Sverigefonder sämre än indexapan i alla börsväder

Jag har i två tidigare inlägg förespråkat slumpen framför Sverigefonder. De tre senaste åren hade den strategin gett 1,8 procent bättre avkastning per år. Värt att fundera på vid fondvalet?

Oktober 2012 till juli 2015. Källa: Fondbolagens förening 

Den duktiga apan

En strategi jag brukar förespråka är att köpa en bred uppsättning aktier eller helt enkelt några investmentbolag och några bolag du gillar. Om du inte är sämre än slumpen kommer du då i genomsnitt att de tre senaste åren ha fått samma avkastning som börsen. Det har jag skrivit om lite djupare i inlägget "I snitt slår apan indexfonden" och mer översiktligt i "Spara smartare till barn och barnbarn" (Nordnetbloggen).

Väljer du istället en Sverigefond kommer du i snitt att prestera sämre än index både när börsen går upp och när den går ned. Skillnaden summerar till 1,8 procent om året. Det är alltså den verkliga avgift du betalar för att äga fonder. Det är en rejäl tugga av den förväntade riskpremie på aktier på 4-5 procent per år. Det är den "betalning" du kan förvänta dig för att ta en risk utöver den riskfria räntan.

Fast du kanske är duktigare på att välja fonder än snittet (men tror dig inte vara duktig nog för att välja aktier) eller så har du en pålitlig bankman som tipsar dig om bankens bra fonder du kan köpa. Möjligen kan det vara så men det har åtminstone inte i stöd i forskningen - "Vad säger Morningstars fondbetyg om framtida avkastning?" (Ekonomistas). Det finns nämligen inget stöd för att historisk avkastning för fonder har något förklaringsvärde för framtida avkastning. Om fonder överpresterar så kompenseras det fullt ut av prishöjningar på fonden.

Så den hårda sanningen är att om du väljer aktier själv är du en av alla apor men om du överlåter valet på någon annan, så vet du att du får betala för det.

Är vår överavkastning skicklighet?

Läsare av bloggen vet att jag gärna stoltserar med vårt fina resultat de gångna åren. I snitt sju procent över index per år med samma volatilitet, kan jag skriva och sträcka mig någon extra centimeter över havet. Tittar man i forskningen finns det dock anledning för andra att vara försiktiga med att, oreflekterat, ta rygg på på oss.

Det är framför allt tre teorier som i forskningen diskuterar frågan om någon systematiskt kan överprestera mot marknaden - efficient market hypothesis, behavioural finance eller mellantingen adaptiv market hypothesis. Istället för att länka till någon av de många forskningsartiklarna i ämnet väljer denna gång en youtubeföreläsning från Berkley om hur bubblor uppstår.

Förespråkare av den effektiva marknadshypotesen förvånas inte av att det finns portföljer som vår. För det första kommer avkastningen på alla portföljer fördela sig runt genomsnittet. Det är, turligt, men på intet sätt underligt att en portfölj (eller fond) överpresterar några år i rad. Den andra möjligheten är att vi faktiskt är bra på att samla in information och ska ha någon, liten, avkastning för det men att resten är tur. Den tredje möjliga förklaringen är att avkastningen inte är korrekt justerad för risk. Vi har vid några tillfällen tjänat en rejäl hacka på att investera i osäkra lägen. Ett spektakulärt exempel var 2012-2013 när vi fick en bra start på våra investeringar genom att inte oroa oss för att euron skulle kollapsa. Marknaden kanske prissatte den risken helt rätt - turen kanske låg i att vi då tog den vinnande lotten. Det är absolut inte uteslutet, exempelvis har det gått sämre för vår portfölj än index under de senaste veckornas Kinaproblem. Vem vet - vi kanske blir sittande med fel lott den här gången.

Om det däremot skulle vara så att jag faktiskt styrt vår portfölj med något slags skicklighet behöver det ändå inte betyda att det säger något om framtida avkastning. En intressant aspekt i den adaptiva marknadshypotesen är att det kan uppstå tillfälliga felprissättningar över tiden men att det rättas till. Kanske var det kloka analyser som några gånger prickat in rätt slutsatser - exempelvis kring eurons framtid eller att Vitrolife varit undervärderat. Det finns dock inget som säger att marknaden upprepar sig. Den kunskap som eventuellt lett till det här resultatet kan alltså visa sig vara ointressant när marknaden framöver ställs inför helt nya utmaningar.

Det samma kan sägas om statiska investeringsstrategier som att köpa aktier med momentum, hedgefondernas tillgångsfördelning eller lågt beta. Forskningen har visat att dessa har fungerat men det är tyvärr ingen garanti för att det kommer att fortsätta framöver. Kanske fungerade de bara i en miljö med fallande inflation eller stigande global efterfrågan, kanske var de faktiskt något som fungerade men nu har upptäckts av marknaden.

Det enda alternativet när det faktiskt går att prognostisera vårt framtida resultat är om det faktiskt finns något eller några återkommande fenomen på marknaden som jag har förmåga att identifiera. Det kan vara allt från makrokunskap, vara en skicklig värdeinvesterare eller förstå trading.

Så kan det förstås vara men med en uppsjö andra möjliga förklaringar till resultatet tycker jag alla läsare av den här bloggen alltid ska vara genuint misstänksamma. Vad är det egentligen som driver avkastningen? Är det något jag själv tror på? Då och bara då, är det läge att haka på våra investeringar. Exakt det här resonemanget gäller förstås för alla andra som visar en fin kurva också.

Men varför sluta på en så dyster ton. Jag brukar tänka så här - "när det går bra är man proffs, resten av tiden är det otur" :)