Kinas förtroendekris är hotet

Starka reaktioner på ganska förväntade data från Kina idag. Håller förtroendet för landet på att ta slut?

Huvudscenariot är att allt går bra

Något är galet när kända nyheter överraskar. I morse skrev Economist om den dåliga siffran från kinesiska inköpschefer "Manufacturing anxiety: China’s economy". Redaktionen pekar på att dagens siffra borde ha varit väntad. För det första var nedgången redan känd från den prelminära PMI-siffran. Därefter slog en stor brand mer eller mindre ut jättehamnen i Tianjin och i Peking hade industrierna stängt i flera dagar för att få bort smoggen inför WW2-paraden häromdagen. I artikeln konstateras också att konsumtionssiffror nu är viktigare för Kina än produktion. Med andra ord ungefär det som stod i inlägget "Broken China?" här på bloggen.

Marknaden prissätter obligationer som om inget väsentligt hänt

En indikator på hur marknaden ser på risk är lutningen den s.k. yieldkurvan. Den visar avkastningen på obligationer med olika längd. Enkelt uttryckt så mår ekonomin bra om kurvan lutar uppåt, då tar investerare betalt mer betalt för att binda sig för att avstå pengar på längre sikt. När synen på risk förändras börjar kurvan bli allt flackare och kan ibland till och med börja luta nedåt. Om investerarna räknar med en bättre konjunktur och därtill betalar en premium för att binda pengar så lutar kurvan uppåt. Pedagogiskt förklarat i den här videon på Investopedia. Om framtidstron faller räknar inte investerarna med högre ränta längre fram. 

Många, inklusive centralbankerna, ser det här som den enskilt viktigaste måttet på marknadens konjunkturförväntan. Så hur ser det ut just nu?

Källa: US Departement of Treasury

Jämför det med en klassisk kraschgraf från 2007. Det finns helt enkelt inte på investerarnas karta just nu att konjunkturen skulle vända nedåt. Det innebär förstås inte att det skulle vara uteslutet men att tro det är att gå contrarian (motvals) mot börsen.

Källa: US Departement of Treasury

Analytikerna har också ett genomgående positivt huvudscenario

Den som följer bloggen känner igen argumenten JP Morgan framför i den här artikeln "Why caution rules for EM and commodities" (FT). Fyra faktorer styr enligt banken börsen just nu. För det första USA:s räntehöjning. Den är på väg och börsen lär kortsiktigt sänka börsen men är därefter inget hot. Det gäller att hoppa av tåget innan den sista höjningen, inte den första. 

Den andra faktorn är att Kina kommer bromsa men inte vända den globala uppgången. Däremot förändrar Kinas förändring från investerings- till konumtionsdriven ekonomi förutsättningarna för den globala ekonomin. Den ena påverkan är den direkta effekten av omregleringar av finansmarknaden, exempelvis devalveringen. De är övergående. Den andra, djupare förändringen, är att globala efterfrågemönster just nu genomgår ett permanent skifte. Minskad efterfrågan på råvaror och insatsvararor för att bygga upp industrin är här för att stanna. Det får strukturella effekter främst på tillväxtländer och berörda industrier samt en stor tillfällig effekt på inflationen. 

Den tredje faktorn är Europa. Det är fortfarande en skör ekonomi som kan drabbas av bakslag i t.ex. Spanien. På det hela taget går det dock bra och kontinenten går rätt ok. Det syns bland annat dels på ökande utlåning till företag och, äntligen, bättre bolagsvinster. 

Samma tankar finns också i DI "Svårt nästa steg för Kina". Det stormar på men går, av ovan angivna skäl bra så småningom. SEB kommer också till liknande slutsatser i sin Nordic Outlook. Den som läst här på bloggen hittar en hel rad inlägg med samma grundton om än allt mer nervöst formulerade vart efter tiden gått. Exempelvis det här - "Sinnesnärvaro eller panik, bedöm själva"

Så är marknaden korkad när börsen backar?

Problemet är att trots alla kloka ord så går världens börser ändå ned på mer eller mindre redan kända dåliga nyheter. Det är ju inte utan att man undrar om vi investerare är lite korkade. Troligen inte är ett bra svar att utgå ifrån. Respektera att priset är en signal om det marknaden tror är en bra huvudregel. Om aktiepriserna faller finns det något att oroa sig för. Min aktuella syn på några risker går jag igenom i  "Kontanter och andra sätt att hantera börsosäkerhet". En av riskerna, som jag häromdagen sorterade bort, kan vara den som driver börsen just. 

• Förtroendeeffekter av Kinas misslyckade ingripande för att rädda börsen

Kina har nästan för uppenbart försökt gömma sina stödköp på aktiemarkanden. Å ena sidan har det gått att läsa att "Beijing abandons large-scale share purchases" (FT). Å andra sidan gick det en vecka tidigare att läsa att "China gives pension funds access to stock market" (Reuters) och idag "China urges companies to help shore up market" (FT). Det här ser förstås marknaden och funderar på hur det ska tolkas. Det blir inte bättre när journalister tvingas erkänna i Kinas udda skämsteve att de avsiktligt rapporterat negativa rykten om marknaden. "China turns up heat on market participants"

När det börjar talas om utländska krafter som försöker manipulera kurserna känns det lite som Ryssland. Den som undrar om någon funderar på det här kan söka på "Is China cooking the books" eller exempelvis titta i den här artikeln från Economist "Whether to believe China's GDP figures". I den artikeln kommer tidningen i och för sig till slutsatsen att ja, kanske men inte så mycket som vissa oroar sig för. Det var dock den 15 juli. Sedan dess har Kina inte gjort annat än att manipulera data, må vara på aktiemarknaden.

Frågan alla verkar tassa runt är - tänk om Kina kokat böckerna? Hur mycket i så fall? Den som inte tar den risken på allvar kan ju fundera på vad som hände med banksektorn när Lehman Brothers
punkterade förtroendet för diverse uppblåsta låneprodukter.

Som vanligt är det inte så att jag snubblat över något unikt. Fler tänker samma sak, som framgår här "Stocks Tumble on Weak Chinese Data" (Wsj). Ställda inför starka amerikanska data idag men en svag börs säger Stephen Freedman på UBS:

“For us, it’s a question of ‘are we missing something? Is this downward volatility telling us something about the fundamental picture in the U.S. that we’re not seeing?”

Michael Every på Rabobank har för sin del svarat klart och det är att problemen kommer från Kina: 

"We believe that the clock is ticking toward further negative surprises."

Med andra ord - det kan vara risken för en förtroendekrasch som oroar marknaden. Jag har våra pengar i huvudscenariot men det kan ju vara bra att ha kollat om det går att smita via badrummet om verkligheten kommer och knackar på.