Broken China?

Är det slut på det roliga nu? Både på börsen och i Kina. Tittar jag i media verkar svaret att det är ett tag kvar på festen. Rätt eller fel, det funderar jag på här,

Svenska experter och media är envist positiva 

I svallvågorna på den senaste statistiken från SCB och Konjunkturinstitutet har det snarast rått feststämning i svensk ekonomi. Det gäller både ekonomer och bland företag och hushåll. Utanför Sverige har det däremot blåst upp till storm främst på börserna men det mullras om lägre global tillväxt. För många länder är situationen minst sagt prekär. Under ytan bubblar risker som skuldkris eller en obligationsbubbla. Ja, ni vet. Det vanliga. För den som vill få lite perspektiv rekommenderar jag "The Forecaster" som just nu visas på Svtplay.

Hur som helst, det är en påtagligt dubbel bild som förmedlas om ekonomin just nu. Affärsvärlden har i senaste numret ett tema kring styrkan i svensk konjunktur. Den alltid skickliga redaktionen missar förstås inte att väva in någon enstaka försiktig mening men på det hela taget är det en klarblå himme över landet. I morgonens Dagens Industri blir också klyftan tydlig. Redaktionen toppar förstås med "Börsoron". En av mina favoriter bland svenska journalister, Ulf Petersson, tror dock att raset är över för den här gången och att det här främst var en helt normal korrektion som vi haussade börsianer glömt existerade.

Bläddrar man i tidningen kommenteras regeringens bild av ekonomin i en rubrik "Ljusa tongångar från Harpsund". Det är lätt att förstå med bnp-tillväxt på knappa tre procent, stigande privat konsumtion och sjunkande arbetslöshet i de egna prognoserna. Lite tur har regeringen, i och med att underlagen som går in i kalkylerna för budgeten kom före nuvarande turbulens. Det lär göra det beräknade reformutrymmet stort i svensk ekonomi i höst. Till det kommer några från förra årets budgetturbulens uppskjutna skatteökningar. Plattan i mattan på offentlig konsumtion således. Det lär gynna exempelvis byggbolagen.

Riksbankens Kerstin af Jochnik tycker också att "Ekonomin ljusnar". Hon får en del mothugg av Robert Bergqvist på SEB men det gäller inte riktningen utan takten och framför allt inflationen. Vi lever i en underlig värld där ekonomerna numera oroar sig för att löneökningarna i årets avtalsrörelse inte stiger tillräckligt.

Alla citerade i dagens nummer ser dock att det exportberoende Sverige nu får draghjälp av världskonjunkturen. Inte ens ett litet eko av den globala oron för att den ska vika har letat sig in i texterna. Krasst sett är det ena eller det andra fel. Antingen blåser de kalla vindarna från Kina över och glöms bort, ungefär som svaga tyska exportdata gjorde förra året. Eller också får Sverige en sommaravslutning som påminner om 2007, när hausse snabbt förbyttes i baisse.

Även i utländska tidningar är bilden att oron  blåser över

Det är lite mer nyanserat när man läser utländska media. Inte så att svenska media skulle slarva, snarare är det bilden som blir bredare när utgångspunkten är hela världen. En bra artikel är "Economic Risk of Stock Plunge Varies Around Globe" (wsj). En annan typisk är "Nowhere to hide: EM rout engulfs stocks, FX, bonds" (FT). 

I stort sett är bilden att trycket på Kina, från råvarupriser och USA via dollar och ränta ett problem för tillväxtländerna. Det har dock nått en omfattning där kapital snabbt flyttas och knappt hittar någonstans att ta vägen. Notera att guld inte steg i början av nedgången men först nu tagit fart. Till en början var det inte en allmän risk off-inställning som gällde men det har det nu blivit. Oron snurrar på. Det syns bland annat på det udda fenomenet att euron stärkts mot dollarn - som jag skrivit om tidigare - och flykt till det som upplevs som säkra länders obligationer.

Nu har också klassiska, men möjligen ogenomtänkta, effekter som att amerikanska småbolag faller snabbare än större slagit igenom på börsen. De största amerikanska bolagen har ungefär hälften av sin försäljning utomlands medan de mindre bara har en fjärdedel. Alla vill ut ur all risk, oavsett vilken risk det är. Det här ger intressanta, relativa, köplägen. En del har fallit mer än annat. Jag noterade att Carnegies reklammail häromdagen handlade om just detta. 

För att ta ställning till om det är läge att spekulera är det ju bra att ha en uppfattning om när (och om) det vänder. Ulf Petersson trodde som sagt på måndag morgon. Kanske det. Ett alternativ är alla väntar in amerikanska BNP-siffror för andra kvartalet på torsdag. Förväntan ligger på 3,2 procent. Ökningen är nära kopplad till förhoppningar om ökade investeringar i bland annat den inhemska byggsektorn, enligt BofA citerade i FT. En rimlig gissning är marknaden kommer att välja att ta den signalen som vändpunkt eller kraschknapp. En faktor som röra till ekvationen är om uttalanden från någon centralbanksledamot vid konferensen i Jackson Hole påverkar synen på räntor framöver.

Behovet att förstå Kina

En intressant fråga som inte riktigt fått sitt svar är var pengarna ska härnäst. Det kan för all del ligga kvar och pressa på räntorna ett tag till men signalen är trots allt att centralbankerna börjar bli alltmer obekväma med att sitta på ultralåga räntor. Med få andra alternativ kan det bli så att det trots allt är på börsen kapitalet landar. Det tror dock inte Goldman Sachs, som istället bedömer att det är sidledes simmande resten av året på börsen följt av stigande kurser vart efter konjunkturen kommer i fatt nästa år. En intressant detalj, lite bredvid ämnet i det här inlägget, i Goldmans genomgång är att de pekar på att uppgången i USA visserligen är inne på sjätte året men att den går i en historiskt sett låg fart och därmed har förutsättningar att pågå längre än vanligt.

Det är med andra ord verkligen inte en särskilt oroad analytiker- och mediakår som tar ställning till en börsnedgång som nu är inne i en officiell korrektion, definierad som ett fall på 10 procent från topp noteringen. Här hemma kanske vi duckar lite för att årets börsuppgång i kronor mätt i dollar faktiskt är ett minus på en investering i Sverige för utländska investerare. 

Med ett tryck nedåt från den samlade marknaden men en ljummet intresserad expertis finns all anledning för en småsparare att vara nervös. Precis så här spelar en större nedgång upp sig. Det brukar ju sägas att kraschen kommer när den siste pessimisten ändrat sig. 

Jag tillhör alltså optimisterna, åtminstone med reservationen att Kina är en bestående förändring. Här är några rader om hur jag tänker.

Lite bakgrund

En nyckel för att förstå effekterna av Kinas utveckling på världsekonomin är den bakgrund som ges i "Slower Growth in Emerging Markets, a Gradual Pickup in Advanced Economies" (World Economic Outlook July 2015, IMF). Ett av skälen till att jag, möjligen felaktigt, sett Kina mer som en långsiktig faktor än en kortsiktig är att så här långt har den rapporten i allt väsentligt stämt. Den som vill läsa mer om hur vi själva ännu så länge hamnat fel i den här nedgången hittar ett inlägg om det här. 

Nu börjar listan av negativa blippar bli lång - lägre bostadspriser, svagare byggande, fallande lyxkonsumtion, minskade investeringar och långsammare tillväxt främst i industrin. Det spred sig genom växande kapitalutflöden först till Kinas börser. Därefter kom en tidigare annonserad omreglering av valutan som innebar en mindre devalvering. Därefter rullade problemen snabbt ut i världen.

En starkt bidragande orsak till kraften i den globala nedgången just nu är att den sammanföll med diskussionerna om högre amerikansk ränta och en kollaps i råvarupriserna. Mitt i turbulensen verkar de flesta ha glömt att de är osannolikt att de tre faktorerna slår igenom samtidigt. En annan faktor är förstås att marknaden redan börjat tvivla på sina egna framtidsprognoser. Det sistnämnda skrev jag om i "Rapportreflektion: otäck börsmättnad". 

Kina växer långsammare

Det pågår en förändring av världsekonomin som absolut kommer att få långtgående effekter, som jag skrev om i "Pågår en global game changer i Kina". Landet är för övrigt ett kärt ämne här på bloggen - en överblick av några tidigare inlägg finns här. 

Ska man koka ned förändringarna så växer bnp i en långsammare takt, både på grund av långsammare tillväxt i industriproduktion och konsumtion. Det framgår i bilden ovan. Notera dock att skalorna på de båda x-aklarna genomgående skiftar i diagrammen jag använder från Tradingeconomics. Orsaken är förstås att visa samband men det är viktigt att även titta på nivåer. Konsumtion, mätt som detaljhandelsförsäljning, växer fortfarande över 10 procent per år. Svårt att klaga på den siffran. Notera också att den inte faller i takt med industriproduktionen under 2015. 

Ett ingångsvärde är också att Kina inför året faktiskt har annonserat att de eftersträvar en övergång från kredit- och exportstyrd till en mer konsumtionsdriven ekonomin och att de vill ta en större plats i internationella ekonomiska sammanhang.

Nuläget alla talar om

Om den kinesiska bilden stämmer förväntar man sig bland annat att inhemsk efterfrågan inte ska utvecklas lika svagt som exporten. Är det så? Kina har misstänkliggjorts för att styra sina data. Det är förstås omöjligt att veta men med utgångspunkt i publicerad statistik verkar svaret vara - ja kanske. Den siffra som föll till historiskt låga nivåer var för inköpschefer inom tillverkningsindustrin. Motsvarande siffra för servicesektorn går åt andra hållet - den ligger dessutom en bra bit över gränsen för en positiv syn på utvecklingen som går vid 50.

I samband med Kinas PMI släpptes även siffror för USA och Eurozonen. De förstnämnda var en besvikelse i förhållande förväntningar men de ligger ändå på en positiv nivå på knappt 54. Även eurozonen utvecklas rätt ok med ett utfall på dryga 52. Bilden från svenska ekonomer, som jag citerade inledningsvis, finns således även i aktuella data för våra största handelspartners. Det stämmer också väl med IMF-rapporten - mogna ekonomier återhämtas gradvis.

Kina fortsätter bidra till världens BNP-tillväxt

Nästa fråga är om inte Kina kommer att sänka världens tillväxt nu när landet växer långsammare. Nja, om en större del av den totala kakan växer lite långsammare blir det ändå lika mycket ny kaka. Det kan möjligen bli en imbromsning i förhållande till förväntningar mer om effekten av det nedan.

Bilden ovan visar disponibel inkomst i yuan samt inflationstakten. Realt har inkomsterna ökat i en hyggligt stabil takt de senaste åren. Ungefär som här hemma, låga löneökningar men obefintlig inflation.

Konsumtionen i Kina tickar också på uppåt 

Nästa fråga är hur benägna kineserna är att spendera sina pengar. Staten har gott om pengar, företagen lånar för mycket och hushållen har en alldeles för hög sparkvot. Det skulle naturligtvis kunna väga på ekvationen om ekonomin ska luta sig mer mot inhemska konsumenter. Svaret så här långt är att det verkar inte så. Sambandet mellan disponibel inkomst och konsumtion ser rätt intakt ut.

För min del tycker jag därför inte att det ser alltför hopplöst ut i Kina. Valutan är kanske lite dyr men det beror delvis på övriga världens svaghet. En situation landet delar med USA. Det var en intressant artikel i Economist om detta "Packing up the suitcase trade". Den tidigare blomstrande gränshandeln med Ryssland har nästan avstannat sedan rubeln halverats i värde mot yuanen. En felvärderad valuta är dock, på lite längre sikt, något helt annat än en trasig tillväxtmodell.

Världsutbudet, särskilt råvaror, har inte bromsat sin tillväxt

Nästa naturlig fråga är förstås - men något händer ju uppenbarligen, varför det? Svaret som många skrivit om är att investeringar i utbud av allt från råvaror till bilar byggt på Kinas tidigare tillväxtantaganden. Det har även behandlats i många inlägg här på bloggen, som kan hittas via etiketten makrobedömning. Ett exempel är det ovan länkade inlägget om en global game changer i Kina. Där tas utvecklingen inom bilindustrin upp. 

Olja är i sammanhanget ett bra och aktuellt exempel. Efterfrågan på olja utvecklas rätt bra, även om det senaste kvartalet var något svagt. Framåt ser prognoserna stabilt positiva ut - även detta helt i linje med citerade ekonomers inställning ovan. Det som håller nere priserna är istället en envist för hög produktion. Det investerades för mycket baserat på de efterfrågemönster som fanns under superkonjunkturen före 2008. Nu kommer inte de nivåerna tillbaka vilket, förstås, påverkar många branscher och bolag som sitter inlåsta i priskonkurrens på marknader med för hög produktion. 

Förlorare blir dels de producenter som inte klarar den konkurrensen, dels samtliga aktörer som antagligen tvingas sänka sina marginaler. Tittar man på två av våra innehav Apple och BMW är det just det som redan hänt i det senare fallet och det som marknaden oroa sig för i det förra. Det är dock inga genomklappningar vi talar om utan snarare just korrektioner. Tar man ett bolag som Vitrolife är det nästan teoretiskt att spekulera om effekter på försäljningen. 

Sämst verkar istället läget vara för bolag som säljer generiska produkter. Ta SSAB som exempel. De tappar export till Kina och riskerar att möta ökande försäljning från Kina.

Effekten blir en double whammy för tillväxtländerna men inte så mycket mer

Stora investeringar i produktionskapacitet både som råvaru- och underleverantör gör tillvaron svår för andra tillväxtländer. Lägg till detta att den här gruppen även möter risken för en räntehöjning från FED och det kan bli ett dubbelt slag för deras tillväxt.

Ta en titt på sambandet mellan industriproduktion i Kina och Brasilien. Kurvorna följer varandra väl även om Kina viker ned mer på slutet. Då bör man dock titta på skalorna igen. Kina dyker mot en tillväxttakt på 6 procent. Brasilien ligger mellan en stabil minskning på 5-10 procent. Där har du ett land i kris.

Fortsätter man genomgången finns inget motsvarande samband mot exempelvis euroområdet. Industriproduktionen tuffar på medan den tappar tempo i Kina. Möjligen kan det vara eurozonen som fortfarande påverkar Kina. Det, i så fall, genom underleverantörer i Kina.

Slutsatser

Investeringar är svårt men det går bara att göra sitt bästa. Utifrån de data jag tittar på förstår jag experternas inställning. Det är svårt att se det nuvarande läget som stadigvarande. Däremot är jag tveksam till alltför direkt exponering mot Kina och då särskilt mot industrin. Samtidigt är det något som får ställas mot pris. Exempelvis vågade vi ju oss på att flytta kapital till Vitrolife.

Närmast blir det spännande att se om den aktuella oron, slutligen, lättar. Som alltid försöker jag vara beredd att kolla igen om verkligheten och kartan inte hänger ihop.