Första bankrapporten imponerade inte. När resultatet styrs av politik och myndigheter ska man vara försiktig.
Peaken är passerad
Swedbank redovisade ett resultat på 5 miljarder. En bit under förväntan på 5,3 miljarder. Det verkliga problemet är att det är svårt att se vad som ska driva aktien på sikt.
Lägre inlåningsräntor kompenserades av rekordmaginaler på växande bolån. Runt 1,65 procentenheter i marginal är riktigt högt. När räntan maxade 2007 låg den siffran på hälften.
Ingen egen profil
Till skillnad från de andra storbankerna har Swedbank inte en profil som kan möta en ränteuppgång. SEB har sin företagaaffär, Handelsbanken sin unika kyrktoppsprincip och Nordea har en geografisk profil som ger större spelutrymme.
Swedbank är på det sättet den äkta svenska storbanken. Många kunder och nära band till både myndigheter och politiker. Det var ingen slump att VD:n Michael Wolf dels klagade på Riksbankens minusränta, dels la ut texten om att när banken sänker risken genom högre kapitalkrav behöver priset på lånen stiga för att försvara vinsten.
Fast i en värdefälla
Samtidigt talade han sig varm för mer byggande. Lite tunt om den egna verksamheten är.en reflektion.
Problemet för en investerare är att nu värderas Swedbank redan till p/b 1,9. Det ställer höga krav på avkastningen på eget kapital. Nu verkar Swedbank ha fastnat i värdefällan. Om räntan förblir låg, lär inlåningen pressas samtidigt som det nog knappst blir mer stöd till ökade lån för hushållen.
Om istället räntorna stiger, kommer rimligen en press på hushållens lån från amorteringar och möjligen prispress. Det är lättare att svälja 2 procents ränta när banken betalar noll, än att ta 4 procent om banken betalar 2. I andra konjunkturuppgångar, som efter 90-talskrisen, har lånen varit strypta innan det vänder. Den här gången har kranarna flödat fritt i flera år.
Det känns helt enkelt som om Swedbank sitter fast mellan a rock and a hard place.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.