Verkstad eller inte verkstad, det är frågan

Alla skriver om verkstad just nu. Bortglömt blev först kelgris men har nu övergått till en kamp mellan girighet och rädsla. Alltid intressant för den intresserade investeraren.

Den som följt våra investeringar i år har inte fått läsa så mycket om exempelvis fastighetsbolag eller dagligvaruhandel. Två sektorer som jag i och för sig gillar och som vi i andra delar av konjunkturcykeln investerat i. Desto fler inlägg har handlat om ämnen som cykliska aktier, normalisering och sektorrotation.

Vårt verkstadsår

Redan i "Inriktning för investeringar 2015" från 27 december förra året är verkstad ett tema.

En sammanvägning talar för att investera i amerikanska konsumtionsbolag med stora intäkter i dollar och europeiska exportörer. /./ Den exportberoende tyska industrin har värderats ned alltför lågt. Om euron faller nästa år, vilket är det scenario jag agerar utifrån lär det bli en rejäl injektion för bolag som BMW. Även det låga oljepriset kommer att hjälpa till... /./ Sverige då? Vi är som ett litet Tyskland. I och med att kronan redan försvagats under året har en del av det lyftet redan ägt rum och svenska bolag värderas högre än sina tyska motsvarigheter. Dollarn lär dock fortsätta vinna mark, så exportbolagen bör ha mer att hämta.

Den 2 maj hade jag svängt och undrade "Har verkstad stigit för fort?"  samma dag gjorde jag följande iakttagelse "Med 2011 som basår ser verkstad dyrt ut". Sedan föll det och i mitten på augusti undrade jag "Efter korrektionen - finns det ett köpläge i svensk industri?". En vecka senare besvarade jag den frågan i "Sinnesnärvaro eller panik, bedöm själva". Jag ville rensa ut råvaror och en hel del verkstad ur portföljen för att inte ligga för tungt viktad mot börsnedgångens epicentrum. Tio dagar senare  slog jag trots det till i "Spekulerar i SKF". Girigheten vann över rädslan får man nog säga om den investeringen.

Nu sitter vi med knappt tolv procent av portföljen i BMW, åtta procent i GE och drygt 4 procent i SKF. Lägg till det att ytterligare 14 procent ligger i Investor och Ratos, lyft ut deras cykliska innehav och portföljen har fortfarande kanske runt en tredjedel styrd mot cykliskt. Med 15-20 procent placerat i stigande räntor är vi förstås rätt måna om att normaliseringen av ekonomin fortsätter.

Upp som en sol ned som en pannkaka

Källa: Nasdaq

Det är för övrigt inte bara här på bloggen utan i snart sagt all ekonomisk nyhetsmedia, som verkstad varit årets tema. Det har gällt internationell och svensk press samt professionella och bloggande skribenter. Den som klev på i januari har sedan hängt med på en riktig bergochdalbana, som bilden ovan visar.

Bloggkollegan, den alltid läsvärde Riskminimeraren tyckte nyligen att nu är det "Mindre vansinniga verkstadsvärderingar". DI resonerar liknande när de idag skriver att  "Haldex lockar med bromsen i". Redaktionen tror visserligen inte på någon vinstökning för 2016 men tycker värderingen är för låg. Liknande resonemang har Affärsvärlden haft i rekommendationer av exempelvis Trelleborg (som de dock backade från), Volvo och SKF.

Alimak, hisstillverkaren med inriktning på oljeservice, bygg och industri har lockat både Affärsvärlden och Börsveckan. Annars tillhör den sistnämnda redaktionen skeptikerna och har uttalat skrivit att de ser för höga risker i cykliskt just nu. Liknande tongångar hörs från Carnegie som inte längre lockas av Volvo (en rätt rejäl sväng utifrån vad de tidigare sagt).

Konjunkturen har inte levererat

Lite rörigt med andra ord. Det blir inte lättare när valutaeffekter och billiga råvaror ska räknas in. Mycket av lyftet i början av året var styrt mer av växelkurser och besparingar efter neddragningar och sänkta priser för inköp än av växande efterfrågan. "Ingen fara" var bilden då, för ökande industriproduktion låg runt hörnet.

Så blev det inte utan istället kom först Grekland och sedan Kina in i bilden. Lägg till det svag underliggande tillväxt i industrin, stor osäkerhet om investeringar samt effekter av råvaruöverskott som börjar märkas på allvar. En game changer kom i slutet av augusti men bekräftades av IEA för två veckor sedan "US oil output set for sharpest fall since 1992, says industry body" (BBC). Det här har synts i rapporter från bolag som Caterpillar och nu senast från "Glencore shares tumble on concerns over commodity prices". Det i sin tur har varit det huvudsakliga skälet till att bolag som Volvo och Sandvik närmast är i fritt fall.

Det här är inte problem som är borta. En del som det låga oljepriset bidrar också positivt men frågan är hur mycket ytterligare kostnadsbesparingar kan lyfta europeiska aktier. Tisdagens bästa artikel beskrivs hur Europas tänkta plan för en konjunkturuppgång är sönderslagen. "Five concurrent crises push Europe into the realm of chaos" (FT). Idén var att billigare euro och starkare export skulle lyfta kontinenten. Som FT konstaterar - någon plan b har inte funnits.

Möjligen kan lösningen bli ökade kvantitativa lättnader. Det ryktet tog hur som helst ordentlig fart för någon vecka sedan efter att chefekonomen på ECB svarat ungefär - "ja visst, om det behövs"."Wir sind mit unserer Politik erfolgreich" (NZZ).  Däremot är FED lite ute ur bilden för närvarande. Marknaden prissätter numera det som en slantsingling om det blir en räntehöjning i december eller senare. Tidigare verkar ingen utom en och annan Fed-ledamot tro på längre.

Det här har förstås ändrat spelplanen för aktier. Stoppat investeringsklockan är väl en beskrivning. Vissa tolkar osäkerheten som att kapital dras ur aktiemarknaden och flyttas till kontanter eller obligationer. Det kan vara att den trenden gått lite för långt. "Shares set to climb after the fears have peaked - Stocks may be catching up with the worries already baked into the corporate bond markets" (FT). Ur den artikel är den här spännande bilden tagen.

Källa: FT

Bilden förklarar var pengarna har tagit vägen den senaste tiden. Priset på risk har stigit ordentligt på obligationsmarknaden (spreaden på vänsteraxeln är skillnaden mellan priset på statsobligationer och företagsobligationer). Stigande risk ska normalt avspeglas i sjunkande aktiepriser, vilket det också gjort. Diagrammet visar därmed att det som hänt är att oro för ekonomin har prisats in i aktiemarknaden. 

Det kan ju låta självklart men alternativet hade varit att kursfallet exempelvis berodde på sänkta prognoser för försäljning eller marginaler. Faktum är att dessa sänktes redan i somras, vilket jag då konstaterade i "Rapportreflektion: otäck börsmättnad". Den pusselbit som saknades i den analysen kan mycket väl ha varit att jag underskattade den växande riskpremien. Det är något positivt för oro kan ändras till lugn och då sjunker riskpremien igen. Eller annorlunda uttryckt det är värre att vara sjuk än att oroa sig för att bli det.