Kan olja vara en värdeinvestering nu?

Ändå sedan oljan började glida nedåt har frågan funnits - när vänder det. I höst, kanske är ett möjligt svar,

Förväntan är svag efterfrågeledd stabilisering

Källa: IEA

I senaste "Oil Market Report" (IEA) från 12 augusti  är en bild tydlig. Det är starkare efterfrågan, inte minskat utbud som marknaden räknar med ska balansera oljepriset en bit in på 2016. Baserat på det har marknaden fortsatt räkna med ett stabilt, lågt, oljepris ett tag till. 

En intressant detalj, som framgick även i senaste "WSJ Economic Forecasting Survey" är att både ekonomer och marknad länge trott på ett stabilt oljepris. Visserligen har den prognosen steg för steg fått revideras ned otaliga gånger men avsaknaden på lutning visar att olja inte kopplats till konjunkturen. Det i sin tur visar att priset varit utbudsstyrt. Här tycker jag att det går att se tecken på en förändring mer om detta längre fram.

Källa: IEA

Efter att rapporten kommit har flera nyheter påverkat oljepriset. En är att Irans kärnenergiavtal ser ut att gå igenom amerikanska kongressen (BBC). Det kommer öka utbudet av olja ännu mer, inte minst inledningsvis när stora Iranska lager ska ut på marknaden. 

Det har dock även kommit nyheter som pekar åt andra hållet. En annan är att den amerikanska utbudsökningen för första gången bromsat in. OPEC har också visat, visserligen svaga tecken men ändå, om att de åtminstone inte ökar utbudet längre. En del av marknaden fnyser åt de här nyheterna och tycker att utbudsöverskottet är så stort att det kommer dröja in händelser på marginalen spelar någon roll. Ett bra exempel är "Oil bear bets on return to $25 a barrel" (Wsj). Där hedgefondförvaltaren Pierre Andurand bland annat säger att:

“It was well expected by us and other market participants that US production peaked in April and has been declining, /./ [But] we don’t expect US production to go down much further, maybe another 200,000 b/d relative to today. That’s not going to be enough to rebalance the market so there needs to be supply cuts from other countries.”

Den som vill ha stöd för den tanken behöver bara titta i den första grafen. Det ska till en rätt brant efterfrågeökning för att nå en marknad i balans. Det även om utbudet skull plana ut. Dessutom verkar framför allt Saudiarabien sugna på att ta tillbaka marknadsandelar snarare än att stabilisera priset, som framgår av den här artikeln från Econmist "Shia, not shale: It will take much cheaper oil for Saudi Arabia to take action".

Caset för en övergång till efterfrågestyrd oljemarknad

Nu är livet sällan så entydigt. En annan läsvärd artikel är "Oil Rises as ECB Floats Idea of Expanded Stimulus". Tanken på att mer kapitalinjektioner i Europa fick oljepriset att gå upp. Det trots att en rimlig effekt borde vara en svagare euro. Vad spelar det för roll då?

Olja, som är noterad i dollar, följer nära valutans utveckling. Svängningarna i mätt i andra valutor är alltså betydligt mindre - som vanligt är det bra att notera att skalorna på höger och vänster x-axel inte är proportionerliga. Oljepriset rör sig mer än valutaeffekten. Hur som helst - trots att ECB alltså signalerade möjliga åtgärder som borde försvaga euron så steg oljepriset. 

Det stämmer också med hur rörelsen ser ut i slutet av grafen. Sist månaderna har sambandet varit det motsatta. När euron stärks sjunker olja och vice versa. En rimlig förklaring är att 2015 har euron stigit i orostider. Denna rätt kontraintuitiva effekt har jag skrivit om tidigare på bloggen. Den beror bland annat på att det är många placerare som tvingas stänga lån i euron som använts för att köpa amerikanska statspapper när det blir oroligt.

Det intressanta i det här sammanhanget är att oljan alltså börjat reagera på eftefrågesignaler. Den går ned när det blir oro om konjunkturen och upp i den motsatta situationen. Det följer inte den utbudsstyrda teorin om prissättningen som varit förhärskande länge. Det här i sin tur gör att oljan börjar följa börsen - vilket inte är självklart. Ett fenomen som noteras i artikeln ovan.  

Kopplingen mellan olja och aktier är långt ifrån självklar. Ett sätt är att tänka på logiken är att se aktiepris som ett mått på bolagens försäljning och vinster. I en marknad där oljepriset är efterfrågestyrt, som perioden från finanskrisen och fram till skifferboomen så följer olja och aktier varandra. När det sedan växande utbud blir den drivande faktorn, från 2013, så bryts det sambandet. Notera dock vad som händer precis på slutet. Börs och olja faller tillsammans.

Det här leder fram till den första slutsatsen. I den här marknaden är det farligt på gränsen till fel att se olja, och andra råvaror, som en hedge mot aktiemarknaden. Det finns åtminstone tecken på att oljepriset gått över till att vara efterfrågestyrt och då lär oljepositioner bli extra drivmedel på portföljens börsexponering. Det var bland annat därför vi för några veckor sedan sålde vårt innehav i Lundin Petroleum. Det behövdes inte längre av portföljskäl.

Nästa slutsats kan därför vara paradoxal. Om nu olja inte längre är en hedgeposition för en aktieportfölj - kan det då vara en intressant spekulation? Särskilt med tanke på det låga priset. Läge för värdeinvestering? Det är inte uteslutet, som framgår i den här artikeln från FT: "Oil plays low-key role in market turmoil - It may be time to start drilling for bargains in crude". Det ska sägas att artikelförfattaren lyfter fram den stora reservation om utbudet som jag anger ovan men trots det är rubriken alltså att det kanske närmar sig botten i oljefatet nu.

Kinafaktorn kan vara missuppfattad

WSJ har haft några intressanta artiklar om Kinas effekt på oljepriset. En är "Oil Prices Drop Sharply on China Worries - Current oil market is the most volatile in years". Olja och aktier har alltså tagit varandra i hand den senaste tiden. Det har inneburit att oljan följt med aktier nedåt i Kinaoron. Det känns ju logiskt med tanke på att Kinas problem är direkt kopplade till industrisektorn. 

Det här för oss till annan intressant artikel i Wsj: "Why China’s Thirst for Oil Can’t Lift PricesAn oil glut and market pessimism amid a commodities rout negate China’s strong oil demand". Rubriken stämmer men är i ett Kina med problem lite missvisande. För det första är Kina visserligen en stor importör av olja men landets koppling till den råvaran är inte så dominant som för andra råvaror, som framgår av grafen ovan. Dessutom är efterfrågeökningen av olja betydligt mer grundläggande för hela samhället än en del andra råvaror. Den kopplar inte bara till produktion utan även till konsumtion av exempelvis bilar och energi. 

Det här citatet från en företrädare för Standard Chartered ur artikeln är därför intressant:

"But the negativity in oil markets, despite China’s high demand, also demonstrates the extent to which pessimism now pervades investor attitudes globally. 

The oil market is no longer pricing in any sort of soft landing for China’s economy and is instead losing confidence the country’s economy will stabilize /./ Regardless of actual oil supply and demand balances, market sentiment is now more negative than during the 2008-09 global financial crisis, he said.

Med andra ord slutsatsen här är att olja och aktier beter sig som 2007-2008. Det går alltså att argumentera för att det mer är  Kinas effekt på hela världsekonomin som drar ned oljepriset än den direkta effekten av efterfrågan på olja. 

Så det ett möjligt case skulle kunna vara att om världskonjunkturen fortsätter uppåt men Kina fortsätter svaja, så skulle resultatet ändå kunna vara att oljepriset stiger. Med allt inom olja, från exploatörer till oljeservicebolag på historiskt låga värderingar, går det att hävda att det skulle kunna finnas något här. 

Nu är jag själv en fegis och jag tar intryck av varningarna i första halvan av det här inlägget. Det sagt, det är inte utan att jag ändå börjar snegla i oljefatet igen. Om inte annat skulle ju en normalt fungerande investeringsklocka säga att i en överhettningsfas så ska råvarupriserna upp.

Fan tro't