Varning för bankaktier

Varje rapportperiod får sin händelse. Den här gången lär det bli pyspunkan i banksektorn. Snarare än att spekulera i överreaktion är det nog läge för en varning för banker.

Källa: FT

I övriga Europa är banker en krisbransch

På världens stora bankgator är ämnet just nu omstrukturering. Det har visat sig vara svårare än väntat att tjäna pengar på pengar efter finanskrisen. Under ytan ligger en megatrend och två oroande tecken i tiden. 

Megatrenden är att världens myndigheter försöker reglera sig ur de risker som finanskrisen blottlade. Hårdare regler fick bland annat GE att bestämma sig för att sälja GE Capital. Här är ett till exempel "J.P. Morgan Is Getting Smaller - 

Assets decline $160 billion as bank moves to simplify in face of new capital rules" (Wsj)

Flera andra kämpar också med existensiella frågor. Tre aktuella exempel ges i den här artikeln. "Strategy tests loom for new European bank chiefs -  Heads of Credit Suisse, Deutsche Bank and StanChart prepare debut strategies" (FT)

För Deutsche Bank är det tredje försöket efter att den dåvarande ledningen i slutet av april fick det här mottagandet på det som redan var plan B - "Deutsche Bank strategic plan meets with scepticism" (FT). Den första planen lyckades inte ens landa i ett konkret förslag utan stoppades, enligt uppgifter i media, av myndigheterna, eftersom riskerna skulle bli för stora. Dess för innan hade amerikanska myndigheter redan underkänt den amerikanska verksamheten, något som krävt nya investeringar för att täcka. 

En förklaring till problemen ges i "Risk-weighted capital: Whose model is it anyway?

Regulators are taking a firmer stand on how banks gauge risk" (Economist). Det finns en framväxande global misstänksamhet hos myndigheterna mot bankernas egna värdering av sin egen risk. Hur vet man egentligen att det inte är lika luftigt beräknat den här gången som det var den förra? Det här har gjort att kraven på allt enklare strukturer vuxit. Storbank är numera synonym för systemhotande. Det har helt enkelt visat sig påfallande svårt att få till en långsiktigt lönsam struktur. Men som sagt banken är långt ifrån ensam. Det här mottagandet fick en kollega idag - "Credit Suisse’s new strategy leaves investors unimpressed" (FT)

Vad försöker bankerna göra för att lösa problemet? Det här var en artikel från tidigare i år jag drog mig till minnes - "Asset managers’ pay set to beat investment bankers" (FT). Det har blivit lönsammare att förvalta kapital än att vara rådgivare i investeringar. Onekligen ett tecken i tiden. 

Svenska bankers lönsamhet kan vara en värdefälla

Spontant kanske det känns udda att jämföra våra välkapitaliserade svenska banker med problembilden ovan. Våra storbanker har ju en avkastning på eget kapital på jämförelsevis osannolikt höga 10-15 procent. Det brukar ligga i topp internationellt - inte konstigt då att de värderas till p/b mellan 1,5-2. Då kanske det kan vara en väckarklocka att "Sverige - en av världens mest riskfyllda ekonomier" (Affärsvärlden).

HSBC skriver att i både Sverige och Norge finns en kombination av höga skuldnivåer hos hushållen, ökande bostadspriser och centralbanker som redan sänkt räntan till rekordlåga nivåer.

Det här är för övrigt ett tema som den senaste tiden gått genom ett eko från både myndigheter, analytiker och idag bankchefer. Den sista gruppen är möjligen en något överraskande avsändare. Det finns ju inget tvång att låna ut pengar, vilket dock bankerna gjort till hushållen i en kraftigt ökande takt. Problemet är att bankerna inte har så mycket annat att göra med allt sitt kapital.

Nu kommer motvinden

Det här för oss till de två aktuella trenderna, jag nämnde i inledningen.. I "World Economic Outlook, October" (IMF), kommenterat i flera tidigare inlägg, framgår att världshandel och investeringar faller just nu. Störst är effekten som bekant på tillväxtmarknaderna och inom oljesektorn. Det har synts i verkstadsrapporterna så här långt. Fallande orderingång och sänkta prognoser framåt är inget som gynnar investeringar och därmed bromsar efterfrågan på lån. Det var för övrigt en slutsats som jag tog från var en utmärkt kommentar om bankrapporterna i Börslunch. Där konstaterades också att en stor del av de senaste årens utdelningsökning berott på en stigande utdelningsandel. Ett tecken på att de saknats efterfrågan på lån. Var kommer då bankernas vinster ifrån?

Rätt svar - främst från förmögenhetsprodukter, som fonder, och lån till hushåll som köper fasta tillgångar (bostäder). Bankernas vinster har alltså eldats på av centralbankernas låga räntor och uppblåsta balansräkningar. Nu har fonderna börjat backa när börsoron tilltagit. Samtidigt går både utlåning och tjänster till företagen sämre. 

Vägs ände för höjda bolånevinster

Det låga räntorna har pressat bankernas resultat på inlåningen. Pluskontot är rekordstora vinster på bolån. Det är högre volymer men framför allt en imponerande prishöjning som främst förklarar bankernas höga avkastning på eget kapital. Marginalerna har dubblats med nivåerna från före finanskrisen. 

Hur prishöjningen kalibrerats kan man förstås diskutera men klart är att ingen i gruppen tagit chansen att ta marknadsandelar. Någon kan förstås hänvisa till kapitaltäckningsregler men då kan man konstatera att lägre risk inte har avspeglats prissättningen. Alternativt är det något fel i bankernas riskmodeller, vilket i så fall borde ha påpekats av Finansinspektionen. Egentligen spelar förklaringen inte så stor roll, effekten av finanskrisen blev att bankerna skär guld med täljkniv på bolånen. Möjligen lite oväntat men skickligt spelat måste man ju konstatera.

Det här låter ju bra för en investerare (inte för låntagarna dock) - lägre konkurrrenstryck får man leta efter. Det finns till synes inga hot på horisonten. Det står ju ingen finansminister på barrikaderna och viftar med tidningsklipp om att räntan måste ned. Problemet för en investerare med detta är att nu finns det inte så mycket mer att hämta. Oligopol eller inte. 

En mörk bild växer fram

Så värst mycket lägre ränta eller växande lån är svårt att kalkyera med. Snarare pekar väl allt på något stramare låneregler och högre räntor. Skillnaden mot tidigare räntevändningar, som jag skrev om i kommentaren till Swedbanks rapport, är att den här gången är åtminstone hushållen redan fullbelånade. Det finns ingen konjunkturdriven kredittillväxt att matcha det högre räntorna med. Det skulle i så fall vara en vändning i investeringar men där syns ingen ljusning på kort sikt. Dessutom går det inte att helt räkna bort risken att myndigheterna vaknar till och exempelvis granskar bankernas riskmodeller lite närmare. Inte minst om huspriserna börjar darra kan det mycket väl tänkas att en del säkerheter lagts in till lite väl höga priser. Det slog ju rätt hårt mot Danske Bank när deras finanstillsyn granskade dem 2013.

Den största kassakosssan lär alltså få svårt att leverera framöver. Lägg till det svag efterfrågan på de övriga produktutbudet och marginaler som är på historiskt höga nivåer. Tänk följande tankebana: 

• Svenska banker ska avkasta lite bättre än andra, eftersom konkurrenstrycket är svagt men det är redan med råge inprisat. 
• De har också tjänat bra med pengar på att finansiera en framgångsrik exportindustri men den har låga investeringsbehov. 
• Sedan har den tjänat pengar på att svenskar blåst upp sina balansräkningar genom att både låna till hus och köpa dyra fonder. Nu kanske balansräkningarna börjar krympa genom amorteringar.
• Marginalerna på hushållens lån är maxade och de brukar krympa när räntan stiger. Dessutom är det inte säkert att staten i längden gillar effekten av att hushållen betalar för att bankerna tar lägre risk
• Slutligen finns risken för att även vår tillsynsmyndighet faktiskt vaknar till och hittar något som påverkar värderingarna, exempelvis i riskhanteringsmodellerna.

Så frågan är faktiskt - vad är uppsidan i bankaktier?