Rensa bort kort sikt och räntetrenden uppåt ser stark ut

Rapporterna är lagda till handlingarna. Nu vankas det makro igen. Kul! Det känns stadigt att ha fötterna fast förankrade i molnen.

Jag har visserligen inte landat mina bolagsval efter rapportsäsongen ännu. Runt 10-15 procent av kapitalet ska hitta sin plats närmaste veckorna. Nu drar dock makrosäsongen igång, denna vecka med ett helt gäng centralbanker på banan och med Europas enfant terrible Grekland vid kasinobordet. Sedan rullar det på, inte minst med ett FED-möte som nog kan bli mer spännande än marknaden tagit till sig. 

Amerikansk ekonomi styr fortfarande

Om den svaga amerikanska tillväxten första kvartalet verkligen var en tillfällighet eller om det åtminstone är så flera ledamöter i FED uppfattade den, så lär det komma signaler som tolkas som att en höjning av räntan kan ligga i korten efter sommaren. Det tror inte jag marknaden riktigt har tagit till sig.

Tittar man på mitt (och många andras) favoritmått marknadens inflationsförväntningar på fem års sikt med start om fem år (här är en länk om hur detta beräknas), så har egentligen ingenting väsentligt hänt den här våren. I bilden över den tioåriga utvecklingen ovan framgår att amerikanska inflationsförväntningar legat ganska stabilt, förutom under en kort period under finanskrisen. Det har jag skrivit om i det här inlägget på Nordnetbloggen "Billiga pengar styr börskurserna" (länk).

Inflationsförväntningar väger tyngst

När det gäller tajming är det rimligt att en centralbank väger in effekten de egna besluten har på allt från konsumtion till investeringar. På lite längre sikt är det ändå rimligt att fokus för besluten är inflationen och jämviktsarbetslösheten. Problemet för en centralbank är att jämviktsarbetslösheten i första hand påverkas av politiska och realekonomiska fenomen, som är svåra att styra för tjänstemännen. Kvar blir då inflationen. Tittar man på kurvan ovan ser man att FED agerat när den stiger uppemot 3 procent som 2013. Så varför skulle Yellen med kollegor tänka annorlunda nu?

Källa: FT (länk)

Svaret tror jag är att det var ett överutbud av billiga råvaror, främst olja som sänkte inflationsförväntningarna i höstas. Notera utvecklingen i den tidsmässigt kortare grafen över inflationsförväntningar ovan. Inflationen faller när oljepriset kollapsar. När oljan bottnar i början året tuffar inflationen på men på en lägre nivå. Det går till och med att ana en svagt stigande trend under året. Med inflationsförväntningarna på dryga 2 procent känner sig nog inte FED stressade att höja men någon avvikelse från planen är det inte. 

Aktier inom olja och gas jämfört med basmetaller. Källa: FT (länk)

En annan iakttagelse är att råvarumarknaderna har stabiliserats i år. Tittar man på utvecklingen för aktier inom olja och gas respektive basmetaller sedan 2010 är det snarast förra året och de nu bortglömda konflikterna i Ukraina och Syrien som sticker ut. 

Det vimlar av tecken på att råvarumarknaderna nu blickar framåt. Här är två aktuella exempel. "Fair cop: the red metal recovers" (länk till Economist) om växande investeringar i koppar och "Easy Access to Money Keeps U.S. Oil Pumping" (länk till Wsj, prenumerad) om dito i amerikansk olja. Det finns förstås även blippar åt andra hållet. Rubrikerna visar rätt väl vad det handlar om: "Surplus hits price of physical oil cargoes" (länk till FT prenumererad) och "Copper rally halts on weak China demand" (länk till FT prenumerad).

Starkare USA men kanske inte stigande börs

Lagerrensning av råvaror och problem med efterfrågan i Kina samt möjligen i Europa om Grekland strular. Det är väl en rimlig nulägesbild av de som kan hålla tillbaka råvarupriserna. Det är inte faktorer som i längden kommer att hålla tillbaka amerikanska räntehöjningar. Billiga råvaror kan snarare ligga i andra vågskålen i längden. Exempelvis växer amerikansk tillverkning. "U.S. Factories Continue to Expand" (länk till wsj prenumerad) och amerikanska vinster. Det senare numera mer än försäljningen vilket är oroväckande men samtidigt stödjer att lägre insatspriser bidrar till återhämtningen. 

Möjligen skulle en starkare dollar kunna bromsa räntehöjningarna. Det skriver wsj om i "For Fed, Dollar’s Strength Complicates Rate-Hike Calculus" (länk prenumererad). Slutsatsen är att den starka amerikanska ekonomin bromsas av att den drar resten av världen. Det är väl rimligt, även om det bygger på att det inte lossnar i Europa (vilket det verkar ha gjort). För vår portfölj är det här inget större problem, eftersom vi har både dollar och blankade statspapper. Så länge ekonomin och särskilt den amerikanska tuffar på ligger vi rätt. Därför är egentligen det enda riktiga orosmolnet att "U.S. Consumers Remain Cautious" (länk wsj, prenumererad). En intressant detalj i den artikeln är att det inte är brist på pengar utan ett ökat sparande som håller tillbaka konsumtionen. I en ekonomi på väg uppåt brukar de släppa så småningom. 

Väger jag samman allt det här har jag svårt att se något annat än att trendpilen för amerikansk ekonomi och deras räntor pekar uppåt. Sedan återspeglas ju det rätt väl i priserna på deras börser men det är en annan sak. I det här inlägget var fokus på vad som händer med räntan. Svaret är att den stiger och kanske ganska snart. Jag oroar mig inte för att det skulle leda till en börskrasch men däremot lär det styra värderingarna på börsen mer än vi ännu tagit till oss.

I vår aktuella "Inriktning för investeringar q2" (länk) från 11 april är nedanstående gissningen för den amerikanska räntan 

1. FED höjer inte räntan i juni men jag investerar utifrån att långräntorna stiger, svagt, i USA och Europa. Kanske landar den amerikanska 10-åringen runt 2,20. Inflationsförväntningarna, tror jag stiger, mätt som femårsräntan om fem år. 
• Valutakriget fortsätter men avtar under kvartalet. Dollarn och euron kostar båda 9 kronor vid kvartalets slut.
• Kapitalflöden och en viss kreditkontraktion kommer att vara den makrofaktor som har störst effekt på börsen. Det ger volatilitet och förändrade relativvärderingar. 
• Jag kommer försöka fortsätta ha kontanter och skydd mot stigande räntor.

 Det har väl stämt hyggligt. Även bedömningen av råvarupriserna känns ok så här långt.

1. Råvarupriser (särskilt industriråvaror och energirelaterat) tror jag i allt väsentligt kommer att ligga stilla under kvartalet. Exempelvis tror jag oljepriset ligger runt $60 i sommar med fwdkontrakt för årsslutet på runt $80, dvs i stort sett som idag.
• Behovet att hedga exempelvis oljepriset känns mindre relevant q2.

Det finns en del annat i den inriktningen som inte hållit måttet lika bra men det tänkte jag återkomma till. En slutsats den här lilla genomgången gav mig var att jag känner mig trygg med vårt innehav i blankade amerikanska statspapper - the only way is up.