Positiva blippar som kanske ändrar trenden

Risker och inte minst Kina har varit börsens samtalsämne ett tag. Faktum är dock att det blippar en del positivt också. 

En hel massa problem

Det är lätt att fokusera för mycket på det negativa. Det tänkte jag på i mitt senaste inlägg på Nordnetbloggen "Fyra frågor till BMW på tisdag". Båda mina egna och marknadens frågor cirkulerar nästan helt kring hur bolaget hanterat risker på nedsidan.

För risker saknas inte. Just nu cirkulerar mycket av oron kring Kina men flera andra länder har det också tufft. Brasilien, Venezuela och Puerto Rico är tre som är riktigt illa ute. Ukraina är i upplösning, vilket blir ett allmänt problem först när Ryssland utnyttjar det. Grekland har inte heller simmat i land ännu, något inte minst tyska tidningar lägger energi på att diskutera. Lägg till det vad som närmast är en ny kollaps på oljemarknaden och problemen verkar hopa sig.

Värst är kanske obligationsbubblan men mest kännbart för börsen på kort sikt skulle kanske en sista rusning till nyemitterade företagsobligationer vara. Logiken bakom det skulle vara att företagen blir alltmer lockade att passa på och emittera obligationer innan FED höjer räntan.

Tre drivande faktorer

För ögonblicket är det tre faktorer som driver börserna. En är FED:s eventuella första räntehöjning på åtta år. Den andra är oro för Kinas ekonomi - både den reala och den finansiella. Det tredje är osäkerhet om världskonjunkturen.

Den sista kanske kräver några rader till. Finanskrisen har lämnat djupa spår i snart sagt alla världens ekonomier - den svenska har dock varit nästan förskonad. Massiva stödinsatser har inneburit ännu högre global skuldsättning. När nu krisen är över, så är ekonomer världen över högst osäkra på vad de ska förvänta sig. Det här framgår exempelvis av IMF:s World Econmic Outlook (länk) som jag senast citerade i "Makrobedömning för q3: högtryck med risk för åska".

Starkt förenklat tror många ekonomer på en långsammare, men ändå positiv, tillväxt kommande år med större inslag av tillväxt i de rika länderna och en lägre takt i tillväxten i övriga världen än vi vant oss vid. En särskild oro är vad som händer när alla skulder ska betalas av. Om millenniets första decennium var lånedopad tillväxt, vad ska då känneteckna det andra årtiondet?

Det är med det här i bakhuvudet som oroligt sinnade personer, som jag själv, snurrat ihop vad som skulle kunna bli en perfekt storm. Antag att FED höjer räntan och att detta slår mot obligationsmarknaden. Samtidigt försvagar de högre räntorna länder som precis är i färd med att ställa om sina ekonomier. Vad händer då med den globala efterfrågan? I den riktningen gick funderingarna i "IMF Urges Fed to Wait on Interest Rates Until 2016" (wsj), för några veckor sedan.

Frågan är dock om oron är riktigt befogad.

Några positiva blippar

Förra veckans FED-möte drunknade i uppgifterna om något svagare amerikanskt tillväxt men framför allt i nyheten att "U.S. Labor Costs Rise at Slowest Pace in Three Decades" (wsj). Det fick räntemarknaden att prisa bort sannolikheten för en höjning av räntan i september. Nu är i år eller inte i år frågan. Det intressanta med den nyheten var att bortsett från en kortvarig effekt på dollarn så har den inte återspeglats i andra diskussioner. Rimligen borde exempelvis trycket på tillväxtländer minska?

En intressant notis kom även från Kina där konsumentförtroendet faktiskt ökade i början av juli. Precis när börsen föll som mest - "China consumer confidence firms" (Macro Business).

Tvärtemot förväntan har också exempelvis Apple och Mercedes sålt alldeles utmärkt i Kina. Andra som LVHM har levererat starka resultat trots Kina, så kanske är det inte så självklart att Kina åker rakt ned i krasch.

Det tror exempelvis inte IMF. "China’s Economy Is Strong Enough to Withstand Its Volatile Market: IMF’s Christine Lagarde" (The Street). IMF är överlag positiva till världskonjunkturen och räknar med 3,3 procents tillväxt i år och 3,8 procent nästa år.

En liknande artikel var "Firm global growth amid doubts about Chinese data" (FT). Där har ekonomins aktivitet mätts som en proxy för faktisk bnp. Den globala tillväxten mätt på detta sätt ligger just nu på 3,2 procent. Det är helt i linje med IMF och den nivå förväntningarna legat på tidigare i år. Även USA kanske ser bättre ut än vad första anblicken visar. I "The Worst Recovery in 70 Years ???" (Valuewalk) presenteras nedanstående slående bild

Källa: Valuewalk

Det har funnits en oro för att bnp-tillväxten fallit till en lägre trend efter finanskrisen. Tittar man närmare på siffrorna är det dock inte den privata sektor som tappat. Den ligger på nästan exakt samma trend som tidigare. Det är istället den offentliga konsumtionens som minskar. En rimlig förklaringar är neddragningar kopplade till ett minskat budgetunderskott - en kreditkontraktion. Frågan är om det är dåligt att betala sina skulder.

Höjer man blicken så är det trots allt så att samtliga det här blipparna pekar på att ekonomin gungade till när Kinadata och amerikansk osäkerhet kom men att i längden är det ändå en resa uppåt som följer. Nu med en försenad räntehöjning som extra ved på brasan.

Kanske visar sig makrobedömningens formulering vara  välfunnen - högtryck med risk för åska.