Placerar om utifrån Kinaoron

Jag läste kanske den akuta effekten av Kinaproblemen fel. Nu åker Alimak ut och så ökar vi i Vitrolife, Ratos och Investor.

Tog för lätt på det kortsiktiga problemen
Min bedömning har varit att förändringarna i Kina är en långsiktig utmaning för börsen. Det finns många excelark som fortfarande ligger med tillväxt- och marginalförväntningar på den kinesiska marknaden som utgår från världen före 2008.

Ett känt exempel är Volvo. Baserat på historik och konkurrenten Scania som främst säljer premium etablerade Cevian att marginalerna bör vara tvåsiffriga i snitt över en konjunkturcykel. Det där har steg för steg sipprat in både i bolaget och i  värderingarna. Jämförelsen avser dock dels en period där Volvo och Scania är anklagade för att ha deltagit i en stor kartell, dels en nivå på och tillväxt i efterfrågan från Kina som det inte finns några spår av idag. För eller senare behöver den korrigeringen göras. Det tror jag kanske har skett i Volvo nu men många andra har långt kvar.

Däremot har jag hela tiden tyckt att Kinas problem inte ser värre ut än att det är den "normalisering" landet själv siktat på. Man kan väl säga att jag köpt propagandan. Det gör jag fortfarande. Det känns mer som att förväntningar behöver korrigeras än att hela tillväxtmodellen nu pajat.

Problemet med en övertygelse är att den kan vara fel. Jag ser samtidigt hur både analytiker och marknad nu oroar sig för en betydligt djupare nedgång. Hela blocket av tillväxtländer svajar betänkligt utan att det riktiga stödet från de rika länderna syns. Många ser minskad global tillväxt i riskerna nu (skriver från mobilen så länkar kommer senare). Jag delar inte den bedömningen utan tycker allt som nu händer faktiskt stod i senaste World Outlook från IMF.

Förändringarna
Jag har dock ingen lust att vara en igelkott som kryper ihop i mina slutsatser. Därför försöker jag ta intryck av det jag läser även när jag inte riktigt håller med. Min första åtgärd vid osäkerhet är att försöka skaffa mig handlingsutrymme. Där brast det den här gången, eftersom jag var allt för övertygad om att oron skulle blåsa över. Nu är det bara att göra bot och bättring.

Idag sålde jag vårt innehav i Alimak. Jag tycker i och för sig att bolaget ser fundamentalt billigt ut om konjunkturen vänder upp till en rimlig tillväxtbana igen. Det är dock lite om och men i den meningen. Det känns lite provocerande envist att exponera sig särskilt mot ett bolag med försäljning till oljebolag och kinesiska byggen. Särskilt som det är ett innehav jag ännu inte behärskar riktigt.

Köp blev det istället av Vitrolife. Bolaget har Kina som sin viktigaste marknad och är därför direkt berörda av det som pågår. Jag bedömer dock att devalveringen inte har så stor effekt, bolaget har inga starka kinesiska konkurrenter och produkten är rätt prisokänslig. Tittar man på data är det investeringar och industri som backar mest i Kina inte konsumtion. Det är till och med rimligt att spekulera i åtminstone ökad offentlig konsumtion. Jag är därför inte säker på att effekten blir så stor för Vitrolife men vi får väl se. Visst finns risken. I det här fallet vågar jag dock luta mig mot min senaste värdering av bolaget som landade på 200 kronor. Då känns det ok att köpa för 160 även när det finns en del risker.

Resten av pengarna fördelade jag mellan Investor och Ratos. Båda bolagen har sina poänger och risker. Finessen den här gången var dock att bejaka att andra ser annorlunda på marknaden än jag och att jag inte vill vara för tvärsäker på att ha rätt. Då känns det bra att byta en enskild aktie med hög exponering mot problemen mot två bredare.

Fega ur lite helt enkelt, men bara lite.