FED tar inte konflikten men höjer i höst

FED höjer räntan i höst och världens ekonomi ser allt svagare ut. Den ostoppbara kraften möter det oflyttbara objektet.

En ojämn tillväxt i USA

Marknaden tog fredagens amerikanska jobbsiffror som ett stöd för att FED nu fått en "viss ytterligare" bekräftelse på styrkan i den amerikanska ekonomin. Det var det ledamöterna efterfrågade i sitt förra ränteprotokoll för att höja. Lite överraskande kan man tycka. Utfallet 173 tusen nya jobb utanför jordbrukssektorn låg nämligen en bra bit under prognosen på 220 tusen nya jobb.

En delförklaring är att augustisiffrorna brukar revideras upp när det räknats helt färdigt. Nu är dessutom arbetslösheten nere på  på 5,1 procent och åtminstone i delar av servicesektorn verkar det redan var överhettat. Det samma gäller möjligen även i hälsosektorn, åtminstone om de starka siffrorna i den här mätningen håller i sig. Det som går fortsatt dåligt är tillverknings- och råvaruindustrin (särskilt gruvor).

Det är därför lätt att förstå rubrikerna "Blurry Job Picture Poses Test for Fed" (Wsj) och "US rate decision hangs in the balance" (FT).

Ej säsongsrensat, Källa: US Labor Departement via WSJ

IMF signalerar starkt till FED att inte höja

Det här sätter fingret på hur FED:s inhemska problem hänger ihop med världens. USA går bra vilket pressat upp dollarn och inte minst förväntningarna framöver. Den amerikanska ekonomin blir alltmer tudelad. 

Inhemskt styrd privat och offentlig konsumtion går utmärkt medan industriproduktionen bromsas av valutan och inte minst av för stort globalt utbud och för svag efterfrågan. Det är för övrigt läget i hela världen. IMF-chefen Christine Lagarde har varit ute och sänkt prognosen för världsekonomin samtidigt som hon uppmanar FED att avvakta med sin höjning. "IMF Chief Christine Lagarde Calls for Urgent Economic Overhauls Amid Slowdown" (Wsj). Det här är ett typiskt citat:   

Growth is too low, trade is too low, investment is too low and unemployment still too high, Ms. Lagarde said, adding that “more implementation is urgently needed.”

Vid det möte där det utspelet gjordes konstaterades även att "G20 supports China’s efforts to stabilise economy" (FT). Det var bara Japan som uppfattar Kinas valutapolitik som aggressiv. Övriga i G20-gruppen ryckte på axlarna och tyckte att Kina genomfört en rimlig och på sikt nödvändig omreglering av sin valutapolitik. USA kunde dock inte låta bli en liten snedspark, genom att påpeka att politiken först måste testas i en situation när yuanen behöver stärkas.

Min bedömning

En oroande del i marknadens reaktioner just nu är att den tar allt som dåliga nyheter. Precis som när Kinas tillverkningssiffror kom häromveckan, så reagerade marknaden inte i linje med sina prognoser på arbetsmarknadssiffrorna. Den gången blev det börsnedgång trots att siffran var lägre än förväntan och alltså främst borde tyda på en senare FED-höjning. Kina-siffran låg precis på den redan kommunicerade nivån och börsen föll. Det är ganska tydligt tecken på att risk just nu är något investerare flyr från. 

Det kan man tolka på två sätt. Det ena är att vi är inne i en förändringsfas, när de första små tecknen på nollräntepolitikens slut börjar närma sig. Den andra är att det finns en genuin oro för världskonjunkturen. Med andra ord FED mot IMF. Det här är verkligt svåra ekonomiska frågor att bedöma och bättre än att följa utvecklingen steg för steg är nog svårt att åstadkomma. 

När det gäller vad FED beslutar är det däremot en överdriven diskussion. USA kan knappast höja utan att få världen med sig. Det skulle slå för hårt mot industrin. Precis samma läge som Sverige hade 2011 (och där Riksbanken var för sen att börja sänka räntan). Samtidigt är överhettningen i andra delar av ekonomin alltmer uppenbar. 

Slutsatsen framstår som rätt uppenbar. Det blir en höjning i höst men inte i september. Frågan är vad som händer om världsekonomin då fortfarande är i turbulens. Möjligen är det så att det vi sett den här hösten, trots allt, mer är en ny FED-frossa snarare än en kinesisk förkylning. 

För en investerare tycker jag fortfarande grundfrågan är om USA är tillräckligt starkt för att dra tåget där Europa är nästa vagn och Kina följer därefter. Vi har ju investerat för att så är fallet men säker är jag inte.