Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

onsdag 7 oktober 2015

Makrofrågorna inför sista kvartalet

Funderar för närvarande på makrobedömning för årets sista kvartal. Börjar med att, med hjälp av IMF:s senaste rapport, sortera in några av frågorna som behöver besvaras.


"IMF World Outlook" för oktober  tänkte jag ägna mig åt några dagar, fakta i det här inlägget är tagna därifrån

På ett övergripande plan är den lätt att överblicka. Världen bromsar in och har en ojämn tillväxt. Det här kan leda till både det ena och det andra - inte minst finns det enskilda marknader som har svårt att hantera de pågående trenderna. Det här inlägget tänkte jag till en början försöka få ett grepp på vad grundscenariot för förväntningarna på kort sikt är - vad är det marknaden arbetar med för världsbild just nu?

Det är tre teman som påverkar världen för närvarande.
  • Kina ställer om från tillverknings- till konsumtionsdriven ekonomi
  • Råvarupriserna rasar, styrt både av utbud och efterfrågan
  • En första normalisering av amerikanska räntor är fortfarande utgångspunkten





Vad betyder då det? Om IMF:s huvudscenario slår in, som har sänkts en aning men inte förändrats i grunden, så står världen inför en stabil men historiskt låg tillväxt. Lägg till det att den är ojämn och de kommande årens investeringar verkar handla om att inte lägga pengarna fel. Det kommer, i det scenariot, inte vara den allmänna pengamaskin att investera som vi vant oss vid de senaste åren men det kommer inte heller att vara någon riktig genomklappning.



Det här bygger dock på att världsekonomin återhämtar sig. Det är inte alls säkert. Framför allt är risken för en genomklappning på flera tillväxtmarknader väsentlig. IMF presenterar det här scenariot för en fortsatt nedgång på tillväxtmarknaderna.




Frågan är väl om inte ovanstående, röda eller gula linjer, är bättre utgångspunkter för den fortsatta diskussionen. Det ser åtminstone från mitt perspektiv ut som om huvudscenariot bör vara att tillväxtländerna (och energisektorn) står inför en strukturell förändring och stora utflöden av kapital. Alla är dock inte övertygade om detta - såg i FT att både Morgan Stanley och Citi nu tror att för mycket elände är inprisat i förväntan på tillväxtländerna. Det här är definitivt något som kommer att påverka resten av året.

Min huvudfråga inför fortsatt inläsning är - vad talar för eller emot en genomklappning i tillväxtländerna.

Inflation - finns det? 


Nästa område gäller priser på insatsvaror (arbetskraft, kapital, råvaror sam i en mer abstrakt mening teknik). Ovanstående, vänstra bild, visar att inflationen återigen kollapsat i den rika världen men att, faktiskt, inflationsförväntningarna fortsatt är hyggligt ok. Om förklaringen till nedgången bedöms vara engångseffekter av bland annat råvaruprisfallet, så skulle stigande inflation och räntans återkomst vara möjlig. Det bygger dock bland annat på att råvarupriser nu bottnat. Är det så?

Min andra fråga är om balansen mellan utbud och efterfrågan på råvaror är på väg att tillbaka eller om det finns ett fortsatt långsiktigt gap?

Industrin trasiga globalisering


Nästa område gäller industrikonjunkturen. Något är inte helt lätt att begripa här. Som det ser ut är världshandeln inne i en riktigt svag period men även industriproduktionen faller, inte minst i rika ekonomier. Är det så, lär det bli svårt att landa de förväntade tillväxtsiffror som anges ovan. Det skulle ju nämligen innebära att hela ekonomin ska luta sig mot ökad konsumtion från hushåll och stater som redan har höga lån. Inte helt stabilt, även om räntorna förblir låga.

Min tredje fråga inför fortsatt inläsning är - vad har hänt med industrikonjunkturen, är det tillfälligt och är det geografiskt avgränsat.

Några andra funderingar

Kompletterande till ovanstående noterar jag de strukturella trender IMF identifierat. Där skulle jag också vilja försöka få lite grepp om vad jag själv tror:
  • Produktivitetsutvecklingen har stannat av efter finanskrisen - vad händer framöver?
  • Rester av finanskrisen - exempelvis höga skulder, låga investeringar och kvarvarande svagheter i den finansiella sektorn - skulle kunna kräva exempelvis mer QE, kommer det?
  • Effekterna av att demografiska förändringar nu börjar påverka många ekonomiers förmåga att återhämta sig - förblir exempelvis sparkvoten högre än vi vant oss vid (japanska sjukan)
  • Är det sant att Kina får oförändrad BNP men omvandlad till högre konsumtion och lägre industriproduktion? I så fall lär det synas på flera bolag

Det är några frågor jag tar med mig in i den här makrodjupdykningen - möjligen har jag missat någon.




8 kommentarer:

  1. Spännande frågor! Jag ser fram mot vad du finner för svar.

    Du nämner att produktivitetsutvecklingen har stannat av sedan finanskrisen (produktivitet ser jag som output/input). Vad baserar du det på?

    Spontant är min tanke att i dagsläget borde väl låga råvarupriser tvinga fram en ökad produktivitet hos dels företag som bryter råvaror, dels företag som förädlar råvarorna till slutprodukt? Detta eftersom marknadsaktörerna måste bli mer effektiva för att överleva en låg efterfrågan.

    Om produktiviteten nu har avstannat som du säger, borde inte dagens låga råvarukostnader kunna vara den produktivitetstrigger som saknats den senaste tiden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tar tillbaks första frågan gällande källan till att produktiviteten har avtagit sedan finanskrisen. Började läsa IMF-rapporten och hittade svaret på sidan 10. Såg även nu att du baserar hela inlägget på fakta ur dokumentet. Suck på mig!

      Radera
    2. Ingen fara. Det är spännande med produktivitetsutvecklingen. Det du skriver är i högsta grad relevant och det kan dessutom vara både som du vinklar det... och tvärtom! Ekonomi har sina roliga sidor :)

      Det skulle kunna vara som du beskriver - att mer råvaror till lägre pris ger högre produktivitet. Det är ju logiskt i bemärkelsen att oljeindustrin tvingas effektivisera (vilket skett särskilt i USA). Det kan också vara logiskt genom att billiga råvaror gör det möjligt att ersätta människor med maskiner (om nu det är en effektivisering).


      Men det kan vara tvärt om också. Om priset på något som används i produktion blir billigare så minskar behovet att effektivisera. Ett känt exempel på sambandet är att digerdöden anses både ha lett till framväxten av effektivare kapitalmarknader och teknologiska framsteg. Det blev helt enkelt viktigare att använda pengar bättre och hitta på nya lösningar när det inte fanns tillräckligt med människor för att göra jobbet. Billiga pengar, hög arbetslöshet och billiga råvaror kanske inte är de bästa förutsättningarna för nytänkande :)

      Sedan om man sneglar lite i OECD-rapporten står det ju att forskarna är oense. Vissa tycker hela tanken på sänkt produktivitet bara är tillfällig eller ett mätfel, eftersom digitaliseringen inte slagit igenom fullt ut ännu.

      Som sagt spännande ämne :)

      Radera
    3. "Tvärt om"-resonemanget du beskriver bör väl endast gälla om prisförändringen för den slutgiltiga produkten följs av ett fall i råvarukostnader av en storlek som innebär att marginalerna ligger kvar på samma nivå eller rent av förbättras. Alltså att marginalerna förblir oförändrade eller ökar vilket inte skapar något förändringstryck.

      Mitt resonemang om produktivitetsökning bör ju gälla om marginalerna minskar. Därför att minskade marginaler/akuta hot mot minskande marginaler känns som starka incitamentet till ökad produktivitet för vilket företag som helst.

      För att sia om vilket av resonemangen som bör gälla måste väl en grundläggande fråga besvaras - Hur kan förändringen i efterfrågan för en viss slutprodukt fortplanta sig i form av marginalförändringar genom underleverantörs-ledet? Kanske kan en viss industri A utnyttja att dess underleverantörer är förknippade med industrierna B, C och D om dessa industrier ser en större försämring i sin efterfrågan än industri A. Detta bör ju innebära att priserna genom underleverantörsledet faller till fördel för industri A eftersom att efterfrågan på industri A:s slutprodukter sjunkit förhållandevis lägre än de andra industrierna. Detta förespråkar ju resonemanget om att lägre råvarupriser inte ökar produktiviteten för industri A då efterfrågan i råvarupriser sjunkit mer relativt efterfrågan i slutprodukten för industri A.

      Du har ju förespråkat Apple som ett bra alternativ i Kina baserat på efterfrågans utveckling där. Kan Apples dra nytta av att råvarupriser medför ökade marginaler? Om inte, vilka företag kan tänkas göra det?



      Radera
    4. Den här diskussionen börjar närma sig ett eget inlägg. Ska se om jag hinner få till något.

      Ett bra exempel på lägre förändringstryck kom i vintras när nästan allt inom verkstad fick högre marginaler via starkare dollar och lägre råvarupriser. Syntes i t.ex. Sandviks och Volvos rapporter då. Volvo närmade sig då, tillfälligt, målet om tvåsiffriga marginaler. Sedan har efterfrågan backat och med dem marginalerna. Så visst går det att hitta intressanta aktuella tillämpningar av resonemangen.

      Det där med effekten i olika led är också intressant. Är det perfekt konkurrens både bland köpare och säljare slår hela prisförändringen igenom. I alla andra situationer påverkas det av förhandlingstyrka men även av vad den tidigare balansen låg. Är det en monopolist som satt priset kan det slå lite olika om kostnaderna ändras. Smart resonemang som jag håller med om att ett bra mått på nettot av förändringen är om efterfrågan på slutprodukten ökar relativt mer än kostnadsandelen för råvaran minskar.

      Ett exempel på vinnare av billigare olja har varit bilindustrin i USA. Deras tillverkningskostnader har sjunkit liksom kundernas driftkostnader. Det har givit rena köpfesten på stora suvar.

      Apple är lite både och. De gynnas av starkare kinesisk konsumtion. Produktionen blir nog bara marginellt billigare. Marginalerna pressas av svagare renminbin - troligen måste Apple behålla samma priser som redan är satta i monopolistisk konkurrens (dvs med stort eget utrymme).

      Så netto för Apple i Kina mer försäljning pga högre konsumtion men lägre marginaler, tänker jag.

      Radera
    5. Ja det blev några rader! I mitt exempel med härledd efterfrågan föreställde jag mig (för mig själv) en monopolistisk konkurrens. Om vi då tar Apple så har jag hört (men inte själv säkerställt) att Apple är en mycket tuff förhandlare vilket talar för att Apple bör kunna styra positiva marginalförändringar till sin fördel.

      Nu uppger ju du att just Apples råvarupriser påverkas marginellt och sköt snabbt hål på min tanke om eventuella marginalhöjningar i Kina med din poäng om renminbin. I övrigt finns ju Apple i andra länder där kanske nettot ser annorlunda ut.

      För att kunna utvärdera effekter från valutor och förändrade råvarupriser måste man ju ha "stenkoll" på den aggregerade valutapåverkan från de länder som Apple verkar inom och jämföra med förändringen i Apples råvarukostnader. Går du så djupt? Eller är råvarupriser och valutor oväsentliga för dig eftersom dessa kan ses som "brus" så länge Apple kan fortsätta vinna kunder genom attraktiva produkter? Jag vet ju att du äger Apple.. ;)

      Radera
  2. Hur mäts produktions PMI? Är det baserat på hur värde/kostnad/pris eller på antalet producerade enheter? om det baseras på pris, hur förändras det med tanke på att allt blir effektivare och att du får mer produktion för samma pris? IT blir allt större och hjälper till en större produktion men ett IT system är väl inte inkluderat i industriproduktion? Om det baseras på antalet producerade enheter, hur blir det då med att du får en bättre produkt nu än för 5 år sedan. Det är tex stor skillnad på en processor idag och för 5 år sedan, och 1 processor gör idag mer jobb än vad en processor gjorde för 5 år sedan.

    I absoluta tal kan min problemformulering se ut mer såhär:
    Om du ökar pruduktionen med 50%, men priset/enhet och även vinsten går ner 50%, har PMI ökat? (du säljer fler enheter men för total mindre pengar med mindre vinst)
    Vice versa:
    Om pruduktionen går ner 10%, men Pris och vinst ökar 20%, vad händer med PMI? säljer mindre enheter men tjänar mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just PMI, inköpschefsindex, är upplevelsebaserat. Vad tror inköpscheferna om framtiden. Tittar man på BNP, industriproduktion med mera finns både reala och nominella mått, dvs. till samma eller förändrat penningvärde. Det finns även en del försök att mäta kvantiteten som producerats. Det är inte oviktigt när en stor del av förändringarna just nu är att insatsvaror blir billigare.

      Sedan är det frågan om kvaliteten på det som produceras. Statistikerna försöker ta hänsyn till detta. Jag kan inte riktigt metoden men den involverar bl.a. att försöka värdera uppdateringen och sedan uppdatera jämförelsebasen löpande. För fler år sedan såg jag en siffra som bedömde att Kina hade samma BNP år 1750 som år 1979 - hur går det att göra den jämförelsen? Vad är färska vaktelägg värda i förhållande till en ny Iphone?

      Så frågan är relevant, det görs justeringar och det går ändå att ifrågasätta om det är tillräckligt :)

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam