Börsen svänger uppåt igen när FED blåser faran över

Fed höjer åter tonläget. USA går bra och banken vill vinna tillbaka förtroende för att en decemberhöjning är möjlig. Tuff uppgift och just nu är det börsen som vinner.

Besked i USA och Sverige

FED lämnade som väntat räntan oförändrad vid oktobermötet. Nyheten var istället att "Fed drops warnings on global risks to US" (FT). Det var bara ett protokoll som kom idag och i det var referenserna till global ekonomisk oro strukna. Istället ligger fokus helt på den moderata tillväxt USA uppvisar och att signaler om en starkare utveckling behövs för att bekräfta att det är dags att höja räntan.

 

Idag kom även besked från Riksbanken. Deras rubrik var kanske inte så stringent men rätt informativ får man lov att säga. "Riksbanken köper statsobligationer för ytterligare 65 miljarder kronor och behåller reporäntan på −0,35 procent en längre tid". Bakgrunden till båda besluten är förstås förra veckans besked från Mario Draghi att ECB är beredda att stimulera ekonomin - något marknaden omedelbart tog till sig som ett löfte. "Investors Bet on More ECB Easing" (WSJ). Faktum är att nu är det allmänna ämnet på makrosidorna i affärstidningarna att Europa och USA går isär - därtill i en riktning vi inte sett på länge. Europa gasar och USA bromsar. "ECB and Fed reverse their traditional roles" (FT).

 

Några egna tankar

Jag var inne på det här redan för någon månad sedan. När världen ska fördela ansvaret för att täcka för likviditeten som försvinner via kreditkontraktionen på tillväxtmarknaden, så är Europa bättre tajmade att kliva fram. IMF har ända sedan i somras vädjat till USA att avvakta med räntehöjningen. 

Problemet för FED är att banken är på väg att tappa kontrollen över den egna ekonomin. Det förklaras bra i den här roligt rubriksatta artikeln "Puppet or muppet? The Yellen Put and the Fed’s market control" (FT). Där det här citatet är taget ifrån:

At the same time, though, Ms Yellen and the Fed seem to be dancing to the tune of the markets, and that is deeply dangerous. Markets rallied hard in recent weeks as a few words from Fed officials suggested the Fed was sensitive to the pain investors were feeling. This “Yellen put” — named for options designed to protect portfolios from losses — offers reassurance to traders that the Fed stands ready to help if markets plunge, irrespective of what is going on in the economy. So who is the puppet, and who, in the vernacular of Goldman Sachs traders, the muppet?

Repet är helt enkelt slut. Efter Yellens tal i september har artiklar som ovanstående varit ett närmast dagligt inslag i media. Dessutom har effekten synts i att USA mer eller mindre översköljs av likviditet som stannar i kontanter just nu. "Market Forces Challenge the Fed’s Power Over Rates - 

Surging levels of cash in U.S. money markets threaten to undermine the Federal Reserve’s control over short-term interest rates" (Wsj). Utan att gå för djupt in i frågan är det ett problem för en centralbank när den ropat varg så många gånger att ingen lyssnar längre. För Europa är läget det motsatta. Här finns en irritation över att kontinenten stramade åt för tidigt. Inte minst har vår egen Riksbank fått kritik. Det misstaget vill man inte göra om.

Vad händer nu?

Nästa fråga är om det är realistiskt med en höjning i december. Jag har alltid respekt för det beslutsfattare och andra med insyn säger. Det är lite dumt att vara contrarian mot en grupp som faktiskt själv bestämmer vad de ska göra. Krasst sett är det en majoritet av ledamöterna som förväntar sig en höjning av räntan i december, något de själva röstar om. Så i den meningen är det nog lite förhastat att stryka det alternativet från dagordningen.

Tittar man däremot på data ser dock en höjning mycket märklig ut. Ett av de viktigaste måtten för centralbankerna är nivån på långsiktiga inflationsförväntningar. De var som framgår i diagrammet ovan stabilt runt USA runt 2,5 procent hela vägen från 2006 till 2014. Sedan rasade energipriserna och dollarn rusade mot omvärldens valutor - inte minst mot euron. Det beror till stor del på att USA:s ekonomi går före övriga världens. Effekten av en starkare valuta är dock bland annat att inflation exporteras, vilket också framgår ovan. 

Kanske tänker FED att dollarn nu tappat något mot euron en period. Det var efter FED:s förra möte. Kruxet är att om historien upprepar sig lär det inte bli långvarigt. I grafen ovan har jag ritat in några olika perioder i det ekonomiska året så här långt. Det första som hände var att ECB först pratade om och sedan införde kvantitativa lättnader. Växelkursen mot dollarn rasade från 1,20 ned mot paritet. 

Sedan kom en lång period med, i det här sammanhanget, brus. BNP och inte minst konsumtionen i USA föll som en sten efter en kall vinter. Sedan var det grexit och så förstås Kinaoron. Nu har vi haft en månad med signalpolitik. FED ändrade ränteförutsättningarna, sedan var IMF ute och varnade för konjunkturen. Därefter levererade ECB sitt löfte, Kina sänkte räntan och nu är FED ute igen och blåser faran över. 

Om det går som centralbankerna tänker, så är vi tillbaka på ruta ett - dvs. vid årets början. Antag att det inte kommer några störande signaler från Kina eller liknande. Då kommer euron falla mot dollarn och om den gör det då kommer amerikanska inflationsförväntningar att falla. Det i sin tur gör det väldigt svårt för FED att agera i december. Möjligen att de vill bryta sig ur den nuvarande spiralen men helt troligt känns det inte. 

Så just här och nu känns starkare dollar men låga räntor som höstens tema. Det i sin tur betyder fortsatt hausse på börsen. Kanske inte helt sunt men varför klaga. 

Några avslutande ord till dig som ledsnat på makro

Jag kan förstå om många investerare befinner sig mellan att vara uttråkade och provocerade av att nyheter om företagen har så svårt att ta tillbaka initiativet i nyhetsflödet. Det är nästan bara Kinaoro, kapitalflöden, oljepris, räntor och centralbanker. 

Det var t.ex. en märkbart irriterad Tim Cook som på Apples kvartalspresentation inte fick beskriva hur kineserna ser på bolagets telefoner utan istället fick frågor om den kinesiska marknadens framtid. Marknaden funderar nämligen kring är om bolagets tillväxt går att upprätthålla om Kinas ekonomi backar. Fast det kanske den inte alls gör, åtminstone inte konsumtionen - för Kina snarast stimulerar ännu högre lån med sina lägre räntor. Eller också gör den ändå det, för dollarn blir ju dyrare. Stackars Tim Cook - ingen bryr sig om det hans lilla bolag faktiskt kan påverka längre.  

Några alternativ för att, som investerare hantera den här knepiga situationen beskrev i inlägget "Ett annat sätt att hitta rapportvinnarna" (Nordnetbloggen).