Ställ om investeringsklockan - på torsdag är det FED-dag

Spännande FED-möte i veckan. USA bubblar men problem i tillväxtländerna tömmer börsen på kapital. Risken är att mötet inte blir nyheten.

Det är inte när som är frågan

I min senaste nyhetsgenomgång på Nordnetbloggen får förstås FED-mötet på torsdag stor plats. Kanske för stor, för mötet och det oundvikliga beslutet att nu eller så småningom höja räntan döljer ett djupare problem i världsekonomin. Det här citatet från Bernard Baumhohl på Economic Outlook Group ur ”Most Private Economists Think Fed Will Keep Interest Rates Near Zero” (Wsj) är talande 

“What’s keeping the Fed from lifting rates is not the U.S. economy, which is actually doing quite well. It’s the worry that a sharp slowdown in China will devastate emerging countries enough to drag down global economic growth, and that may ultimately impact the U.S., too.”

Det här temat har får några rubriker per dag i världens ekonomitidningar. Några exempel. ”Brazil junked” (Economist) och ”Brazil downgrade triggers prospect of further turmoil for EMs” (FT) beskriver båda den djupa ekonomiska krisen i Brasilien. Växande skulder, svag valuta, skatteintäkter som inte klarar räntorna och belåning hos hushåll och företag som gör att högre skatter inte är lösningen. Det ser rätt mörkt ut på en hel del andra marknader också

I "Varning för fondskolor" presenterade jag en graf som visar hur mycket betalt marknaden vill ha för att låna ut till länder med olika rating för sin kreditvärdighet. Många tillväxtländer får betala mer än vad som motsvaras av deras rating. En situation som påminner om det som hände i Sverige under finanskrisen när småföretag inte klarade sin likviditet, eftersom bankerna inte ville låna ut längre.

Den globala skruven dras åt i Kina

Ett sätt att förklara riskerna just nu är att på nedsidan finns en oro för en global kreditkontraktion av en omfattning som världen inte riktigt kan möta. Kedjan ser ut ungefär så här. I första ledet är det ”Urusla lån bakom börsfall i Shanghai” (Di). Det är dock inte bara den kinesiska ekonomin som är uppumpad av lån från skuggbanker med dålig eller obefintlig likviditet.

Den modell Kina tidigare haft för att skapa tillväxt har byggt på lokal lånefinansering. Sedan finanskrisen har skuldernas andel av BNP vuxit från 150 procent till 250 procent – ”Local-government debt – Looking for ways to spend” (Economist). När staten ska finansiera börsfall, valutan och lokala dåliga investeringar så rinner notan iväg. ”China's `New Normal' Growth Model Is Starting to Get Expensive” (Bloomberg).

Landet tvingas minska investeringar och industriproduktionen sjunker. Nu senast kom i helgen ännu en besvikelse om en svagare industriproduktion – ”China Data Add to Doubts About Beijing’s Ability to Meet Growth Target” (Wsj). Till det ska läggas att marknaden är extra nervig eftersom det finns en massiv misstro mot kinesisk statistik. Exempelvis är det 96 procent av ekonomerna i “WSJ Survey: China’s Growth Statements Make U.S. Economists Skeptical” som tror att Kinas BNP-siffror är uppblåsta av regimen.

De här problemen exporterar Kina, främst, till tillväxtländerna i form av kraftigt minskad import -   ”China’s trade surplus surges 40% as imports plummet” (FT). Lägg till det här att många tillväxtländer har lån i dollar, har haft kapitalinflöde i dollar när investerare inte fått avkastning på hemmaplan och i en del fall har sina intäkter genom råvaror.

QE4 är negativ

“Stock sell-off reveals ‘major faultlines’ in economy, BIS says” (FT) beskriver hur världsekonomin nu går igenom en kreditkontratktion, dvs att länder dras tillbaka från marknaderna. Mekanismen är även åt det här hållet via centralbankerna. Men den här gången är det tillväxtländerna som försöker möta ett allt svagare förtroende (jfr med Sveriges situation under 90-talet). De här citaten ur artikeln ovan från en medarbetare vid BIS som är clearinginstitut för världens centralbanker är talande

“We are not seeing isolated tremors, but the release of pressure that has gradually accumulated over the years along major faultlines, /./ Dollar borrowing … [spills] over into the rest of the economy in the form of easier credit conditions. When the dollar borrowing is reversed, these easier domestic financial conditions will be reversed”.

Ok, vad leder det här till då? Det förklaras i ”Will emerging economies cause global quantitative tightening?” (FT)

Källa: FT

Summan av tillväxtländernas centralbankers ansträngningar för att möta växande kapitalutflöden har inneburit att de fått krympa sina balansräkningar. Det kapitalet dras tillbaka från världsekonomin. Tänk på det som att du har lån på huset men också aktier. Betalar du av lånet med aktierna har du krympt din balansräkning, du har både lägre tillgångar och skulder. Precis som kvantitativa lättnader ökar tillgången på kapital och driver upp tillgångspriser leder alternativet till motsatt effekt. 

Notera, i grafen nedan, att i mars och nu sedan Kinaoron började så har kreditkontraktioner direkt slagit igenom på världens börser.

Källa: FT

Det här är inget avgränsat problem för tillväxtmarknader. En minskad mängd kapital är som att dra ur proppen ur badkaret. Hela nivån sjunker överallt. För exempelvis den amerikanska börsen, som av vissa bedöms vara övervärderad (se t.ex här i FT) är det ett allvarligt problem. Det i sin tur är ett problem för FED också. Räntehöjningen kan ju få dubbel kontraktiv effekt även i USA, dels direkt, dels indirekt via tillväxtmarknaderna. Det är det här som fått vissa att dra slutsatsen att FED höjer men sedan drar ned höjningstakten, eftersom det inte kommer att behövas lika mycket för att kyla ned ekonomin. Så kan det kanske bli men det är i så fall inget muntert scenario för tillväxtländerna som fastnar i en utdragen nedgång, för så småningom ska ändå räntan till samma slutdestination.

Ett annat problem för FED, IMF och alla andra som oroar sig för det här problemet är att det redan är i rullning. Om FED inte får ett tokryck och gör en tvärvändning, vissa har ju talat om att de borde införa nya lättnader, så har marknaden redan börjat ta höjd för förändringen. Tajmingen på höjningen spelar kanske inte så stor roll. Vetskapen att den kommer verkar räcka för att stenen på tillväxtmarknaderna ska rulla på allt fortare utför backen.

Inte så bra således. Men nu handlade det här inlägget bara om den ena sidan på myntet. Det andra är den amerikanska ekonomin, den kinesiska konsumtionen och Europas långsamma återhämtning. Det är där hoppet spirar men vi lever inte i en riskfri ekonomi.