Gravt undervärderad - kronan verkar bli börsens game changer

Runt omkring oss växer en sanning fram - vår valuta är "deeply undervalued". När det går från iakttagelse till händelse lär det skaka på börsen.

Sverige i globalt fokus

Det här var en av dagens mest lästa artiklar i en av världens största affärstidningar - "The Most Important Central-Bank Petri Dish on Earth - Sweden is becoming a policy testing ground, as the Riksbank eases to boost inflation even amid an economic and housing boom" (wsj).

Långt ifrån att vara periferi har svensk penningpolitik istället haft ögonen på sig under många år. När Riksbanken, som det visade sig helt misslyckat, höjde räntan under 2010 och 2011 för att dämpa huspriserna följdes det av många ögon runt om i världen. När experimentet fick vändas och svenska räntor istället fallit till internationella bottennivåer är intresset det motsatta. Hur klarar en öppen, på det hela taget välfungerande ekonomi långvariga minusräntor? 

Det är ingen liten fråga utan den tar upp i princip alla stora tidningar just nu. På samma förstasida som artikeln om Riksbanken ryms två andra intressanta vinklingar på nuläget. "Negative Interest Rates Benefit the Global Economy, Says IMF Chief Christine Lagarde" (wsj) är IMF:s försvar för att ECB med flera gör rätt som försöker stimulera igång ekonomin och särskilt inflationen. 

Strax intill ligger en artikel som borde intressera Riksbankens ledamöter "Stocks Fall, Weighed by Lower Oil Prices, Uncertain Economic Outlook - China’s economy and the price of oil are likely to be in focus for the rest of the year" (wsj). Börsen och till viss del hela ekonomin är fortsatt styrd av risk on, risk off. När det blir perioder med risk off strömmar kapital in i säkra hamnar. Där är Sverige rädda att hamna. En snabbt stigande krona skulle knäcka exportindustrin och vara dödsstöten för de redan låga inflationsförväntningarna.

Det svenska dilemmat

Källa: TradingEconomics

Sverige befinner sig i en lika udda som svårbemästrad situation. En normal konjunkturcykel tog ett drastiskt slut 2008. Innan det hade BNP nått överhettade nivåer med stigande inflation som effekt. Räntehöjningarna kom slag i slag, varav den sista blev ännu ett internationellt exempel på att vi har en trigger happy centralbank. Det var hur som helst en helt normal, om än drastisk, konjunkturvändning. 

Nu däremot har Sverige en än mer överhettad ekonomi med BNP över sin trendnivå, snabbt stigande tillgångspriser (särskilt de också internationellt diskuterade huspriserna) och en arbetsmarknad som är nära full kapacitet. Den självklara medicinen vore att höja räntan och låta en högre realränta dämpa efterfrågan på allt från bolån till konsumtion. Sverige är dock långt ifrån lagom just nu, för att låna en slogan från Stockholmsförorten Botkyrka.

Källa: TradingEconomics

För mitt i högkonjunkturen är löneökningarna dämpade, eftersom inflationsförväntningarna faller. Tur det för annars skulle företagens konkurrenskraft snart urholkas. Det riskerar dock en självuppfyllande spiral nedåt. Sparandet är redan på rekordnivåer (och minskar inte när exempelvis amorteringskrav införs). Det går helt enkelt ett japanskt spöke genom direktionssalen på Brunkebergstorg. Där är dock förutsättningarna helt annorlunda. Det som driver upp valutan är att räntorna inte kan pressas tillräckligt lågt, vilket ger för hög realränta för den svaga ekonomin även vid obefintlig inflation (och inflationsförväntningar).

Källa: TradingEconomics

Jämför istället med USA. Där hände ändå något lite liknande men i väsentligt mindre omfattning 2014-2015. BNP steg medan inflationen föll. Det sammanföll då med en snabbt stärkt dollar - något som bidrog till att inflationen föll. Det kopplades också ihop med en högre förväntad räntebana. På slutet syns till och med den normala avmattningen av en högkonjunktur när BNP saktar in och inflationen stiger. Som sig bör således.

Det Riksbanken gör är att istället för att acceptera valutaförstärkningen och avmattningen öka stimulanserna i penningpolitiken genom lägre räntor, kvantitativa lättnader och kanske till och med valutainterventioner. Det bidrar till en överhettningen drivs på och BNP, kortsiktigt stiger, däremot har det bara lyckats hålla vår ultralåga inflation vid noll inte öka den. Möjligen är det en framgång att deflationsförväntningar kunnat undvikas och kanske kan inflationsförväntningar framåt ändå peka på att det finns ett amerikanskt ljus i tunneln. 

Det sagt - det finns bara en väg framåt för Sverige och det är att låta realräntorna och valutan stiga. Det här har hela världen sett, vilket förklarar de många artiklar om vår valuta som återfinns lite överallt just nu. Den är, som Wsj, formulerar det "deeply undervalued".

Tajmingen på dagens artikel får en nästan att undra om reportrarna på tidningen läser kalendariet på Riksbankens hemsida. För där återfinner man nämligen att imorgon håller Stefan Ingves ett tal med rubriken "Ingves: Tid för omprövning - i huvudet på en centralbankschef - Riksbankschef Stefan Ingves håller tal om de utmaningar och frågeställningar som centralbanker världen över brottas med idag." (Riksbanken). Inte utan att man saknar studietiden när det gick att smita in på Nationalekonomiska föreningens möten och lyssna.

Några reflektioner

Jag blir nästan överrumplad i kraften med vilken kronans undervärdering diskuteras internationellt. Exempelvis anses årets valutatrade vara att ligga kort i pund och lång i kronor. Det måste snart bli så att det kommer en korrektion, möjligen har jag underskattat den. Bara som en påminnelse - starkare krona betyder lägre börs och det med en hävstång. Det skrev jag senast om i "Undervärderad krona är övervärderad börs". Frågan är om vi inte är framme vid punkten där kronan vänder uppåt snart med allt vad det innebär.