Bästa aktiestrategin? Bloggrannarna har svaret

Hur ska en bra aktieportfölj byggas? Tar ett svep runt min skickliga bloggrannars sidor för att se om de har svaret.

Gratis är gott

Jag har fantastiska bloggrannar. Tänk hur mycket lägre ribban för att lära sig något nytt ligger nuförtiden - ambitiösa och kunniga inlägg är aldrig mer än ett klick bort. Alla länkarna i högerspalten går till bloggar skrivna av skickliga investerare - möjligen med undantag för Ekonomistas (men de är ju imponerande bra på mycket annat), som sådana här inlägg "Är det verkligen sant att 'vi arbetar mer än någonsin och mår dåligt'?" (Ekonomistas)

Den här veckans Bloggrannar tänkte jag titta på texter om strategi. Hur tänker några av nätets skarpaste bloggare kring sina portföljer?

Valuewalk & Aktiefokus - börja här

En promenad genom bloggar om strategi börjar lämpligen på Valuewalk. Redaktionen sprutar ur sig läsvärda och lärorika serier om investeringsstrategi, som den här "Benjamin Graham — Part One: An Introduction To The Godfather Of Activism" (Valuewalk). En hel serie om en av värdeinvesteringarnas grundare - imponerande.

En annan startpunkt är förstås Kenny och Martin på Aktiefokus. Här är ett av veckans mest diskuterade inlägg "Långsiktighet är din enskilt största edge mot marknaden!" (Aktiefokus). I ett inlägg rikt på innehåll var det Kennys resonemang om värdefällor som fick fart på kommentarsfältet. Så här skriver Kenny bland annat:

Allt för ofta brukar jag läsa om ”värdefällor”, vilket är aktier vars börskurs har gått ned i pris under en tidsperiod om ett par månader eller möjligen år. Vissa aktier är nog värdefällor i praktiken, medan andra är värdefällor på grund av att betraktaren har ett kortsiktigt tidsperspektiv i den enskilda aktien.

Vad är egentligen en värdefälla och hur undviker man den? Jag gav mig själv in i diskussionen. Läs och kommentera ni med.

Missa inte Gustav

Gustavs aktieblogg är ett av naven i bloggosfären. Förutom mycket läsvärda analyser av bolag från all världens hörn kommer det klassiker som det här inlägget - "Smart att satsa på små bolag?" (Gustavsaktieblogg). Det här inlägget har jag redan kommenterat i "Tjänar vi nått på att investera aktivt?" (Molekylär ekonomi) men det är väl värt en repris.

Hur gör du när du riskhanterar?

"Allt du behöver veta om Riskhantering" (Börstankar) tar sin utgångspunkt i klassisk operativ riskhantering med grundvärden, hot, sårbarhet, riskbedömning och åtgärd. Det här är alltså inte i första hand riskdiversifiering utifrån portföljteori utan en mer praktisk ansats. En spännande metod för att hitta bolagets eller för den portföljens svaga punkter. 

Ett tips från egna erfarenheter av att utforma sådana här modeller är att det kan vara bra att skilja på strategiska (långsiktiga), taktiska (medelfristiga) och operativa (direkta) risker - bara att sätta ord på de här tre nivåerna för något av bolagen i den egna portföljen med Marcus modell är spännande. 

Vad är det egentligen som kan hända i HM eller för den delen Fingerprint? En fråga ställd på det sättet ger en bra balans mot den ofta starkt optimistiska syn som kassaflödesanalyser kan generera.

Ett annat riktigt läsvärt inlägg var "Om att fokusera mer på sina 'förloraraktier' än sina 'vinnaraktier'" (Riskminimeraren). Är det så att motgångarna skymmer framgångarna? Så här skriver Riskminimeraren

/./ Detta fenomen är helt klart en psykologisk - känslomässig - effekt. Och det är inte speciellt rationellt. Den kursvinsten, t e x, jag har på mitt innehav i Berkshire Hathaway, inköpt i Juni 2006, är större än de samlade kursförluster jag har i ett antal andra aktier i min långa portfölj. Men ändå ägnar jag oproportionerligt mycket tid åt förlorarna. Och det intressanta är att när några av förloraraktierna lyckas med en turnaround - då minskat mitt fokus på dessa bolag.

Det är som alltid kloka tankar från Riskminimeraren  men jag ser nog lite annorlunda på fenomenet. För mig är det självklart att det mest problematiska innehaven kräver mest omsorg och genomlysning. Vinnarna kan få rulla på. Periodvis har jag exempelvis haft svårt att skriva något intressant om Vitrolife, helt enkelt för att bolaget ofta är så kliniskt rent från problem.

Lev det du lär

Fingerprint Cards framgångar är i sig unika. Men att framgångarna dessutom kombineras med allvarliga tvivelaktigheter kring insiderhandel och marknadskommunikation fascinerar mig något oerhört. Ska man investera i Fingerprint Cards är det därför viktigt att man inte bara tar hänsyn till vad man tror kommer att hända utan även tar hänsyn till att i princip vad som helst kan hända.

Det är alltid roligt att läsa Aktieingenjören. I sitt inlägg "Analys, Fingerprint Cards" (Aktieingenjören) kan han hänvisa till en egen mailkonversation med Johan Carlström för något år sedan - rätt kaxigt. Slutsatserna i inlägget är kloka och kopplar rätt bra till diskussionen om riskhantering. Osäkerhet har ett pris - det är lite farligt när den faktorn inte inkluderas i värderingen trots att riskerna finns där.

Det för oss till "En sund organisationskultur är viktigare än många tror" (Långsiktig Investering).

Man kan ha en känsla för organisationskultur och ledning, efter att ha följt ett bolag en tid, men inte riktigt veta om man inte jobbat där eller haft med ledningen att göra på något annat sätt. Fallet med Volkswagen tycker jag är talande av det skälet. Jag hade nämligen aldrig trott att just Volkswagen skulle ha en ledning och organisationskultur som indirekt eller direkt premierade oetiskt förfarande och straffade ärliga initiativ. En sund organisationskultur kan faktiskt vara viktigare för ett företags överlevnad än en stark balansräkning.

Det här tycker jag sätter fingret på en svår fråga med kulturens roll. Det är svårt att våga dra rätt slutsatser om de signaler som kommer. Volkswagen är indragna i en av Europas största karteller någonsin. Dotterbolaget Scania har för övrigt enligt kommissionen, till skillnad från Volvo, inte ansträngt sig för att lägga korten på bordet (Reuters). Det har också funnit mer handfasta signaler som framgår ur den här artikeln från FT med en beskrivning av åratal av dåligt styrelsearbete. Nedanstående är ett citat som förstås för tankarna till andra diskussioner om bolag som fastnat i lyxliv och dekadans.

Others recall that previous crises at VW — including a prostitutes and bribery scandal in 2006 — did not deliver real reform.

Utmaningen är ofta att det är svårt att ta signalerna på allvar. Det FT skriver och att en stor kartell var under utredning har varit känt länge. Det här är en rubrik från januari 2011 "EU probes Scania, Volvo and MAN for cartel suspicions" (Eubusiness). Bara för att vrida om kniven lite - förutom att rigga priserna är lastbilstillverkarna anklagade för att ha förhindrat utveckling av ny miljöteknik (Aftonbladet). En fråga är det värre att installera ett fuskprogram i bilen vid testning än att rigga hela teknikutvecklingen i branschen?

Nu, till slut, ser många Volkswagen som ett bolag med kulturella problem men hur många förknippar Scania med samma sak? Det kanske man inte ska heller - för mycket annat i både Volkswagen och Scnaia är förstås bra. Fast kruxet är - om inte en kartell under 14 år ringer en varningsklocka om kulturen, vilka andra signaler bör man lyssna på? Så även om ledningsfrågorna är viktiga är det lättare att vara efterklok än att agera i förväg.

Kanske får man, som Aktienovisen, angripa problemet från ett annat håll. Han har skrivit en läsvärd recension av boken "100 svenska ledare berättar". Slutsatsen där följande.

I deras intervjuer med dessa 100 ledare så hittade de ett sammanhang. Sju magiska ord som återkom gång efter gång efter gång. Och dessa ord var: passionen, självinsikten, drivet, lagbygget, tydligheten, delaktigheten och modet.

En tanke är att kulturen och förtroendet ska ses som en relation. Skälet till att de flesta fortfarande litar på Scania är att det finns en fungerande relation med ägare och kunder - skurkar eller inte. Det är väl här Volkswagen har brustit - fusket bröt förtroendet. Hur paradoxalt det än kan verka har inte Fingerprints ägare på motsvarande sätt förtroendet för den ledningen Då kanske det spelar mindre roll hur sakförhållandena ser ut även om det ju brukar sägas att till slut kommer verkligheten och knackar på.

En praktisk slutsats är kanske att bara köpa aktier i bolag där du kan tänka dig att umgås privat med ledningen.

Läs dig klok

Danielinvesterar skrev för ett tag sedan en intressant recension av "The Four Pillars of Investing" (Danielinvesterar). Där är en utgångspunkt automatisk ombalansering så att olika tillgångsslag så att andelarna är konstanta över tid.  

Jag vet att det är populärt men jag är själv inte så svag för automatiserat beslutsfattande. Jag kan acceptera att köp och behåll är en rationell inställning men däremot är jag tveksam till att låta procentsatser styra när det är dags att flytta runt pengar i portföljen. Det går dels emot tanken om momentum, som Daniel konstaterar, dels är det att se investeringar som en helt cirkulär process som upprepar sig gång på gång. Det är inte jag övertygad om att det är - snarare variationer på olika teman.

Petrusko har många som startsida. Så här entusiastisk var han om "Bli grymt rik på aktier" (Petrusko), 

Här går vi rakt på sak: Det här är förmodligen den bästa boken som finns på svenska om att göra sunda och bra placeringar på aktiemarknaden på lång sikt. Haskel skriver på ett mycket lättläst och tydligt vis om att spara på börsen på lång sikt, via fonder eller direktägande i aktier.

Innan priset delas ut tycker jag en titt i det här inlägget kan vara på sin plats "Bästa svenska aktieboken? Recenserar två utmanare" (Molekylär ekonomi).

Slutligen lite tillämpning

"z2036 Strategisk allokering version 2.0 beta" (z2036) beskriver Stefan Thelenius allokering i familjens portföljer - 40% utdelningar, 40% tillväxt, high yield 10%, småbolag 10%. Stefan tillhör de bloggare som många inspireras av, vilket de gör alldeles rätt i. Hur ser andra på fördelningen? Det får bli ett eget inlägg längre fram eller ett ämne för kommentarsfältet.

Ett annat inlägg man inte vill missa är "Varför inte lång" (Arne Talving). Kavastu, som Arne heter på Twitter, är vi många som följer. Nu ser han ett momentum i marknaden fram till slutet av april men däremot inte att den underliggande beartrenden släppt. Jag tyckte dock att Arnes deltagande på EFN var ännu mer klargörande. I den bild Arne målar upp är slutet på en uppgång en explosionsartad rusning på marknaden - jag är inte helt övertygad men det är en intressant tanke.

Intressanta är också genomgångarna i "Gott och blandat" (Chansar mest) samt "Den stora portföljanalysen Q3" (Aktieräven). Den som saknade konkreta bolags- och aktienyheter i länktipsen den här gången kan titta där.