Alla pratade om Kinarisken men vad hjälpte det?

Börsen tog en smäll när Kina devalverade med modesta två procent idag. Det i en valuta som länge stärkts mot den allt starkare dollarn. Det är förstås synen på Kina som ändrats. Från mirakel till problem. Hur kommer det sig att man inte plockar upp sådana förändringar?

Kina sänkte världens börser och råvarupriser samt vad värre är vår portfölj ännu mer idag. Det fick mig att fundera på hur ekonomiska trender växer från något marknaden noterar till det den oroar sig för och så plötsligt till en händelse eller ännu värre en krasch. För i alla börsnedgångar jag kunnat överblicka har det nämligen funnits varningar som ganska exakt beskriver problemen som ska följa. 

Långsamt ökande riskmedvetande verkar dock inte riktigt bita. Smällen kommer ändå. Jag tänkte ta mig en titt på det jag skrivit om Kina i år för att se om jag kunde gjort något bättre. Mina tankar bygger för det mesta på det jag läser - så i mångt och mycket går det nog att se tidslinjen nedan som en beskrivning av hur Kina framställts i affärspressen under året.

Inför året - anar risken

Det är fascinerande hur en blipp ibland rör sig in mot radarns mitt. Kina har verkligen varit en sådan blipp på den här bloggen. Inför året skrev jag i "Inriktning för investeringar 2015" att:

Kina kan mycket väl bli en vinnare nästa år - särskilt om Europa vänder uppåt. Med de risker som finns för en bubbla där känns det dock inte rimligt att öka exponeringen mot landet alltför mycket.

Det vore en snäll tolkning att säga att jag hade snappat risken i landet vid den tidpunkten.

Januari - ser en möjlighet istället för en fallande kniv

 I januari skrev jag inlägget "Livet efter superkonjunkturen - köp BMW", som rubriken antyder var fakta rätt medan slutsatsen inte har fått stöd i år. Texten och de citerade källorna pekar mest på effekterna i Europa av att Kina normaliseras. Nedanstående visar tankegången.

När jag tittade vidare på vad andra har skrivit om den kinesiska marknaden efter att superkonjunkturen vid millenieskiftet mattats växte en för mig okänd bild fram. Vinnarna är västerländska premiummärken med förmåga att växa genom högre marginaler och vunna marknadsandelar. Det verkar gälla både inom industri och konsumtion och både i väst och i Kina. Alla typer av råvaror ser sämre ut, oavsett var de produceras. Utbudsöverskotten växer vart efter Kinas ekonomi ställer om från volym till effektivitet i fokus. Det är nog ett skifte snarare än något tillfälligt. Det här slår även mot hela lågprisnichen och överraskande nog tillväxtländernas egna varumärken.

På ett sätt typiskt för en reaktionskurva - nu framstod förändringen som en möjlighet.

Februari och mars - börjar inse att det finns ett problem

Nästa gång Kina kom upp var i inlägget "Vad blir det som knäcker börsen?" från slutet på februari. Blippen hade börjat blinka lite mer hotfullt, som framgår av nedanstående utdrag:

"Kina, däremot, har länge haft tecken på att plana ut efter en överhettning. Ett fullt realistiskt scenario är ett stort fall i kinesisk efterfrågan som sedan fortplantar sig i form av lägre export till och hårdare priskonkurrens från Kina. Data om industriproduktion och fastighetspriser i Kina är därför något jag håller ett öga på. Båda har vikande trender. Det finns inte heller någon konsumtionsökning som håller uppe ekonomin när investeringarna backar. Bilden nedan [se inlägget] tog jag fram i höstas, trenden har fortsatt i samma riktning sedan dess.

Det som talar emot att Kina blir tuvan som stjälper lasset är att den kinesiska staten sitter på tillräckliga resurser för att dopa ekonomin ett bra tag. Just nu är yuanen historiskt stark. En vettig gissning är att Kina snarare dras in i det pågående valutakriget än knäcker världsekonomin. För svensk verkstad och övrig industri är det dock kanske ett hot att Kina får det tuffare."

I det inlägget var dock Kina bara en av många möjliga risker och inget jag agerade på. Går vi vidare till mars så skärptes språket i "Det är Kina som är risken just nu"

Två artiklar i morse gick ganska okommenterade förbi svensk affärspress (länk till Economist och länk till FT). Båda handlade om att säsongsrensat var kinesisk inflation överraskande svag. I själva verket är deflation numera på kartan. I tidigare nyhetsflöde från Kina har bland annat framkommit att fastighetspriserna faller medan valutan följt med dollarn upp när den kinesiska regimen valt att inte matcha resten av världens räntesänkningar (länk). Den strategin framstår som allt mer ohållbar när prognosen för BNP snarare ligger på 6 procent än regimens (historiskt låga) mål på 7 procent. När takten i inflation och produktion är skolbokssvaret att sänka räntan och stimulera via finanspolitiken. Det lär bli svaret även i Kina. Det trots att ekonomin har en farligt uppblåst kreditbubbla.

Någonstans här rensade jag portföljen från direkt exponering i österled. "I inriktning för investeringar q2" var slutsatsen fortfarande, trots allt, ganska försiktig.

Kina känns alldeles för svårt, snarast på gränsen till en bubbla. Det och FED påverkar även de kringliggande ekonomierna. För andra tillväxtmarknader ser det ännu svårare ut, egentligen både de som exporterar och de som importerar råvaror. Det är lätt att göra fel här och jag kommer vara väldigt försiktig med exponering i den här riktningen. Däremot skulle jag gärna gå in i Indien mer långsiktigt om tillfälle gavs. 

Skiftar fokus till annat till dess risken börjar sprida sig.

Någonstans här tog andra teman över bedömningen. Det var egentligen först i början på juli, i samband med börskraschen i Shanghai, som jag på allvar började oroa mig för att riskerna från Kina kunde spilla över till resten av världsekonomin. "Pågår det en global game changer i Kina". Nu hade, äntligen, bolagseffekterna i väst av ett svagare Kina kommit i centrum för mina tankar. 

Det är ett otäckt läge. För frågan är om övriga ekonomier samt bolag och aktier världen över riktigt har släppt superkonjunkturen som rådde fram till 2007.

För två veckor sedan funderade jag vidare på det i inlägget "Kina - hur ska man tänka?" slutsatsen i det inlägget blev

En svagare valuta är inget hot mot den kinesiska ekonomin men väl emot många andra länders bolag. Notera hur många bolag i rapportfloden som varit tunna på organisk tillväxt och istället lutat sig mot valutaeffekter. Motvind där skulle vara tufft. Dessutom skulle det pressa ned räntorna och förlänga fasen med uppblåsta tillgångspriser.

Det var dock fortfarande inget som fick mig att göra andra ändringar än att undvika direkt Kinaexponering. Med andra ord - jag hade inte riktigt tagit konsekvenserna av mina egna analyser.

Lärdomar?

En sak som slår mig när jag tittar tillbaka är att jag nog i väl stor utsträckning enbart behandlat Kina som en investering i konkurrens med andra. Är det dags att köpa här eller där? Ungefär som rubriker som "Svenska sparare flyr Kinafonder" (di.se). Det är kanske därför nyheter om makro och finansiella risker ofta landar fel - de tolkas i alltför stor utsträckning som bolags- och aktienyheter. 

Om oljepriset sjunker kanske inte den viktigaste frågan är om eller när det stiger igen, utan hur ekonomin förändras och vilka effekter det får. Samma sak med Ukraina- eller Greklandskriserna. Går det entydigt att svara på hur de påverkar index på kort sikt? Nej, antagligen inte. Har synen på Ryssland respektive euron förändrats för lång tid framöver? Ja, antagligen. 

Så vad blir min slutsats av det här då? Det är inte att börsen kommer att krascha på grund av Kina men väl att det är dags att tänka om i grunden kring vilka bolag som ligger rätt i konjunkturen. Det krävs helt enkelt en lite mer kvalificerad analys av hur ett förändrat Kina påverkar ekonomin. Det är dock ett eget inlägg.