Svara Calcutta när bankmannen säger tillväxtfond

Tillväxtmarknader var länge bankens kodord för höga marginaler. Nu verkar det mer betyda börskrasch och hopplösa ekonomier. Vem vet, det kanske går att nyansera...


Alla varningslampor blinkar ilsket röda för världens så kallade tillväxtmarknader. Det har flera tidigare inlägg här på bloggen handlat om. Skuldkris, minskade investeringar, lägre råvarupriser och en handelsrelation till Kina som kan knäcka tillväxtekvationen när landets ekonomi normaliseras. Vissa ser för all del köplägen och att oron är inprisad medan andra tror på mer elände.

Jag tänkte inte ta upp den frågan idag, utan titta lite på hur jag tänker när jag vill åt tillväxt i ett land och varför svepande ord som emerging markets nog säger mer om oss som formulerar dem än länderna som klumpas ihop.

Var har tillväxten gömt sig?

Det finns ett intressant problem i många portföljer just nu - var finns tillväxten? Det är många som fastnat i ett högst tveksamt begrepp - "tillväxtmarknader". Vad är det? Oljeproducerande Ryssland eller råvaruimportören Indien? Är det Kina? Kanske BRIC? Eller är det ett ännu underligare begrepp "frontier markets". Köper du det senaste får du exponering mot kroniskt konkursade Argentina och ekonomiskt ansvarsfulla Estland. Vad nu de två länderna har gemensamt.

Vad sjutton är en tillväxtmarknad?

Vad skulle en vettig definition av tillväxtmarknad kunna vara. Kanske en gynnsam befolkningsutveckling som ger fortsatt god tillgång till arbetskraft. Möjligen tillsammans med billigt kapital, egna råvarutillgångar och rikedom på innovationer som ger utrymme för snabbväxande företag. Var finns det? Just det, kanske USA är tillväxtmarknaden du letar efter? Det handlade det här inlägget om - "Demografi är faktorn pensionssparare glömmer"

En annan definition skulle kunna vara det land som bidrar mest till den globala tillväxten. I så fall är Kina rätt överlägset. Där går det förvisso lite långsammare nu men för den som vill investera i landets konsumtion är det inte nödvändigtvis ett problem. Det har jag skrivit om i "Broken China?". Idag hade wsj den här artikeln med just det budskapet "China Economic Upheaval Mints Winners and Losers - Multinationals focusing on energy, steel sectors are hurting, while consumer businesses fare better".  En liknande artikel är den här "China slowdown belies consumer market health" (FT).

Kina är inget problem för den som säljer efterfrågade produkter. Förutom Apple nämns att Samsonite ökat sin försäljning av väskor i landet med 30 procent jämfört med förra året.

Det skulle också kunna vara den marknad där den största, inom vår livstid rimliga, potentialen för tillväxt i lönsam företagsamhet finns. Tja, kanske Kuba. Men frågan är hur du idag ska kunna investera där. De bolag som ska göra den resan finns ju inte ens ännu. Det visar för övrigt på en annan kritik av investeringar i emerging eller frontier markets. Dålig ledning är den största risken i alla bolag. Outvecklade tillväxtländer kan närmast jämföras med förhoppningsbolag - något mycket bra ska hända i framtiden men just nu är siffrorna svaga. Frågan är vem skulle köpa en odefinierad sammansättning förhoppningsbolag. Särskilt om det enda du visste var att i flera av bolagen var ledningen beprövat urusel och kan endast avsättas genom en revolution.

En inte särskilt blandad godispåse

Det är med andra ord långt ifrån givet varför begreppet tillväxtmarknader finns. Det här ämnet har för övrigt FT skrivit om i en läsvärd artikelserie.  "Free to read: rethinking emerging markets - 'the old paradigm is dead'". Min egen inställning är nog den jag twittrade efter att ha läst artikeln -

Det enda som är kvar av begreppet emerging markets är priset på fonderna :)

Det syns när man tittar på några exempel. Tidningen Aktiespararna har två modellportföljer för fonder (en aktiv och en indexbaserad). I båda är 10 procent placerat i kategorin "aktier tillväxt global".

I det ena fallet väljer tidningen Nordea-1 Emerging Stars Equity med en avgift på 1,89 procent. Den var per igår ned knappt 13 procent i år. Halva fonden ligger i Asien exklusive det krystade begreppet "fyra tigrar". I dessa fyra tigrar - Sydkorea, Taiwan, Singapore och Hong Kong - är ytterligare drygt en fjärdedel investerat. Det största innehavet är Samsung som står för 5 procent av portföljen.

Till indexfonden väljer redaktionen Länsförsäkringar Tillväxtmarknad Index. Den kostar 0,42%. Den hade per igår gått ned drygt 6 procent i år. Drygt 40 procent ligger i Asien exklusive fyra tigrar. De fyra tigrarna står för drygt en fjärdedel. Största innehav? Just det - Samsung.  

Någon noterar kanske att den dyrare aktiva fonden gått sämre än indexfonden. En gissning som ligger nära till hands är att dyrare fonder tar större risk för att öka sannolikheten för större uppgångar. Det är ju det som krävs för att sälja en dyrare fond. Nordea har ju en uppsjö fonder, går den dåligt är det bara att lägga ned den och hänvisa till någon fond som gått bra istället.

En annan intressant fond är tidigare populära Skagen Kon-tiki. Den har en fast avgift på 2 procent och ovanpå det en rörlig avgift på 10 procent. Förvaltarna tjänar alltså på att ta hög risk för det finns ingen rörlig rabatt på 10 procent om det går dåligt. I är är fonden, föga överraskande, ned drygt 13 procent. Nu är det värt att inflika att Skagen ger intryck av att vara ärligt aktiva förvaltare som kämpar på med egna analyser (som att öka i Ryssland sedan ett år tillbaka). Här ligger "bara" 28 procent i Asien exklusive fyra tigrar och de fyra tigrarna står för 20 procent. Största innehav? Jajamensan, Samsung - som även här står för 5 procent av portföljen.

Här är det kanske värt att flika in minst två frågor. Vi börjar med de fyra tigrarna - Singapore hade en bnp per capita (källa imf) på 57 tusen dollar. Hong Kong låg på 39 tusen, Korea 28 tusen och Taiwan 23 tusen. Här är några länder på jämförbara nivåer - Sverige med 59 tusen dollar per capita, Israel med 37 tusen, Saudiarabien med 24 tusen och Estland med 20 tusen. Hur vet alla tillväxtfonder att just de fyra tigrarna kommer slå de fyra länder jag valde ut? Och är det inte lite konstigt att de kommer till samma slutsats?

Min andra fråga. Alla har valt att ha Samsung som sitt största innehav. Varför skulle det bolaget vara så värst mycket mer tillväxtinriktat än säg Apple, Huawei, Xiaomi eller Doro? Det är ett av världens största bolag och mest värdefulla varumärken. Inget att skämmas för att ha i portföljen men kanske inte precis det man förknippar med spännande oupptäckta marknader som ska växa ikapp väst på sikt.

En tredje fråga är om det är en slump att tillväxtfonderna viktar sig mot marknader med välfungerande börser med globala storföretag som största viktning?

Exotism och andra fantasier

För det var där tanken började. Globaliseringen jämnar ut ekonomiska förhållanden mellan länder. Det leder till ekonomiska under. Alla verkar ha glömt Japans fantastiska resa som ändå bara fört dem till en bnp per capita på 37 tusen. Det kan vara värt att exempelvis kolla in den filmen "Blodröd sol" för att få sig lite ekonomisk kulturhistoria till livs. Den spegelbilden av landet som skulle växa sig förbi oss alla genom sin hårdare disciplin och okrossbara ekonomi sprack från kant till kant. Idag har landet fått ge namn till ett nytt ekonomiskt fenomen - zombiefiering.

Samtidigt är faktiskt Japan ändå ett ekonomiskt under. För de har faktiskt lyckats med två faktorer som visat sig vara särskilt svåra för växande länder. De har tagit sig igenom den så kallade Middle Income Trap. Det är relativt lätt att ta sig från underutnyttjade resurser till underleverantör eller möjligen enklare exportör. Det är betydligt svårare att ta sig till en utvecklad konsumtionsdriven ekonomi. Det är bland annat det steget Kinas nuvarande kris handlar om. Det andra är att Japan lyckats omvandla sitt ekonomiska välstånd till framgång även i andra välfärdsmått såsom demokrati och livslängd.
  

Källa: Economist

En fråga jag tycker man ska ställa sig som investerare är om det finns inslag av exotism i tankefiguren när vi köper fonder med  75 procent i Asien och en fjärdedel hamnar i fyra länder som kanske kan uppfattas ha precis den kung fu-disciplin som Japans karate tidigare fick symbolisera. Så kan det ju vara. Men det finns inga bevis för att Singapore är en bättre investering än det dubbelt så rika Luxemburg. Eller att Taiwans närhet till Kina skulle vara en så mycket större tillgång än Estlands inkludering i EU är.

Kanske är det här en lite fräck fråga men är det en fantasi eller en investering som köparen av en tillväxtmarknadsfond söker? Om det är det senare borde helt normala värderingsprinciper gälla.

Finns det inga riktiga tillväxtländer?

Jodå det finns länder som skulle kunna värderas upp flera gånger om de rätta förutsättningarna kom på plats. Jag kan tycka att Kina fortfarande är en intressant ekonomi. Det känns inte uteslutet att landet skulle kunna följa sina grannar och bryta upp genom inkomsttaket till de rika länderna. Det är dock absolut inget säkert bet, som trillar in så länge tåget tuffar på. Det är att spekulera i den nuvarande regimens politik. Kanske kan de få upp ångan igen.

Vill man leta länder är det istället tankebanorna från sidor som Aktiefokus och Aktieingenjören eller tidningen Värdepappret som bör tillämpas. Bra ledning, låga lån, rimlig "affärsidé och en vinstgivande tillväxt som räcker för att täcka nya investeringar. Lägg till det en värdering som är lägre än priset och helst en kostym som kan växa några dubbleringar i försäljning.

Jag vet att de nämnda värdeinvesterarna inte riktigt håller med men jag skulle nog gärna lägga till att strukturell medvind inte är att förakta.

Var finns då detta? Det finns flera afrikanska länder som är bättre än sitt rykte men det självklara, enkla, valet måste ändå vara Indien. Landet har en bnp per capita på 1700 dollar. Det finns en hygglig demokrati och en i och för sig dåligt fungerande men ändå existerande statsförvaltning. Tillväxten har gått om Kinas. Det finns ett logiskt case i att landet importerar kunnande i tillverkning och kanske en viss konsumtionsekonomi. Det är redan gjort på andra platser. så det första decennierna ska det nog kunna rulla på.

På kort sikt finns en viss besvikelse över att reformpolitiken under premiärminister Modi inte tagit mer fart. Notera dock hur bra Indien ligger till i riskbilden från Morgan Stanley, som jag kommenterade häromdagen här.

Källa: Financial Times

En typisk fond som db x-trackers MSCI India Index UCITS ETF den hade till och med igår gått ned 5 procent i år. Jag köper normalt inte fonder utan skulle för egen del kunna tänka mig exempelvis någon Tata Motors eller något annat indiskt bolag som även säljs via USA. Ett annat alternativ är ett bolag motsvarande Millicom, som i och för sig har sin viktning mot Latinamerika och Afrika. Kanske något liknande men viktat mot Indien?

Jag är inte särskilt nära köp just nu men tanken har föresvävat mig. En plats på bevakningslistan är det värt till en början med. Man vill ju ha 10 procent av portföljen i kategorin aktier global tillväxt :)