Indiska obligationer rätt i princip

Any one for cricket? Kanske är indiska obligationer det bästa räntealternativet kommande år.

Låna ut till indiska järnvägen

Den här artikeln fångade mitt intresse idag - "First Indian bond ETF on the way to London" (FT). Om vi börjar med reklamen, jag menar citatet, från förvaltaren på Sun Global.

The launch of the Fund will for the first time allow foreign investors the opportunity to invest in these difficult-to-access but well researched AAA rated Indian companies.

Fonden består av obligationer till statliga bolag med olika löptider. Typiska företag är järnvägsbolag, el-bolag och liknande. Genomsnittlig yield för en 10-årig obligation ligger på sju procent.

Det där med tillgänglig för första gången är halvsant men det har varit svårt att exponera sig mot Indien. Utländska företag har inte kunnat investera fritt och alternativen via börsen har varit begränsade. Ännu tydligare  har det varit på obligationsmarknaden där kvoter och andra begränsningar styr tillgången på utländskt kapital.

Om de restriktionerna lättar, så kommer kapitalinflödet öka, räntorna sannolikt att falla och obligationerna därmed stiga i värde. Helt säkert är det förstås inte för efterfrågan kan nog också öka radikalt om det finns en möjlighet att få låna.

Värdecase i obligationer

Vad är en prisvärd obligation? Det beror främst på två faktorer. Risken i ekonomin och risken hos den som utfärdat obligationen. Just nu är risken i ekonomin hög i allt ränterelaterat. Det gäller särskilt det som kallas high yield och extra mycket för tillväxtländer.

Går det att köpa en obligation till högre avkastning än den ger risk är det egentligen samma typ av värdecase som finns i en del aktier.

Är indiska obligationer ett värdecase?

Indien är visserligen bäst i klassen men det räcker inte så långt när kreditbetygen för hela skolan faller. Riskfritt är det alltså inte. Däremot är det, som med flera andra krisande tillgångar just nu, möjligt att vi är på väg mot en botten där raset i pris blir för stort.

Risken i den underliggande tillgången ser dock aptitlig ut. Drömkunden för vilken bank som helst är en frisk individ med rimligt stark och stabilt växande resultaträkning men stora behov att expandera balansräkningen.

Indien är helt enkelt motsvarigheten till ett ungt par med bra inkomst, som vill låna till första boendet. Banken kan ta höga marginaler men risken är egentligen låg.

Källa: Statisticstimes

"India vs China GDP" (Statistictimes) och "Population forecasts - The world’s biggest country" (Economist) beskriver det man intuitivt känner. Indien är det Kina var. Det här ska inte blandas ihop med att Kina på något sätt är kört som investering. Det är bara olika mognadsgrad. Det är bra beskrivet i "India leaving China behind? Not so fast" (FT).

Fast ok, när det gäller att låna ut pengar känns Kina mer som det 35-åriga paret som redan har lån upp till nock men helst skulle bo i en lägenhet där båda barnen fick egna rum.

Indien har däremot allt på plats. Inte orimliga lån, en växande ekonomi och gigantiska investeringsbehov. Som sagt, Kina för 25 år sedan.

Ett alternativ för portföljen

I en portfölj med både aktier och ränteplaceringar är jag inte säker på att man ska välja dåliga obligationer i väst och konstiga bolag på tillväxtmarknader. En kombination man kan hitta i en del globalt inriktade blandfonder.

Varför skulle det inte kunna vara ett bättre alternativ att lägga räntedelen i tillväxtalternativet och satsa på bra bolag man kan överblicka i aktiedelen?

Allt det här var bara en spaning. För fonden öppnar inte förrän dagen efter min födelsedag. Den 19 november  (så får önska mig den i julklapp istället). Skämt åsido, caset och möjljgen fonden hamnar på bevakningslistan. Just nu får det räcka så.