Dyster syn på världen av IMF (ännu en gång).

Sänkta prognoser och mer oroade, så går det ännu en gång att sammanfatta IMF:s senaste prognos.

Världen fastlåst i för hög realränta

IMF:s konjunkturrapport är alltid värd en djupdykning, vilket jag tänkte ge den till helgen, men jag kunde förstås inte hålla mig. Ovan är rapporten sammanfattade i en mycket pedagogisk video - därtill med inbäddningskod för oss bloggare - missa inte den. Tyvärr funkar den inte på alla plattformar.

Redan efter en snabb första titt i "World Economic Outlook - to slow for to long, April 2016" (IMF) stod det klart att det inte blir någon munter läsning.

Prognosen för världens BNP sänktes till 3,2 procent i år - från oktober är det en sänkning med 0,4 procentenheter och från januari med 0,2 procentenheter. Nästa år räknar fonden med att tillväxten blir 3,5 procent, en sänkning från oktoberprognosen med 0,3 procentenheter. Nedrevideringarna gäller både utvecklingen i mogna ekonomier, med en förväntad tillväxt 2017 på 2 procent och tillväxtländer med en förväntad tillväxt 2017 på 4,6 procent.

Sänkta siffror rakt av således, då ska man veta att rapporten i oktober var rätt försiktig den med. Då var förhoppningen att de rika länderna skulle ta stafettpinnen och dra världen upp ur en ovanligt lång period av dämpad tillväxt. Det materialiserades alltså inte. Förklaringarna är inga nyheter för bloggens läsare.

För det första leder obalansen på råvarumarknaden till en nedgång för producenterna men ingen motsvarande uppgång bland energikonsumenterna. Det beror dels på att energiköparna först ser om sin ekonomi innan de, förhoppningsvis, börjar konsumera och investera. Något som bidragit till skyhögt sparande och stigande värderingsmultiplar på många tillgångar. Det beror också på att med tillräckligt låga räntor så kan fallande oljepris och inflation inte matchas med ytterligare sänkta räntor. När realräntan stiger bromsar ekonomin in.

Det tredje problemet är just fallande och stabilt låg inflation samt pressade inflationsförväntningar Nu har valutarörelser bromsat inflationen något i tillväxtländerna och fått igång den hyggligt i de mogna ekonomierna. Titta dock på exemplet nedan från USA. Inflationsförväntningarna, beräknade genom marknadens prissättning av olika obligationer, mätt på fem års sikt mätt med start fem år framåt i tiden ligger fortfarande tydligt för lågt.

Källa: Fed St Louis

Samtidigt är inflationen som sagt på väg uppåt i de rika länderna, förutom valutaeffekten beror det på att det tillfälliga trycket nedåt från oljeraset lättat och att flera ekonomier ändå växer.  Om än i en lägre takt än vad som borde vara möjligt.

En av de riktigt starka signalerna både för ekonomin och börsen att bevaka blir därför om inflationen kan komma igång. Det noterade jag som en av få positiva signaler i rapporten. I de mogna länderna verkar trenden nu vara bruten och överallt, med Japan som tydligt undantag, syns åtminstone tecken på att den underliggande inflationen, som lönekostnader, börjat röra sig. Nödvändigt för ekonomin men vad händer med bolagens marginaler? Den som letar efter goda nyheter kan också konstatera att tillväxtländerna i många fall klarat sig igenom nedgången någorlunda helskinnade.

Hela världens produktion på väg nedåt

Källa: IMF

Trenderna är också, för den som tittar lite längre, envist fallande. Ett exempel är tilltron till ekonomin, baserat på exempelvis inköpschefsindex. Bilden av fortsatt fallande investeringar är ligger också fasr. Sedan finns förhoppningar om att Kina börjar åtgärda sina stora överskott av bland annat stål. Något mer handfast i den riktningen är dock svårt att se.

Stimulera mera

IMF är mycket tydliga med att det här är inte en säker och välmående världsekonomi. Tvärtom har riskerna ökat markant och av flera skäl. Främst är det ännu en gång det finansiella systemet som gungar. Dessutom finns det flera triggerhändelser i närtid, där Brexit är den största frågan på agendan.

Riskhantering

Nu behövs, enligt IMF, betydligt mer stimulanser. Både penningpolitiken och finanspolitiken borde göra mer. Dessutom efterfrågas, som alltid , strukturella reformer.

Min reflektion

Det är tydligt att tecknen på den tydliga vändningen lyser med sin frånvaro i världsekonomin. De enkla slutsatserna, för en investerare, är därför att det verkar vara långt till lättade stimulanser och ännu längre till ett högre ränteläge. Sedan får tyskarna och andra tvivlare tycka vad de vill. En bild som stärks av att IMF nu envetet försvarar minusräntor och stimulanser.

Med stora bestående risker på nedsidan lär inte centralbanker göra annat än hålla i sina minusräntor ett tag. Politiker i många, men inte alla länderr (notera att Tyskland faktiskt ändå gasar lite), lär också öka sina utgifter. Det är lätt att det blir i Europa precis som det varit i Japan att bara två pilar åker iväg med kraft. Den tredje, strukturella reformer är nog längre bort. Då lär förändringarna gynna börsen på kort sikt men inte så mycket mer.

Väldigt mycket ligger därför i frågan hur det går med inflationen. Om den tuggar på uppåt över hela världen exempelvis ledd av högre energispriser, då är det mycket annat som lossnar. Om den å andra sidan inte kommer in som väntat, då lär redan pressade centralbankirer och politiker hamna i en svår sits.

Men som sagt jag återkommer när jag läst lite närmare.