Utan mer stöd sjunker börsen nu

Börsen och oljan har sin speciella pardans. Just nu finns tecken på att båda är på väg nedåt.

Gunga med i en swing trade på börsen

"Hela börsen är en swing trade just nu" (Nordnetbloggen) skrev jag häromdagen. Tanken är att det finns tre krafter som spelar mot varandra på marknaden just nu. Förhoppningar om starkare konjunktur, tillgång till billiga pengar om den tron sviktar och oro för krasch om efterfrågan viker. Så länge börsen är fast i det här kraftfältet är det möjligt att hitta fina bolag på rea.

Frågan är förstås hur man kan veta vilket kraftfält som dominerar vid en viss tidpunkt. En av de bästa sambanden för att förstå konjunkturen är att titta på sambandet mellan börsen och oljepriset. Det finns tre sätt börsen reagerar på utbud och eftefrågan på olja, som påfallande ofta stämmer som konjunkturindikator.

Om ekonomin styrs av förväntningar på efterfrågan så följs oljepris och börs åt. Det här är tydligt från det att finanskrisen slog igenom till mitten på 2012 då eurokrisen slog till.

Perioden är sambandet det motsatta. Oljepriset faller och börsen stiger. När sedan oljepriset börjar stiga så planar först börsen ut och kraschar sedan (om än av andra orsaker). Det här är en typiskt utbudsstyrd konjunktur. En liknande situation men i större format slog igenom 2014 och accelererade på förra hösten. En stor ökning av utbudet sänker oljepriset och pressar inflationen med effekten att börsen går uppåt.

Däremellan finns en period när oljepriset ligger still men börsen stiger. I den här fasen styrs börsen av något annat än utbud och efterfrågan. Denna gång var det kvantitativa lättnader, med andra ord billigt kapital, som drev upp värderingar i perioden som brukar beskrivas som en multipelexpansion.

Stark efterfrågekoppling just nu

På slutet av grafen ovan händer något intressant. Kopplingen mellan börs och oljepris återetableras. Nedan är de senaste månaderna för samma samband presenterade.

Här framgår tydligt att Kinaoron var en efterfrågestyrd kris. Lägre förväntningar på investeringar och industriproduktion ledde till nedreviderad global bnp - börsen föll. När sedan signaler kom om att amerikansk oljeproduktion kanske skulle minska i slutet av augusti höll ändå sambandet och börsen steg. En gissning, som jag kommenterat tidigare är att marknaden la större vikt vid att samma rapporter från IEA även visade att efterfrågan på råvaror trots allt växte och att det fanns ett stort utbudsefterskott att ta av.

Intressantare är att sedan fortsätter olja och börs att följas åt fram till FED:s septembermöte och IMF:s World Outlook (just i den här länken kopplat just till oljans effekt), både kommenterade tidigare här på bloggen. Först föll börsen på signaler om en betydligt svagare världsekonomi. För mig visar dock grafen ovan att det här mycket handlade om att tillväxtmarknaderna drog undan kapital från världens börser i snabb takt - hade det varit styrt av ett verkligt efterfrågefall här med, så hade oljepriset gått ned. Ett exempel på kopplingen ges av det här twitterinlägget:

Without cheap oil, #Germany's #GDP would probably stagnate. +0.3% q/q in Q3, driven by consumers (Nordea Markets)

Därefter kom löften om mer pengar från ECB (senaste kommenterat häromdagen i FT), Kina sänkte sina räntor och tankarna på att FED inte skulle höja räntan sjönk in. Oktober blev den mest kapitaldopade månaden på börsen på flera år. Det är lite bortglömt men det som stod i rapporterna var i princip att konsumenter spenderar pengar medan producenter ser svagare orderingång. Tilläggas ska också att utbudssidan åter slog mot oljepriset när signalerna i oktober var att det kommer dröja längre än väntat innan oljemarknaden är i balans. Flera år är numera den vanligaste gissningen.

Det som hände i veckan

Jag är inte säker på att det riktigt sjunkit in hur dålig den här börsveckan var. Index ned några procent är möjligen inte hela världen. Värre är att USA är inne i en urstark period, särskilt i vissa sektorer, som gör det svårt för Fed att inte åtminstone signalera en räntehöjning. Sedan kom som ett pärlband rubriker som de här

• "Goldman Says Only China Can Rescue Metals as Miners' Cuts Won't" (Bloomberg)
• "Non-OPEC output to slip more than 0.6 mb/d in 2016 as demand growth slows to 1.2 mb/d from five-year high" (IEA Oil Market Report November)
• "Rusal sänker efterfrågeprognosen för aluminium" (Finwire)
• "Eurozone Industrial Output Falls for Second Month" (Wsj)
• "The world economy: The never-ending story - First America, then Europe. Now the debt crisis has reached emerging markets" (Economist)

I den sistnämnda konstateras för övrigt att Indien är relativt oberörda av gungningarna i världsekonomin just nu. A propos inlägget i går. Noterade förstås också särskilt sämre utsikter för aluminium, eftersom vi just kommit till slutsatsen att "Aluminium och Norsk Hydro är värdecaset oljan inte ger". 

Slutligen i faktagenomgången måste de här två inspelen nämnas. "Riding the greenback: the Fed and the ECB" (Economist) - valutarörelser styr det mesta just nu och USA och Europa är på väg isär, även om ingen riktigt vet vad som är inprisat. Dollarn och oljepriset är i sin tur nära sammankopplade som framgår i den här tweeten från Nordea Markets.

Vad händer nu?

Går vi tillbaka till bilden ovan och tittar på nyhetsflödet i veckan är det tydligt att nedgången beror på signaler om svagare efterfrågan kombinerat med en allt större acceptans för högre amerikanska räntor (även om de vek nedåt under slutet av veckan). 

Min gissning är att med mindre än att det kommer ett utspel om lägre räntor eller ökade kvantitativa lättnader så är vi på väg in i orosfasen igen. 

Fast vi får väl se, det svänger ju om ekonomin just nu :)