldrig några aktier i bolaget men blev tillräckligt positiv för att ta med bolaget i vår tävling (länk).

Det som hände

Konkurrensen både från det ledande preparatet mot opiatberoende, Suboxone och från generika visade sig dock vara hårdare än vad marknaden tog höjd för i somras. Vägen till den inprisade marknadsandelen visade sig därmed bli längre och dyrare än beräknat. En överblick av det finns i den här artikeln "Suboxone sales down as opioid addiction drug market intensifies" (länk). Lägg därtill Orexos svaga finansiering och problemen lurar runt hörnet. Det här var faktiskt med i de risker jag beskrev i somras. Fast jag drog väl inte riktigt rätt slutsatser av dem. Eller på ett sätt gjorde jag ju det, för vi köpte ju aldrig aktien.

Lärdom 1: Det egna ansvaret för investeringar

Här kan man stanna upp och fundera på rekommendationer. Ingen kan veta säkert vad som ska hända. Alla - proffs, media och amatörer - gör sitt bästa. Hur det går är något annat. Personligen önskar jag analytikern som trodde på dubbling uppåt och inte den halvering som faktiskt hände allt gott. För det var som sagt en ärlig och mycket genomarbetad analys (den innehöll bl.a. en genomgång av möjlig försäljning när olika försäkringsbolag tog in Zubsolv). Beskrivning av händelseförloppet var rätt, problemet var att de inte blev Orexo som fick kontrakten. Gör det den analytikern till en skurk eller idiot? Det tycker inte jag. Det har jag skrivit tidigare om t.ex. i inlägget "Usel journalistik om "bloggflocken" av Aktiespararna" (länk). Det hindrar förstås inte att jag tycker det var tråkigt att mitt svar, om än avvaktande, inte visade sig vara så bra.

Lärdom 2: risker är något att ta på allvar

Ofta drar vi investerare ett likhetstecken mellan möjlighet och verklighet. Det kan vara sant att en ny medicin, uppfinning eller butikskedja har möjligheten att förändra en viss marknad. Vägen till verkligheten är dock kantad av utmaningar. Orexo är så här långt ett bra exempel på detta. Den som bara tittade på preparatet eller marknadens utveckling kom till slutsatsen att potentialen, möjligheten, var mycket stor. Inget av det visade sig vara fel. Problemet var de hinder, i form av konkurrenter, som dök upp på vägen. Det enda sättet att se dessa var att fundera på risker i investeringen. För att landa rätt i det här investeringsvalet krävdes därför både en värdering av bolaget och en förståelse för hur hög risken var i genomförandet. Med andra ord precis det som en diskonterad kassaflödesanalys är till för.

Det jag tror är mänskligt, och som jag säkert ofta gör själv, är att den rätta risken inte vägs in i investeringen. Eller om den gör det, så tas den inte riktigt på allvar. Det är bland annat i det här steget som jag verkligen tror på diskussioner och ständigt sökande efter andras infallsvinklar. Det är inte så lätt att se sina egna blinda fläckar.