Därför går jag tillbaka in på tillväxtmarknader nu

Vid någon punkt blir girigheten större än rädslan. Där är jag nu när det gäller råvaror och tillväxtmarknader.

Iskalla Afrika 

Inget var så kallt som Afrika och Latinamerika i somras, åtminstone inte på aktiemarknaden. Det skulle i så fall ha varit Ryssland. Även en bister sommar kan dock gå över i en mild vinter. För plötsligt är det näst hetaste ämnet i världens finanstidningar att årets förlorare – råvaror och tillväxtländer – kanske till slut har nått bottenkänning.

Om vi börjar med att vi verkligen är på låga nivåer nu så kommer några exempel här.  ”Prices for Base Metals Plummet” (Wsj), koppar är på den lägsta nivån på sex år och för nickel får man gå tillbaka till 2003 för att komma billigare undan.

Riktigt spektakulär var den här nyheten – ”Baltic Dry Hits New Low; What It Means, and Doesn’t Mean” (Wsj). Baltic Dry mäter priset för ”torra” frakter, dvs containers och liknande. Det här brukar ses som en indikator dels på världshandeln, dels på konjunktur i Kina och Europa. Det senaste värdet var det lägsta sedan mätningarna inleddes 1985. Ett annat index, Bloombergs råvaruindex, letade sig ned till den lägsta nivån sedan 1999.

  

Det här börjar göra riktigt ont på många marknader. Så här säger en uppgiven grekisk redare till Wsj.

”It’s a bloodbath, I’ve been in the business for 25 years and never seen it so bad.”

Vänta lite, ringer det inte en klocka här. Alla vi som älskar investeringar kommer förstås att tänka på baron Rotshilds klassiska citat:  

"Buy when there's blood in the streets, even if the blood is your own."

[Tillägg Aktieingenjören har en läsvärd kommentar nedan där han ger bakgrunden om Rotshild och påpekar citatet är eb nyt som ibland använts i obehagliga sammanhang].

Bottenkänning?

Kan det vara så att vi är framme vid detta klassiska läge för tillväxtländer och råvaror? Några små tecken på det går faktiskt att ana. På onsdag rapporterar mångas favorit bland värdebolagen – traktortillverkaren Deere. Efter ett tufft år börjar vissa hoppas att det bottnar 2016 – ”Deere to Take Measure of Farm Slump” (Wsj).

Den här artikeln var också intressant – ”Investor Shift: Hate the Oil, Love the Big Oil Company” (Wsj). Aktierna för stora oljebolag har brutit loss från oljepriset. En teori är att marknaden stabiliserats och att oljebolagen nu är i en position att få nästan gratis leveranser från än mer pressade oljeservicebolag.

Det två verkliga bubblarna för att någonting är på gång var dock de här båda artiklarna, som lär citeras på fler ställen än den här bloggen,  ”Emerging market equity valuations slide to record low” (FT) och ”Redefining Emerging Markets: How to read the signals from emerging markets” (FT)

Tillväxtländerna har aldrig varit så här billiga. P/e talet de tio senaste åren (CAPE) för hela gruppen länder ligger just nu på 12,8.  Det är hälften mot det historiska snittet. I analysen konstaterar dock Financial Times att det fortfarande finns många risker kvar. Kina kan fortsätta ned och de fulla effekterna av en räntehöjning i USA är inte kända.

Det är alltså ingen rusning vi talar om utan just och bara möjligen att botten till slut är nådd.

Helt klart är dock att många grundförutsättningar från de senaste åren nu förändras. En sammanställning av några trender ges i "Goldman Sachs' top 10 market themes for 2016" (City A.M). Det är en spännande lista Goldman Sachs tagit fram, väl värd ett eget inlägg, här tänkte jag bara ta upp tre punkter.

1. Oil prices: Near-term downside risk, year-end upside
2. Relative value in commodities: OpEx over CapEx
3. Emerging market risk: Slowdown, not meltdown

Med andra ord – manga ser samma sak just nu men det avspeglas inte riktigt i priserna.

Den riktiga snackisen

Allt det här är intressant i sig själv men höjer man blicken till rubrikerna högst upp på finanstidningarnas hemsidor tar det steget till att bli ett spännande läge för investeringar. 

Inget är så hett just nu som det som kallas central bank divergence. 

Fed kommer den 16 december med största sannolikhet, höja räntan för första gången sedan finanskrisen. ECB kommer strax innan, den 3 december, ha ökat sina stöd till marknaderna genom utökade kvantitativa lättnader.    

Effekterna om någon av de här händelserna uteblir lär bli stora. Om de båda faller in, som marknaden räknar med, är det ändå ett garnnystan av trådar som ska vävas samman innan alla fått en överblick av det nya normala. 

Några faktorer tar jag upp i ”Dollarn tog bara en paus”. En enkel sammanfattning är att ingen har någon aning om vad som händer de närmaste veckorna, ens om allt utvecklas som förväntat.

Spännande läge

Det här är ett intressant läge för långsiktiga investerare. Centralbankernas agerande den kommande månaden är trots allt bara brus på lång sikt. Om marknaden reagerar positivt på ökad klarhet om räntan och lugnas om framtida utveckling, då kan det här vara ett utmärkt läge att åter börja gå in i råvaror och tillväxtmarknader.

  

Vad ska man investera i?

Det är som sagt långt ifrån faran över på de marknader som haft det tufft. Min första tanke är att försiktigt åter plocka in råvaror och tillväxtmarknader i portföljen. Mer än noll behöver dock inte betyda så värst mycket till en början.

En annan tanke är att försöka vikta sig bort från de största riskerna. Bäst vore bolag på tillväxtmarknader som exporterar till mogna ekonomier. Det är dock inte så lätt att peka ut några sådana exempel – möjligen kan de bolag som Huawei, Tata och Hyundai nämnas.

Det andra alternativet är bolag på plats i tillväxtmarknader som tjänar pengar inom andra områden än de som pressats av krisen. I ”How to Invest in China’s New Normal” (Barrons) nämns konsumentvaror, service och vissa IT-bolag som intressanta.

Några andra möjliga trådar har jag plockat upp i tidigare inlägg på bloggen de senaste dagarna – indiska obligationer, västerländskavarumärken med stor försäljning på tillväxtmarknader eller afrikansk telekom.