Varning för "fondskolor"

Fondskolan lär ut att tio procent av dina investeringar hör hemma i något som kallas tillväxtmarknader. Riktigt vad det är och varför pengarna ska dit är däremot oklart. Nu framstår det därtill som en rätt farlig investering.

Ett begrepp jag har svårt för är tillväxtmarknader. Det har jag skrivit om i t.ex. inlägget "Svara Calcutta när bankmannen säger tillväxtfond". Länge har det varit något slags formel att fondsparare ska lägga ungefär 10 procent i dessa dyra tillväxtfonder. Det är exempelvis den nivå Aktiespararna har i sin modellportfölj. Här är ett annat exempel från, annars utmärkta, Privata affärer. Rubriken "Fondskolan - Så sätter du ihop din fondportfölj" säger en del om hur informationen kring den här sparformen har sett ut. Nedanstående är alltså något Privata Affärer anser att du kan "lära" dig som en sanning.

"Du kanske valde en risk motsvarande en standardavvikelse på 10 procent, en nivå som passar många. /./ Då kan du till exempel lägga hälften i globalfonder, 20 procent i räntesparande eller hedgefonder, 20 procent i Sverigefonder och 10 procent i tillväxtmarknader."

Kombinationen räntesparande och tillväxtmarknader, istället för en indexfond, känns som bankmannens dröm men så här ser det ofta ut. Det finns ett berättigat ifrågasättande av aktieintresserade och inte minst vi som bloggar om våra investeringar. Hur ser det egentligen ut för alla underliga råd om fonder som ges?

Grundrådet, som har en viss vetenskaplig grund, är att om du vill ha något lägre volatilitet än börsen skulle t.ex. en indexfond och möjligen en andel räntor (om du inte har lån att amortera) vara en idé. En vettig variant är den Rikatillsammans presenterar med i sin "pengamaskin". Den som vill ha högre avkastning (och accepterar högre risk) kan belåna sitt hus eller sin portfölj och öka insatserna i indexfonder. Allt annat är någon form av spekulation i aktiva investeringar - dvs. kunskap.

Ändå presenteras begrepp som Brics, tigerekonomier, tillväxtmarknader med mera som ett smart sätt för oinsatta att höja sin avkastning. Lite lurendrejeri tycker jag och något som spararvänliga redaktioner som Aktiespararna och Privata affärer borde fundera på om de ska hålla på med. Istället för att slänga iväg en slentrianmässig andel på "tillväxtmarknader" eller liknande borde fondråd betraktas som vilket investeringsråd som helst.

Frågan hade då blivit - varför ska jag köpa tio procent i tillväxtmarknader och vad är det som avses med detta begrepp. Hade du satt 10 procent blint i förhoppningsbolag - utan att få veta vilka de var eller varför de var köpvärda? Just nu är det långt ifrån säkert att länderna som på olika sätt förknippas med tillväxtmarknader är köpvärda. Ett bra exempel är "After Brazil, who’s next?" (FT).

Källa: Financial Times

Det är många spararfavoirter som är på fel sida om den röda linjen i grafen ovan (dvs ovanför linjen). Är det verkligen tydligt för den genomsnittlige fondspararen att investeringen i tillväxtmarknadsfonden är ett bet mot marknadens prissättning av risken för länder som Brasilien, Ryssland, Turkiet och Sydafrika? Det var åtminstone inget som framgick att spararen borde titta på i Privata Affärers fondskola ovan. I motsvarande "aktieskolor" ingår alltid någon form av diskussion om värdering, minimum behandlas p/e-tal. Var finns motsvarande för fonder?

Varför glömdes värderingarna bort?

Vad beror då denna värderingsblindhet på när det kommer till tillväxtmarknader? En bra gissning finns i den ovan citerade artikeln, där nedanstående citat är hämtat. 

"We have all been talking about how great emerging markets are over the past 10 years because they have great fundamentals … Really it’s just been a big commodity boom"

Mycket av det som var tillväxtmarknadsboomen var kopplat till råvaror och i mindre utsträckning underleverantörsindustri. Det gav kurvor som rullade på uppåt ett tag, vilket i sin tur slog igenom i fondbetyg.

Nu har det gungat till. Det kan mycket väl vara så att det fallit för mycket på vissa marknader nu som framgår av  "Emerging markets risky but no implosion" (FT). I inlägget framgår rätt tydligt att det finns, som borde vara det väntade, stora skillnader mellan länder som har behov av av att importera kapital och de som har ett överskott.

En investering på sådana marknader kräver med andra ord analyser och funderingar - inte en "fondskola" som säger lägg 10 procent här.